Mentalt slut!

"Måste jag gå till skolan idag?" var en av sonens första meningar i morse när han klev upp ur sängen! Det var detta jag var orolig för....
Helgen var en pärs att försöka få honom att mjukna när det gäller skolan. Vi lyckades komma ganska långt med honom och det kändes bra igår kväll. Men sen kan det vända på nån minut. Så i morse kom protesterna. Men jag ska inte klaga, det finns de som har det tusen gånger värre. Samtidigt kändes det som ett litet vägskäl, blev han hemma idag så skulle det bli problem sen. Kom han iväg idag fanns chansen att det skulle lätta lite på trycket. I bakhuvudet har jag i helgen haft Mamma Z och hennes familj (igen). Vem vill hamna i den sitsen?? Blåmärken har vi fått genom åren pga diagnoserna, både Mamma Z och jag, men att få det för att man nämner ordet skola - nej, dit vill vi inte (men där är de nu)!

Och visst kom han iväg! Jag pustade ut när han väl satt i taxin. I morse gällde det att inte väcka för tidigt så det blev tid över för då kunde tankarna hinna komma. Det gällde också att inte väcka honom för sent så det blev stress och därmed utbrott, för då är det också kört. Det blev rätt lagom.....

Men fy så trött jag är nu, mentalt utpumpad! Har ju varit på helspänn hela helgen och i dag pga att man måste göra allt rätt och få sonen positiv igen. Det var värt all anspänning eftersom han kom iväg i morse! Sen har jag fortsatt vara orolig under dagen, orolig och fundersam över hur det gått på skolan. Fick rapporter sen att det gått bra. Sonen hade varit glad men uppspelt. Hemma i kväll har han varit lite labil, inte så konstigt eftersom allting är nytt för honom.

Men samtidigt ringer en klocka i bakhuvudet... Även om skolan är liten så är det nog inte riktigt så lugnt omkring honom som han är van vid från förra skolan. Nu kanske de sitter en grupp på t ex fem stycken och gör något (t ex spelar spel). Det har han inte gjort tidigare eftersom han varit ensam med sin assistent eller högst haft med sig EN elev och gjort något tillsammans. Min magkänsla säger att det blir för rörigt.... Men vi ger det några dagar så får vi se om han landar. Inte alls lätt för nya personalen att veta var gränserna går.

Mannens kamera lever farligt :)

I eftermiddag var N här och tog några assistanstimmar. Jag och mannen passade på att ta en liten fotorunda och även uträtta lite ärenden. Skönt att komma ut och rensa hjärnan lite. Men nu, mina kära läsare, är det sömn som fattas..... ZZZZzzzzzov gott ♥

PS. Tack för era härliga kramar och hejarop i kommentarerna - de värmer såååå gott ♥