London igen!

Jamen nu så, är jag tillbaka här igen! Vi reste iväg en sväng med vår äldste son Charlie och hans flickvän - en weekend i storstaden London! Och vi som var i London för bara några veckor sen, kanske ni tänker. Jo, det var vi. Men det var en resa genom jobbet och inte så mycket fri tid och dessutom tog vi hand om ett par av de anställda som kände sig lite osäkra på egen hand. Därför gick jag och mannen inte så mycket "fritt" och det fanns mycket kvar att se av London.

Vi har länge pratat om att vi skulle åka med Charlie och flickvännen nånstans, men det har aldrig blivit av. Nu tyckte vi att det var dags!
Vi flängde runt så vi blev ganska trötta allihop, kan jag säga. Charlie hade aldrig varit i London tidigare och ville se ALLT. Vi hängde på så gott vi orkade. Men jag och mannen kände väl att vi behövde spara på oss lite så det fanns krafter kvar tills vi kom hem igen och vi behövde ta hand om Turbo.....

Men iaf.... vi hann med myyyyycket och mysigt och trevligt hade vi om vartannat! Här kommer en liten bildbomb från resan. Bilder säger mer än vad mina skrivna ord skulle göra och blir lite lättsammare också ;).


Mannen hade bokat på ett riktigt mysigt hotell som inte var så stort. Fantastiskt trevlig personal!

Sen lite sevärdheter och annat:

Big Ben

Tower of London

Fish & Chips måste ju provas!

Tower Bridge

Mannen och jag vid Westminster Abbey (Fotoförbud därinne, tyvärr!)

Harrods

Hungrig igen! Italiensk pizza Bufalina!

När vi behövde vila benen en stund eller bara skydda oss för lite regndroppar som kom ibland, så hoppade vi in på en pub. Jag tog ett foto på en rad flaskor på ett ställe. När jag sen skärskådade fotot så ser jag en extra intressant flaska! Jag är en chokoman av stora mått och här har de faktiskt en öl som bara måste smakas! Är inte så jätteförtjust i öl annars, men denna gick inte att motstå att prova.

Det smakade verkligen riktig choklad av ölen. Blev riktigt full i skratt när jag smakade :) Vilken smakupplevelse!!

Sista kvällen åt vi på en restaurang nån våning upp med panoramafönster ut mot nattvimlet precis vid Picadilly Circus - härligt, mysigt och gott!

Det var det, det!
Tidigt på förmiddagen idag hämtade vi hem Turbo från korttids där han varit i fem dygn. Glad och go´ var han, det kom bara ett litet, litet utbrott när vi landat här hemma men det rann av fort. Måste säga att vi har otroligt duktig personal på korttids. Tyvärr så förlorar vi ju snart den ena - Mt (går inte in på det mer just nu), men T (som jag kommer kalla Tom i fortsättningen) har jobbat med Turbo i snart 2,5 år och har verkligen lärt sig honom jättebra nu. Känns fantastiskt bra att få hem en Turbo efter fem dygn och han är strålande i humöret, speciellt som jag och mannen inte är alltför utvilade....!

Ha det gott alla därute och var rädda om varandra ♥ Kram, kram ♥

Hej hopp!

Hoppas ni alla har det bra därute! Jag hoppar bara in lite snabbt här. Har inte tid med något längre inlägg. Vi umgås intensivt med vår äldste son Charlie och hans flickvän. Härligt att rå om varandra och bara ha det bra tillsammans! Nu ska vi njuta vidare och härja vidare så återkommer jag med en bättre redogörelse senare om vad vi pysslar med :)

Må gott alla och stora kramen härifrån ♥

Leeeeedig!!!

Gårdagskvällen avlöpte hur fint som helst och rätt vad det var sa Turbo att han ville gå och lägga sig! Klockan var visserligen ganska mycket, men ändå. Läggningen gick alltså lugnt och städat - rena drömmen.

Den här dagen har väl varit desto stirrigare. Förväntningarna stegrar sig i hans kropp eftersom det är dags för korttids för några dagar. Men lämningstiden var inte förrän kl 14 och dit är det lååååångt från det att man vaknar! Men det är ändå tur att han trivs och vill dit, det är en stor förmån att få ha det så. Så det var bara för mig och mannen att dela på oss på förmiddagen för att det skulle bli lite lugnare. Mannen fick ge sig iväg hemifrån.... Tyvärr hade jag några "måsten" jag måste få gjort här hemma så jag har känt mig lite smått stressad. Att ensam ha hand om en stirrig Turbo, samtidigt som man behöver göra annat - nej, det är så gott som omöjligt. Men vaddå, jag har ju hela eftermiddagen och kvällen på mig......

Nu är Turbo lämnad och det var som vanligt inga problem, eftersom han längtar dit till korttidspersonalen! Jag pustar ut lite, för det kostar på att vara hemma hela dagarna, när man måste ligga steget före och läsa av honom hela tiden. Känner mig ganska slut i huvet.... Men nu ska jag faktiskt jobba lite grand, alltså bara lite! Sen måste jag rusha och röja ett par timmar - det är dags för lite PARTAJ.... eller vad vi ska kalla det....!! Vi ses! Kram på er ♥

Skönt med skollov!

Oj, vad vi sover här! Och vänt på dygnet har vi gjort allihopa! Det blir inte lätt när man sen behöver vända tillbaka det, men det är väl så här det är hos de allra flesta antar jag.

Turbo sover verkligen många fler timmar nu när han får sömnhjälpmedel, mot vad han gjorde innan. Detta var nog helt rätt och riktigt att testa! Men vilket dåligt samvete man får nu när man har facit i handen. Vi skulle väl ha provat det här för länge sen.... Nu har Turbo gått länge med sömnproblem och inte fått något för det och till slut blev det ingången till en depression av det hela. Men hur ska man veta när man inte märker av honom på natten. Han har det i sig att när det är natt så ligger man i sängen, man går bara upp när man behöver gå på toa. Därför har vi inte sett hur mycket eller hur lite han sover. De här senaste dygnen har han säkert sovit 9-10 timmar varje natt, han var säkerligen helt slut.

Jag vet att jag tänkte för ca ett år sen att det slog om väldigt radikalt hos honom. Han har hela sitt liv sovit mer än genomsnittet för sin ålder, han har aldrig varit svår när det gäller sömnen. Men vi antog att det hade med puberteten att göra, att han kanske inte behövde mera sömn då. Nu förstår vi nog att detta var ett problem i stället för något helt naturligt förlopp.

