Fullt ös och lite till!

Ännu en hektisk dag avklarad! Men för att börja dagen från början så tycker jag det är helt underbart när jag väcker Turbo och han är på ett strålande humör och är otroligt skojfrisk! Det är sån stor kontrast till när livet inte stämmer för honom, när det brister nånstans i anpassning för honom. Då är det inte lätt. Men nu är det så mycket lättare att hantera honom, när allt runt honom stämmer och är tillrättalagt. Härligt att se honom trivas så bra med sin vardag nu.

Lika härligt är det när man hämtar honom efter skola och fritids idag, då man möts av en lika skojfrisk och glad kille! Han trivs alltså både med skolan och med korttids/fritidspersonalen just nu. Det märks så tydligt på honom så det finns ingen tvekan. Detta är en kille som antingen är svart eller vit. Det finns inget mellanläge där man är tveksam om hans mående och om det är väl anpassat.

Eftersom vi har fullt ös här, jag och mannen, med fullspäckat schema ett tag framöver så är det bara att tacka och ta emot att Turbo mår så bra nu. Agendan är full och mer därtill nästa vecka. Och mer har fyllts på under dagen. Men det är grejer som vi har svårt för att avstyra och tacka nej till. T ex fick vi inbjudan från hab på kort varsel om en kurs som är nästa vecka. Svårt att säga nej till det när vi tidigare uttryckt vårt önskemål om en sån kurs.... och så kommer den nu! Ska ringa hab i morgon för lite förtydligande bara, innan vi bestämmer oss helt. Sen fick jag och mannen en annan inbjudan idag som också har med diagnoserna att göra. Vet inte riktigt exakt vad det går ut på men det har samband med att vi kan hjälp till att sprida förståelse och tydliggöra behoven hos dem med NPF. Tacka nej till det?? Det känns inte riktigt rätt. Så vi kör på!

Samtidigt mal det lite tyngre tankar hos mig angående Turbo (han är lyckligt ovetande). Måste ta tag i detta men jag skjuter det framför mig ett tag till. Ska skriva mer om det här sen när jag får lite ro, men det gnager i mig och är ett oerhört svårt kapitel. Jag och mannen har diskuterat det lite men vet varken ut eller in i nuläget. Det kräver att vi dyker in i något och kollar upp en del saker - suck! Vi tar det sen och njuter av vardagen med Turbo nu!

Tack för era kommentarer! De värmer mig! Och du som är anonym tog upp ett par saker som jag vill bemöta. Först vill jag framföra att det är väldigt intressant att läsa dina berättelser om hur du haft det i din uppväxt eftersom du har liknande diagnoser. Du ger också råd och tips som vi kan ha nytta av.

Nej, vi har inte testat bolltäcke eller kedjetäcke. Vi har pratat om det här hemma och skulle väl behöva ta upp det med habiliteringen. Jag glömde ta upp det med habläkaren sist, det var ju dumt. Min fundering ang täcket är om det inte är väl varmt? Turbo gillar inte värme på natten.... men som sagt, vi har inte provat så det kunde kanske vara en idé.

"I rymden finns inga känslor" - jodå, den filmen har vi sett och den gav många tankeställare, eller rättare sagt aha-upplevelser om vad Turbo gör och har för favoritgrejer för sig. Han har, speciellt när han var yngre, älskat trånga utrymmen och i hela sitt liv har han släpat på sitt täcke och sitter invirad i det vad han än gör. Trygghetskänsla, tror jag.
Och biter på tröjor gör han när han är orolig, så det märks tydligt när han inte är i harmoni.

Du anonym nämnde också ångest m m. och att det är därför han får utbrott. Jag skulle inte vilja kalla det för ångest. Han får endast utbrott när något går snett, när man missförstår varandra eller när miljön inte är tillrättalagd för honom eller också när han inte är tillräckligt förberedd på saker och ting. Utbrotten har alltid en orsak. Ångest, nej, det känns som det är fel ord. Sen hade han början till en depression under förra terminen, och det märktes också tydligt. Vår alltid så glada Turbo (förutom vid utbrott) kände sig ledsen utan att han själv visste varför. Det har aldrig hänt innan att han varit i närheten av en depression. I detta fallet var det felbehandling av personal på skolan i ren okunskap. Detta rättades omgående till när vi påtalade detta, och Turbo blev sitt vanliga glada jag igen.

Det var lite reflektioner från mig och nu ska jag leta på den där berömda kudden om en stund. Sov sött ♥