fredag 31 augusti 2012
Vi ger oss INTE!
Orkar inte skriva nåt längre inlägg idag heller, huvudvärken och tröttheten är enorm och jobbet har hopat sig efter dessa intensiva kämpa-veckor vi haft. Befinner mig i ett litet vacuum nu, men jag hoppas på lite återhämtning under helgen. Jag kommer att ge en redogörelse för vad som hände igår, det var en händelserik dag med tre möten gällande Turbo. Både bu och bä... Min stora fråga idag är varför man som förälder måste kämpa så otroligt mycket och riva upp himmel och jord innan skolledningen fattar?? Men en sak är säker - vi kommer aldrig att ge oss när det gäller att få en trygg miljö för Turbo... aldrig!
torsdag 30 augusti 2012
Övermäktigt tuff dag
En otroligt tuff dag har det varit här. Det har sugit musten ur oss båda två, både mannen och mig. När vi kommer hem efter en lång dag med tre mer eller mindre tuffa möten gällande skolan och Turbo, så får Turbo utbrott som det tar en timme för mig att stävja. Fick lägga på en psykologmask inför honom trots att jag var så trött så jag helst ville stupa i soffan. Men sånt är livet... Kommer med en längre rapport senare när kraften infinner sig. ♥
onsdag 29 augusti 2012
En kanondag mitt i soppan
Kan ni tänka er, idag har vi en kanonbra dag mitt i all soppa! Jag är faktiskt helt lyrisk och förtränger morgondagen, iaf nästan - den dagen den sorgen. Ska berätta om dagen.
Vi började förmiddagen med att ha ett möte. Nu gällde det inte skolan utan nu var det assistans som var på tapeten. För två år sen fick vi beviljat personlig assistans till Turbo. Vi kopplade in ett assistansbolag och vi föräldrar och även 21-årige N är assistenter i nuläget. Fr o m 1 sept byter vi assistansbolag. Detta, för oss, nya bolag verkar ha lite idéer både till förbättringar och förändringar runt Turbo som ska göra vardagen ännu mera trivsam för honom. Bland det första de framförde som önskemål är att vi borde ha en till assistent utifrån. Vi var mycket tveksamma till det. Vi vet ju hur svårt det är att få in nya personer i Turbos liv. Men de har stått på sig och tyckt att vi skulle träffa en av deras assistenter som de tror skulle passa bäst ihop med Turbo, men naturligtvis är det vi som bestämmer.
Idag mötte vi den killen för första gången. Wow, säger jag bara! Jag är mållös... vilken kille! En 25-åring med fem års erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar med autism. Han har fått lämplig utbildning och sen har han inriktat sig på brukare med den diagnosen. Oj - vi fick iaf intrycket av att han är helt fenomenalt bra lämpad att jobba med Turbo. Han har erfarenhet, kunskap, han har jobbat/jobbar med barn som är utåtagerande, han utstrålar lugn och trygghet - perfekt! Detta kändes så rätt.
Nu har vi ju inte sett denna killen ihop med Turbo, men det skulle förvåna mig rejält om det går totalsnett mellan dem. Idag har Turbo en kanonbra dag så vi har redan berättat för honom om våra planer. Faktiskt så verkar han längta efter att få träffa denna nya assistent! Skoj, men det dröjer nästan två veckor innan första mötet mellan dem blir av.
Som sagt, Turbo har en fin dag idag. Morgonen var lite seg men vem är inte trött när man ska upp ur sängen?! Innan taxin kom så var han väldigt uppåt och babblade på om vad han lärt sig på nån lektion :) Han gillar att lära sig saker och han bär det med sig. Idag var läraren Nk på skolan ett par timmar på morgonen, sen tog de nya lärarna över helt och efter skolan hade korttidspersonalen Mt hand om honom ett par timmar tills jag slutade jobbet. När jag hämtade Turbo efter Mt:s pass så möttes jag av en glad och avslappnad kille. Härligt! Och så har det fortsatt. Så idag är en njutardag då jag kastar morgondagens skolbekymmer åt sidan. Jag är glad ända in i hjärteroten när Turbo mår så här en dag.
Helt har vi inte släppt skolbekymret förstås. Mannen har ringt och pratat med kvinnan från soc som egentligen ska vara med på ett av skolmötena i morgon. Vi tycker de behöver ha information om vad som hänt sen senaste mötet, i morgon är det uppföljning. Vi tillhör inte soc men de är visst skyldiga att vara med på Västbusmöten. Så nu har vi bäddat så gott vi kan och jag hoppas, hoppas det blir lyckade möten i morgon (båda två).
Så här långt hann jag skriva innan Turbo vände humör och utbrottet var ett faktum... Det behövs inte mycket för att det ska bli utbrott när det trots allt är oro i luften för honom. Men vi hann iaf njuta nästan hela dan innan utbrottet kom.
Kram på er ♥
Vi började förmiddagen med att ha ett möte. Nu gällde det inte skolan utan nu var det assistans som var på tapeten. För två år sen fick vi beviljat personlig assistans till Turbo. Vi kopplade in ett assistansbolag och vi föräldrar och även 21-årige N är assistenter i nuläget. Fr o m 1 sept byter vi assistansbolag. Detta, för oss, nya bolag verkar ha lite idéer både till förbättringar och förändringar runt Turbo som ska göra vardagen ännu mera trivsam för honom. Bland det första de framförde som önskemål är att vi borde ha en till assistent utifrån. Vi var mycket tveksamma till det. Vi vet ju hur svårt det är att få in nya personer i Turbos liv. Men de har stått på sig och tyckt att vi skulle träffa en av deras assistenter som de tror skulle passa bäst ihop med Turbo, men naturligtvis är det vi som bestämmer.
Idag mötte vi den killen för första gången. Wow, säger jag bara! Jag är mållös... vilken kille! En 25-åring med fem års erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar med autism. Han har fått lämplig utbildning och sen har han inriktat sig på brukare med den diagnosen. Oj - vi fick iaf intrycket av att han är helt fenomenalt bra lämpad att jobba med Turbo. Han har erfarenhet, kunskap, han har jobbat/jobbar med barn som är utåtagerande, han utstrålar lugn och trygghet - perfekt! Detta kändes så rätt.
Nu har vi ju inte sett denna killen ihop med Turbo, men det skulle förvåna mig rejält om det går totalsnett mellan dem. Idag har Turbo en kanonbra dag så vi har redan berättat för honom om våra planer. Faktiskt så verkar han längta efter att få träffa denna nya assistent! Skoj, men det dröjer nästan två veckor innan första mötet mellan dem blir av.
Som sagt, Turbo har en fin dag idag. Morgonen var lite seg men vem är inte trött när man ska upp ur sängen?! Innan taxin kom så var han väldigt uppåt och babblade på om vad han lärt sig på nån lektion :) Han gillar att lära sig saker och han bär det med sig. Idag var läraren Nk på skolan ett par timmar på morgonen, sen tog de nya lärarna över helt och efter skolan hade korttidspersonalen Mt hand om honom ett par timmar tills jag slutade jobbet. När jag hämtade Turbo efter Mt:s pass så möttes jag av en glad och avslappnad kille. Härligt! Och så har det fortsatt. Så idag är en njutardag då jag kastar morgondagens skolbekymmer åt sidan. Jag är glad ända in i hjärteroten när Turbo mår så här en dag.
Helt har vi inte släppt skolbekymret förstås. Mannen har ringt och pratat med kvinnan från soc som egentligen ska vara med på ett av skolmötena i morgon. Vi tycker de behöver ha information om vad som hänt sen senaste mötet, i morgon är det uppföljning. Vi tillhör inte soc men de är visst skyldiga att vara med på Västbusmöten. Så nu har vi bäddat så gott vi kan och jag hoppas, hoppas det blir lyckade möten i morgon (båda två).
Så här långt hann jag skriva innan Turbo vände humör och utbrottet var ett faktum... Det behövs inte mycket för att det ska bli utbrott när det trots allt är oro i luften för honom. Men vi hann iaf njuta nästan hela dan innan utbrottet kom.
Kram på er ♥
tisdag 28 augusti 2012
Tungjobbat och segt som sirap!
Igår hade vi en väldigt lugn och fin eftermiddag och kväll - bra så långt! Men det första och det sista Turbo yttrar på dagarna är hur det går med framtiden på skolan (alltså fr o m 10/9)?? Han undrar om jag fått nåt besked på om tryggheten ska finnas för honom. Stackars liten, vad han är orolig! I morse sa han så här som bekräftar hur orolig han är: "Har du fått nåt besked än om hur det blir sen, jag klarar inte det här längre! Jag kommer inte att kunna gå till skolan sen!" Och jag har bara att svara att jag ingenting vet än, men jag bedyrar för honom att jag kommer att göra allt jag kan. Har fortsatt mailkontakt med rektorn idag, men just nu är det segare än sirap!
Ju mer jag tänker på hur lite man tänker på eleven i det här fallet, desto argare blir jag! Vi har flera viktiga punkter att ta fram som visar att det inte är eleven som kommer i första hand. Bl a dessa:
Ju mer jag tänker på hur lite man tänker på eleven i det här fallet, desto argare blir jag! Vi har flera viktiga punkter att ta fram som visar att det inte är eleven som kommer i första hand. Bl a dessa:
- I ett tidigt skede serverade vi skolledningen korttidspersonalen T och E som var villiga att dela på en tjänst för att jobba på skolan. Dessa båda killar var väl förtrogna med tre av de fyra eleverna och visste vad de skulle gett sig in på. Detta förslag avslogs t o m med en ren lögn från rektorn för oss föräldrar….
- Vi föräldrar påtalade att de personer som anställdes behövde ha utbildning i att hantera dessa elever från skolstart (de har ett otroligt tufft jobb). Utbildningen uteblev och än har man inte fått det – resultatet blev att vissa gick in i väggen, en annan sa upp sig efter endast en termin. Hade man haft bättre "verktyg" att jobba med så hade detta kanske inte behövt hända...
- Läraren Nk fick inte igenom sina krav att få dela tjänsten på resursskolan med att vara på den vanliga högstadieskolan halva tiden. Detta krav kunde man inte tillgodose med resultat att han i stället sa upp sig! När vi fick reda på detta så kändes det verkligen som att man i skolledningen fullständigt struntar i eleven.
Nu står vi här med en 14-årig son som inte klarar att gå till
skolan om 1,5 vecka om det inte finns någon trygg personal för honom. Från att ha varit en elev som älskat skolan,
klarat målen i alla ämnen upp t o m 6:an så har vi en elev som fr o m 10/9
är en hemmasittare!! Skandal så det skriker om det!!!
Det känns som att vi föräldrar som känner sonen utan och innan, hela tiden blivit motarbetade – varför?? Allt detta går ut över eleven… en resursskola ska
väl alltid sätta eleven i första hand?
Hur står det till här idag då?? Jaa, Turbo har fått utbrott direkt han kom hem från skolan idag. Han har ju svårt att uttrycka sina känslor i ord, men han sa iaf att han inte klarar av detta, han klarar inte att vänta på besked hur det kommer att bli sen. Oro och frustration finns i hans kropp nu och jag tycker det är konstigt att han hållit ihop så pass länge som han gjort.
Själv har jag jagat och till slut lyckats få tag på psykologen på habiliteringen. Hon kommer att göra vad hon kan för att stötta oss i kampen för Turbos skolgång. Hon hade också åsikter om vilka som ska vara med på ett av mötena vi ska ha på torsdag.... Jag har även jagat en kvinna på socialtjänsten men inte lyckats få tag på henne. Där hoppas jag på bättre tur i morgon för jag tror att den kvinnan ska vara med på ett av mötena.
Som ni ser så drar det ihop sig till en massa möten i slutet på veckan. Sen sjunker jag nog som en sten, oavsett utgången.....