Något tecken på depression över huvud taget märker vi inte alls av för tillfället. Men å andra sidan är det skollov och inga stora krav ställs på honom nu. Så om det är detta med sömnen som fått upp honom igen eller om det är skolrelaterat, det vet vi ju inte förrän skolan börjat igen. Tills dess håller vi nog på med sömnhjälpmedlet om inget annat inträffar.

För ett tag sen hade jag nästan bestämt mig för att använda den här ledigheten till att måla om i kök/matrum. Men jag backade på det när jag såg hur dåligt Turbo mådde. Detta blir ju också en förändring och det gillas inte. Jag har pratat med honom tidigare om att jag vill måla om, men han vill förstås ha det som det "alltid" har varit. Suck! Jag vill inte ha det så här längre! Och jag kommer att börja måla så sakteliga framöver, men inte just nu. Som ni förstår vill jag ha bort all denna furu som är så fruktansvärt ute och mer därtill. Jag vet precis hur jag vill ha det, kan se det framför ögonen....

Helst av allt skulle jag vilja blåsa ut hela köket och göra nytt. Både spis, kyl, frys, skåp och lådor skulle må bra av att bytas ut. Men vi drar på det. Ska man byta nu? Hur länge får det vara helt med tanke på utbrott? Om Turbo ändå måste flytta när gymnasiet börjar om 1,5 år (hemska tanke!) så är det ju smartast att vänta tills dess. Ska han inte flytta då (vilket vi hoppas på) så borde vi byta ut kökspartiet NU! Svårt, svårt..... Men hur fixar man en köksrenovering med tanke på Turbos diagnoser?? Snacka om att det blir förändring för honom!!!

Nu låter vi helgerna gå så får vi se sen!
Ha en kanonbra tisdagskväll oavsett om ni är lediga eller inte! Kramar om er alla som kikar in här ♥

Betyg och Picasa

Här rullar det på och det är faktiskt lugnare nu än det varit tidigare en period. Än är det för tidigt att säga vad det beror på. Turbo har det ganska kravlöst i tillvaron just nu, det är ju skollov och vi kan sänka kraven rejält.

Kvällen igår gick också väldigt bra. Ett litet utbrott kom vid läggdags men då var klockan nära tolv på natten och det var kanske inte så konstigt att det kom ut något då. Vi fick torka vatten på hallgolvet och mannen fick byta kläder eftersom han råkade stå i vägen, det var allt i det lilla utbrottet som kom. Så vi var nöjda med att dagen varit lugn så långt.

Svårt var det för Turbo att somna igår (eller rättare sagt, i natt) eftersom det var halv storm ute och då blir han lite orolig. Jag fick gå in till honom och lugna honom ett par gånger och försöka förklarar vad exakt det var som han hört innan....

Felix

Idag (sönd) har jag varit borta en stund på förmiddagen och tills strax efter lunch. Har träffat en del vänner och det var skönt att komma iväg lite. Det blir långt att vara hemma alla lediga dagar utan avbrott. Man måste ju vara på helspänn hela tiden. Nu har vi ätit tillsammans och nu är mannen iväg lite på egen hand.
Ja, så ser våra "lediga" dagar ut - alltså inte riktigt som den vanliga Svensson-familjen..... Men vi har vant oss och vi är så glada och belåtna om vi kan ro dagarna i land utan större utbrott.

Fotot är inte taget hemma hos oss, men kanske ett tips på tapetsering :) 

I morgon får vi se hur vi gör - vi är ett ganska stort gäng (50-70 st) som brukar hyra simhallen på en närliggande ort. Vi badar och simmar och plaskar och bubblar, sen äter vi lite gott tillsammans och umgås lite. Men tyvärr funkar inte detta med Turbo längre. Tror det är tredje året i rad nu som inte Turbo kommer att vara med där. Det är en alldeles för rörig miljö för honom. "Men det kanske kan gå en liten stund?", tycker kanske någon. Men vi utsätter inte Turbo för att ens försöka eftersom miljön i en simhall med så mycket personer inte är lugnt nånstans. Det är stök och stim överallt och Turbo har ingenstans där han kan vara och ha en fristad. Så det är bäst för alla att bli hemma.

Nu tänkte jag beröra detta med Turbos betyg. Han har ju fått sitt livs första betyg eftersom han går i 8:an. Hans betyg såg inte riktigt ut som det brukar göra för standardelever. Så här såg det ut på ett par ställen:

I stället för att de skrivit ett betyg i form av en bokstav, så var det markerat med stjärnor på ett par av ämnena (bl a idrott). Turbo har nämligen anpassad studiegång och behöver i nuläget inte ha alla ämnen. Han är undantagen ett par ämnen där man inte kunnat fixa en bra miljö till honom så de kunnat genomföra timplanen. Så här står det i skollagen kap 3 angående det:

Anpassad studiegång

12 § Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får ett beslut enligt 7 § innebära avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studiegång).

Rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en utbildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen.

Vid andra tillfällen är det kanske lämpligare att använda sig av pysparagrafen i stället. Där tar man bort vissa kriterier som man bör uppfylla för att få ett visst betyg i ett ämne. Det finns ju vissa saker som ett barn med särskilda behov aldrig skulle klara, hur mycket han än tränar på det. Det ligger liksom i diagnosens natur och det går inte att träna bort. Min son skulle t ex aldrig klara en lagidrott utan att det går överstyr, han fixar inte det sociala och det ska inte straffa sig i betyget. 

Det var lite om detta. Vad sur jag blir - får ingen ordning på bokstäverna i inlägget! Det blir alltid så när man klistrar in en text från en annan sida.... sen byter det teckensnitt mot min vilja och det är omöjligt att ställa om till den rätta :( Men jag hoppas ni fattar! 

Lite info till er andra som har blogspot, om ett annat bekymmer... Jag vet iaf ett par av mina läsare som fått samma problem med att bildminnet varit fullt och att man inte kunde ladda upp fler bilder i bloggen. När jag fick det larmet så suddade jag gamla bilder i bloggen och började förminska de nya jag la in, för att spara på minnet. När jag nu kollade i picasaweben där bilderna lagras så har jag bara utnyttjat 19%, mot 96% efter min lilla rensning! Det betyder att de måste ha utökat utrymmet i picasaweben - det ni!! Då är det ju lugnt, bara att fortsätta blogga precis som innan - härligt! 

