Boxningssäck, eller...? **** AS/ADHD

Fy, för lov! Konstigt att man ska behöva känna så, men min son mår definitivt inte bra när något bryter mot den invanda rutinen. Som jag skrivit tidigare i veckan så har han kommit helt i obalans.
Medans jag jobbade en stund så gick mannen och sonen runt sjön här i byn ca 5,5 km. Vackert väder och lagom kyligt.

  De var på gott humör när de kom tillbaka och hälsade på mig inne på jobbet. Sonen hade kul en stund men helt plötsligt går sonen bärsärkagång. Han klipper sönder saker, vräker omkull det som är i hans närhet, sparkas och slåss. Något är fel, men vad? Jag tar ut honom i bilen och åker en sväng medans mannen är inne på Ica och handlar, sen skjutsar jag hem dem. När vi var ensamma i bilen så försäkrar jag sonen att jag vill hjälpa honom så att allt ska vara bra, men då måste jag få reda på vad som är fel. Jag frågar honom om det var för att han ville åka hem som han blev så där arg. Mmmm, mmmm, mmm, mmmm är de svar jag får på mina frågor. (Hade ej penna och papper). Inte lätt att veta! Han har inte lätt för att använda ord, det är klart och tydligt.
Hela den här veckan har varit full med såna här incidenter. Känner att det är dags att vinkla hans ilska och aggressivitet. Är det någon som har erfarenhet som kan ge tips och råd om hur man gör? En mamma som har en vuxen son nu, lärde honom att gå till en skogsdunge och gapa, skrika och slå på trädet. Sen kom han tillbaka när han lugnat sig. Nu har vi ingen skogsdunge i närheten men väl en inhägnad tomt.... Annars går mina tankar skarpt till att skaffa en boxningssäck och hänga upp i källaren.

(Bild från Sporttema)

I så fall skulle man lära honom att gå till den så fort han behöver avreagera sig i stället för att ge sig på saker eller människor. Vi har försökt med att få honom att riva tidningar (som vi har i en speciell korg) men det verkar vara för lamt för honom. Han får inte ut nån energi på det. Men om han använder boxningssäck så får han ju absolut inte boxa nån människa sen! Skulle metoden funka tror ni? Eller blir det ännu farligare?
Att få honom att lugna ner sig utan att han fått utlopp för sin aggressivitet tror jag inte på i det här läget som är just nu, tyvärr.

Hjälp av gubbar **** AS/ADHD

Igår kväll vid läggdags så nystade jag lite i vad som inte varit ok för min son under dagarna på "fritids". Tisdag, onsdag och även idag så är han mycket labil på eftermiddagarna och kvällar. Märks tydligt att det är något som han inte trivs med. Vad det är vill han inte berätta, han har aldrig pratat fram vad som är problemet, han har inte den förmågan att sätta ord på det utan hjälp på traven.  Antingen får man gissa sig till det eller försöka lirka fram det på annat sätt.

Ett sätt som vi fick höra om på en kurs vi var på, var att använda sig av papper, penna och gubbar med olika ansiktsuttryck. Det bygger på att man vet vad han har sysslat med. Nu hade jag sett hans fickschema och visste vad de gjort. Jag skrev upp de olika sakerna och sen fick han kryssa det som han tyckte stämde med respektive sak.

Syns tydligt här att allt varit bra förutom lunchen! Han sa att de sitter alltid vid olika bord nu under lovet... Tänk vad lite det är som kan störa honom så mycket!! Under skoltid sitter han alltid vid samma bord och har alltid samma människor runt sig. Alla sitter alltid på sina bestämda platser vid hans bord. Och nu är det plötsligt nåt annat som gäller denna veckan, och det är olika varje dag. Stackarn, vad rörigt det kan bli.

För några veckor sen var det något liknande, vi förstod att något under dagen inte varit bra. Då använde jag samma metod. Då kryssade han ledsen mun på SO-lektionen. Spontant sa han att man får skriva så mycket, han blir alldeles rörig i huvudet... Så bra att få reda på det, jag förmedlade det till läraren. Vi kom överens om att han inte ska skriva så mycket med penna utan använda sig av  datorn mera. När han ska skriva så ska det vara raka direktiv så han vet exakt vad han ska göra.

Tänk vad mycket man kan få ut av några enkla gubbar...

Mindre lyckad dag **** AS/ADHD

Som jag skrev i förra inlägget så brukar inte loven vara nån höjdare för sonen och därmed oss. Allt är inte som vanligt, han vet att han inte har engelska, matte osv som han brukar ha. Nu planeras dagarna på "fritids" mycket bra men det hjälper inte alltid.

Idag har det hänt något under förmiddagen som han vägrar berätta. Men på hans humör så märks det tydligt att det är något som inte varit bra. Direkt när han satte sig i bilen när jag hämtade hem honom så gav sig humöret till känna. När vi parkerade hemma så gick han direkt och kastade in sin ryggsäck i kohagen med taggtrådsstängsel... Sen fortsatte dumheterna att avlösa varandra hela eftermiddagen och kvällen. Kastar saker omkring sig och på oss andra - det gäller att hinna ducka. Drar sönder saker, gömmer viktiga saker för oss, river sönder viktig post, vräker omkull möbler m m. Han reagerar också på minsta felsägning från vår sida, eller om han inte får exakt det svar han räknar med. Det gäller att "gå på tå", jag och min man vågar knappt öppna munnen och säga nåt med risk för att sonen ska missuppfatta.