Kram, kram ♥
måndag 27 augusti 2012
Tjatar vidare
Det blev ett dåligt slut på förra veckan jobbmässigt för mig och en likadan början på denna veckan! Jag har mycket att ta igen sen förra veckan då det var så intensivt med kontakten med skolledningen. Denna veckan hade jag trott det skulle bli lite lugnare, men vi har kört igång nästan likadant igen. Turbo har uttryckt mycket oro över hur det ska gå efter dessa två veckor som vi löst för honom. Det MÅSTE finnas en plan B att ta till om det inte fungerar för honom sen. Men den framförhållningen finns inte.... Så idag när jag suttit på jobbet och försökt få något gjort, har jag haft ständig mailkontakt med rektorn. Kämpa, kämpa, kämpa!! Är sååå trött på detta just nu.
Och fortsättningen på den här veckan då, hur tror ni den ser ut?? Möte på onsdag förmiddag gällande Turbo (dock ej skolan), möte på torsdag fm (skolan) och möte på torsdag em (skolan igen).... Ja, det ser inte ut att bli så mycket jobbat de dagarna heller! Får nog snart sparken... Nejdå, men jag får jobba andra tider i stället, kvällar, helger, nätter....
Idag är jag trött, men inte lika trött som jag var i fredags em och fick gå hem från jobbet. Men det är ju bara början på veckan än.... Glad är jag över att ha fått hem en son som verkar lugn och utan daller under ytan idag. Det hade blivit väl påfrestande om han hade haft en utbrottardag nu. Men jag tror vi har lugnat honom för stunden iaf.
Tänk så bortskämda vi varit när det gäller skolan och Turbo fram tills innan förra läsåret. Turbo hade en underbar assistent som också var utbildad pedagog och dessutom som klippt och skuren till att jobba med min son. Hon lärde känna honom så hon kände honom lika bra som jag som mamma gör. Hon läste av honom fenomenalt bra, förstod direkt när något inte var bra och sökte lösningar till förändring så han skulle må bra igen. Var det en större förändring som måste till så gick hon till rektorn för att få klartecken. Rektorn var mycket insatt i problematiken och mycket förstående. Vi föräldrar behövde sällan ha kontakt med henne, och aldrig att vi behövde strida för någonting med henne. Hon låg alltid steget före, tänkte ut möjliga scenarion innan de inträffade och hade en plan B färdig redan i förväg. Inga problem! För den rektorn var det en självklarhet att tänka på elevens bästa i första hand! Varför kan inte alla rektorer vara såna?? Åh, vad jag saknar denna fina rektor!!
Eftersom det tagit lite på mina krafter idag också, den här skolkampen, så åkte jag iväg nu ikväll och rensade hjärnan under en liten stund tillsammans med kameran. Åkte upp till den lilla "fula" sjön vi har utanför vårt lilla samhälle. Finns ingenting att fota där egentligen - men jag åker ändå därifrån med 70 nytagna bilder efter ett antal minuter. :) Härligt och mysigt var det iaf. Kände mig någorlunda fräsch i skallen efter det, men sen fick jag bevittna ett rejält slagsmål i centralorten när jag åkte och handlade - och det var inget vidare. Huuu, har aldrig sett nåt liknande.... Polis tillkallades och jag vet faktiskt inte hur det slutade. Men vad skrämmande det är... i ett sånt här litet samhälle och folk är så arga på varann så de kan ta sig till med vad som helst! Usch! Tur att inte Turbo var med, vad orolig han hade blivit. Och det hände bara några hundra meter ifrån korttids.... de inblandade bor inte långt därifrån heller.... Måste skaka på mig så jag blir av med de där olustkänslorna jag fick efter den där synen!
Kramen på er ♥
Och fortsättningen på den här veckan då, hur tror ni den ser ut?? Möte på onsdag förmiddag gällande Turbo (dock ej skolan), möte på torsdag fm (skolan) och möte på torsdag em (skolan igen).... Ja, det ser inte ut att bli så mycket jobbat de dagarna heller! Får nog snart sparken... Nejdå, men jag får jobba andra tider i stället, kvällar, helger, nätter....
Idag är jag trött, men inte lika trött som jag var i fredags em och fick gå hem från jobbet. Men det är ju bara början på veckan än.... Glad är jag över att ha fått hem en son som verkar lugn och utan daller under ytan idag. Det hade blivit väl påfrestande om han hade haft en utbrottardag nu. Men jag tror vi har lugnat honom för stunden iaf.
Tänk så bortskämda vi varit när det gäller skolan och Turbo fram tills innan förra läsåret. Turbo hade en underbar assistent som också var utbildad pedagog och dessutom som klippt och skuren till att jobba med min son. Hon lärde känna honom så hon kände honom lika bra som jag som mamma gör. Hon läste av honom fenomenalt bra, förstod direkt när något inte var bra och sökte lösningar till förändring så han skulle må bra igen. Var det en större förändring som måste till så gick hon till rektorn för att få klartecken. Rektorn var mycket insatt i problematiken och mycket förstående. Vi föräldrar behövde sällan ha kontakt med henne, och aldrig att vi behövde strida för någonting med henne. Hon låg alltid steget före, tänkte ut möjliga scenarion innan de inträffade och hade en plan B färdig redan i förväg. Inga problem! För den rektorn var det en självklarhet att tänka på elevens bästa i första hand! Varför kan inte alla rektorer vara såna?? Åh, vad jag saknar denna fina rektor!!
Eftersom det tagit lite på mina krafter idag också, den här skolkampen, så åkte jag iväg nu ikväll och rensade hjärnan under en liten stund tillsammans med kameran. Åkte upp till den lilla "fula" sjön vi har utanför vårt lilla samhälle. Finns ingenting att fota där egentligen - men jag åker ändå därifrån med 70 nytagna bilder efter ett antal minuter. :) Härligt och mysigt var det iaf. Kände mig någorlunda fräsch i skallen efter det, men sen fick jag bevittna ett rejält slagsmål i centralorten när jag åkte och handlade - och det var inget vidare. Huuu, har aldrig sett nåt liknande.... Polis tillkallades och jag vet faktiskt inte hur det slutade. Men vad skrämmande det är... i ett sånt här litet samhälle och folk är så arga på varann så de kan ta sig till med vad som helst! Usch! Tur att inte Turbo var med, vad orolig han hade blivit. Och det hände bara några hundra meter ifrån korttids.... de inblandade bor inte långt därifrån heller.... Måste skaka på mig så jag blir av med de där olustkänslorna jag fick efter den där synen!
Kramen på er ♥
söndag 26 augusti 2012
Följetongen fortsätter....
Jaa, vart ska jag börja med detta inlägg tro...? Jag får nog säga att förra veckan var nog den kämpigaste hittills i kampen för Turbos skolgång. Den var otroligt intensiv, så i fredags när jag satt på jobbet och fick besked från rektorn om att de nästkommande två veckorna ska fungera efter våra krav, så pustade nog min kropp ut och jag drabbades av en otrolig trötthet. Det gick bara inte att sitta kvar på jobbet utan jag var tvungen att packa ihop i förtid och åka hem. Hem till soffan och lugnet. Turbo har haft en korttidshelg så jag fick vila som jag behövde.
Sen visste vi inte hur det skulle se ut med tryggheten för Turbo efter dessa två veckor... nu i em fick jag ett mail från rektorn.... Japp, upp till kamp igen!! Orka ta en ny dust.... Känns hela tiden som man pratar för döva öron! De två nya lärarna kommer förstås att finnas på skolan, men Turbo är inte trygg med dem än, den ena har han bara träffat 1,5 vecka.
Kan ta ett exempel: Mt på korttids har jobbat med Turbo i fem månader nu. Det fungerar otroligt bra mellan dem - och nu börjar tryggheten infinna sig. Mt tycker det blir bättre och bättre för varje gång och Turbo trivs med Mt. Men som ni förstår så tar det tid med Turbo. Som vi sagt länge till rektorn så tar det många månader innan Turbo är trygg, men detta är tydligen väldigt svårt att ta in!! Nu tas all trygghet på skolan bort för Turbo inom några veckor och man tror det ska bli bra..... Jag kan tala om att utan trygghet blir Turbo orolig, han mår inte bra och utbrotten kommer som ett brev på posten.
Dessutom har rektorn lovat tidigare att det ska finnas en reserv som Turbo är trygg med. Idag får jag ett mail om att det inte blir så.... det kallar jag otroligt dålig framförhållning!! Det blir till att kämpa vidare för dessa kortsiktiga lösningar fungerar inte med Turbo.
Ett av flera moment som håller mig uppe är era fina kommentarer här på bloggen, de betyder så mycket speciellt i en sån här situation då det är extra kämpigt! Så tack för att ni lämnar spår efter er ♥ Och ett speciellt tack till en av kommentatörerna häromdan, din kommentar värmde lite extra och jag tror du förstår....
Efter att ha vilat under fredagskvällen och sovit länge så kände jag mig piggare igår (lörd). Vi åkte iväg och grillade på em med en del vänner.
Vissa gjorde mer än att grilla och äta maten.... Här en stilstudie på kära mannen som är med i "kasta-stövel"-tävlingen ;)
Vi hade det alldeles underbart härligt. Bra väder och trevligt och mysigt folk omkring oss. Jag tog mig också en liten runda själv i omgivningen med min kompis Nikon och passade på att rensa hjärnan ordentligt en liten stund. Bl a träffade jag på denna "söta" fuling:
Jag gillar inte alls såna här kryp men mitt fotointresse får mig tydligen att gå närmare såna där än jag anat att jag skulle göra ;) Kan ju inte missa något som kan bli en bild :) .... men jag lovar er, jag var på helspänn!!
När vi kom hem igen på kvällen var vi lagom trötta igen, men trötta på ett behagligt sätt. Man hade fått vila sig ifrån skolbekymren en dag iaf. Lugnet i mig bestod ända tills jag öppnade mailet från rektorn nu på eftermiddagen. Hade tänkt jag skulle koppla bort bekymren tills det närmar sig slutet på de två veckorna som är lösta. Men när jag ser vad hon skriver om fortsättningen sen, så förstår jag att kampen måste fortsätta på direkten, tyvärr....
Fortsättning lär ju följa under veckan som kommer.... svettas och våndas redan nu. Jag vet ju vilken energi det kommer att ta från mig och jag orkar definitivt inte en vecka till som den som gick....
Kram på er alla fina och goa läsare ♥
Sen visste vi inte hur det skulle se ut med tryggheten för Turbo efter dessa två veckor... nu i em fick jag ett mail från rektorn.... Japp, upp till kamp igen!! Orka ta en ny dust.... Känns hela tiden som man pratar för döva öron! De två nya lärarna kommer förstås att finnas på skolan, men Turbo är inte trygg med dem än, den ena har han bara träffat 1,5 vecka.
Kan ta ett exempel: Mt på korttids har jobbat med Turbo i fem månader nu. Det fungerar otroligt bra mellan dem - och nu börjar tryggheten infinna sig. Mt tycker det blir bättre och bättre för varje gång och Turbo trivs med Mt. Men som ni förstår så tar det tid med Turbo. Som vi sagt länge till rektorn så tar det många månader innan Turbo är trygg, men detta är tydligen väldigt svårt att ta in!! Nu tas all trygghet på skolan bort för Turbo inom några veckor och man tror det ska bli bra..... Jag kan tala om att utan trygghet blir Turbo orolig, han mår inte bra och utbrotten kommer som ett brev på posten.
Dessutom har rektorn lovat tidigare att det ska finnas en reserv som Turbo är trygg med. Idag får jag ett mail om att det inte blir så.... det kallar jag otroligt dålig framförhållning!! Det blir till att kämpa vidare för dessa kortsiktiga lösningar fungerar inte med Turbo.