Nu får ni lova att vara rädda om varandra överallt i stugorna! Kram på er alla, ingen nämnd och ingen glömd ♥ ♥ ♥

Framsteg på G?

Det går ju bra det här! Absolut att det sker framsteg med Turbo och hans mående! Igår kväll hade vi en helt fantastiskt lugn och mysig fredagskväll. Ingen oro och inget daller under ytan hos Turbo. Sen helt plötsligt reste han sig upp och ville gå och lägga sig och sova. Så klart att han fick det omedelbart. Sen somnade han gott och jag tror han säkert sovit tio timmar i natt! Vet inte när det hände sist. Nu får han ett helt ofarligt och icke beroendeframkallande sömnhjälpmedel och jag tror det gör honom gott.

I morse var det förstås lite spattigt innan medicinen verkat, men det är ju inte så mycket att göra åt det. Nu vaknade han så pass sent så mannen hann nästan iväg. Sen blev det ju bara Turbo och jag = bara en vuxen och då är det alltid lite lättare. Mannen var borta hela förmiddagen och fram förbi lunchtid. Jag och Turbo hade det mysigt och Turbo var på ett strålande humör och var skojfrisk. Hans gamla jag börjar lysa fram igen och det är så härligt att se! Han behöver verkligen hitta tillbaka till sig själv igen med tanke på kommande behov.....

Nu har jag varit borta några timmar på eftermiddagen och mannen har fått mysa med Turbo i stället. Jag hoppas nu att kvällen ska bli lika trevlig som gårdagskvällen. Men vi har ju fått lära oss att det svänger snabbt i Diagnoslandet så det finns ingen garanti för nånting egentligen.
Det blev lite kort härifrån idag, men jag kommer igen i morgon.

Jag önskar er alla en finfin och lugn lördagskväll och hoppas ni tar vara på varann och inte stressar för mycket ♥ Kram på er ♥

Sömn och skolavslutning

Dagarna går och man har bara att hänga med. Jag får väl försöka skriva ett mera ordentligt inlägg här idag så vi inte helt tappar orienteringen. Ska försöka låta bli att väva in mina negativa tankar som gnager i mig..... de finns där hela tiden....

Vi har nu provat ett medel några dygn som gör att Turbo ska sova bättre på nätterna. Och visst märker jag en markant skillnad när jag väcker honom på morgonen. Han studsar upp ur sängen mycket lättare än han gjort den senaste perioden. Skönt att slippa "dra" upp honom. Humöret har också varit bättre på morgonen. När jag väckte honom innan, så vaknade han och var sur och tvär varenda morgon. Så det verkar som han behövde den här sömnhjälpen. Vi fortsätter ett tag till med detta och ser hur det artar sig.

Att Turbos humör går upp och ner, som han själv beskrivit det, det märker vi av fortfarande och han är inte riktigt sig själv än. Men jag hoppas det ger sig när han sovit ikapp lite mer. Humöret svänger fortare än blixtsnabbt, men det har iaf inte blivit som för ett par veckor sen då han nästan rev hela huset i utbrott. Vi får ge det hela lite tid så får vi se om det avhjälps med sömnmedlet eller om det är något annat som är problemet.

Igår (torsd) var det skolavslutning så nu slipper han pressen som har med skola att göra. Det ska bli intressant att se om det blir nån ändring i Turbos humörsvängningar nu när han inte har några krav alls på sig. Själva avslutningen gick jättebra, anpassat och fint. De har sin lilla grupp lite avsides från den vanliga skolan, med ett par elever och tre personal. Lite gemensam mysig fika och sen tack och hej! Turbo var hemifrån ca 1,5 timme, sen var det hela avklarat. Han kom hem och var glad iaf. Han hade fått sitt livs första betyg också! Ska redogöra för hur hans betyg ser ut i ett annat inlägg - alltså.... inte vilka betyg han hade i ämnena utan lite andra detaljer som kanske kan vara till hjälp för andra med liknande eller andra diagnoser.

Idag har Turbo varit på korttids/fritids med personalen T medans jag och mannen jobbade fram till strax efter lunch. T tyckte nog också att han såg en bättring hos Turbo idag och det skulle ju vara skönt om det verkligen har vänt så han börjar må bättre igen. Nu blir det ledigt några dagar - alltså från jobbet då. Ledig är man aldrig när man har Turbos diagnoser omkring sig, för det gäller att vara på helspänn hela tiden och läsa av, förebygga, planera och avstyra. Nu blir vi hemma alla tre en hel del dygn, men jag och mannen kommer att dela på oss väldigt mycket också. Vi ska försöka koka ihop ett schema över hur vi är borta och hemma. Det blir lugnast så för Turbo, men jag hoppas på en hel massa mys tillsammans också. Vi får se hur det går.

En stor fredagskram skickar jag ut i cyberrymden ♥

Visset

Kikar bara in med en bild som speglar min sinnesstämning just nu. Känner mig inte alls uppåt, med tanke på vad Turbo snart måste gå igenom.

Men jag får försöka rycka upp mig snart, vill ju inte ha en pessimistblogg.... Men tyvärr så sjönk humöret långt ner i tisdags när vi fick beskedet om att vi förlorar Kent som assistent, det var liksom droppen på allt annat och det känns oreparerbart för Turbos del. Det där med personalbyten är nog det mest känsliga för honom. Men inför Turbo får man försöka vara som vanligt och inte visa någonting, det vore förödande. Men nej.... jag ska inte skriva mer idag.... ska bespara er en massa negativt.... på återseende i morgon så hoppas jag att jag vänt uppåt.

Kramar ♥

Hur ska detta gå??

Igår var det ganska lätt att hålla sig för skratt, kan jag säga. Vi fick ju reda på att min magkänsla som jag skrivit om tidigare var helt rätt och riktig, tyvärr. Det kändes som att någon bara slog undan benen på oss helt plötsligt.

Jag ska börja detta inlägg med att poängtera att jag inte anklagar någon för att vi sitter i den sits vi gör nu. Personer det handlar om rår inte för oförutsedda händelser och annat som sker. Jag har stor förståelse för att man fattar vissa beslut. Men i bloggen skriver jag om vårt liv, vad som händer runt oss, hur saker påverkar Turbo och oss övriga och just nu är det mycket negativt som kommer att hända runt Turbo. Men som sagt, ingen anklagelse mot någon!

