Följetongen fortsätter....

Jaa, vart ska jag börja med detta inlägg tro...? Jag får nog säga att förra veckan var nog den kämpigaste hittills i kampen för Turbos skolgång. Den var otroligt intensiv, så i fredags när jag satt på jobbet och fick besked från rektorn om att de nästkommande två veckorna ska fungera efter våra krav, så pustade nog min kropp ut och jag drabbades av en otrolig trötthet. Det gick bara inte att sitta kvar på jobbet utan jag var tvungen att packa ihop i förtid och åka hem. Hem till soffan och lugnet. Turbo har haft en korttidshelg så jag fick vila som jag behövde.

Sen visste vi inte hur det skulle se ut med tryggheten för Turbo efter dessa två veckor... nu i em fick jag ett mail från rektorn.... Japp, upp till kamp igen!! Orka ta en ny dust.... Känns hela tiden som man pratar för döva öron! De två nya lärarna kommer förstås att finnas på skolan, men Turbo är inte trygg med dem än, den ena har han bara träffat 1,5 vecka.
Kan ta ett exempel: Mt på korttids har jobbat med Turbo i fem månader nu. Det fungerar otroligt bra mellan dem - och nu börjar tryggheten infinna sig. Mt tycker det blir bättre och bättre för varje gång och Turbo trivs med Mt. Men som ni förstår så tar det tid med Turbo. Som vi sagt länge till rektorn så tar det många månader innan Turbo är trygg, men detta är tydligen väldigt svårt att ta in!! Nu tas all trygghet på skolan bort för Turbo inom några veckor och man tror det ska bli bra..... Jag kan tala om att utan trygghet blir Turbo orolig, han mår inte bra och utbrotten kommer som ett brev på posten.
Dessutom har rektorn lovat tidigare att det ska finnas en reserv som Turbo är trygg med. Idag får jag ett mail om att det inte blir så.... det kallar jag otroligt dålig framförhållning!! Det blir till att kämpa vidare för dessa kortsiktiga lösningar fungerar inte med Turbo.

Ett av flera moment som håller mig uppe är era fina kommentarer här på bloggen, de betyder så mycket speciellt i en sån här situation då det är extra kämpigt! Så tack för att ni lämnar spår efter er ♥ Och ett speciellt tack till en av kommentatörerna häromdan, din kommentar värmde lite extra och jag tror du förstår....

Efter att ha vilat under fredagskvällen och sovit länge så kände jag mig piggare igår (lörd). Vi åkte iväg och grillade på em med en del vänner.

Liten tjej gillar stooor hamburgare ;) 

Vissa gjorde mer än att grilla och äta maten.... Här en stilstudie på kära mannen som är med i "kasta-stövel"-tävlingen ;)

Vi hade det alldeles underbart härligt. Bra väder och trevligt och mysigt folk omkring oss. Jag tog mig också en liten runda själv i omgivningen med min kompis Nikon och passade på att rensa hjärnan ordentligt en liten stund. Bl a träffade jag på denna "söta" fuling:

Jag gillar inte alls såna här kryp men mitt fotointresse får mig tydligen att gå närmare såna där än jag anat att jag skulle göra ;) Kan ju inte missa något som kan bli en bild :) .... men jag lovar er, jag var på helspänn!!

När vi kom hem igen på kvällen var vi lagom trötta igen, men trötta på ett behagligt sätt. Man hade fått vila sig ifrån skolbekymren en dag iaf. Lugnet i mig bestod ända tills jag öppnade mailet från rektorn nu på eftermiddagen. Hade tänkt jag skulle koppla bort bekymren tills det närmar sig slutet på de två veckorna som är lösta. Men när jag ser vad hon skriver om fortsättningen sen, så förstår jag att kampen måste fortsätta på direkten, tyvärr....

Fortsättning lär ju följa under veckan som kommer.... svettas och våndas redan nu. Jag vet ju vilken energi det kommer att ta från mig och jag orkar definitivt inte en vecka till som den som gick....

Kram på er alla fina och goa läsare ♥