Ett av flera moment som håller mig uppe är era fina kommentarer här på bloggen, de betyder så mycket speciellt i en sån här situation då det är extra kämpigt! Så tack för att ni lämnar spår efter er ♥ Och ett speciellt tack till en av kommentatörerna häromdan, din kommentar värmde lite extra och jag tror du förstår....
Efter att ha vilat under fredagskvällen och sovit länge så kände jag mig piggare igår (lörd). Vi åkte iväg och grillade på em med en del vänner.
 |
| Liten tjej gillar stooor hamburgare ;) |
Vissa gjorde mer än att grilla och äta maten.... Här en stilstudie på kära mannen som är med i "kasta-stövel"-tävlingen ;)
Vi hade det alldeles underbart härligt. Bra väder och trevligt och mysigt folk omkring oss. Jag tog mig också en liten runda själv i omgivningen med min kompis Nikon och passade på att rensa hjärnan ordentligt en liten stund. Bl a träffade jag på denna "söta" fuling:
Jag gillar inte alls såna här kryp men mitt fotointresse får mig tydligen att gå närmare såna där än jag anat att jag skulle göra ;) Kan ju inte missa något som kan bli en bild :) .... men jag lovar er, jag var på helspänn!!
När vi kom hem igen på kvällen var vi lagom trötta igen, men trötta på ett behagligt sätt. Man hade fått vila sig ifrån skolbekymren en dag iaf. Lugnet i mig bestod ända tills jag öppnade mailet från rektorn nu på eftermiddagen. Hade tänkt jag skulle koppla bort bekymren tills det närmar sig slutet på de två veckorna som är lösta. Men när jag ser vad hon skriver om fortsättningen sen, så förstår jag att kampen måste fortsätta på direkten, tyvärr....
Fortsättning lär ju följa under veckan som kommer.... svettas och våndas redan nu. Jag vet ju vilken energi det kommer att ta från mig och jag orkar definitivt inte en vecka till som den som gick....
Kram på er alla fina och goa läsare ♥
fredag 24 augusti 2012
Fyra dagars intensiv kamp!
Här har det varit intensiva dygn när det gäller striden för att skolsituationen ska bli dräglig för Turbo. Det har varit löften hit och löften dit, tillbakadragna löften, överkörda föräldrar (vi), telefonsamtal, mail och jag vet inte allt. Soppan har blivit otroligt rörig under dessa dygn så jag vet knappt själv när, var, hur och varför allt är som det är. Mitt i allt detta ska man försöka vara en bra psykolog, pedagog och allt möjligt för att försöka lotsa en ledsen, orolig och deppig Turbo. Ja, jag skriver under på att detta tar hårt på oss föräldrar och speciellt mig som håller i den mesta kontakten!
De senaste fyra dagarna, sen Turbo fick reda på att Nk ska sluta, så har jag haft ständig kontakt med rektorn flera gånger om dagen, för att lösa detta scenario som uppstått. Problematiken blev ju värre när rektorn lovade bort Nk till hans nya jobb i förtid. Hade hon frågat oss om vad vi trodde, så hade vi sagt blankt NEJ - Turbo ÄR INTE tillräckligt trygg med de nya lärarna för att det ska fungera redan nu att Nk försvinner helt. De senaste dygnen har jag haft blåslampa på skolledningen, hotat med media och skolinspektionen och jag har inte varit beredd att ge mig för nu räcker det med strul för Turbos del.
Efter många turer så fick jag idag på eftermiddagen slutligt besked av rektorn om att hon tillgodoser våra krav på en så smidig övergång som möjligt för Turbo. Tyvärr går detta ut över läraren Nk också, han kommer i kläm och detta var inte meningen men vi får alla kompromissa i det här läget. (Blir för långt att förklara alla detaljer.) Nu ser det iaf ut som att de närmaste två veckorna ska fungera hyfsat för Turbo, vi har alla gjort så gott vi kan utefter den situation som uppstått. Sen får vi se om det blir ytterligare kamp....
Men man undrar varför det måste gå så långt som till hot om högre instanser innan det händer någonting!!! Det skulle bara flyta på och allt detta tjat om hur viktigt det är med TRYGGHET för Turbo - ja, vi har hållit på och tjatat på skolledningen i 3,5 år om detta - och man förstår fortfarande inte! Det är skrämmande! Kommer man någonsin att förstå hur han fungerar??
Nu har jag precis gjort slutklämmen på fyra jobbiga och kämpiga dygn, genom att ringa skolinspektionen. Är så trött så jag skulle bara vilja slänga mig raklång nånstans och inte göra ett endaste dugg på ett tag nu. Men iaf, vi kom fram till att vi avvaktar till slutet på nästa vecka med att göra en anmälan. Vi har en deadline för rektorn på torsdag med ett par krav som det ska finnas beslut på på papper då. Detta är krav som skolinspektionen tar hårt på!
Ha ett gott fredagsmys ♥ Kram, kram ♥
De senaste fyra dagarna, sen Turbo fick reda på att Nk ska sluta, så har jag haft ständig kontakt med rektorn flera gånger om dagen, för att lösa detta scenario som uppstått. Problematiken blev ju värre när rektorn lovade bort Nk till hans nya jobb i förtid. Hade hon frågat oss om vad vi trodde, så hade vi sagt blankt NEJ - Turbo ÄR INTE tillräckligt trygg med de nya lärarna för att det ska fungera redan nu att Nk försvinner helt. De senaste dygnen har jag haft blåslampa på skolledningen, hotat med media och skolinspektionen och jag har inte varit beredd att ge mig för nu räcker det med strul för Turbos del.
Efter många turer så fick jag idag på eftermiddagen slutligt besked av rektorn om att hon tillgodoser våra krav på en så smidig övergång som möjligt för Turbo. Tyvärr går detta ut över läraren Nk också, han kommer i kläm och detta var inte meningen men vi får alla kompromissa i det här läget. (Blir för långt att förklara alla detaljer.) Nu ser det iaf ut som att de närmaste två veckorna ska fungera hyfsat för Turbo, vi har alla gjort så gott vi kan utefter den situation som uppstått. Sen får vi se om det blir ytterligare kamp....
Men man undrar varför det måste gå så långt som till hot om högre instanser innan det händer någonting!!! Det skulle bara flyta på och allt detta tjat om hur viktigt det är med TRYGGHET för Turbo - ja, vi har hållit på och tjatat på skolledningen i 3,5 år om detta - och man förstår fortfarande inte! Det är skrämmande! Kommer man någonsin att förstå hur han fungerar??
Nu har jag precis gjort slutklämmen på fyra jobbiga och kämpiga dygn, genom att ringa skolinspektionen. Är så trött så jag skulle bara vilja slänga mig raklång nånstans och inte göra ett endaste dugg på ett tag nu. Men iaf, vi kom fram till att vi avvaktar till slutet på nästa vecka med att göra en anmälan. Vi har en deadline för rektorn på torsdag med ett par krav som det ska finnas beslut på på papper då. Detta är krav som skolinspektionen tar hårt på!
Ha ett gott fredagsmys ♥ Kram, kram ♥
torsdag 23 augusti 2012
Nu är det STRID!!
Oj, oj, vilken soppa det har blivit av personalstrulet på Turbos skola!! Igår fick jag ett löfte av rektorn via mail som var någorlunda positivt för Turbo mitt i allt elände... idag tas det löftet tillbaka! Igår blev Turbo liiiite lugnare med det beskedet... idag ska vi rasera detta.... Just nu är jag så ARG på skolledningen så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Lagar och paragrafer hit och dit - lyssna till oss föräldrar nån gång och se till elevens bästa... MORR!!! Eftersom jag är så arg och upprörd idag så borde jag inte skriva alls här, men behöver nog få ur mig lite.
Just nu pågår en strid utan dess like och nu är jag inte nådig, nu har man retat mig länge nog! Nu läggs all vår energi på att strida för Turbos bästa - frågan är om han ska bli en hemmasittare fr o m måndag morgon eller inte. Avgörandet ligger hos två rektorer! Vilken helomvändning för Turbo - från att ha älskat skolan i 7 år, till att vägra gå pga han inte har en trygg person vid sin sida.... Jag blir så ledsen över att man inte kan tänka på elevens bästa.... Idag har jag hotat med att gå till media och jag har hotat med skolinspektionen. Antagligen ringer jag skolinspektionen i morgon för nu har de lekt färdigt med oss föräldrar!! Men vad hjälper det i denna akutsituation som uppstått?? En utredning hos dem tar vanligtvis 5-6 månader!!
Att rycka undan tryggheten för Turbo så här hux flux, det funkar inte och det visste vi föräldrar om, han kommer att krascha fullständigt om det inte åtgärdas inom det närmsta dygnet.... Åhh, vad jag är upprörd idag!! Så det framsteget jag nämnde lite om igår, det har dragits tillbaka idag :( Orkar inte förklara i detalj allt som hamnat i denna soppa, lägger krutet på striden så länge. Pustar lite och jag hoppas jag ska få ner pulsen ikväll så jag kan somna. Morrar vidare!
Kram på er ♥
Just nu pågår en strid utan dess like och nu är jag inte nådig, nu har man retat mig länge nog! Nu läggs all vår energi på att strida för Turbos bästa - frågan är om han ska bli en hemmasittare fr o m måndag morgon eller inte. Avgörandet ligger hos två rektorer! Vilken helomvändning för Turbo - från att ha älskat skolan i 7 år, till att vägra gå pga han inte har en trygg person vid sin sida.... Jag blir så ledsen över att man inte kan tänka på elevens bästa.... Idag har jag hotat med att gå till media och jag har hotat med skolinspektionen. Antagligen ringer jag skolinspektionen i morgon för nu har de lekt färdigt med oss föräldrar!! Men vad hjälper det i denna akutsituation som uppstått?? En utredning hos dem tar vanligtvis 5-6 månader!!
Att rycka undan tryggheten för Turbo så här hux flux, det funkar inte och det visste vi föräldrar om, han kommer att krascha fullständigt om det inte åtgärdas inom det närmsta dygnet.... Åhh, vad jag är upprörd idag!! Så det framsteget jag nämnde lite om igår, det har dragits tillbaka idag :( Orkar inte förklara i detalj allt som hamnat i denna soppa, lägger krutet på striden så länge. Pustar lite och jag hoppas jag ska få ner pulsen ikväll så jag kan somna. Morrar vidare!
Kram på er ♥
onsdag 22 augusti 2012
Tufft för Turbo
Det blir inget vidare långt inlägg här ikväll, tyvärr. Men jag kommer igen. Vardagen är lite tuff just nu, men vi försöker lotsa Turbo så gott vi kan. Han har det jobbigt och vi får se hur länge det håller i sig. Vi fortsätter kämpa för att få så bra lösning som möjligt på skolproblematiken. Har väl kommit en bit till idag, få se om det blir bakslag i morgon.... men vi får göra allt för att hålla oss flytande om än lite snett för tillfället...
Kramar ♥
PS. Tror det varit nåt fel så det varit svårt att kommentera under senaste dygnet... hoppas det rättar till sig, lite trist utan era fina, goa och härliga kommentarer :(
Kramar ♥
PS. Tror det varit nåt fel så det varit svårt att kommentera under senaste dygnet... hoppas det rättar till sig, lite trist utan era fina, goa och härliga kommentarer :(
tisdag 21 augusti 2012
Depp och gråt!
