Som i ett skruvstäd!! och lite Alshammar

Igår morse hämtade vi hem Turbo från korttids där han varit i fem dygn. Jodå, han ville hem och gick snällt och satte sig i bilen medan vi packade in hans grejer i bilen. Dessa fem dygn har Mt och vikarien Ok jobbat och det har nog gått bra. Men Mt hade haft en jobbig dag på måndagen med Turbo för han hade varit i gasen extra mycket och inte velat göra nånting, ingenting passade och då blir han stökig i stället. Mt tyckte det var lite mysko men nu i efterhand så tror jag att jag kommit på vad det berodde på... tror det finns en riktigt bra förklaring till den oroliga dagen.... Ska meddela Mt sen...

Det kom en hagelskur igår.... 

Då är vi alltså hemma alla tre igen och är inne på sista semesterveckan. Fast jag får dra igång och jobba lite lätt redan nu, men det är helt ok. Samtidigt så har tankarna på skolsituationen kommit ifatt mig nu. Just nu sliter jag mitt hår, det känns inte bra som det har blivit. Det känns lite som att jag gett upp hoppet om att det ska kunna bli bra för Turbo på resursskolan, men ändå kanske det finns en strimma hopp. Det är den lilla strimman jag får ta fasta på i det här läget, för vad har vi för val?

Det har blivit en komplicerad situation. Vi är otroligt nära att koppla in skolinspektionen i ärendet, men vad kan de göra när det gäller att åstadkomma trygghet för Turbo?? Alla dessa personalbyten håller ju på att knäcka Turbo och övriga familjen. Skolinspektionen kan ju inte garantera att personalen inte säger upp sig.... Däremot kan skolinspektionen hjälpa oss så han får alla ämnen som det är lag på att han ska ha. Kan inte rektorn garantera detta så blir det att gå vidare ganska omgående!

I det rådande läget så hade jag inte tvekat att flytta på Turbo till en annan skola nu. Detta året som gått visar hur dåligt det blivit för honom och jag har inte så stora förhoppningar på en ändring. Men det finns ingen skola inom lämpligt avstånd för honom. Idag har jag lagt ut lite krokar åt olika håll, få se om jag får napp. Har bl a mailat lite, använt en del nätkontakter och även ringt en rektor för att höra mig för lite mer. Tyvärr inget napp än, men dagen är inte slut än....

Eftersom ingen lämplig skola verkar finnas i närheten och skolinspektionen inte kan garantera att det hela tiden finns trygg personal runt Turbo så känns det som vi sitter fast i ett skruvstäd just nu! Man har ingen hållhake på rektorn att ordna upp situationen så det funkar mycket bättre de två läsår som är kvar. Den lilla strimma av hopp som jag ändå försöker se, är att rektorn har fått mindre att göra till detta läsår som kommer. Då hoppas jag att hon ger en oerhörd stöttning och hjälp till den personal som kommer att finnas så vi slipper fler personalbyten nu. Ja, det är iaf ett litet hopp.... *suckar tungt*

Vi avvaktar den här veckan och ser hur utvecklingen blir. Jag väntar mig ett telefonsamtal idag igen från rektorn och hon brukar ringa den dagen hon lovat.
Nu tänkte jag länka till en annan bloggerska. Hon beskrev så bra skillnaderna på vilken hjälp och förståelse man får beroende på vilken sorts diagnos man får. Men varför ska det vara skillnad?? Hur många med någon form av NPF-diagnos får inte kämpa för förståelse, medan de som har mera synliga funktionsnedsättningar inte behöver kämpa alls! Läs det tänkvärda under rubriken "Alshammar och hennes diagnos".

Nu ska jag försöka ta den här dagen vidare på nåt bra sätt, så tjena mossens från mig och kramelikram ♥