Jag vill så gärna att han ska berätta vad det är som gör honom så upprörd, men det går inte att få något ur honom. Så fort man för det på tal att man förstår att något varit jobbigt, så ilsknar han till och kastar saker igen. Alltså ingen idé att prata med honom om det. Och det har alltid varit så med honom, det funkar inte att prata fram problemet. Jag vill ju inget hellre än att hjälpa honom med hans tankar, men hur ska man kunna hjälpa när man inte vet vad som tynger honom?

Jag fick inte tillfälle till det idag, men ibland kan man försöka med papper och penna. Jag skriver upp olika saker han gjort under dagen och använder mig av gubbar med olika munnar (glad, ledsen, neutral). Sen får han kryssa det som han tycker passar. Då kan han ibland t o m börja prata om varför han sätter en ev. ledsen gubbe. Men man måste göra det när han är på gott humör och inte är orolig. Få se om det blir tillfälle i morgon.

Höstlov **** AS/ADHD

Denna veckan har sonen höstlov. Loven brukar inte vara speciellt lyckade för oss. En sköterska på habiliteringen sa en gång att barn med asperger borde ha skola hela tiden. Då blir det samma rutin året runt. Det ligger en hel del i det. Det märks stor skillnad när vi håller på med morgonbestyren att han är mer uppe i varv nu än när han ska iväg till skolan. Jag pustar ut när han är klar att åka iväg till "fritids". Fritids för honom innebär planerade aktiviteter med sin assistent. Han klarar inte av att vara på det vanliga fritids där det ofta kan vara 30 barn på relativt liten yta. Idag skulle han bl a få spela badminton med sin lärare, det såg han fram emot.

Helgen som gick var ju mycket trevlig som ni kanske förstår av tidigare inlägg. Men en mindre trevlig sak som hände var att vår kamera försvann. Den är puts väck! Min man hämtade ju mig på jobbet och vi åkte direkt till hotellet i Linköping. Han kommer ihåg att han lagt den överst på packningen i hallen.

Jag bad honom gå ut i bilen och hämta den i söndags innan vi skulle lämna hotellrummet. Han hittade den inte i bilen. Vi sökte igenom rummet men där fanns ingen kamera. Då tänkte vi att den ligger väl kvar hemma. Här hemma har vi också letat men den finns ingenstans - Skumt!   Eftersom vi inte använde den under helgen (bilderna i inläggen är från mobilen) så verkar den ha försvunnit nånstans mellan vår ytterdörr och bilen (ca 20 meter). Hur går det till??

Nåja, det är bara en pryl... den går att ersätta. Men en kostnad som vi inte tycker vi har råd med just nu. Men man har lärt sig av att ha en son med diagnoser att prylar inte är det viktigaste. Så mycket som har gått sönder hos oss så lär man sig att det viktigaste är att vi själva är hela och någorlunda friska.

Hemma igen **** AS/ADHD

Nu är vi tillbaka hemma igen alla tre. Jag var in med väskorna, sen åkte jag till jobbet. Mannen har hämtat hem sonen från stödfamiljen. De hade tagit med grabben och tittat på Tobbe Trollkarl och Mojje igår!

                                                                                                                                                                                                                                                    Så nu vet vi nog vad som kommer att vara populärt att hålla på med ett tag framöver...  

Nu kan jag säga att jag är vääääldigt trött och sliten. Jag tål inte riktigt det här tempot som är just nu. Behöver ha nån dag ledig ibland då jag kan vara hemma ensam och plocka och dona men har inte haft nån sån dag på 5-6 veckor nu. Puh, hur länge orkar man?? Ikväll ska jag lägga mig tidigare än vanligt, har slarvat med sömnen i flera veckor nu.        

Champions of rock! **** AS/ADHD

Gårdagen var fylld av fullt ös från början till slut. Som vanligt när vi är i farten. Äldsta sonen och hans pappa spelade tennis ett par timmar. Då passade jag på att shoppa. 11-åringen behövde kläder. Han har vuxit väldigt mycket nu så han var i stort behov av nytt. Även skor eller stövlar stod på behovslistan. Jag sprang runt i affärer och köpte två par jeans, T-shirt och tröja, strumpor, vantar m m. I sista stund hittade jag ett par adidaskängor i GoreTex på rea! Jag hann inte ens ta mig en fika i lugn och ro. Nu hoppas jag bara att allting passar, men jag har handlat på de stora kedjorna så jag kan byta på hemmaplan.

På eftermiddagen gick vi ut och åt med äldsta sonen och hans flickvän.

God mat och dryck (cola för min del, jag var chaufför) på mysigt ställe. Sen var det dags för överraskningen. Vad de inte visste i förväg var att vi skulle åka från Linköping till Norrköping. Där var konsert med Peter Johansson: Champions of rock.