När jag tänker på gårdagens inlägg, det handlade ju lite om att jag har ett par krav på rektorn som hon måste fixa annars går vi till skolinspektionen.... en del av er som läser detta har det ännu värre. Vi har ändå en son som går till skolan... Och det är jag verkligen tacksam över!! Jag vet att det finns många barn därute just nu som inte går till skolan alls, de våndas och mår dåligt av att inte skolan är anpassad efter behoven, vissa mobbas m m. Förskräckligt! Så vi i vår familj har ändå kunnat glädjas över att Turbo VILL gå till skolan (med undantag av några få dagar då det skurit sig). Iaf tills nu!
Idag var dagen inne då Turbo skulle få beskedet att hans lärare Nk, den enda riktiga tryggheten på resursskolan, ska sluta ganska omgående! Han sa upp sig under sommarlovet. Beskedet gavs och man såg ingen som helst reaktion i skolan. Han var go och glad hela tiden. När han kom hem läste jag av hans ansikte, han kom in och satte sig vid datorn.... Det verbala hos honom talade sitt tydliga språk, alla var idioter, allt var fel, alla grejer som låg i hans närhet puttades ner på golvet.... Till slut gick han upp på sitt rum och la sig i sängen och bankade.
Efter en liten stund går jag in till honom och försöker försiktigt pejla läget. Jag vet ju att det inte är så lätt att få veta från honom vad som är fel. Idag visste jag ju innan vad som troligtvis var felet. Rätt vad det var så säger Turbo: "Nk ska sluta och jag vill inte det! Och de andra är ju idioter!" Sen börjar han stortjuta!! Oj, det är verkligen inte ofta han talar om vad som är felet och det är ännu ovanligare att han reagerar på detta sättet! Jag försöker trösta så gott det går, men vad hittar man på för positivt när man vet att den så viktiga tryggheten saknas just nu??
Till skolan tänker han inte gå i morgon! Det är detta jag är rädd för - att vi också ska få en hemmasittare p g a att han inte har nån trygg personal omkring sig! När det har skurit sig mellan Turbo och någon personal innan och han inte velat gå till skolan, så har jag ändå för det mesta kunnat locka med att en trygg och van personal skulle ta hand om honom nästa dag. Nu finns inte det, utan det kommer på sikt.... Lite fel håll att börja ifrån..... Men som jag skrivit tidigare, ingen anklagan till läraren Nk att han slutar. Jag har full förståelse för detta. Bristerna ligger högre upp och det är beklagligt vilken tragisk vändning det tar för elever som drabbas!
Nu ska vi försöka lotsa oss igenom den här dagen och kvällen så får vi se hur morgondagen blir. Kram på er fina läsare därute ♥
Idag var dagen inne då Turbo skulle få beskedet att hans lärare Nk, den enda riktiga tryggheten på resursskolan, ska sluta ganska omgående! Han sa upp sig under sommarlovet. Beskedet gavs och man såg ingen som helst reaktion i skolan. Han var go och glad hela tiden. När han kom hem läste jag av hans ansikte, han kom in och satte sig vid datorn.... Det verbala hos honom talade sitt tydliga språk, alla var idioter, allt var fel, alla grejer som låg i hans närhet puttades ner på golvet.... Till slut gick han upp på sitt rum och la sig i sängen och bankade.
Efter en liten stund går jag in till honom och försöker försiktigt pejla läget. Jag vet ju att det inte är så lätt att få veta från honom vad som är fel. Idag visste jag ju innan vad som troligtvis var felet. Rätt vad det var så säger Turbo: "Nk ska sluta och jag vill inte det! Och de andra är ju idioter!" Sen börjar han stortjuta!! Oj, det är verkligen inte ofta han talar om vad som är felet och det är ännu ovanligare att han reagerar på detta sättet! Jag försöker trösta så gott det går, men vad hittar man på för positivt när man vet att den så viktiga tryggheten saknas just nu??
Till skolan tänker han inte gå i morgon! Det är detta jag är rädd för - att vi också ska få en hemmasittare p g a att han inte har nån trygg personal omkring sig! När det har skurit sig mellan Turbo och någon personal innan och han inte velat gå till skolan, så har jag ändå för det mesta kunnat locka med att en trygg och van personal skulle ta hand om honom nästa dag. Nu finns inte det, utan det kommer på sikt.... Lite fel håll att börja ifrån..... Men som jag skrivit tidigare, ingen anklagan till läraren Nk att han slutar. Jag har full förståelse för detta. Bristerna ligger högre upp och det är beklagligt vilken tragisk vändning det tar för elever som drabbas!
Nu ska vi försöka lotsa oss igenom den här dagen och kvällen så får vi se hur morgondagen blir. Kram på er fina läsare därute ♥
måndag 20 augusti 2012
Cykling igen.... och rektor igen....
Det får bli ett snabbt inlägg här innan läggdags. Skoldagen har fungerat bra, lite trött kille i morse men annars ok. Turbo säger att han sovit dåligt de senaste nätterna och han har nämnt det nån gång tidigare också. Får väl se om det är något som behöver kollas lite extra. Efter skolan har Turbo varit lugn och fin så det ser ut att fungera bra i skolan som läget är just nu, men vi vet ju att det inte varar så länge till.... I morgon ska Turbo få beskedet om att läraren Nk ska sluta och antagligen jobbar han sista dagen på fredag. Sen blir det alltså lärarna Tyra och Palle som tar över och delar på tiden med Turbo.
I em har vi varit ute och cyklat igen. Turbo är riktigt igång nu och jag tycker han fått mera kondis nu. Han flår och håller igång när vi är ute. I dag cyklade vi alla tre och det var en härlig tur på ca 15 km. Det har blivit rutin att vi ska ha med så vi kan fika efter halva vägen också.
Mitt på dagen idag fick jag tag på rektorn på telefonen. Jag hade två viktiga punkter att ta upp med henne och som måste fixas omgående. Den ena punkten var - som ni har hört innan - utbildning till Tyra och Palle. Det går inte att ha personal på en resursskola som aldrig har använt sig av någon som helst typ av bildstöd, de måste kunna den tekniken om det ska fungera. Seriesamtal, sociala berättelser m m är oerhört viktigt om man ska kunna bemöta Turbo i skolan på ett vettigt sätt.
Den andra punkten är att vi måste få en dokumentation på en studieplan så vi verkligen ser att det finns lösning på hur Turbo ska kunna få undervisning i alla ämnen han har rätt till. Det räcker inte att en av lärarna säger att det löser sig. Det måste vara spikat, annars står vi med panik i slutet av högstadiet och Turbo måste läsa ikapp. Det kan bli för jobbigt för honom om han släpar efter för mycket.
En tidsfrist satte vi upp och innan dess måste dessa två punkter finnas svart på vitt, annars blir det skolinspektionen! Nu får vi se om det händer nåt i rätt riktning....
Ett litet utbrott hann vi med innan läggdags också. Något krånglade på datorn och smällen blev ett faktum. Jag fick torka dryck från hela köksgolvet och jag fick plocka glassplitter och dammsuga noga efter incidenten. Men utbrottet gick över sen bara han gick in på sitt rum och var för sig själv en stund. Sen var han go och glad efter det, men det blev sängen i tid ikväll. Tror han var lite trött efter de nätter han sovit dåligt.
Nähä, godnatt på er och jag hoppas ni får en god natts sömn! ♥
I em har vi varit ute och cyklat igen. Turbo är riktigt igång nu och jag tycker han fått mera kondis nu. Han flår och håller igång när vi är ute. I dag cyklade vi alla tre och det var en härlig tur på ca 15 km. Det har blivit rutin att vi ska ha med så vi kan fika efter halva vägen också.
Mitt på dagen idag fick jag tag på rektorn på telefonen. Jag hade två viktiga punkter att ta upp med henne och som måste fixas omgående. Den ena punkten var - som ni har hört innan - utbildning till Tyra och Palle. Det går inte att ha personal på en resursskola som aldrig har använt sig av någon som helst typ av bildstöd, de måste kunna den tekniken om det ska fungera. Seriesamtal, sociala berättelser m m är oerhört viktigt om man ska kunna bemöta Turbo i skolan på ett vettigt sätt.
Den andra punkten är att vi måste få en dokumentation på en studieplan så vi verkligen ser att det finns lösning på hur Turbo ska kunna få undervisning i alla ämnen han har rätt till. Det räcker inte att en av lärarna säger att det löser sig. Det måste vara spikat, annars står vi med panik i slutet av högstadiet och Turbo måste läsa ikapp. Det kan bli för jobbigt för honom om han släpar efter för mycket.
En tidsfrist satte vi upp och innan dess måste dessa två punkter finnas svart på vitt, annars blir det skolinspektionen! Nu får vi se om det händer nåt i rätt riktning....
Ett litet utbrott hann vi med innan läggdags också. Något krånglade på datorn och smällen blev ett faktum. Jag fick torka dryck från hela köksgolvet och jag fick plocka glassplitter och dammsuga noga efter incidenten. Men utbrottet gick över sen bara han gick in på sitt rum och var för sig själv en stund. Sen var han go och glad efter det, men det blev sängen i tid ikväll. Tror han var lite trött efter de nätter han sovit dåligt.
Nähä, godnatt på er och jag hoppas ni får en god natts sömn! ♥
söndag 19 augusti 2012
Humoristisk kille
Med tanke på att skolstarten var i onsdags och det blev en omställning från sommarlovet, så har den här helgen varit otroligt lugn. Turbo hade kunnat haft mycket oro i kroppen efter allt det nya, med en ny personal omkring sig (den nya läraren Tyra). Men han har varit cool får jag säga och än så länge finns ju "gamla" läraren Nk kvar.
Just nu är det mycket humor i Turbo, han skojar och skämtar hejvilt och det är bara att hänga på. Det är befriande att kunna använda sig av humor också i ett inledningsskede då det börjar krisa sig och mulna till hos Turbo. Då kan man smälta honom och det sura vänder. Men det måste vara i ett TIDIGT skede innan det sura tar överhanden för mycket.
Igår kväll fick vi verkligen se en härlig sida av hans humor, det var så både mannen och jag blev chockade men på ett glatt sätt! Det är för det mesta segt vid nedräkningen vid läggdags. Vi förbereder Turbo en bra stund i förväg och är noga med att inte gå in och helt plötsligt avbryta något han håller på med. Igår kväll skulle han "bara göra färdigt en grej". Ungefär som vanligt då ;). Klockan gick och till slut blir man en aning otålig och vi vet hur lätt det blir en explosion om man går på för mycket i det läget. Tyvärr blir det lätt att man tar till det där tjatet i slutänden.
Men igår - mitt emellan två "tjat" och när vi väntade oss att han skulle explodera, så var Turbo borta från sin plats!! Helt uppslukad och försvunnen!! På något konstigt och underligt sätt hade han lyckats smita bakom våra ryggar och gått upp till sängen. Däruppe satt han och sken som en sol i hela ansiktet ☼ :) Han hade hört hur vi gick igång och var förvånade och undrade vart han tagit vägen - och då myser han ännu mer av vad han lyckats åstadkomma :).
I stället för att explodera så vände han själv hela situationen till nåt roligt och humoristiskt - härlig unge vi har! Jag och mannen gick och la oss med ett brett leende i ansiktet den kvällen!
Turbo har ju suttit framför datorn en stor del av sommaren. Nån enstaka gång har vi fått ut honom på en cykeltur. Men fr o m i onsdags så har han velat cykla varje dag! Idag var han och mannen ut på en riktig långtur - det blev 33 km innan de var hemma igen! Fantastiskt vilken grundkondis ungdomarna ändå måste ha. Den turen de tog är stundtals rejält backig och jobbig för benen. Nu hoppas jag det håller i sig så ska vi nog försöka se till att vi tar en cykeltur i stort sett varje dag framöver.