Igår fick vi alltså beskedet att vi kommer att bli av med den fina assistent Kent som vi i stort sett nyss har slussat in hos Turbo. Denna assistent som är så klockren ihop med honom och som tog Turbo med storm. Problemet som uppstått bottnar i personalstrul på annat håll. Kent är otroligt duktig och därmed populär och skulle lätt kunna jobba 200% och folk skriker efter honom ändå. Kan väl säga att Turbo har två favoriter bland sin personal, varav Kent är den ena så det känns extra tragiskt och detta kommer inte att bli lätt..... Hur förklarar man för honom att en favorit försvinner utan att han ska bryta ihop fullständigt??

Nu är ju inte detta det enda negativa som ligger framför Turbo, men det här kändes som droppen på det hela..... Vill ni läsa om resten? Jag kan sammanfatta lite om vår närmaste framtid.

Som jag berättat tidigare så har den ena av de två i personalen på korttids, Mt, sagt upp sig. Han kommer att jobba januari ut och sen blir det förändring på den fronten. Det återstår att se hur det går....

Samtidigt som Mt försvinner så ändras schemat på korttids. Från det inkörda varannan helg hela tiden så ändras det till..... jaa.... lite huller om buller. Ser inget system i schemat vi fått så det blir nån helg emellanåt och mitt i veckan ibland och början eller slutet på veckan ibland. Vi har fortfarande samma antal dygn beviljat men med annan schemaläggning. Detta har också sina orsaker. Det är bara att hoppas på att rutinändringarna kommer att fungera med Turbo.... det blir en omställning för hela familjen.....

Som om detta inte är nog så blir det en flytt av korttids någon gång under senvintern eller våren! Detta blir en svår grej för Turbo att fixa och jag tror alla inblandade är en aning oroliga för hur det ska bli......

Fyra grejer har jag räknat upp här som innebär stora förändringar för Turbo - och allt nästan samtidigt! Som ni förstår så är man inte lite orolig. Turbo vet inte om någon av dessa förändringar än, vi väntar och hoppas hans mående blir bättre först innan han behöver få reda på nåt. Har han inte varit deppig innan så kan han ju bli..... personalbortfall är ingen hit, precis....

Tyvärr blir det lite deppiga kramar härifrån ikväll, men kram, kram på er alla ♥

Nu känns det tungt!

Varför kunde inte min magkänsla ha varit fel, så helt åt skogen fel??? Men.... det var den tyvärr inte.... Är otroligt ledsen idag - ledsen för Turbos skull.... Hur ska han fixa alla förändringar som kommer att bli för hans del framöver, nu blir det extra tufft. Det som var tillräckligt ändå....

Jag skulle vilja säga upp mig från Diagnoslandet, för nu känns det tungt. Hur ska Turbo må i vår efter allt som ändras, tas bort, förnyas m m när han inte mår bra nu?

Har inga samlade tankar idag så det får bli lite klarspråk i morgon i stället.
Små, svaga kramar härifrån ♥

Bättring??

Just nu vet jag inte vad jag ska tro om Turbo och hur han mår. Mannen kände av en aning bättring igår kväll efter att vi fått hem honom från korttids. Allt hade flytit på ganska lugnt, trots förändring med köksstolar :).

I morse anade jag också en förbättring. Morgonen började surt, men det berodde på att hans klockradio inte betedde sig som vanligt. När han väl kom över den biten så blev han glad och det humöret varade ända tills han kom iväg till skolan.

Jag hade skrivit i kontaktboken att de gärna fick gå igenom avslutningsdagens (torsd) schema i detalj med Turbo - alltså rita så han ser ordentligt hur dagen kommer att bli. Det är ju verkligen en dag som ser annorlunda ut och den kan säkert oroa. Nu har de gjort det idag och han säger själv att det känns bra.

När Turbo kom hem från skolan så kändes han också bättre än han gjort den senaste tiden. Han tog i mig på ett mjukare sätt än de senaste två veckorna. Förut har det varit hårda slag i stället för en mjuk klapp, men nu var det mjukt igen. Alltså en antydan till bättring!

I eftermiddag och kväll har assistent Kent varit här. Och det var förstås inga problem, Turbo satt snällt och väntade och tjatade lite om när han skulle komma. Sen flöt det på för deras del. Tyvärr ställde jag till det lite sen och Turbo gick igång och fick lite spelet. Jag stod nog och pratade med Kent i hallen lite för länge när han skulle åka härifrån... och jag vet ju så väl att inte Turbo tål sånt.... Så det blev lite småutbrott när han åkt, men det rann av hyfsat snabbt ändå. Trodde att jag satt igång nåt rejält med tanke på hur labil han varit det sista, men som sagt så gick det över på ganska kort tid.

Under dagen har jag pratat med habiliteringen om Turbos tillstånd. Vi har världens bästa sjukskötare och läkare där, som verkligen tar en på allvar och tar sig tid att lyssna och resonera. Vi kom iaf fram till att vi ska prova ett medel som hjälper Turbo att sova bättre. Ingen vet egentligen hur han sover, men för ett tag sen klagade han på att han sov dåligt varje natt och vi vet inte om det blivit bättre. Vi provar en sort som inte är beroendeframkallande till att börja med så får vi se om det hjälper. Nu känns han ändå som han blivit lite bättre det senaste dygnet, så vem vet om det vänt ändå....??

Jag och mannen på skogspromenad i mörkret under assistanstiden i kväll

Jahapp.... den där läskiga och hemska magkänslan jag skrev om för ett par dagar sen angående en av Turbos personal.... ja, den finns kvar och det ganska rejält! Jag kommer att utveckla den tanken senare under veckan, tror jag, då jag förhoppningsvis vet lite mer. Men är det så att min magkänsla är det som det blir.... då vill jag nog gräva ner mig..... eller åtminstone säga upp mig med omedelbar verkan.... :(

Nej, nu till nåt roligare!!! Ni underbara läsare gör ju min dag! Ni är rekordmånga som läser min blogg nu. Ni är i snitt 150 som läser här varje dag nu - inte bara en dag eller två dagar utan hela tiden. Åh, vad glad jag blir att nån vill läsa min blogg och jag hoppas den gör lite nytta för någon som läser. Min önskan är att dela med mig av vår erfarenhet och kanske, kanske, kan andra dra lärdom av det och förbättra sin situation utan att man behöver pröva sig fram alltför mycket. Lite nyfiken är jag allt på vilka ni är.... så lämna gärna ett avtryck och säg hej iaf ♥
Kramar om er alla för ni är värdefulla för mig ♥

Var är han?