   Hela konserten innehöll enbart Queen-musik. Gruppen tillhör väl inte mina direkta favoriter men jag tycker Peter är en ruskigt bra sångare med en fantastisk röst och enorm utstrålning! Som gästartister hade han Nina Söderquist och Kerry Ellis - den sistnämnda hämtad från "We will rock you"-musikalen i London där Peter spelade i tre år. Alla tre hade enorma pipor!

Här sitter de redo att signera plattor och annat. Det var en konsert med bredd på åldern på publiken, det var allt mellan 10 - 75 år. Det verkar som sonen och flickvännen var nöjda. Mannen och jag var väldigt trötta på kvällen men belåtna med dagen.

Nu är det dags för oss att lämna hotellet i Linköping och åka hemåt igen.

Snart drar vi **** AS/ADHD

Snart är det dags att åka iväg på vår lilla weekend. Jag jobbar fortfarande (som ni märker) men så fort pappan i stödfamiljen har hämtat vår son hemma så kommer min man och hämtar mig. Då väntar en bilresa på ett par timmar till Linköping. Vi har vår 22-årige son där med sin flickvän. Vi ska överraska dem och dra iväg på ett evenemang  i morgon kväll, men de vet inte vad vi ska se/höra. Hoppas bara de gillar det.

Fick en fundering efter gårdagens tandläkarbesök. Varför sonen (11-åringen) håller ihop under hela besöket utan utbrott trots att han är ledsen och rädd. Sist vi var på läkarbesök så fick läkaren ta emot både sparkar och slag. Hans känslor kommer ju oftast ut på det sättet. Undrar vad det är för skillnad för honom på de två besöken? För mig är det en gåta, skulle vilja veta hur hans tankar går.

Grabben kämpade tappert! **** AS/ADHD

Usch, vad nervös jag var idag. Det var nämligen dags att dra ut två tänder på sonen. Det behövdes göras plats för de nya hörntänderna som annars riskerar att komma väldigt snett. Synd annars att behöva dra ut friska tänder...
För en månad sen så var vi till specialisttandvården så de fick kolla vad som skulle göras. Tandläkaren gick då igenom mycket noga vad som skulle hända nästa gång, alltså idag. Igår frågar grabben helt plötsligt: Vad ska jag göra hos tandläkaren i morgon?   Hela genomgången som tandläkaren drog förra gången var precis bortblåst! Ja, du ska dra ut två tänder! tänkte jag svara, men lindade in det i lite vackrare ord.
Vi får gång på gång påmint för oss hur viktigt det är att förklara med hjälp av papper och penna. Ser han det framför sig, ritat eller skrivet, så fastnar det bättre. Ord går liksom bara rakt igenom hans huvud. Känner fler igen det fenomenet?
Det gick faktiskt ganska bra hos tandläkaren. Ont gjorde det och det kom lite tårar, men inget utbrott! Så duktigt kämpat! Det är ju inte speciellt trevliga saker som händer där i stolen.

Han blev belönad med  guldstjärnor och lite annat sen. Han fick också tänderna med hem i en liten skattkista.
Till på köpet så hade ju Kalle Anka en träffande mundering på numret som vi fick i brevlådan idag. Lite komiskt!

Fickschema för skoldagarna **** AS/ADHD

Jag tänkte jag skulle lägga ut lite bilder för att visa hur man gör ett schema för sonen i skolan. Han behöver veta i förväg vad som ska hända varje dag. Genom habiliteringen har de skaffat ett fickschema. De har också köpt ett "Boardmaker"-program där de gör i ordning bilderna till schemat. Båda dessa hjälpmedel har vi också fått att ha hemma. Så här kan det se ut:

Är lapparna röda så har han lektionen ihop med övriga klassen. Är lapparna gröna så har han lektionen i eget rum med assistenten. Även rasterna är schemalagda så han är aldrig ute på "lösa" saker, han ska alltid veta vad som gäller. Här nedanför kan man se fler exempel på rastaktiviteter.

                                                        

De har planerat så att det alltid är engelska och matte gemensamt varje morgon hela veckan. Detta för att få så mycket struktur som möjligt. 

                                                                                                                                                                

 Liten och smidig är den när den är ihopvikt. Lätt att ha med sig överallt.

Hela schemat görs i ordning av assistenten precis innan han ska åka hem. Då får han med sig schemat hem och kan titta på när han vill. Han tittar alltid på det innan han åker iväg till skolan på morgonen. Då känner han sig trygg och lugn, inga överraskningar väntar.

Efter alla hemska utbrott i skolan under vårterminen så förstod assistenten (som var ny fr o m den terminen) att något måste göras. Hon hade ständig kontakt med rektorn för att få henne att förstå att det behövdes resurser för att få det att fungera med sonen. Det krävs en hel del planering och tid från assistentens sida men det har verkligen gett resultat. Vi har fått ett mycket lugnare barn, han mår bättre och skolan har en elev som får färre utbrott. Och det är värt mycket!

