söndag 9 december 2012

Lyxkväll m m

Hemmahelgen är slut - igen! Vad fort det går hela tiden.... Fredagskvällen fungerade väldigt bra. Turbo fick vara uppe länge och det var inga problem. Vi hade gett honom riktlinjer för kvällen och det blev bra.




Under lördagen var jag tvungen att ta tag i detta med taxibekymret och försöka reda ut vilken lösning som Turbo föredrog. Han måste må bra och känna att han kan komma iväg till skolan i morgon. Jag ritade upp de båda alternativen vi fått och han valde ett av dem. Han vill fortsätta åka med den vanliga taxin, men ha en bestämd plats längst fram i bussen. Precis som det varit från början, men nån gång här på slutet har det tydligen fallit bort och blivit lite si och så med det. Turbo är den sista som kliver på taxin innan det är avsläpp på skolan så då har nån annan satt sig på hans plats ibland. Han blir då tvungen att gå längre bak i taxin och bli utsatt för att sitta bland en del andra elever och den situationen behärskar han inte på egen hand.

Idag har jag pratat med taxiägaren och han ska ge bestämda direktiv till den som kör Turbos taxi - ingen pardon här inte. Han är bra att ha att göra med och verkar förstå situationen. Det är samma taxibolag som kört Turbo ända sen han började första klass så de vet till stor del hur han fungerar. Skönt!
Nu hoppas jag verkligen att Turbo kommer iväg i morgon utan bekymmer!! Idag har han känts aningen instabil och det kanske är taxi som oroar honom....


Rådhuset med isskulpturer framför

Hela gårdagen var en enda lång väntan för Turbo. Och som sagt, att vänta är inte Turbos starka sida. Men dagen gick bra ändå, jag tyckte att han kändes relativt lugn ändå. Vad väntade han på då?
Framåt 17-tiden skulle nya assistent Kent komma och vara med Turbo hela långa kvällen och en bit in på natten. Konstig tid kanske, men vi har pusslat med Kents tider för att få någorlunda regelbundenhet för Turbo. Kent jobbade på annat ställe under dagen och kom till oss så fort han slutade där. Därav den sena tiden.


"Dalahäst-björn"

Jag och mannen tänkte gå på bio, men busstider passade inte riktigt så vi skippade det. Vi tänkte nämligen lämna bilen hemma.... Men vi fick en helt underbart avslappnande kväll, jag och mannen! Det var nog precis vad vi behövde efter den kaosartade veckan vi haft.
Vi tog bussen in till stan strax efter att Kent dykt upp hemma hos oss. Fotade lite i vinterkylan en stund. Sen gick vi till Harrys och värmde oss med var sitt glas. Det var jätteskönt att sitta där och ha det lugnt omkring oss, vi har ju inte så lätt att ens föra ett samtal mellan oss när Turbo är i närheten..... Så där satt vi en bra stund.


Torget pryddes av en världsutställning av björnar från olika länder.

Sen var det dags att bege oss till restaurangen där vi bokat bord för fyra. Vi skulle träffa ett par goda vänner där och äta tillsammans. Detta par som står oss väldigt nära, har stor förståelse för vår situation och det har de haft under alla år vi känt dem. På restaurangen satt vi ett par timmar och tiden bara flög iväg så vi fick t o m bråttom hem sen för att hinna i tid tills Kent äntligen skulle få åka hem till sig efter en otroligt lång dag.


Förrätt: chèvreost med honung och rödbetor


Dessert: hallonsoppa gjord på bl a mousserande vin!

När vi kom hem vid 23:30 så möttes vi av en glad Turbo (Kent var också glad ;)). Båda var säkerligen trötta, märktes på Turbo även om han var superglad. Assistenten imponerar på oss. Efter att ha jobbat en alldeles för lång dag och dessutom ha Turbo till sent, när medicinen gått ur och blir provocerad, så visar han fortfarande ett mycket proffsigt bemötande! I det läget är det väldigt lätt att t ex säga ord som man säger till standardbarn, t ex "Gör inte så!" eller "Sluta med det där!" Såna fraser triggar i stället igång Turbo och det vet vi. Det verkar sitta i ryggmärgen på den här killen att bemöta på rätt sätt - till viss del nonchalera, avleda och skoja - underbart!

En av isskulpturerna

Vår lördagkväll var verkligen avkopplande och underbar. Vi njöt hela tiden. Att de sen hade en massa "jippon" på stan som var värda att fota gjorde ju inte saken sämre. Alla bilderna i dagens inlägg kommer från den utflykten. Tyvärr frös min kamera i kylan så efter förrätten så la den av totalt. Batteriet drog nog ur när jag fotade på stan innan.... Men detta blev en lyxkväll att minnas, en lyxkväll som blev möjlig tack vare att vi fått assistans beviljat!
Kram på er alla ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Men ååh, vad härligt! Fick en liten glädjetår i ögat här...

Kram Nina!

Tina sa...

Njuter och ler och känner förhoppning inför vår framtid ! Tack för du delar med dig så fint .
Kanske kommer vi också dit en en dag. Ni är fantastiska på att ta vara på stunderna och njuta av dom. Kramar till bästaste er <3