Igår var mannen och en arbetskamrat på fotboll och såg Elfsborg på hemmaplan. Vi hade ett par gratisbiljetter genom jobbet som de utnyttjade. Vi hade bestämt i förväg att jag och Turbo skulle åka in och hämta dem efter matchen (de tog bussen in). Vi förberedde Turbo flera dagar innan på att kl 17 ska vi åka in till stan och hämta upp dem. Nu fick vi se en sida av Turbo vi nästan glömt bort. Det är så sällan vi tar med honom och är nära främmande personer. Det blev en resa på ca 50 minuter i bilen hem, då vi skulle "umgås" med varann. Det går an när det är bara mannen och jag med honom, men nu satt det ju en - för Turbo - främling i bilen. Oj, vad han blev osäker! När han blir osäker så petar han på folk, han säger saker som inte är så trevliga, han kastar och bänder sönder grejer.... Det blev en svettig resa, eftersom vi behövde bemöta honom på ett lugnande sätt och inte förvärra saken. Man ville ju inte att arbetskamraten skulle bli utsatt för onödiga grejer.... Vi pustade ut när vi väl var hemma igen :)
Nu snart kväller och helgen är slut för den här gången... Kramen på er alla därute ♥
Just nu är det mycket humor i Turbo, han skojar och skämtar hejvilt och det är bara att hänga på. Det är befriande att kunna använda sig av humor också i ett inledningsskede då det börjar krisa sig och mulna till hos Turbo. Då kan man smälta honom och det sura vänder. Men det måste vara i ett TIDIGT skede innan det sura tar överhanden för mycket.
Igår kväll fick vi verkligen se en härlig sida av hans humor, det var så både mannen och jag blev chockade men på ett glatt sätt! Det är för det mesta segt vid nedräkningen vid läggdags. Vi förbereder Turbo en bra stund i förväg och är noga med att inte gå in och helt plötsligt avbryta något han håller på med. Igår kväll skulle han "bara göra färdigt en grej". Ungefär som vanligt då ;). Klockan gick och till slut blir man en aning otålig och vi vet hur lätt det blir en explosion om man går på för mycket i det läget. Tyvärr blir det lätt att man tar till det där tjatet i slutänden.
Men igår - mitt emellan två "tjat" och när vi väntade oss att han skulle explodera, så var Turbo borta från sin plats!! Helt uppslukad och försvunnen!! På något konstigt och underligt sätt hade han lyckats smita bakom våra ryggar och gått upp till sängen. Däruppe satt han och sken som en sol i hela ansiktet ☼ :) Han hade hört hur vi gick igång och var förvånade och undrade vart han tagit vägen - och då myser han ännu mer av vad han lyckats åstadkomma :).
I stället för att explodera så vände han själv hela situationen till nåt roligt och humoristiskt - härlig unge vi har! Jag och mannen gick och la oss med ett brett leende i ansiktet den kvällen!
Turbo har ju suttit framför datorn en stor del av sommaren. Nån enstaka gång har vi fått ut honom på en cykeltur. Men fr o m i onsdags så har han velat cykla varje dag! Idag var han och mannen ut på en riktig långtur - det blev 33 km innan de var hemma igen! Fantastiskt vilken grundkondis ungdomarna ändå måste ha. Den turen de tog är stundtals rejält backig och jobbig för benen. Nu hoppas jag det håller i sig så ska vi nog försöka se till att vi tar en cykeltur i stort sett varje dag framöver.
Igår var mannen och en arbetskamrat på fotboll och såg Elfsborg på hemmaplan. Vi hade ett par gratisbiljetter genom jobbet som de utnyttjade. Vi hade bestämt i förväg att jag och Turbo skulle åka in och hämta dem efter matchen (de tog bussen in). Vi förberedde Turbo flera dagar innan på att kl 17 ska vi åka in till stan och hämta upp dem. Nu fick vi se en sida av Turbo vi nästan glömt bort. Det är så sällan vi tar med honom och är nära främmande personer. Det blev en resa på ca 50 minuter i bilen hem, då vi skulle "umgås" med varann. Det går an när det är bara mannen och jag med honom, men nu satt det ju en - för Turbo - främling i bilen. Oj, vad han blev osäker! När han blir osäker så petar han på folk, han säger saker som inte är så trevliga, han kastar och bänder sönder grejer.... Det blev en svettig resa, eftersom vi behövde bemöta honom på ett lugnande sätt och inte förvärra saken. Man ville ju inte att arbetskamraten skulle bli utsatt för onödiga grejer.... Vi pustade ut när vi väl var hemma igen :)
Nu snart kväller och helgen är slut för den här gången... Kramen på er alla därute ♥
fredag 17 augusti 2012
Snart på krigsstigen igen
I morse väckte jag Turbo med spänning! Skulle gårdagens utbrott över skolan rinna upp hos honom på morgonen eller hade det runnit av honom. Jag vet ju fortfarande inte vad det var som var felet. Men morgonen gick helt smärtfritt, han vaknade med ett leende på läpparna och vi fixade allt galant! Hur skoldagen varit idag vet jag inte eftersom jag sitter kvar på jobbet fortfarande. Mannen har hand om Turbo i eftermiddag och kväll. Tror de varit in till stan på en utflykt som de planerat tillsammans och jag hoppas de haft det trevligt.
Hm... idag blev jag lite på krigsstigen igen... eller jag laddar för att kriga lite till när det gäller skolan... Att det aldrig kan ta slut nån gång!! Jag är rädd för att samman misstag när det gäller personal håller på att upprepas inför detta läsår som det gjorde inför förra läsåret. Fick nämligen ett telefonsamtal idag som bekräftar min oro. Jag har hela tiden hävdat att skolpersonalen MÅSTE ha utbildning om de dels ska orka med jobbet för egen del och dels för att eleverna ska må bra. Jag var på rektorn under förra läsåret om det - "finns inga pengar", fick jag till svar. När vi då gick på skolchefen om detta så sa han att det finns pengar! Japp, då skulle rektorn fixa detta. Nu håller hon på att väva in "utbildningen" i nånting helt annat där det inte finns.... känns som det bara dribblas bort... vet inte om hon är medveten om det själv även om jag påpekat det. Ska ta tag i detta ganska omgående för nu vill vi inte vara med om ett till läsår med flera personalbyten för Turbo. Det finns ju nåt som heter "skolinspektionen" har jag för mig.... (är ironisk och bitter) men ska man behöva gå så långt??
Vi fick beröm av läraren Palle när vi träffade honom i veckan här. Han tyckte det var fantastiskt att vi orkar kämpa för Turbo som vi gör. Finns ju flera orsaker till att vi fortsätter strida för honom. Skulle vi ge upp så har vi en son som inte skulle må bra alls och utbrotten skulle hagla omkring honom. Hur hans liv skulle se ut efter ett tag.... ja, han skulle nog kunna hamna väldigt snett och självförtroendet i botten.
Om vi skulle ge upp så drabbas hela familjen av detta. Styr man inte upp runt honom så får vi snart en period igen med en massa utbrott, och det vet jag inte hur länge jag skulle fixa. Det är fruktansvärt jobbigt och det kostar på mer än man kanske tror. Efter att ha legat i utmattningsfeber i våras/försommaren så är jag glad för att jag just nu mår bra. Sommaren har varit lugn och skön och utbrotten har varit sällsynta. Så att ge upp skulle innebära att familjen inte orkar sköta nånting omkring sig, med allt vad det skulle föra med sig.... vågar inte utveckla den tanken mer än så....
Jag måste tacka dig, mariellejohnsson, för tipset igår med kattbekymret! Ska fundera över ditt råd där om det skulle behövas, men jag hoppas vi slipper hamna där förstås. Jag ska vara lite extra observant på Turbo och katten under helgen nu, så får vi se hur det verkar.
Jag önskar er alla en trevlig helg ♥ Helgkram ♥
Hm... idag blev jag lite på krigsstigen igen... eller jag laddar för att kriga lite till när det gäller skolan... Att det aldrig kan ta slut nån gång!! Jag är rädd för att samman misstag när det gäller personal håller på att upprepas inför detta läsår som det gjorde inför förra läsåret. Fick nämligen ett telefonsamtal idag som bekräftar min oro. Jag har hela tiden hävdat att skolpersonalen MÅSTE ha utbildning om de dels ska orka med jobbet för egen del och dels för att eleverna ska må bra. Jag var på rektorn under förra läsåret om det - "finns inga pengar", fick jag till svar. När vi då gick på skolchefen om detta så sa han att det finns pengar! Japp, då skulle rektorn fixa detta. Nu håller hon på att väva in "utbildningen" i nånting helt annat där det inte finns.... känns som det bara dribblas bort... vet inte om hon är medveten om det själv även om jag påpekat det. Ska ta tag i detta ganska omgående för nu vill vi inte vara med om ett till läsår med flera personalbyten för Turbo. Det finns ju nåt som heter "skolinspektionen" har jag för mig.... (är ironisk och bitter) men ska man behöva gå så långt??
Vi fick beröm av läraren Palle när vi träffade honom i veckan här. Han tyckte det var fantastiskt att vi orkar kämpa för Turbo som vi gör. Finns ju flera orsaker till att vi fortsätter strida för honom. Skulle vi ge upp så har vi en son som inte skulle må bra alls och utbrotten skulle hagla omkring honom. Hur hans liv skulle se ut efter ett tag.... ja, han skulle nog kunna hamna väldigt snett och självförtroendet i botten.
Om vi skulle ge upp så drabbas hela familjen av detta. Styr man inte upp runt honom så får vi snart en period igen med en massa utbrott, och det vet jag inte hur länge jag skulle fixa. Det är fruktansvärt jobbigt och det kostar på mer än man kanske tror. Efter att ha legat i utmattningsfeber i våras/försommaren så är jag glad för att jag just nu mår bra. Sommaren har varit lugn och skön och utbrotten har varit sällsynta. Så att ge upp skulle innebära att familjen inte orkar sköta nånting omkring sig, med allt vad det skulle föra med sig.... vågar inte utveckla den tanken mer än så....
Jag måste tacka dig, mariellejohnsson, för tipset igår med kattbekymret! Ska fundera över ditt råd där om det skulle behövas, men jag hoppas vi slipper hamna där förstås. Jag ska vara lite extra observant på Turbo och katten under helgen nu, så får vi se hur det verkar.
Jag önskar er alla en trevlig helg ♥ Helgkram ♥
torsdag 16 augusti 2012
Sämre dag
Gårdagseftermiddagen och kvällen fungerade utmärkt här hemma. Turbo var lugn och fin hela tiden - skönt! Vi var t o m ut på en liten cykeltur han och jag. Tyvärr kom han på det rätt sent att han ville ut och cykla så det blev lite för sent i säng. Så i morse var han lite tröttare men det gick hyfsat att få upp honom och humöret var det inget fel på.
När han kom hem idag efter andra skoldagen så exploderade han direkt. Det var inga snälla ord han sa om skolan... Något var fel! Men vad det var har jag inte klurat ut. Mannen har läggningen med honom nu ikväll och jag vill inte blanda mig i. Annars är det vid sängkanten man har lättast för att nå honom med papper och penna och lite ritprat. Har man tur så kan man få reda på lite detaljer då. Men jag hoppar det ikväll eftersom jag drog mig undan vid kvällsproceduren. N har varit här några timmar på eftermiddagen och kvällen och assisterat och Turbo känns gladare och lugnare så jag hoppas det har runnit av honom. Det är ju skoldag i morgon också....
Jag och mannen fick oss en härligt lång cykeltur medan N var hos Turbo. Sommarvärmen har kommit igen och då får man passa på. Man vet inte hur länge det varar. Efter att N åkt iväg så ville Turbo också ut och cykla. Själva hade vi 2,5 mil i benen så det är väl inte det första man tänker på att ut och cykla igen. Men vad gör man inte när sonen äntligen vill röra på sig... jo, man offrar sig och cyklar lite till och ser glad ut :) Pust!