Hur det började.... **** AS/ADHD

En del av er funderar hur det började för oss med korttids m m. Tänkte förklara lite hur det var i början. Innan sonen fick diagnoserna så hade vi inte rätt till korttids eftersom han inte var under LSS. Men eftersom han var så hyperaktiv (kuratorn vi hade då, sa att det var bland det värsta hon sett...) så behövde vi någon typ av avlastning för att orka. Då blev det tal om stödfamilj. Sonen var då ca 6 år. Vi var inte så pigga på att lämna bort honom till någon vi inte kände - socialtjänsten letar ju på någon familj. Så vi började leta i bekantskapskretsen. Och vi hittade en underbar familj, de bodde då ca 1 mil från oss. Nu har de flyttat och bor 4 mil härifrån. De blev godkända och de började ha sonen en helg (2 dygn) varje månad.

Eftersom sonen var och är väldigt krävande så behövde vi utöka avlastningen efter en tid. Men stödfamiljen kände att de inte kunde ta mera. Sonen hade hunnit få diagnos så vi låg under LSS och kunde därmed få plats på korttids. Vi blev då beviljade en helg där också. Eftersom det fungerat så bra med stödfamiljen så ville vi inte avbryta det utan fortsatte med att kombinera de två ställena.

Det var naturligtvis inte lätt i början att få honom att sova över. Först tog vi på dagtid, lördag och söndag. Sen blev det att han sov hos stödfamiljen en natt, och efter ett tag blev det två nätter.

På korttids kändes det svårare. Jag, som mamma, var nog inte riktigt mogen heller att lämna honom där över natten. Men så var det ett tillfälle då de skulle åka till Göteborg på "läger" och göra en massa skoj. De hade hyrt en gård på nåt lantligt ställe och skulle sova där två nätter. Det var ett lämpligt tillfälle att passa på. Det var ju en kul grej som han egentligen ville vara med på. Helgen gick bra och sen fortsatte vi när vi ändå hade börjat.

Korttids här i kommunen fungerar mycket bra för vår son. De försöker alltid hitta på roliga saker som sonen gillar. Det är inte bara att sitta av tiden utan personalen ägnar sig verkligen åt honom. Speciellt nu på senare tid då man ändrat så att inga andra barn är där när vår son är där. I våras så var han mycket stökig och de bedömde att han blir mycket störd av att ha flera personer omkring sig. Han mår bäst när han är ensam med en personal. Personalen får också kontinuerligt utbildning så de kan hantera autismen på bästa sätt.

Vi är på alla sätt nöjda med den här typen av avlastning. Då finns det tid till att ladda batterierna för mig och pappa i familjen.

Irriterat idag **** AS/ADHD

Idag är det en sån där dag då man får gå på tå för sonen. Vet inte om det varit något i skolan som inte vart som vanligt, eller om det bara beror på att han är trött. Han är fruktansvärt beroende av sin sömn. Igår blev det ca 1 timme senare i säng än vanligt. Och det märks direkt. Han blir sådär så han bara går runt och gör en massa dumheter, sånt där som retar upp andra i omgivningen som råkar ut för det. Man räknar ner timmarna tills det är läggdags... Under tiden får man försöka sysselsätta honom och engagera sig i honom.

Nu har de kommit - de där förfrågningarna man väntat på.

Svininfluensavaccin eller inte? Först fick vi brev från sjukhuset vi tillhör. Sonen får komma tidigt och bli vaccinerad. Igår kom en förfrågan från skolhälsovården om sonen ska ta vaccin eller inte. Ja, inte är det lätt! Man är ju lite skraj eftersom en del menar på att kvicksilvret i sprutan är samma som finns i MPR-vaccinet och påstår att det är det som gett upphov åt så mycket autismproblem. En del förnekar det medans andra säger att det är så... Vad ska man tro???

Yes, Yes, Yes! **** AS/ADHD

      Varför dessa glada gubbar? Ska ta det från början... 

Dagen har varit väldigt stressig. Jobbade medans sonen var i skolan. Sen hem, plockade och dammsög lite samtidigt som jag ägnade mig åt sonen, lagade middag. När mannen kom hem så åkte jag till jobbet igen. Jobbade tills det var dags att åka och spela curling. Turneringen går ju vidare. Idag hade vi en riktig prestigematch! Vi mötte de som leder turneringen och de hade hittills inte förlorat en enda match. Av någon anledning så har de stor respekt för oss, vet inte varför, men de vill absolut inte förlora mot oss. Tro det eller ej, men vi vann över dem! Det var säkert nerverna som spökade för dem. Men för oss kändes det väldigt gôtt efteråt - knappt att vi fattade vad vi gjort. Vilket härligt slut på dagen! Sen åkte jag och jobbade en stund till, men det gick rätt bra trots att jag är trött efter den här långa dagen.

Sonen och avlösaren hade haft trevligt ihop medans vi var och spelade curling. Verkar som de trivs tillsammans. På något sätt tror jag att det är rätt lyckat att avlösaren är en kille som är relativt ung (19 år). De kan nog hitta på en hel del kul. Hoppas bara att han har rätt förståelse för att det kan bli nåt utbrott emellanåt och att han inte blir rädd, det kan ju smälla av ordentligt ibland.