Jag får nog ta och skicka ut en efterlysning.... jag saknar min harmoniska Turbo, men han är spårlöst försvunnen! Vi hittar honom ingenstans och jag undrar verkligen var han är och hur vi ska hitta honom igen.
Fortfarande är det något som ställer till det för Turbo så han inte är i harmoni med sig själv och omgivningen. Vad som är fel har vi fortfarande inte klurat ut. Vi har hämtat hem honom från korttids nu på eftermiddagen och båda personalkillarna har känt av att något inte stämmer. De har fått jobba lite hårdare än vanligt och även fått ta emot lite tuffa tag, precis som det är hemma just nu. Vi klurar vidare, men jag ska samtidigt försöka få en telefontid hos Turbos läkare på habiliteringen för att se om hon har något förslag om vad vi ska göra. Drygt är det för alla parter och synd om Turbo som inte mår bra....

I helgen som gått fick vi lite besök av ett par släktingar och tack vare det så har jag inte funderat eller oroat mig så mycket ang det jag skrev om i förra inlägget.
Stackrarna fick åka långt i ovädret som var på lördagen. Men allt gick bra som väl är. På kvällen "tvingade" vi i dem i badtunnan. Alltid lika gruvsamt innan man har gått de där stegen i snön och kommer i tunnan, men det är helt underbart när man väl sitter i den. Avkopplande och avslappnande och med lite gott tilltugg (mannens egna variant av räkcanapé) och något gott att släcka törsten med - ljuvligt!
Sen blir man varm förstås och behöver svalka sig. En lite suddig bild, men i snön ligger det en karl och svalkar sig (dock inte min karl ;)).

Just nu sitter jag på jobbet och vet inte riktigt hur det går därhemma. Jag har fått en liten rapport från mannen att det är hyfsat ok, men jag undrar iaf hur Turbo tagit en liten förändring vi gjort under tiden han var på korttids. Eftersom vi skulle få gäster så tyckte vi det var dags att vi slängde våra gamla köksstolar och monterade ihop de nya jag köpte för ett par veckor sen. Detta är inte Turbo beredd på..... Det är ingen större förändring men tillräckligt för att ställa till det lite för honom om han inte är riktigt i balans. Jag ska jobba på lite så jag kommer hem nån gång och får höra hur det gått och sen ladda till en ny skolvecka med inte alltför lätta mornar....

Hoppas ni har det fint! Kram ♥

Inget roligt alls

Turbo har kommit iväg till skolan varje dag denna veckan och jag tycker det har lättat lite, men bra är det långtifrån. Vi fortsätter att grubbla på vad det kan vara som orsakar att han inte är som han brukar vara. Det finns många tänkbara bagatellorsaker men vi har ju egentligen ingen aning. Usch så svårt att veta om man gör rätt! Sover han dåligt? Ja, då kanske han behöver nåt sömnmedel.... Har han "vuxit ur" dosen av sin ADHD-medicin? Ja, då behöver han naturligtvis trappa upp den.... Är det en förändring av litet slag som vi inte vet om och som personalen på skolan inte ser? Då MÅSTE man se den och åtgärda den..... Svårt, svårt!

Tyvärr är jag inte på humör att skriva ett längre inlägg idag. Har bara en massa negativt i min skalle just nu och det är inte min melodi riktigt. Men jag fick lite dåliga vibbningar igår och en otroligt läskig magkänsla om en viss grej runt Turbos en personal..... Den tanken förföljer mig idag och jag får den inte ur skallen eller magen. Dum som jag är har jag inte pratat med berörda människor idag för att reda ut det, så jag får väl gå och grubbla vidare då och känna en stark oro :( Om inte förr så reder vi ut det nästa vecka för att se om det blir positivt eller negativt. Tyvärr brukar min magkänsla ofta stämma..... Huuu, vill inte ha mer negativt nu!

Nej, nu lämnar jag det där - om jag kan (men det går nog inte....)!

Ännu mera negativt: fick för en stund sen reda på att en släkting (på ganska långt håll, men ändå) var nära att bli innebränd i sitt hem och svävar mellan liv och död just nu. Många av mina tankar går till hans närmaste förstås och hoppas innerligt att allt ska sluta lyckligt. F ö så är det den familjen som "rår för" att vi har våra katter idag ♥.
Som ni förstår är det inte så mycket glada tankar här just nu, men det lättar väl så småningom.

Nu är Turbo på korttids och han är överlämnad i goda händer. Känns skönt nu när han inte är riktigt ok, men jag hoppas personalen inte behöver jobba alltför hårt med honom. Det kan ju bli en del törnar....

Kram på er iaf ♥

Tack och hej!

Vad händer här då, kanske ni undrar? Det blev inget långt inlägg igår, vi hade fullt upp med Turbo. Inget utbrott blev det igår, men vi försökte verkligen att aktivera honom och få honom att tänka på roliga saker hela tiden. Mannen satte sig bl a med honom och tog en lektion i att lösa Rubik´s kub :)

Då var Turbo distraherad en bra stund och kände sig säkert duktig när han fick lära sin pappa lite knep och lösningar.

De två senaste mornarna har det gått lite lättare att få iväg Turbo till skolan. Han har t o m fått i sig frukost. Inte dåligt! Jag kommer att rita lite med honom ikväll igen, för jag vill verkligen försäkra mig om att taxisituationen är till belåtenhet så det inte finns något störande moment där. Jag är nämligen inte övertygad om det.....

Vi har pratat igenom Turbos mående med läraren Tyra idag och vi har stött och blött, men kan inte komma på något som skulle påverka Turbo så illa. Vi får helt enkelt avvakta hur det går framöver. Jag har testat en annan grej ett par dagar här och trots allt så känns Turbo lite bättre nu. Efter skolan idag kändes han som att det går åt rätt håll, så vi får se.

Idag har vi haft ett stormöte angående Turbo. Västbusmöte, som var det avslutande mötet av en serie möten vi haft under några månader. Med på mötet var läraren Tyra, rektorn, chefen för korttids, en från soc, psykolog från habiliteringen, specialpedagogen på skolan och vi föräldrar.
Bl a så beslutades det på mötet att det blir en fortsättning med psykologen Lisa för skolpersonalen nästa termin! Yes! Den bästa psykologen för Turbos del!! Har aldrig tidigare träffat en så duktig psykolog som ger handfasta och vettiga råd. Förhoppningsvis får vi föräldrar också hjälp av henne, men det är habiliteringen som ska besluta om det.