Så till det där bekymret på hemmaplan som jag nämnde i gårdagens inlägg, ska förklara vad det är som oroar.
Efter sex månader fick vi ju tillbaka vår ena katt, Felix, som varit ute i avel. Vi hade honom i fem månader innan han försvann från oss. Turbo tålde katten och har aldrig känt något av allergin, men nu när vi får hem honom så visar han tendenser till allergi!!! Oswald, vår andra katt, har vi haft i 2,5 år och Turbo har aldrig reagerat på honom. Vilket nederlag det skulle bli för Turbo om vi var tvungna att göra oss av med Felix pga hans allergi! Han har ju tålt honom innan så jag tror och hoppas på att det beror på hormoner, att en fertil hane är mer allergen än andra. I så fall skulle det kunna lägga sig så småningom eftersom han nu är kastrerad. Det tar lång tid innan hormonerna går tillbaka men vi får ge det en chans. Skumt är det iaf.
Det kan också vara så att den har dragit med sig partiklar från andra katter - han har ju träffat en hel del andra katter under tiden han varit borta. Men den teorin... ja, jag vet inte vad jag ska tro. Vi börjar med att bada honom nu i helgen så får vi se om det hjälper något.
Jag tycker så synd om Turbo ifall det skulle visa sig att det inte går att ha Felix kvar. Vi har alla längtat efter att få tillbaka katten, inte minst Turbo. En snällare och goare katt får man leta efter. Att göra sig av med honom utan att tala om för Turbo vad det beror på blir en omöjlighet. Turbo kommer alltså att veta att det beror på hans allergi och det känns ju lite surt för honom. Det skulle bli en omställning och ledsamhet till för honom att behöva ta sig igenom. Jag hoppas verkligen vi slipper detta scenario!
Kram, kram ♥
När han kom hem idag efter andra skoldagen så exploderade han direkt. Det var inga snälla ord han sa om skolan... Något var fel! Men vad det var har jag inte klurat ut. Mannen har läggningen med honom nu ikväll och jag vill inte blanda mig i. Annars är det vid sängkanten man har lättast för att nå honom med papper och penna och lite ritprat. Har man tur så kan man få reda på lite detaljer då. Men jag hoppar det ikväll eftersom jag drog mig undan vid kvällsproceduren. N har varit här några timmar på eftermiddagen och kvällen och assisterat och Turbo känns gladare och lugnare så jag hoppas det har runnit av honom. Det är ju skoldag i morgon också....
Jag och mannen fick oss en härligt lång cykeltur medan N var hos Turbo. Sommarvärmen har kommit igen och då får man passa på. Man vet inte hur länge det varar. Efter att N åkt iväg så ville Turbo också ut och cykla. Själva hade vi 2,5 mil i benen så det är väl inte det första man tänker på att ut och cykla igen. Men vad gör man inte när sonen äntligen vill röra på sig... jo, man offrar sig och cyklar lite till och ser glad ut :) Pust!
Så till det där bekymret på hemmaplan som jag nämnde i gårdagens inlägg, ska förklara vad det är som oroar.
Efter sex månader fick vi ju tillbaka vår ena katt, Felix, som varit ute i avel. Vi hade honom i fem månader innan han försvann från oss. Turbo tålde katten och har aldrig känt något av allergin, men nu när vi får hem honom så visar han tendenser till allergi!!! Oswald, vår andra katt, har vi haft i 2,5 år och Turbo har aldrig reagerat på honom. Vilket nederlag det skulle bli för Turbo om vi var tvungna att göra oss av med Felix pga hans allergi! Han har ju tålt honom innan så jag tror och hoppas på att det beror på hormoner, att en fertil hane är mer allergen än andra. I så fall skulle det kunna lägga sig så småningom eftersom han nu är kastrerad. Det tar lång tid innan hormonerna går tillbaka men vi får ge det en chans. Skumt är det iaf.
Det kan också vara så att den har dragit med sig partiklar från andra katter - han har ju träffat en hel del andra katter under tiden han varit borta. Men den teorin... ja, jag vet inte vad jag ska tro. Vi börjar med att bada honom nu i helgen så får vi se om det hjälper något.
Jag tycker så synd om Turbo ifall det skulle visa sig att det inte går att ha Felix kvar. Vi har alla längtat efter att få tillbaka katten, inte minst Turbo. En snällare och goare katt får man leta efter. Att göra sig av med honom utan att tala om för Turbo vad det beror på blir en omöjlighet. Turbo kommer alltså att veta att det beror på hans allergi och det känns ju lite surt för honom. Det skulle bli en omställning och ledsamhet till för honom att behöva ta sig igenom. Jag hoppas verkligen vi slipper detta scenario!
Kram, kram ♥
onsdag 15 augusti 2012
Skoldag med ny personal
Första skoldagen idag för det här läsåret! Min "lilla" Turbo började i 8:de klass idag. Nu har han laddat med utbrott i flera dagar inför skolstarten och då undrade jag hur morgonen skulle bli. Den blev faktiskt riktigt bra, mycket bättre än väntat! Då får man vara nöjd. Turbo satt färdig här och väntade när taxin kom och han klev glatt på den.
Igår kväll berättade vi för honom att det skulle börja en ny lärare på resursskolan. (Jag kommer att kalla henne Tyra här på bloggen.) Att hon är en av de två som ska ta över efter Nk som snart slutar berättade vi inte. Vi berättade att hon har en son som är lika gammal som storebror Charlie. Säger man en sån sak så känner Turbo att de har nåt gemensamt redan när de träffas och första mötet kan gå lite bättre. Vad jag förstår så gick presentationen av läraren bra och hon hade t o m haft en lektion med Turbo med lyckat resultat idag. Då kan man pusta ut över att det inte blivit nån fnurra mellan dem vid första mötet. För blir det så, så är det svårt att låsa upp det sen.
Det kommer alltså att bli Tyra och den som jobbade som vikarie för Nk de sista två veckorna på förra terminen, som kommer att dela på Nk:s tid. (Jag kallar honom Palle här på bloggen i fortsättningen i stället för P.) De kommer att varva med varandra att jobba med Turbo. Jag hoppas bara att Nk kommer att vara kvar på skolan så Turbo hinner vänja sig, men uppgiften om hur länge han ska vara kvar, krymper. Först var det en månad, sen 3,5 veckor och det senaste jag hörde är några dagar.... Vi får väl se hur det blir, men skönt iaf att första dagen gått bra!
Korttidspersonalen Mt hade hand om Turbo på fritidstid efter skolan idag så det blev en lång förstadag. Det hade nog ändå också gått bättre än väntat. Och här hemma är Turbo lugn och fin än så länge iaf! Tänk att han ska behöva ladda med utbrott ett bra tag innan skolstart pga oro och sen går första dagen smärtfritt sen.... Knepigt, men det är väl så att oron släpper bara han kommer dit och ser att allt är som det ska. Sen vet vi ju av erfarenhet att bakslagen brukar komma och det kan komma redan i morgon om det vill sig illa. Sen vet vi inte heller hur han reagerar när han får reda på att Nk ska försvinna, men den dagen den sorgen.
Mamma Z undrade efter gårdagens inlägg vad jag menade med "ett litet utbrott"?? Turbo fick ju ett utbrott när brandlarmet gick på korttids och när jag hämtade honom så fick han ett litet till. Jadu, den som blir drabbad av "ett litet utbrott" får känna på ordentligt ibland och får ont av det. I det här fallet var det Mt som fick sig en spark - och det är hårda sparkar! Men, det jag menade med "litet" här, var att utbrottet gick över väldigt fort. När han satt sig i bilen sen så gick det att skoja bort på nån minut.
Nu ska vi försöka ta oss igenom resten av den här kvällen och jag hoppas inte det ligger något inom Turbo som behöver ut, men det känns inte så iaf. Sen är det en ny dag i morgon. Tyvärr har ett nytt orosmoment dykt upp här, men nu är det på hemmaplan. Måtte det inte vara som jag befarar för det skulle drabba Turbo med ytterligare en jobbig, svår och ledsam grej. Det räcker med allt nytt som blir på skolfronten.... Berättar mer i nästa inlägg om detta.
Kramen på er ♥
Igår kväll berättade vi för honom att det skulle börja en ny lärare på resursskolan. (Jag kommer att kalla henne Tyra här på bloggen.) Att hon är en av de två som ska ta över efter Nk som snart slutar berättade vi inte. Vi berättade att hon har en son som är lika gammal som storebror Charlie. Säger man en sån sak så känner Turbo att de har nåt gemensamt redan när de träffas och första mötet kan gå lite bättre. Vad jag förstår så gick presentationen av läraren bra och hon hade t o m haft en lektion med Turbo med lyckat resultat idag. Då kan man pusta ut över att det inte blivit nån fnurra mellan dem vid första mötet. För blir det så, så är det svårt att låsa upp det sen.
Det kommer alltså att bli Tyra och den som jobbade som vikarie för Nk de sista två veckorna på förra terminen, som kommer att dela på Nk:s tid. (Jag kallar honom Palle här på bloggen i fortsättningen i stället för P.) De kommer att varva med varandra att jobba med Turbo. Jag hoppas bara att Nk kommer att vara kvar på skolan så Turbo hinner vänja sig, men uppgiften om hur länge han ska vara kvar, krymper. Först var det en månad, sen 3,5 veckor och det senaste jag hörde är några dagar.... Vi får väl se hur det blir, men skönt iaf att första dagen gått bra!
Korttidspersonalen Mt hade hand om Turbo på fritidstid efter skolan idag så det blev en lång förstadag. Det hade nog ändå också gått bättre än väntat. Och här hemma är Turbo lugn och fin än så länge iaf! Tänk att han ska behöva ladda med utbrott ett bra tag innan skolstart pga oro och sen går första dagen smärtfritt sen.... Knepigt, men det är väl så att oron släpper bara han kommer dit och ser att allt är som det ska. Sen vet vi ju av erfarenhet att bakslagen brukar komma och det kan komma redan i morgon om det vill sig illa. Sen vet vi inte heller hur han reagerar när han får reda på att Nk ska försvinna, men den dagen den sorgen.
Mamma Z undrade efter gårdagens inlägg vad jag menade med "ett litet utbrott"?? Turbo fick ju ett utbrott när brandlarmet gick på korttids och när jag hämtade honom så fick han ett litet till. Jadu, den som blir drabbad av "ett litet utbrott" får känna på ordentligt ibland och får ont av det. I det här fallet var det Mt som fick sig en spark - och det är hårda sparkar! Men, det jag menade med "litet" här, var att utbrottet gick över väldigt fort. När han satt sig i bilen sen så gick det att skoja bort på nån minut.
Nu ska vi försöka ta oss igenom resten av den här kvällen och jag hoppas inte det ligger något inom Turbo som behöver ut, men det känns inte så iaf. Sen är det en ny dag i morgon. Tyvärr har ett nytt orosmoment dykt upp här, men nu är det på hemmaplan. Måtte det inte vara som jag befarar för det skulle drabba Turbo med ytterligare en jobbig, svår och ledsam grej. Det räcker med allt nytt som blir på skolfronten.... Berättar mer i nästa inlägg om detta.
Kramen på er ♥
tisdag 14 augusti 2012
Sista sommarlovsdagen + ett kärt återseende
Här utbrottar vi vidare! Det är Turbos sätt att ladda upp inför skolstarten. Spelar nog ingen roll vad vi gör så blir det så här. Men man får tänka till extra noga så man inte utsätter honom för onödiga grejer som triggar ett utbrott. Och sen får vi vara väldigt noga med att "gå på tå" för honom eftersom han inte tål nånting utan att explodera. Jag hoppas det lägger sig, men när mycket blir nytt efter skolstarten så ska man väl inte ha för stora förhoppningar på det....
