onsdag 4 april 2012

Varför får det aldrig vara lugnt??

Igår hade jag en riktig BAD DAY, men jag åkte iaf iväg och träffade lite vänner på kvällen. Hade vi varit en standardfamilj hade jag stannat hemma för när jag åkte iväg så funderade jag allvarligt på hur jag skulle orka och klara av kvällen. Visste inte ens om jag skulle kunna köra bilen hem själv sen.... men jag tänkte att det löser sig väl, nån annan får väl köra mig hem isf. Jag hade proppat i mig olika medikamenter på eftermiddagen i hopp om att det skulle lindra och på något sätt så lyckades jag ta mig igenom kvällen på bortaplan! Och bara så ni vet - jag är envis som en röd gris ☺




Såna här dagar med just den här krämpan brukar aldrig vara två dagar i rad, så idag har jag haft en bättre dag, nu är jag med på banan igen. Jag har jobbat hela dan och känt mig hyfsat pigg. Synd bara att man får rapporter från resursskolan att det varit allvarlig incident där idag med Turbo :( Hallåååå.... KBT-hjälp från Hab - undrar var den är??? Efter påstötning av läkaren så mailade psykologen mig för två veckor sen. Då skulle hon BARA prata med en person, sen skulle hon ringa mig ang upplägget av KBT till Turbo..... Hon har inte ringt än!! Denna psykolog är specialutbildad på KBT så hon om någon borde kunna vara behjälplig i detta! Vad trött jag blir på sånt här....




Nu på kvällen är det lugnt här hemma iaf. Korttidspersonalen T som hade honom på lite fritidstid på eftermiddagen har också haft det rätt lugnt. Han har lärt sig att läsa av Turbo väldigt bra och det känns tryggt att det finns sån personal runt honom. Jag läser alltid av Turbos ansikte när jag möter honom. Idag såg jag lite i ansiktet att det varit något, men det är inte mycket man ser. Ett otränat öga ser inget. Det är helt otroligt vilken extra egenskap man övar upp när man lever i Diagnoslandet! Lite läskigt är det för man läser ju inte bara av sin son, man läser ju av andra människor ganska snabbt också som man möter i vardagslivet....

Nu väntar jag in mannen från jobbet, då ska jag ta mig en välbehövlig långpromenad runt vårt lilla samhälle. Och för att få en långpromenad runt ett litet samhälle så får man gå lite i sicksack ☺
Ha en jättetrevlig kväll och kram på er ♥

1 kommentar:

Mamman sa...

Trist när det tar sådan tid innan man får den hjälp men behöver. Att hela tiden behöva stöta på och tjata för att något ska hända.

Det där med att kunna läsa av ansikten känner jag verkligen igen. Jag kan också göra det med Grabben och precis som du kan jag göra det med andra personer. Min svåger t ex var mycket speciell på ett inte allt för smickrande sätt och när det gällde honom kunde det ofta räcka med att man kom in i samma hus för att känna hur läget var med honom. Jag berättade om detta för Bup en gång och de sa att det är att likna med hur en person som lever nära en missbrukare har en förmåga att känna av när något är på g. Man blir "medberoende" om du förstår hur jag menar.

Hoppas du får en fin och lugn påskhelg! Kram!