Vi fick sen säga tack och hej till rektorn, som lämnar sitt jobb som rektor för resursskolan. Ni som följt bloggen vet ju hur vi tampats och kämpat med denna rektor under flera år och kampen blev ganska intensiv under förra terminen då Turbo vägrade gå till skolan om inte Tina fick komma tillbaka dit. Vi vann till slut och rektorn sa idag att hon tyckte hon visste mycket om autism innan, men hon har lärt sig otroligt mycket av vår familj! Ja, man lär så länge man lever.....

På mötet idag var också den nya rektorn med. Vi hade ingen aning om vem han var eller hur han tänker i frågor kring elever som vår son. Men det lilla som vi såg och hörde av honom så kändes det bra. Han har iaf sagt det tidigare att så länge Turbo finns kvar här så tänker han inte ändra på planerna för resursskolan! Skönt! Då har han iaf fattat en hel del.

Vi hade också ett litet ensamt möte med chefen för korttids. Och det BLIR FÖRÄNDRINGAR där. Vi som hade tänkt slippa detta! Men Mt har sagt upp sig.... :(  en av de två killarna som jobbar med Turbo och det blir väl inte helt lätt att få ihop det med schema och allt sen. Kvar finns T och vi spånade lite på att ersätta Mt med reserven Ok. Men vi la också fram ett annat förslag som hon skulle kolla upp - hoppas, hoppas!

Stackars Turbo, säger jag! Ingen skugga ska falla över personal som säger upp sig, säga upp sig måste man få göra och livet går vidare, men det är inte roligt..... Bra personal som funkar ihop med Turbo växer inte på träd. Ser en lösning - de fina killarna T och Kent (assistenten) får helt enkelt klona sig!! Kan man beställa såna exemplar på postorder kanske.... ? Nej, allvarligt, det löser sig säkert. Det viktigaste av allt just nu är att vi får Turbo på fötter innan det sker förändringar i både personal, schema och flytt av korttids. Phu, mycket på en gång och jag kan väl inte säga att jag ser fram emot tiden efter nyår precis.....

Kvällskramen på er ♥

Intensivt

Det blir inget vidare inlägg här idag. Vilar från bloggen ikväll. Vi för en intensiv kamp för Turbo och försöker få honom att må lite bättre. Gör vad vi kan för att påverka åt rätt håll....

Återkommer i morgon med längre rapport om hur det går här.
Kram på er så länge fina läsare ♥

Kritiskt läge

Något är det som inte stämmer med Turbo - men vad?? Senare igår på eftermiddagen och kvällen var han VÄLDIGT lättantändlig. Han blev arg väldigt snabbt och för småsaker. Han blev t ex arg för att jag inte har en viss sak hemma - en färskvara som han inte velat äta på ett halvår. Helt plötsligt ska man bara veta att just igår ville han ha det igen. DIREKT!!! Ilskan sprutade när han fick höra att det inte fanns i kylen!

Vi tog oss iaf igenom gårdagen och idag var det alltså en ny dag.... I morse var det än värre att få upp Turbo ur sängen! "Idiot!" var det jag fick höra när jag väckte honom. Le och var glad, lirka och säg och gör rätt - det är vad jag måste göra i det läget för att ens ha en chans att få upp honom. Jag får inte göra den minsta felsägning, då är det kört.

Det är en lång kropp på 190 cm som vägrar gå ur sängen och tänker stanna hemma så jag kan inte rubba honom på annat sätt än att försöka påverka honom att självmant kliva upp. Ett psykiskt påfrestande jobb ligger framför mig.
16 minuter innan taxin kom, masade han sig upp!! Ni kan ju gissa, men det blev ingen frukost alls i magen på morgonen - det hanns inte med. Jag skickar honom till skolan och litar på att personalen tar hand om honom. Jag har skrivit i kontaktboken så de vet om läget. Men jag tycker att hur det än är, så måste det väl vara bättre att han kommer iväg till skolan än att han ska sitta hemma?! Blir han hemma så blir det snart en stor tröskel att komma över för att ens komma iväg.

Men som läget är nu i kväll här, så är jag djupt bekymrad. Han är arg och får utbrott utan att vi kan räkna ut orsaken. En jättejobbig situation, att inte veta vad som oroar honom så. Finns ju inget man kan göra för att lindra, men när han går bärsärkagång titt som tätt här så.... Suck!!

En aning fundersam är jag på vad detta beror på. Mannen (pappan) är på benen igen och jobbar som vanligt igen så jag tycker att den oron borde ha lagt sig.
Taxisituationen ändrades fr o m igår som vi kommit överens om och jag tycker inte han borde vara så här illadäran av sviterna efter det jobbiga där.
Eller är Turbo skoltrött? Han måste väl kunna bli skoltrött han också, precis som alla andra. Han har inte visat något sånt tidigare, men i högstadiet säger många, att det lättare kommer. Hur ska man veta? Och hur ska man agera för att det ska bli rätt?
Eller är det en depression rätt upp och ner? Kan det bara komma hur som helst, eller måste det finnas orsak till det (är inte alls van vid såna grejer)?

Ja, jag vet inte var jag ska börja, men läget är så pass kritiskt ikväll så jag måste ta papper och penna och försöka nysta lite med Turbo. Men jag har som sagt ingen aning om var jag ska börja.....
Vi "ses" i morgon! Kramis ♥

Stor oro i morse

Alltså.... den här morgonen var jättekonstig och mystisk.... och sur och orolig.... har ingen riktig förklaring till varför den blev som den blev..... Antagligen var det nog lite oro i Turbos kropp, oro över om lösningen på taxiproblemet verkligen skulle bli som tänkt. Det blev ju bestämt, i samråd med Turbo, att han skulle fortsätta åka med vanliga taxin och ha en bestämd plats längst fram. Men innan han åkt med ett par gånger så har han kanske svårt att föreställa sig att det blir bra.

En liten felsägning från min sida drog han upp i morse och det var omöjligt att ta det ur honom. Sur, tvär, och han skulle INTE till skolan. Så här var det: I lördags kväll/natt efter att Kent varit här så blev klockan rätt mycket innan Turbo kom i säng. Lite efter 00:00.... kanske 00:15.... Då säger jag: "Ingen väckning i morgon!" och menar att han ska försöka sova ut på söndagmorgonen. Men observant som han är så är det ju redan söndag och "i morgon" blir då måndag morgon!!! Och ingen väckning på måndagmorgonen betyder ju ingen skola, eller hur!?! Naturligtvis försökte jag reda ut det redan under natten där och trodde det var ur världen. Men det rann upp i morse igen och det var helsurt och tvärstopp! Helt ofattbart!