Utflykter på korttids **** AS/ADHD

Så var den här helgen slut. Vi har hämtat hem grabben från korttids. De har gjort en massa trevliga utflykter. Fredagen var lugn med mys i TV-soffan på kvällen. På lördagen åkte sonen och den som jobbade med honom, in till stan och spelade biljard. Samtidigt fick han köpa sig en ny kub på Teknikmagasinet - gissa om han är glad igen!?

Idag har de också varit in till stan och varit på ett experimentställe som sonen tycker väldigt mycket om.

Chefen för korttids har jobbat hårt med att få tag på lämpliga karlar/killar som ska jobba när sonen har inplanerade helger där. Det är också hon som fixat fram avlösaren vi har i hemmet just nu, trots att det inte är hennes jobb. Så just nu har sonen en hel del manlig personal runt sig, förr var det i stort sett bara kvinnliga. P g a hans utåtagerande så kom man fram till att detta förhoppningsvis blir bättre. Vi får hoppas på att det funkar och blir bra. 

Barnfri helg **** AS/ADHD

Så var det då ytterligare en helg som är barnfri. Chefen för korttids ringde för ett par veckor sen och frågade om vi ville ha en extra helg på korttids. Hon tyckte att vi behövde det. Omtänksamt! Hon har verkligen hjärtat på rätta stället och hon har verkligen hamnat på rätt jobb och har rätt förståelse. Vi tackade ja eftersom vi hade en del dygn tillgodo. Vi har beviljat 6 dygn/månad men utnyttjar 4 i vanliga fall. Två dygn hos stödfamilj och två dygn på korttids brukar det vara. Sen sparar vi två dygn/månad. Dessa brukar vi utnyttja på sommarlovet och jullovet då stödfamiljen tar sonen ca 5 dygn i stället för 2. Ett par gånger varje år blir det ett extra dygn på korttids mitt i veckan då jag och mannen åker på kundbesök och behöver sova borta.
Idag har vi varit borta hela dagen. På sena eftermiddagen var vi hembjudna till en som brukar fota rätt mycket när vi är ute och åker dressin. Vi brukar göra det en gång om året.

Killen brukar vilja visa sina diabilder för oss sen. Den här gången valde vi att göra det utan att sonen är med. Lugnast så, tyckte vi. Ibland bjuder han dit såna som vår son går mindre bra ihop med.... då kan det vara bäst att komma utan honom.
Som avslutning på dagen blev det en avkopplande bastu med lite tilltugg.

Skola och jobb igen **** AS/ADHD

Idag åkte sonen iväg till skolan igen efter två förkylda dagar hemma. Det har gått hyfsat bra i skolan. Men det märktes hemma ändå att han inte var lika lugn i eftermiddag som han varit under de dagar han varit hemma. Inga utbrott eller så men lite sprittig i kroppen. Han har hållit igång både pappa och mamma kan jag säga.
Och här är jag igång på jobbet igen

    Här är jag i jobbartagen med hammaren i högsta hugg. Ganska långt ifrån mina normala arbetsuppgifter - vända papper på kontoret! Bokföring, löner, produktionsplanering, order, beställning av material m m är det jag i vanliga fall sysslar med. Men jag är inte rädd för att hugga i om det behövs, som nu några månader så blir det blandat jobb. Samtidigt är det roligt att lära sig nya uppgifter.

Nu är jag spänd att se hur det ser ut ute i morgon när vi vaknar. De har nämligen lovat årets första snö hos oss på sydsvenska höglandet. Det kommer ju att regna bort under dan sen, men i alla fall.

Hemma idag också **** AS/ADHD

Jag och sonen var hemma idag också. Men nu är han bättre i förkylningen så imorgon får han gå iväg till skolan igen. Vi har haft en lugn dag idag också. Två dagar helt utan utbrott - härligt. Det är rätt mysigt att få ett litet break i alla fall, även om jag nu halkar efter igen på jobbet. Både för- och nackdelar alltså. Sonen och jag har spelat spel idag också precis som igår. Idag blev det först Wii-spel: frisbee.

Jag hade aldrig spelat det innan men det var faktiskt rätt kul och gick hyfsat bra. Sonen har ju tränat så mycket. Senare blev det MahJong-spel flera, flera gånger.

Det är ett riktigt vuxenspel men sonen behärskar det riktigt bra.

Sen fick jag också tid att äntligen klippa honom också, han var vildvuxen i håret så det behövdes verkligen.
I morgon återgår vi till rutinerna med skola och jobb igen, är det tänkt. Vi får se hur det går, det är sista dagen för lärarkandidaten. Hon har tänkt och göra nåt annorlunda för eleverna, fick jag reda på via mailen från assistenten nyss. Vilken bra återkomst för min son....

