Det är blandade känslor som far runt i mig idag. Jag är både arg, upprörd och frustrerad ..... men också glad och tacksam. Det svänger kan jag säga. Jag är glad och tacksam över att det just nu finns några fina personer som jobbar med Turbo och får honom att trivas med livet. Personer som gör vår vardag fungerande och som gör livet lättare i Diagnoslandet. TACK för att ni finns där!
MEN, sen är det denna evinnerliga skolsituation som får mig att bli kokande inombords. Har ringt en del telefonsamtal idag också (undrar när man ska få jobba ifred??). Bl a har jag ringt rektorn som Turbo hade på sin förra skola och som var ett lysande exempel på hur man ordnar det för NPF-elever i en vanlig skola! Behövde ha en uppgift av henne som jag kan sticka under näsan på nuvarande rektorn. Den informationen fick jag och mer därtill - TACK snälla!
Sen har jag jagat nuvarande rektorn, men hon har inte svarat. Däremot träffade jag läraren Nk några minuter när jag hämtade Turbo i eftermiddags. Fick växla några ord med läraren och de hade precis haft personalmöte tillsammans med rektorn. Det som gör mig så upprörd nu, är att hon fortfarande inte har nån lösning på vem som ska ta Turbo när Nk försvinner på semester om några veckor!! Jag menar.... lösningen ramlar ju inte över henne bara så där!! Han behöver ha en person som är väl känd för honom och som begriper sig på hans autismproblematik och som kan bemöta honom på rätt sätt - de växer inte på träd! Nk hade lagt fram ett förslag, men det godtog hon inte.... moooorrrrr!!!
I morgon hoppas jag verkligen att jag får prata med rektorn, vill höra hur hon resonerar i detta ärende. Lite beroende på vad hon har för svar att ge mig så överväger jag att skicka ett långt mail till skolchefen om hur illa det är. Där får jag väl förklara att skolverket inte är långt borta.....
Jag har också pratat med en av Turbos läkare idag, hade en telefontid på eftermiddagen. Hon tog min misstanke på allvar så det blir nya koller och ett varv till med det. Sen får hon ta med sig värdena till en av de få experter som finns i Sverige, om en månad för utvärdering. Men för att vi ska få dessa koller gjorda så måste jag ringa ytterligare några samtal i morgon.... pust....
Och Turbo då, hur fungerar han just nu? Jo, han verkar trivas ganska bra. Han fungerar bra ihop med Nk på skolan och han gav t o m beröm till skolan idag. Då ler man lite extra! Sen hade korttidspersonalen T hand om honom på fritidstid på eftermiddagen idag och det är ju inga problem, de verkar trivas förträffligt ihop just nu! ☺
Kram, kram ♥
2 kommentarer:
Hej. det är då mycket konstigt att en vanlig skola funkar och har en super bra rektor. börjar kännas när jag läser som att ni föräldrar skulle fått det behagligare om han gick kvar på sin vanliga skola med sin förra assistent men i ett eget rum där. eller något. för så här kan ni ju inte ha det. Har själv gått i en autism klass när jag var i yngre tonåren och det var skit dåligt rent utsagt. Jag lärde mig ingenting och kom efter. Men ja i vanlig klass har det inte heller funkat för mig. Utom på gymnasiet och komvux helt underbart.
Men det krävdes hårt jobb av mig i kbt för att ta i tu med ilskan jag hade. Enligt läkarna drag av adhd. men ja idag när jag blir arg går jag undan och andas. Men nej slå någon eller slå sönder något det är inte ett alterntativ om det inte är så att det är en extrem extrem situation som gör mig förbannad ordentligt då har det hänt att ett glas har hivats iväg i en vägg där ingen stått. för man kan ju inte göra illa någon. och det är ju det jag blir rädd för när det gäller din son att det kommer bli riktigt allvarligt det här med din son att han blir polisanmäld för störande betende. för jag blev avstäng ifrån skolan på gymnasiet för jag kastade en sak på en elev.
Och jag ångrar det idag men jag och den personen är kompisar idag. för hon förstog att jag var arg. för min anledning som inte är en anledning var att jag blev så mobbad av några personer. och jag hade sagt till rektor att jag kommer drämma något i huvudet på närmsta person snart för jag klarar inte det här,
Kan turbo med säga sådant innan att han förvarna när han är på väg till ett sammanbrott?
Och kan han känna någon ånger? att oj nu blev mamma skadad för jag kastade iväg den saken?
Och att jag kunde be om ursäkt var för att jag hade gått i kbt och lärt mig förvarna när något gick för långt och lärt mig metoder för att styra irritation och ilska,
så eran son måste få kbt. för det är lätast om man börjar när man är mogen för det i högstadiet.
Skönt för Turbo att han har en mamma och pappa som orkar kämpa.
Jag hoppas att hans nuvarande rektor får sig en liten näsknäpp och förstår att hon måste faktiskt varar delaktig i lösningarna av problemen som finns på hennes skola....
Kram och extra energi till ert kämpande.
Kram Annelie
Skicka en kommentar