Inte en gnutta frukost hamnade i magen i morse och jag gav nästan upp med att få färdigt honom i tid. Men på något konstigt sätt så gick det till slut. Jag ville ju så gärna att han skulle åka med taxin för att vi ska komma nån vart med lösningen där och se hur det fungerar. Som sagt, antagligen var det oron som spelade ett spratt och jag blev utsatt för både det ena och det andra, kan jag säga. Men det viktigaste var ändå att han hamnade i taxin utan att allt havererade innan. Jag pustade ut när han rullade iväg!

Nu är det tidig eftermiddag här och Turbo har kommit hem. Med ett leende på läpparna hoppade han in genom ytterdörren så han verkade uppåt. Taxichauffören och Turbo hade visst busat på vägen hem så allt verkar frid och fröjd. Vi får se om det håller i sig hela em och kvällen, men jag har ganska gott hopp om det.

Jag har fått lite kommentarer som gör att jag förstår att en del av det som händer oss inger hopp hos andra som inte kommit dit där vi är nu. Tänker på assistansen och hur lyckat det har blivit. Ni är säkert flera som läser här och som kanske är i början på den fasen nu. Jag har tänkt att utveckla den tanken mera, men jag tar det vid ett annat tillfälle. Kan väl säga så mycket som att vi är förvånade själva över hur det blivit. Vi ansåg det var omöjligt att ta in en ny person på Turbo eftersom han är så känslig, men ändå blir det såå bra. Att en ny person skulle kunna halka så lätt in på banan med Turbo - vem hade trott det. Just nu är vi helt lyriska och det är vi eftersom vi föreställt oss en väldigt jobbig och svår inskolningsperiod med stor försiktighet. Det blev inte riktigt så.... men bra blev det! Ska nog skriva lite mer om assistansbolag i ett separat inlägg så småningom, tror jag.

Jag fick en fråga av Phernilla angående denna lilla prylen:

Som svar kan jag säga att vi fått den som hjälpmedel från habiliteringen. Jag kommer tyvärr inte ihåg exakt vad den heter och jag hittar inte sidan man kan se den på heller. Men fråga på habiliteringen efter fickschema så tror jag de förstår vad du menar. Det finns olika storlekar, vet jag. Den vi har är det 3 centimeter stora fickor i och det är 24 små fickor totalt i den.
Hör av dig igen om det är problem så ska jag forska vidare i så fall.

Ha en skön eftermiddag ♥

Lyxkväll m m

Hemmahelgen är slut - igen! Vad fort det går hela tiden.... Fredagskvällen fungerade väldigt bra. Turbo fick vara uppe länge och det var inga problem. Vi hade gett honom riktlinjer för kvällen och det blev bra.

Under lördagen var jag tvungen att ta tag i detta med taxibekymret och försöka reda ut vilken lösning som Turbo föredrog. Han måste må bra och känna att han kan komma iväg till skolan i morgon. Jag ritade upp de båda alternativen vi fått och han valde ett av dem. Han vill fortsätta åka med den vanliga taxin, men ha en bestämd plats längst fram i bussen. Precis som det varit från början, men nån gång här på slutet har det tydligen fallit bort och blivit lite si och så med det. Turbo är den sista som kliver på taxin innan det är avsläpp på skolan så då har nån annan satt sig på hans plats ibland. Han blir då tvungen att gå längre bak i taxin och bli utsatt för att sitta bland en del andra elever och den situationen behärskar han inte på egen hand.

Idag har jag pratat med taxiägaren och han ska ge bestämda direktiv till den som kör Turbos taxi - ingen pardon här inte. Han är bra att ha att göra med och verkar förstå situationen. Det är samma taxibolag som kört Turbo ända sen han började första klass så de vet till stor del hur han fungerar. Skönt!
Nu hoppas jag verkligen att Turbo kommer iväg i morgon utan bekymmer!! Idag har han känts aningen instabil och det kanske är taxi som oroar honom....

Rådhuset med isskulpturer framför

Hela gårdagen var en enda lång väntan för Turbo. Och som sagt, att vänta är inte Turbos starka sida. Men dagen gick bra ändå, jag tyckte att han kändes relativt lugn ändå. Vad väntade han på då?
Framåt 17-tiden skulle nya assistent Kent komma och vara med Turbo hela långa kvällen och en bit in på natten. Konstig tid kanske, men vi har pusslat med Kents tider för att få någorlunda regelbundenhet för Turbo. Kent jobbade på annat ställe under dagen och kom till oss så fort han slutade där. Därav den sena tiden.

"Dalahäst-björn"

Jag och mannen tänkte gå på bio, men busstider passade inte riktigt så vi skippade det. Vi tänkte nämligen lämna bilen hemma.... Men vi fick en helt underbart avslappnande kväll, jag och mannen! Det var nog precis vad vi behövde efter den kaosartade veckan vi haft.
Vi tog bussen in till stan strax efter att Kent dykt upp hemma hos oss. Fotade lite i vinterkylan en stund. Sen gick vi till Harrys och värmde oss med var sitt glas. Det var jätteskönt att sitta där och ha det lugnt omkring oss, vi har ju inte så lätt att ens föra ett samtal mellan oss när Turbo är i närheten..... Så där satt vi en bra stund.

Torget pryddes av en världsutställning av björnar från olika länder.

Sen var det dags att bege oss till restaurangen där vi bokat bord för fyra. Vi skulle träffa ett par goda vänner där och äta tillsammans. Detta par som står oss väldigt nära, har stor förståelse för vår situation och det har de haft under alla år vi känt dem. På restaurangen satt vi ett par timmar och tiden bara flög iväg så vi fick t o m bråttom hem sen för att hinna i tid tills Kent äntligen skulle få åka hem till sig efter en otroligt lång dag.

Förrätt: chèvreost med honung och rödbetor

Dessert: hallonsoppa gjord på bl a mousserande vin!