Förkylt **** AS/ADHD

Sonen vaknade och var ganska förkyld på morgonen så det blev till att vara hemma med honom. Vi har haft en lugn, mysig dag tillsammans. Inga utbrott på hela dagen men det har ju varit en helt kravlös dag. Vi har spelat en del spel tillsammans, både "manuella" vid köksbordet och TV-spel. Tyvärr blir jag lite stressad av situationen. Det finns ju alltid hushållssysslor som måste göras men jag får inte vara ifred för sonen. Vill jag vara ifred så måste jag sätta timstocken på en viss tid, t ex 20 min, då jag inte kan göra nåt med honom. Då gäller det för mig att göra det jag ska under den tiden...
När jag ringde och sjukanmälde till skolan i morse så var det hans ordinarie assistent som svarade. Hon sa att han varit lite orolig igår. Det var likadant innan han blev förkyld förra gången också, att han var orolig ett par dar innan. Det kanske kan förklara "diagnossöndagen" vi hade?!
Lägger upp några fler bilder från lördagens promenad:

Trots promenaden som skulle kunna ta lite på krafterna så var det ju vissa av oss som inte kunde sitta stilla och fika:

 Till sist lite vackra rönnbär, jag tycker de lyser upp så fint i höstmörkret.

Vilken "diagnossöndag" det blev! **** AS/ADHD

När man tänker tillbaka på gårdagen så inser man hur konstigt och annorlunda det kan bli i en sån här familj som våran. Vi var helt i ordning för att åka bort alla tre när sonen smäller av totalt i sitt utbrott. Vi inser ganska snabbt, både mannen och jag att det inte går att åka bort med honom då. Så jag åker själv - vi har en liten turordning för såna här situationer och igår var det min tur att åka. Man är ju inte riktigt på topp efter avsmällningen hemma, men när jag väl är på annat håll försöker jag tänka att det ändå är bra att en av oss kan åka på det som var tänkt. Våra närmaste vänner har lärt sig att det kan hända vad som helst när det gäller vår familj. Det är bara att gilla läget och ta det som det blir. När jag varit borta ett tag så var det dax att åka till jobbet ett par timmar. Sen hem och äta, mannen hade lagat middag. Efter maten var det dax för min man att åka iväg en sväng, han hade lovat bort sig en stund. När han kommer hem åker jag till jobbet igen och jobbar till 20:30.

Vilket flängande fram och tillbaka, hit och dit. Allt p g a diagnoser. En 11-åring utan diagnoser skulle antingen kunnat följa med eller varit hemma själv. Men så här är livet med AS och ADHD i familjen!

Kan någon hjälpa mig.... **** AS/ADHD

....jag behöver råd. Morgonen har inte varit speciellt bra. Ett stort utbrott, sonen var rosenrasande. När han blir så där arg så är han nästan okontaktbar. Han kastar allt som är inom räckhåll, spelar ingen roll vad det är. Idag åkte tyvärr hans favoritsak i golvet med en väldig kraft: rubik´s kub.

Han har haft den varje dag i ett halvår (även till skolan, korttids m m). Blev naturligtvis jätteledsen. Hur gör man nu då? Köper en ny, eller?
Det är ju mycket som går sönder i ett sånt här hem och mycket måste man ersätta på en gång, andra saker får vara sönder längre tid. Ett barn utan diagnoser hade jag låtit betala själv för en ny kub. Men skulle jag låta min son betala allt han har sönder så får han aldrig någon veckopeng. Samtidigt vill man att han ska lära sig konsekvenser, men hur gör man med ett barn med AS och ADHD. Man kan ju inte "bestraffa" på samma sätt. Det skulle ju kännas som att man bestraffar att han har dessa diagnoser för det är ju det som gör att han får sina utbrott. Utan diagnoser hade det aldrig hänt. Min vuxna son hade nästan aldrig sönder någonting i den här åldern.
Hur gör ni andra?

En dag på mossen **** AS/ADHD

Ja, inte blev det mycket gjort här hemma som jag tänkt. Vi drog iväg ca 4 mil till Komosse och tog en promenad där. Riktigt mysigt ställe. Jag och sonen har inte varit där tidigare. Mannen och den äldre sonen var där för drygt 10 år sen.

Lite blåsigt och kallt, ca 7 grader, men inget regn. Vi hade med varm choklad och tunnbröd som vi tog där de gjort i ordning en "rastplats". Hela rundan på ungefär 4,5 km gick på såna här spångar:

Det gick inte att kliva fel för det är plaskvått överallt, ganska djupt på sina håll. De hade också satt upp fina skyltar om lite växter och kultur.

När vi åkte hem så skulle vi stanna och köpa pizza. Sonen och jag skulle dela på en, vi tog den som han gillar mest. Min man sa vad han skulle ha och jag gick in och beställde. Ut kommer jag med den som sonen vill ha och en helt annan till mannen..., som han dessutom inte är så förtjust i. (Sorry, min kära man) Jag kallar det för utbränd hjärna, mannen kallar det knasigt , och sonen kallar det nåt ännu värre. Så blir det när man har för mycket omkring sig, eller blev det för mycket frisk luft kanske?

I morgon kanske det kommer fler bilder från utflykten.