Mt hade fått se ett utbrott på korttids igår igen. Brandlarmet hade gått (ingen fara på taket) och även om det inte betyder att det brinner så blir det kaos och kortslutning för Turbo, med det resultatet att ett utbrott måste till. När jag sen kom och hämtade honom så rann det upp hos honom igen och det blev ett litet utbrott igen då. Eftermiddagen fortsatte ungefär likadant att det skulle ut lite utbrott och det är väl så det är just nu.
Igår hade jag tänkt att lägga mig tidigt, behöver all sömn jag kan få om jag ska fixa Turbo på bästa sätt nu när det är lite labilt. Men, sen blev det lite omvälvande. Jag är med i en grupp på fb, där vi medlemmar har beröring med NPF-diagnoser av olika slag. En av medlemmarna kollade upp mig lite extra. Och fann att vi varit klasskamrater de första 3-4 åren i skolan! Den här personen har av en viss anledning bytt identitet helt och hållet, så jag kunde omöjligt veta att det var en tidigare kompis. Jag har bytt efternamn sen dess eftersom jag gift mig och jag bor inte heller kvar på samma plats så det var inte helt enkelt att spåra ihop oss. Så häftigt att av en sån händelse träffa på en klasskamrat efter en sån hel massa år...... och till på köpet inom NPF-området, det gör det extra intressant. Och vi är inte purunga så det är verkligen en hel massa år sen vi var i 10-årsåldern då vi sågs sist. :) Det blir säkert en fortsättning på detta eftersom vi har mycket att lära av varann....Det var ett kärt, men överraskande återseende!
T har jobbat med Turbo på korttids/fritids idag och känt av oron en del. Det ligger latent och dallrar under ytan. Även om de klarade sig från utbrott så är det tuffa tag...
Jag och mannen hade återigen ett möte med rektorn och en av lärarna som ska jobba med Turbo vid skolstarten. Jag hoppas fortfarande innerligt att detta ska bli bra med de två nya lärarna som tar över efter Nk. Inga tider var klara så jag blev lite bekymrad över hur Turbo skulle fixa morgonen i morgon utan schema.... har ju inte hänt på tre år att han åker till skolan utan schema. Men de tog tag i det så jag fick hämta det sen på eftermiddagen. Vi måste ju göra allt vi kan för att fixa skolstarten så bra som möjligt. Utbrotten blir ju inte färre för att vi vuxna inte gör vad vi kan. Men jag får ju säga att vissa saker bekymrar mig.... och jag har förvarnat om det.... hm....
Nej, nu får vi tänka positivt här och hoppas och tro på det bästa! Kram på er alla därute ♥
Mt hade fått se ett utbrott på korttids igår igen. Brandlarmet hade gått (ingen fara på taket) och även om det inte betyder att det brinner så blir det kaos och kortslutning för Turbo, med det resultatet att ett utbrott måste till. När jag sen kom och hämtade honom så rann det upp hos honom igen och det blev ett litet utbrott igen då. Eftermiddagen fortsatte ungefär likadant att det skulle ut lite utbrott och det är väl så det är just nu.
Igår hade jag tänkt att lägga mig tidigt, behöver all sömn jag kan få om jag ska fixa Turbo på bästa sätt nu när det är lite labilt. Men, sen blev det lite omvälvande. Jag är med i en grupp på fb, där vi medlemmar har beröring med NPF-diagnoser av olika slag. En av medlemmarna kollade upp mig lite extra. Och fann att vi varit klasskamrater de första 3-4 åren i skolan! Den här personen har av en viss anledning bytt identitet helt och hållet, så jag kunde omöjligt veta att det var en tidigare kompis. Jag har bytt efternamn sen dess eftersom jag gift mig och jag bor inte heller kvar på samma plats så det var inte helt enkelt att spåra ihop oss. Så häftigt att av en sån händelse träffa på en klasskamrat efter en sån hel massa år...... och till på köpet inom NPF-området, det gör det extra intressant. Och vi är inte purunga så det är verkligen en hel massa år sen vi var i 10-årsåldern då vi sågs sist. :) Det blir säkert en fortsättning på detta eftersom vi har mycket att lära av varann....Det var ett kärt, men överraskande återseende!
T har jobbat med Turbo på korttids/fritids idag och känt av oron en del. Det ligger latent och dallrar under ytan. Även om de klarade sig från utbrott så är det tuffa tag...
Jag och mannen hade återigen ett möte med rektorn och en av lärarna som ska jobba med Turbo vid skolstarten. Jag hoppas fortfarande innerligt att detta ska bli bra med de två nya lärarna som tar över efter Nk. Inga tider var klara så jag blev lite bekymrad över hur Turbo skulle fixa morgonen i morgon utan schema.... har ju inte hänt på tre år att han åker till skolan utan schema. Men de tog tag i det så jag fick hämta det sen på eftermiddagen. Vi måste ju göra allt vi kan för att fixa skolstarten så bra som möjligt. Utbrotten blir ju inte färre för att vi vuxna inte gör vad vi kan. Men jag får ju säga att vissa saker bekymrar mig.... och jag har förvarnat om det.... hm....
Nej, nu får vi tänka positivt här och hoppas och tro på det bästa! Kram på er alla därute ♥
måndag 13 augusti 2012
Ingen ordning idag
Oj, vilken dag det här blev... på många olika sätt....! Utbrottigt, omtumlande och överraskande! Idag korsades min väg av en person jag inte träffat på hur många år som helst, inte sen jag var liten. Jag blir så fascinerad över hur olika livet blir för oss alla och vilken "resa" man får vara med om. Men jag tror jag tar det i morgon - är alldeles för trött för att göra ett långt inlägg just nu. Dagen har varit lite ansträngande eftersom Turbo är lite labil och sen detta sammanträffande med en person på nätet som hittade mig.... Nä, det får nog bli ett längre inlägg i morgon i stället. Kom just på att jag behöver nog leta på kudden om jag ska vara någorlunda pigg i morgon när det är dags för ytterligare ett möte med rektorn och skolpersonal - har tappat räkningen på alla såna möten vi springer på, men kampen går vidare....
Godnattens på er och kram till alla som vill ha ♥
Godnattens på er och kram till alla som vill ha ♥
söndag 12 augusti 2012
Oro inför skolstart
Utbrott i fredags morse innan jag lämnade Turbo på korttids över helgen och det första som händer när vi hämtar honom i eftermiddag är.... just det, utbrott. Utbrottet i em gick över på nån minut och innan vi lämnat parkeringen på korttids så var han glad igen. Jag och mannen är fulladdade i våra batterier efter helgen, så då går det lättare att bemöta honom. Och det var inget allvarligt utan det gick lätt att åtgärda det som orsakade utbrottet.
Korttidspersonalen Mt och T märker också att det är nåt under ytan hos Turbo som ligger och vibrerar, han får lättare utbrott. Ett utbrott hade det varit på korttids också och det är ovanligt nu för tiden. Skolstarten ligger väl och pyr i honom, inte konstigt alls. Hoppas, hoppas så att det ska funka i skolan från början. Jag hoppas på att kemierna ska stämma mellan honom och personalen så inkörningen ska gå relativt smärtfritt. Kan vi få ha sån tur, tro?? Vi får se vad som händer och hur det går. På onsdag börjar skolan....
Denna helgen har varit helt underbar! Jag och mannen har inte varit hemma så värst mycket, men vi har ändå kopplat av och haft det bra. Jag vet att jag inte klarar att flänga så här hur mycket som helst, men det är svårt med balansen där... Iaf, vi var iväg och grillade på fredagskvällen. Det hade regnat i stort sett hela dan men på kvällen klarnade det upp så vi hade det riktigt härligt! God mat och trevligt umgänge - kunde knappast bli bättre!
När vi åkte hem senare på kvällen/natten så låg dimman tät över samhället. Tyvärr hade vi inte ro i kroppen att stanna och fota ordentligt, vi var för trötta för det. Missade några bilder där :(
Igår (lörd) träffade vi lite vänner igen på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen tog vi en långtur på cykel. Hade med oss lite småfika och stannade och fyllde på energidepåerna. Cyklade bl a över ett berg mellan ett par samhällen så det kostade på en del.
En mysig och härlig dag och kväll hade vi iaf och vi har fått ladda våra batterier på lite olika sätt. Idag (sönd) har vi också varit iväg lite på förmiddagen och kom hem lagom så vi hann äta middag innan vi hämtade Turbo på korttids. Och så var den helgen slut! Mycket innehåll och som sagt, lite balans på det hela så blir det bra. Men det där med balans är svårt...
Ikväll vill Turbo vara uppe läääänge och se på OS-avslutningen. Jag är inte så pigg på detta - hade inte tänkt vara uppe så länge själv heller. Turbo säger att det händer bara vart 4:de år och det har han ju rätt i. Sen vill han diskutera det han sett med Mt i morgon på korttids.... hm.... vi får se hur det blir. Känner inte riktigt för att ha en trött son mitt i all oro som tydligen finns i hans kropp för tillfället.
Ha en go´ kväll allesammans ♥
Korttidspersonalen Mt och T märker också att det är nåt under ytan hos Turbo som ligger och vibrerar, han får lättare utbrott. Ett utbrott hade det varit på korttids också och det är ovanligt nu för tiden. Skolstarten ligger väl och pyr i honom, inte konstigt alls. Hoppas, hoppas så att det ska funka i skolan från början. Jag hoppas på att kemierna ska stämma mellan honom och personalen så inkörningen ska gå relativt smärtfritt. Kan vi få ha sån tur, tro?? Vi får se vad som händer och hur det går. På onsdag börjar skolan....
Denna helgen har varit helt underbar! Jag och mannen har inte varit hemma så värst mycket, men vi har ändå kopplat av och haft det bra. Jag vet att jag inte klarar att flänga så här hur mycket som helst, men det är svårt med balansen där... Iaf, vi var iväg och grillade på fredagskvällen. Det hade regnat i stort sett hela dan men på kvällen klarnade det upp så vi hade det riktigt härligt! God mat och trevligt umgänge - kunde knappast bli bättre!
När vi åkte hem senare på kvällen/natten så låg dimman tät över samhället. Tyvärr hade vi inte ro i kroppen att stanna och fota ordentligt, vi var för trötta för det. Missade några bilder där :(
Igår (lörd) träffade vi lite vänner igen på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen tog vi en långtur på cykel. Hade med oss lite småfika och stannade och fyllde på energidepåerna. Cyklade bl a över ett berg mellan ett par samhällen så det kostade på en del.
En mysig och härlig dag och kväll hade vi iaf och vi har fått ladda våra batterier på lite olika sätt. Idag (sönd) har vi också varit iväg lite på förmiddagen och kom hem lagom så vi hann äta middag innan vi hämtade Turbo på korttids. Och så var den helgen slut! Mycket innehåll och som sagt, lite balans på det hela så blir det bra. Men det där med balans är svårt...
Ikväll vill Turbo vara uppe läääänge och se på OS-avslutningen. Jag är inte så pigg på detta - hade inte tänkt vara uppe så länge själv heller. Turbo säger att det händer bara vart 4:de år och det har han ju rätt i. Sen vill han diskutera det han sett med Mt i morgon på korttids.... hm.... vi får se hur det blir. Känner inte riktigt för att ha en trött son mitt i all oro som tydligen finns i hans kropp för tillfället.
