Men jag tänkte ändå försöka utveckla en av kommentarerna jag fått. Det är en av Ninas kommentarer - märks att du varit med ett bra tag i Diagnoslandet och fattar vad det handlar om. Tack för dina kloka ord!
Det handlar förstås om skolsituationen som råder och som är helt ny. Och det var med anledning av det jag skrev igår om min magkänsla om att det är för rörigt för sonen, som Nina kommenterade.
Jodå, sonen och övriga elever har var sitt eget rum med skrivbord och personliga saker. Där kan de ha hur mycket individuella lektioner som helst, allt efter behov. I dagens läge är det fyra elever och fyra personal + en personal från korttids (en femte elev väntas in). Jag mailade vår kontaktperson på skolan igår kväll och berättade lite om hur jag kände. Som du skrev i kommentaren så får man åtgärda sånt som känns "fel" ganska snabbt, annars tar det onödigt lång tid att jobba fram tryggheten på nya stället.
Personalen verkar jättebra, de verkar ha den rätta viljan och det är sagt att de ska se till varje individs behov. Sen finns kanske inte lång erfarenhet för alla i personalen, men nån gång ska ju vara det första jobbet efter en lång utbildning också. Den förra assistenten sonen hade på gamla skolan, hade ingen som helst erfarenhet inom NPF, hon var "bara" vanlig pedagog. Men hon blev ändå en klippa, hon var som klippt och skuren för jobbet. Så att man inte har erfarenhet behöver inte betyda nåt egentligen.
Så det som är det stora hindret för den nya personalen är ju att de inte känner eleverna och det tar tid att lära känna dem. För vår sons del har han ju tryggheten i att det hela tiden finns en personal från korttids med där varje dag så länge det behövs. Men oj, vilket tufft jobb det är att jobba på en skola med enbart NPF-elever och det finns inte två som fungerar lika! Tufft men samtidigt intressant.
Jag tror på den här skolan! Vi kommer att ha god kontakt med den person som har huvudansvaret för vår son. Det känns betydelsefullt att vara delaktig i den här skolan, samtidigt som man naturligtvis inte vill lägga sig i för mycket. Men i början får man kanske hjälpa till och leda dem in på rätt spår.... vi är ju ändå de som känner sonen bäst.
Idag känns sonen mycket lugnare än vad han gjorde igår eftermiddag och kväll, så det kanske är på god väg åt rätt håll! Tyvärr är det skolfotografering i morgon och det innebär ett rörigt moment då de ska förflytta sig till den stora högstadieskolan. Undrar hur det kommer att gå??
Nähä, nu väntar kvällsbestyren för här ska bli ett tidigt sänggående har jag bestämt! Så go´kväll på er (för min del snart go´natt) ♥
4 kommentarer:
Åh.. Skööönt! :) Vad lättad jag blir! Men då ska det nog gå bra, ska du se. Det är lika för oss, man måste känna Sandra, och det tar tid. Fast konsekvenserna blir inte samma för Sandra som för sonen. Hon har aldrig skolvägrat, även om det inte gått ihop sig med alla runt henne alla gånger. Men orolig blir hon ju, och vi måste lösa det som uppstår ändå, för att hon ska bli lugn.
Jag håller mina tummar ända till sonen är så trygg att han fixar en motgång utan att må så dåligt att han inte vill dit igen.
Hoppas fotograferingen går bra..
Kramar om och massa energi-kramar oxå!
Nina
Det låter ju jättebra att de är lyhörda och verkligen har viljan att se och höra era barn på skolan. Och nej, det är verkligen inte alltid det är utbildning som är viktigast utan förhållningssätt och fingertoppskänla som är viktigast.
Bra att du säger till på engång i början, ju färre misstag behöver de ju begå såklart. För ingen känner ju eran son som ni gör.
inte konstigt att du är slutkörd och trött efter denna påfrestning du gått med i flera veckor, nånstans tar ju tröttheten ut sin rätt. Hoppas att det går bra imorgon nu och att du får sova gott. Oroa dig inte för mycket, de kanske har en bra plan för hur de ska göra vid fotograferingen :)
Kramar om och tackar dig för att du är en sådan fin och go vän :)
Lena
Hej, hoppas dagen varit bra, både för dig och sonen. Det låter som om det kommer att bli en bra skola, och det är med all säkerhet bra att du pratar med dom om dina farhågor om för mycket stök runt omkring osv. Du är mamma och du om någon känner din son och är dom kloka , vilket det verkar som, så lyssnar dom på dig.
Hoppas fotograferingen gick bra så att det inte behöver kännas som ett misslyckande. Men personalen har säkert tänkt ut något bra. Om det inte blev bra, tja då är det ju ingen katastrof, flera tillfällen kommer.
Önskar dig en skön natts sömn och en morgon som startar utan några krig <3
Kram Annelie
Nu glömde jag ju säga att jag tycker dina bilder är jätte vackra, allra helst den sista med det vackert blåa vattnet och näckrosorna.
Kram igen
Skicka en kommentar