När vi kom hem vid 23:30 så möttes vi av en glad Turbo (Kent var också glad ;)). Båda var säkerligen trötta, märktes på Turbo även om han var superglad. Assistenten imponerar på oss. Efter att ha jobbat en alldeles för lång dag och dessutom ha Turbo till sent, när medicinen gått ur och blir provocerad, så visar han fortfarande ett mycket proffsigt bemötande! I det läget är det väldigt lätt att t ex säga ord som man säger till standardbarn, t ex "Gör inte så!" eller "Sluta med det där!" Såna fraser triggar i stället igång Turbo och det vet vi. Det verkar sitta i ryggmärgen på den här killen att bemöta på rätt sätt - till viss del nonchalera, avleda och skoja - underbart!

En av isskulpturerna

Vår lördagkväll var verkligen avkopplande och underbar. Vi njöt hela tiden. Att de sen hade en massa "jippon" på stan som var värda att fota gjorde ju inte saken sämre. Alla bilderna i dagens inlägg kommer från den utflykten. Tyvärr frös min kamera i kylan så efter förrätten så la den av totalt. Batteriet drog nog ur när jag fotade på stan innan.... Men detta blev en lyxkväll att minnas, en lyxkväll som blev möjlig tack vare att vi fått assistans beviljat!
Kram på er alla ♥

Glad, trots infernot!

Idag har jag blivit glad över många saker! :)
Om Turbo mår bättre idag vet jag inte än, det får jag se när jag kommer hem från jobbet lite senare. Han hade lite protester inför skolan i morse, men det gick ändå bra att skjutsa honom dit. Jag hoppas naturligtvis att han är sitt vanliga jag igen nu, för då får jag ytterligare en sak att bli glad över!

Ni är många som har lyft mig det senaste dygnet - vad härliga ni är allihopa ♥ Både här på bloggen och på fb! Ni värmer och peppar oerhört! Ni är underbara allihop, och jag vill visa er denna kommentaren jag fick igår:

Tack för din blogg, vill jag bara säga! Du lär mig massor nästan varje dag. På skolan, där jag jobbar, är det inte alla böcker och all "inre känsla" som gör det bästa jobbet. Det är du.

Jamen, kan man bli annat än helvarm i hjärtat och superglad när ni är så goa?!? ♥ Vad glad jag blir!!! TACK!!!

Här i vardagen händer det också grejer som gläder mig. Vi har ju ett stort problem med Turbos mående som ni såg i inlägget igår och tidigare i veckan. Taxisituationen är boven i dramat (som vi tror iaf, utefter vad Turbo har aviserat). Vi fick ett snabbt agerande från rektorn som kontaktade den som beslutar om skolskjutsar. Denne kontaktade taxibolaget och jag har också pratat med dem flera gånger idag. Vi har gemensamt kommit fram till en lösning (förhoppningsvis). Det finns två alternativ:
1) Att Turbo blir skjutsad ensam i en taxi med taxiägaren själv. Detta är en mycket känd person för Turbo och han är helt fantastiskt bra, tycker jag. Vi har god kontakt med honom och han löser alla möjliga problem när det uppstår.
2) Att Turbo fortsätter åka i den taxin han hittills åkt, men återgår till det som var tanken från början och som fungerade ett bra tag - att ha en bestämd plats längst fram intill taxichauffören.

Jag ska rita upp dessa alternativ för Turbo så får vi se vad han säger. Det är bara att hoppas på att han köper något av alternativen..... men jag tror det.
Att alla varit tillmötesgående och velat lösa detta snabbt är något som gjort mig glad idag!

Sen har jag försökt smälta mötet från igår där vi hade träff med de flesta som är inblandade i Turbos vardag - personal och chefer. Man blir så glad över att alla i nuläget verkar sträva åt samma håll, alla är eniga över vad som är bäst för Turbo. Chefen för korttids är helt underbar som i samråd med personalkillarna verkligen försöker göra allt för att Turbo ska må bra. De inser hur svårt känslig han är och hur försiktig man måste vara. En antydning från chefen där igår, gjorde att hon steg ytterligare i mina ögon! Det pågår en flytt av korttidsverksamheten och vi vet inte än hur Turbo kommer att ta detta. Men här sitter verkligen rätt människa på rätt post och grunnar på hur man lättast ska kunna genomföra detta med min son så det blir så bra som möjligt! Hon har t o m en nödlösning i bakfickan och det är det inte alla som har!

Den blicken.....!!

Inte nog med saker jag blivit glad över idag :) Jag och mannen hade ett möte med LSS-handläggaren i kommunen på förmiddagen. Vi behövde diskutera Turbos framtid lite grand. Ytterligare en person som hamnat på rätt post! Fullt förstående för Turbos svårigheter.
Turbos framtid är inget lätt kapitel. Jag trodde vi skulle bli sittandes länge och diskutera olika saker hit och dit men mötet gick relativt fort. Hon köpte en idé som mannen kläckte häromdagen! Eftersom hon köpte den rakt av så diskuterade vi inget annat, det får vi ta sen om det behövs. Nu tar hon med sig idén och ska sammankalla till ett större möte där en massa andra berörda personer i kommunen får vara med och diskutera vidare. Då blir det höga höns som vi kommer att drabba samman med. Jag kommer att utveckla tanken lite mer sen efter nästa möte så vet vi mer om hur den blir mottagen. Ni får vara nyfikna så länge ;)

Men så skönt det kändes att ha en samordnare som tar tag i saken och sammankallar berörda personer. Det är en ganska stor grej som dras igång så det skulle varit svårt för oss vanliga att fixa det på rätt sätt. Vi får se vart det leder och jag kan inte låta bli att tycka att det är både spännande och intressant! Vi har som sagt ingen aning om var det slutar.....

Brrr..... -20 i morse!!!

En annan sak som värmde hjärtat idag, var att vi såg att vi (jag och mannen) fått "Veckans ros" i tidningen denna veckan av våra anställda. Hoppsan! Sånt är riktigt skoj och upplyftande!

Måste avsluta inlägget med att hänvisa till ett inlägg jag skrev för ett år sen. I början på denna veckan så är det ett år sen vi kom hem från Japanresan! Jag kunde inte låta bli att glutta på några inlägg jag skrev som sammanfattning på vad vi fick vara med om. Och jag längtade genast tillbaka!! LÄS HÄR så får ni en liten del av resan. Resten av resan finns dokumenterat i inläggen både före och efter så det är bara att läsa vidare om ni vill.

Nu blir det lite jobb till innan jag beger mig iväg ut i vinterkylan för att ta mig hemåt. Hemma hoppas jag på lite fredagsmys - återstår att se av vilken sort det blir ikväll, alltid lika spännande! Fredagskram till alla som vill ha ♥