Ha en go´ kväll allesammans ♥
fredag 10 augusti 2012
ADHD-medicin.... och skolan igen
Nu har lugnet och harmonin varat tillräckligt länge så i morse tog vi ett utbrott så vi blev försenade till korttids och jobbet. Men nu har man ändå fått samla lite krafter så ett tag ska man väl orka, hoppas jag. Har märkt de senaste dygnen att det är något som inte är riktigt som det ska hos Turbo. Om det är skolstarten eller om det är en förkylning i kroppen som ställer till det vet jag inte riktigt. Eller kanske är det en kombination. Konstigt vore det väl om veckan innan skolstarten var harmonisk, det är ändå ett avbrott från ett långt sommarlov som stundar....
I utbrottet i morse så var det min dammsugare som rök! Alltså, jag tror den funkar men det låg lite lösa delar både här och där och ett av hjulen hittade jag inte i stressen. Men jag hade inte tid att leta under byråar och i vrår eftersom vi blev sena iväg och det var bara att inrikta sig på Turbo så han kunde lugna ner sig och bli färdig nån gång. Jag sitter fortfarande kvar på jobbet men ska väl ta mig hem och leta efter delarna så småningom.
Mt som tog emot på korttids idag fick det säkert lite stökigt åtminstone första timmen innan Turbo landade ordentligt. Dels så var han lite labil och dels så hamnade medicinen i magen precis innan vi åkte så den hade säkert inte hunnit verka. Men bättre sent än aldrig! Här kommer jag osökt in på den debatt som är just nu om att ADHD-medicineringen har ökat markant de senaste åren.... Det var ett inslag i aktuellt häromdagen. Läs gärna HÄR vad som kom fram. Både Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har forskat lite mer i det här och ska komma med en utvärdering snart. Hmm.... jag hoppas bara att de som behöver medicinen också kommer att få det i fortsättningen! Var hade vi varit utan medicin?? Vågar inte ens tänka tanken fullt ut! En gång var vi "mellan" två läkare och var utan medicin. Efter en vecka ringde jag så vi fick en akuttid, ingenting fungerade och jag kan säga att idag skulle jag inte orka en hel vecka utan medicin för sonen.
Men jag ska nog poängtera att få är så emot medicin som jag är, ändå resonerar jag som jag gör när det gäller ADHD-medicin. Av egen erfarenhet har jag fått ändra mig radikalt i den här frågan. Vissa klarar sig helt enkelt inte utan medicin. Livet hemma, i skolan och på fritiden skulle inte fungera alls och vi skulle ha en kille som säkert inte haft nåt självförtroende kvar. MEN man ska inte enbart ge medicin!! Det ska vara en kombination av anpassning av miljön, annars blir det fel. Skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag stoppar här just nu iaf.
Rektorn ringde upp mig idag igen. Vi har tät kontakt nu och vi måste få till Turbos skolgång så bra som möjligt. Idag gav jag henne lite "bakläxa" så hon skulle jobba vidare på det :) Det är viktigare än någonsin att de nya lärarna får mer kött på benen nu när de ska jobba med dessa elever på resursskolan. Nu har vi sett nog av att personalen inte får rätta verktygen för att orka med det speciella och mycket tuffa jobbet de har. Så UTBILDNING skriker jag fortfarande om att hon måste fixa fram till dem. Utbildning först och främst i detta med sociala berättelser, seriesamtal och bemötande! Men det hade tydligen hamnat lite på sidan om just nu....
Nu ska jag jobba lite till och sen gå hem lite tidigare än vanligt på fredagar. Grillpartaj står på agendan med ett gäng vänner, närmare bestämt tolv stycken. Kan ju bli riktigt nice om det nu slutar att regna ;) Ja, som ni förstår så är det alltså korttidshelg annars hade vi fått stanna hemma från grillfesten.
Kram på er och ha en alla tiders bra helg ♥
I utbrottet i morse så var det min dammsugare som rök! Alltså, jag tror den funkar men det låg lite lösa delar både här och där och ett av hjulen hittade jag inte i stressen. Men jag hade inte tid att leta under byråar och i vrår eftersom vi blev sena iväg och det var bara att inrikta sig på Turbo så han kunde lugna ner sig och bli färdig nån gång. Jag sitter fortfarande kvar på jobbet men ska väl ta mig hem och leta efter delarna så småningom.
Mt som tog emot på korttids idag fick det säkert lite stökigt åtminstone första timmen innan Turbo landade ordentligt. Dels så var han lite labil och dels så hamnade medicinen i magen precis innan vi åkte så den hade säkert inte hunnit verka. Men bättre sent än aldrig! Här kommer jag osökt in på den debatt som är just nu om att ADHD-medicineringen har ökat markant de senaste åren.... Det var ett inslag i aktuellt häromdagen. Läs gärna HÄR vad som kom fram. Både Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har forskat lite mer i det här och ska komma med en utvärdering snart. Hmm.... jag hoppas bara att de som behöver medicinen också kommer att få det i fortsättningen! Var hade vi varit utan medicin?? Vågar inte ens tänka tanken fullt ut! En gång var vi "mellan" två läkare och var utan medicin. Efter en vecka ringde jag så vi fick en akuttid, ingenting fungerade och jag kan säga att idag skulle jag inte orka en hel vecka utan medicin för sonen.
Men jag ska nog poängtera att få är så emot medicin som jag är, ändå resonerar jag som jag gör när det gäller ADHD-medicin. Av egen erfarenhet har jag fått ändra mig radikalt i den här frågan. Vissa klarar sig helt enkelt inte utan medicin. Livet hemma, i skolan och på fritiden skulle inte fungera alls och vi skulle ha en kille som säkert inte haft nåt självförtroende kvar. MEN man ska inte enbart ge medicin!! Det ska vara en kombination av anpassning av miljön, annars blir det fel. Skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men jag stoppar här just nu iaf.
Rektorn ringde upp mig idag igen. Vi har tät kontakt nu och vi måste få till Turbos skolgång så bra som möjligt. Idag gav jag henne lite "bakläxa" så hon skulle jobba vidare på det :) Det är viktigare än någonsin att de nya lärarna får mer kött på benen nu när de ska jobba med dessa elever på resursskolan. Nu har vi sett nog av att personalen inte får rätta verktygen för att orka med det speciella och mycket tuffa jobbet de har. Så UTBILDNING skriker jag fortfarande om att hon måste fixa fram till dem. Utbildning först och främst i detta med sociala berättelser, seriesamtal och bemötande! Men det hade tydligen hamnat lite på sidan om just nu....
Nu ska jag jobba lite till och sen gå hem lite tidigare än vanligt på fredagar. Grillpartaj står på agendan med ett gäng vänner, närmare bestämt tolv stycken. Kan ju bli riktigt nice om det nu slutar att regna ;) Ja, som ni förstår så är det alltså korttidshelg annars hade vi fått stanna hemma från grillfesten.
Kram på er och ha en alla tiders bra helg ♥
torsdag 9 augusti 2012
Skolfunderingar
Dagarna går och vi närmar oss skolstart. Börjar tycka ordentligt synd om Turbo med tanke på vad som kommer att hända när det gäller personal runt honom. Och ingenting vet han än, men jag är övertygad om att det är bäst för alla parter att inte berätta något än för honom. Skulle han få reda på det nu att läraren Nk ska sluta så hänger allt i tomma luften och inger bara en massa oro i honom, eftersom han inte har lärt känna den som kommer efter Nk.
Om jag förstått saken rätt så kommer Nk att finnas kvar på resursskolan de tre första veckorna iaf och under den tiden får den nya kvinnliga läraren slussas in. Under de futtiga tre veckorna ska hon också suga åt sig allt som bara går om hur Turbo fungerar, vilka situationer han klarar och vad han helst inte ska utsättas för. Hon ska helst suga åt sig så mycket som möjligt om hur man bäst bemöter Turbo i alla situationer och även hur man hanterar honom vid utbrott... inte det lättaste! Men efter dessa tre veckor finns det ingen van personal kvar på resursskolan som kan lotsa dem rätt.... Den enda personal som är kvar av de fyra som anställdes till skolstarten för ett år sen, ska vara med en annan elev på en annan plats. Detta är alltså fina C som tog hand om Turbo så bra under slutet av förra terminen då Nk hade semester.
Turbo pratar om vad han ska göra med personalen när skolan drar igång - roliga saker som han ser fram emot... Får väl hoppas han kommer att se fram emot den nya personalen lika mycket så småningom. Turbo uttryckte iaf häromdan att han tröttnat på sommarlovet nu. Tänk om alla barn resonerade likadant!! Vi har haft tur med honom att han hittills tyckt om skolan och vi hoppas att det kommer att fortsätta så. Allting blir så mycket enklare då.
Korttidsdagarna löper på här fram till skolstarten. Mt och T jobbar varannan dag med Turbo och det fungerar utmärkt. Jag får hem en strålande Turbo varje dag därifrån - härligt! Tyvärr tror jag han har en förkylning på G nu och det påverkar humöret lite. Han tål inte så mycket utan svarar lite småsurt ibland. Jag hoppas det inte blir så farligt utan att det blir en lindrig förkylning som går över snabbt ifall det utvecklas och blir nåt av det.
I eftermiddag har assistent N varit här några timmar. Jag och mannen tog oss en lång cykeltur för det blev faktiskt bättre väder än vad det varit en lång period nu. Vi tog med oss var sin kamera och stannade vid lite vackra ställen. Målet var att ta en fika på en byakrog nio kilometer bort och sen cykla hem igen. Mysigt att koppla av lite på tu man hand igen!
Nu är det hög tid för mig att fixa kvällsbestyren här så jag kommer i säng nån gång idag.... Ses i morrn ♥ Kram ♥
Om jag förstått saken rätt så kommer Nk att finnas kvar på resursskolan de tre första veckorna iaf och under den tiden får den nya kvinnliga läraren slussas in. Under de futtiga tre veckorna ska hon också suga åt sig allt som bara går om hur Turbo fungerar, vilka situationer han klarar och vad han helst inte ska utsättas för. Hon ska helst suga åt sig så mycket som möjligt om hur man bäst bemöter Turbo i alla situationer och även hur man hanterar honom vid utbrott... inte det lättaste! Men efter dessa tre veckor finns det ingen van personal kvar på resursskolan som kan lotsa dem rätt.... Den enda personal som är kvar av de fyra som anställdes till skolstarten för ett år sen, ska vara med en annan elev på en annan plats. Detta är alltså fina C som tog hand om Turbo så bra under slutet av förra terminen då Nk hade semester.
Turbo pratar om vad han ska göra med personalen när skolan drar igång - roliga saker som han ser fram emot... Får väl hoppas han kommer att se fram emot den nya personalen lika mycket så småningom. Turbo uttryckte iaf häromdan att han tröttnat på sommarlovet nu. Tänk om alla barn resonerade likadant!! Vi har haft tur med honom att han hittills tyckt om skolan och vi hoppas att det kommer att fortsätta så. Allting blir så mycket enklare då.
Korttidsdagarna löper på här fram till skolstarten. Mt och T jobbar varannan dag med Turbo och det fungerar utmärkt. Jag får hem en strålande Turbo varje dag därifrån - härligt! Tyvärr tror jag han har en förkylning på G nu och det påverkar humöret lite. Han tål inte så mycket utan svarar lite småsurt ibland. Jag hoppas det inte blir så farligt utan att det blir en lindrig förkylning som går över snabbt ifall det utvecklas och blir nåt av det.
 |
| Mysig tapet på byakrogen! |
I eftermiddag har assistent N varit här några timmar. Jag och mannen tog oss en lång cykeltur för det blev faktiskt bättre väder än vad det varit en lång period nu. Vi tog med oss var sin kamera och stannade vid lite vackra ställen. Målet var att ta en fika på en byakrog nio kilometer bort och sen cykla hem igen. Mysigt att koppla av lite på tu man hand igen!
Nu är det hög tid för mig att fixa kvällsbestyren här så jag kommer i säng nån gång idag.... Ses i morrn ♥ Kram ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)