Känslig grabb

Idag vet jag inte vad jag ska skriva, vet inte vad jag ska utelämna eller vad jag ska ta med här.... och eftersom jag har svårt för att bestämma mig så blir det lite stopp i skrivandet... Försöker få ihop nåt iaf.

Gårdagen var inget vidare för mig, mådde S-K-I-T om jag får uttrycka mig så. Jag hade sovit urkasst, jag hade ont i min fot och har haft det så i en vecka nu och orolig över vad det kunde vara. Idag känns det bättre, har t o m tagit mig i kragen och gått iväg och visat upp min fot. Man konstaterade att det inte är nåt farligt och då blev jag lugn igen. Och eftersom det inte var nåt farligt så.... tog jag en promenad på nästan fem km nu på kvällen.... :P Inte det mest lyckade förstås, gjorde rätt ont när jag kom hem sen.... Ja, ja, det går väl över så småningom.

När jag nu hade en sån där kass dag igår så kom naturligtvis Turbo hem från skolan och var labil. Det var bara att "gå på tå" för honom och jag förstod att något blivit för mycket för honom i skolan. Men vad?? Läraren Nk är borta men jag trodde inte hans oro berodde på det. Och mycket riktigt, vi benade ut orsaken genom kontaktboken idag och det var något som inträffade i samband med annan elev. Turbo var inte direkt inblandad - bara indirekt - och det räcker för att eftermiddagen ska bli jobbig och risken för utbrott blir överhängande. Nu klarade vi oss från utbrott men det var nära ögat. Det är bara att konstatera att Turbo är otroligt känslig för sånt som händer runt honom och när det inte är lugnt på alla fronter!

Idag kom han hem från skolan och var på bättre humör igen och lugn som han brukar. Timmarna gick, men när jag kom hem från min promenad på kvällen så exploderade han i utbrott. Jag anade vad det var.... Och som tur var så talade han också om orsaken till utbrottet och bekräftade det jag anade. Han hade väntat ett par dagar på att en viss person skulle logga in på skype som han lovat. Personen gjorde inte som de sagt och detta problem växer och växer inom Turbo och till slut rinner det över. Resultatet blir ett utbrott. Vad säger man för att lugna och trösta? Det enda är ju att reda ut det med personen det gäller. Så det var bara att kontakta honom och försöka lösa den biten. När jag sms:at med honom så blev Turbo lugnare igen och det glada humöret kom tillbaka. Återigen ser man hur känslig han är och hur lätt utbrotten dyker upp!

Nu är han nattad och humöret var på topp igen och skämten avlöste varann vid läggdags. Skönt när han "köper" den förklaringen man kommer med och går vidare.
Nu blir det snart nattning för oss vuxna också. Kram, kram ♥