Fredagsmys! **** AS/ADHD

Sonen är mycket kvällstrött. På vardagarna när han måste upp till skolan tidigt så är han jättetrött tidigt på kvällarna. Men det är ju så mysigt om man kunde slappa i soffan framför TV:n hela familjen på helgen. Och han ville väldigt gärna vara med och titta på TV från kl 20 och framåt. Jag tror han slog rekord igår, men strax före 22 så ville han gå och lägga sig. Han har varit ovanlig ända sen han var riktigt liten och bett om att få gå och lägga sig på kvällarna. Annars brukar det vara tvärtom, att det är svårt att få dem i säng. Igår hade jag laddat upp med eko-chips. Tänkte att de kanske är lite "nyttigare" i alla fall.

Jag trodde nog det skulle bli protester eftersom det är en sort som han inte hade ätit innan. Det är ju det där med vanan och nya saker... Men han sa ingenting om det!
Idag är vi hemma alla tre. Sonen och pappan spelar just nu ett Wii-spel som de var in till stan igår och köpte. Vet inte vem av dem som har roligast...

Jag måste passa på och få lite gjort här under tiden de spelar. Har massor som väntar på mig: tvätt, plock, städ, ta in blommor för vinterförvaring, lite läsning som jag ligger efter med m m. Skulle också behöva iväg till jobbet några timmar. Tänkte ta ikapp lite som inte hunnits med. Jag har i alla fall lärt mig det nya ganska bra nu, det är bara ett par pappershögar som jag förträngt men måste ta tag i det nu.  Skulle också vilja att vi kom ut en runda i skogen hela familjen, skadar inte att röra på sig lite.
Hoppas ni får en bra dag!

Delade ut rosor idag! **** AS/ADHD

Visst är det lätt att klaga när man är missnöjd med något, men man blir så mycket gladare om man kan tänka på det positiva som finns omkring oss. Mitt i mycket som är jobbigt så finns det alltid något att glädjas åt. När man läser er andras bloggar om liknande diagnoser och era erfarenheter så känner jag att mycket i vår omgivning faktiskt är positivt. Alla har vi ju en hel del att kämpa med men här kommer ett par saker som jag är glad för.  I vår lokaltidning som kommer ut en gång/vecka så finns en avdelning som heter:

Där hade jag dessa två notiser införda idag.

  

Jag tycker de är värda allt beröm. Den som är chef för korttids har jobbat i 20 år med personer inom autismspektrat. Hon har lagt ner mycket tid på att stötta oss, bl a med att få skolpersonalen att förstå vad sonen är i behov av. Och jag tycker att skolpersonalen verkligen har lyssnat och tagit till sig. De gör sitt bästa för att lösa allting hela tiden med tanke på sonen. Sen blir det kanske fel ibland men de har ju ingen tidigare erfarenhet av dubbeldiagnosen. Den assistent han har fr o m denna terminen är helt suveränt bra på att förstå autismen och det är A och O. Man kan vara hur bra som helst annars men förstår man inte vad det innebär att ha AS så blir det inte bra ändå.

Lättstörd **** AS/ADHD

Jag kände igår kväll att jag var tvungen att ta kontakt med sonens ordinarie assistent eftersom sista tiden varit lite jobbig. Hon hade en egen teori om vad som oroar just nu. De har en lärarkandidat som gör sin praktik i klassen och hon har tagit över undervisningen av några lektioner varje dag. Hon undervisar också på ett annat sätt mot vad de andra lärarna gjort. Assistenten är väldigt duktig på att förstå vad sonen reagerar negativt på. En sån här liten förändring som vi utan diagnos tycker är en bagatell, orsakar så mycket oro för ett barn med diagnoser. Men de hade under gårdagen fattat beslut om att de inte tar emot fler lärarkandidater så länge min son går i den klassen. Förståndigt!!

Ikväll har vi bokat biljetter till en överraskning för den 22-årige sonen och hans flickvän. Jag och mannen tänkte dra iväg med dem på en grej som jag hoppas de gillar. Jag kommer att njuta och ha kul. Men det dröjer drygt två veckor innan det ska ske. Måste ju passa på när vi är barnlediga en helg. Vi hade tur att det fanns biljetter kvar - utsålt på fredagen men lördagen fanns några kvar. Avslöjar senare vad det är, kan ju inte berätta här för då kanske de läser här.

Tillbaka på ruta ett **** AS/ADHD

Hittills har den här terminen varit den bästa sen sonen började skolan. Det beror nog på flera saker. Man har ju tillrättalagt mycket i miljön så det ska passa ihop med diagnoserna. Tagit bort många situationer som är för röriga för honom. Man har också god planering inför dagarna så han vet precis vad som ska hända. Allt har varit jättebra och sonen har blivit mycket mer lugn och harmonisk. Tills förra veckan. Då var det en ovanlig vecka med kommunmästerskap en dag, studiedag en dag och bad på skolan en annan dag (rörigt värre). Den veckan kom han i obalans.

Fr o m den här veckan nu så blir det annorlunda i sex veckor som jag skrev tidigare. Igår gick dataskärmen, idag flyger köksstolarna så det gäller att ducka! Det känns som att vi är tillbaka på ruta ett igen - allt som var så bra. Miljön i skolan är ju fortfarande hyfsat tillrättalagd för honom men han har inte de personer runt sig som han är van vid. Även om vikarie 2 är jättebra också så blir det inte som när ordinarie assistent är med honom. Jag måste säga att den ordinarie är mycket bra på att förstå autismproblematiken. Och då blir det väldigt bra för sonen. Hur hade vårt liv varit om sonen gått i en aspergerskola? Där borde man verkligen ha allting så att det passar våra diagnosbarn. Och massor av förståelse för vad som behövs. Synd att det inte finns nån sån här i närheten.

Glömde... **** AS/ADHD

Glömde ju skriva i förra inlägget att dagen slutade rätt bra för mannen och mig igår på curlingen som vi har varje måndag nu. Vi vann våra två matcher faktiskt! Sista matchen hängde på håret, hade en av motståndarlagets stenar gått två milimeter längre fram så hade vi förlorat. Så nära var det. För en gångs skull hade vi turen på vår sida.

Förra veckans resultat behöver ju inte nämnas här - förlorade nämligen båda matcherna.

SUCK...hur ska detta sluta? **** AS/ADHD

Idag var första dagen på en period på sex veckor då allt inte är sig likt i skolan. Eftersom svenska elever halkar efter i matte så har skolverket startat ett projekt som går ut på att lärarna ska bli bättre på att lära ut matte. Av 237 skolor i landet som fått tilldelat sig pengar för detta så är sonens skola en av dem. Det betyder att det måste in vikarier medans lärarna utbildar sig. Nu är de ett team på tre lärare i sonens klass varav assistenten är en av dem. Med tanke på sonens AS och ADHD har de tagit hänsyn till det. De tänker inte ta in någon vikarie utan de tre kommer att turas om att gå 2-veckorsutbildningen. Men det innebär att sonen får en av sina vikarier i 6 veckor medans hans vanliga assistent täcker upp lärarrollerna som fattas. Det kommer att bli jobbigt men jag är glad för att de ändå gjort det bästa av situationen, det behöver ju inte komma in nån helt främmande i klassen, vilket hade varit mycket sämre.

Det finns tre som kan jobba som assistenter till sonen: den ordinarie som han vanligtvis har, vikarie 1 och vikarie 2. Nu blir det vikarie 2 i 6 veckor, alltså den som är minst van vid honom.

När han kom hem idag så var han rätt lugn, men senare visade det sig att han inte tålde så mycket motgång - lättexploderad. Vid ett tillfälle när han satt och spelade på datorn så följde inte muspekaren med som han ville. Pang - så satt musen i dataskärmen! Resultatet ser ni här nedanför:

Det är väl sånt här vårdbidraget går till, eller?! Man kan bara sucka och gå vidare, det är ju impulsiviteten i ADHD bl a som gör att sånt här händer mycket snabbt. Detta var alltså efter första dagen av 30 annorlunda skoldagar, hur blir de resterande 29?

Slappardag **** AS/ADHD

Vi tog en rejäl sovmorgon idag. Det blev alltså en mycket sen frukost. Det var så längesen som vi inte hade en tid att passa en söndag så det var riktigt skönt att slippa stressa upp på morgonen. Egentligen är vi väldigt tidspressade både mannen och jag men vi kunde ändå inte låta bli att ta en promenad. Vi hade sån tur så vi prickade in promenaden mellan regnskurarna. Turen tog oss runt badsjön som ligger i skogen utanför vår lilla ort. Här njuter vi av lite matsäck.

Igår regnade det kopiöst och ihållande så bitvis var det väldigt blött. Tur vi hade gore-tex på fötterna...     

När vi kom tillbaka till bilen så hittade vi lite kryp på marken. Benen blänkte blåa i solskenet.

 

Sen var det så småningom dags att hämta sonen på korttids. Inget utbrott ikväll men man märker att han var trött och lite laddad. Gäller att inte göra något fel eller misstag för då ligger explosionen nära.

Nu behöver jag också sova för att vara redo för en ny vecka.

                                                                           

Lugn dag **** AS/ADHD

Den här helgen är sonen på korttids så idag har vi haft det riktigt lugnt. Känns som det var längesen sist, men det är nog tre veckor sen. Men de två senaste veckorna har varit mycket intensiva för oss.                 På eftermiddagen idag åkte vi in till stan, tog en sub, sen gick vi på bio. Hade bokat platser lite sent så det fanns inte mycket att välja på. Vi satt på rad två framifrån = nackspärrsvarning! Efter bion hade vi tänkt gå ut och äta nåt gott och ta ett glas rött, men vi valde att köpa med oss nåt att äta hemma i stället. Ska göra iordning det och gôtta oss med sen.

Mötet på skolan.... ****AS/ADHD

..... gav både positiva och negativa utdelningar. Positivt är ju att det varit ganska lugnt både hemma och i skolan. De har gjort anpassningar för sonen som det är bra balans på. Han har lagom mycket lektioner ihop med klassen och resten har han i ett eget rum. Slöjden har han ensam med sin assistent. Det negativa är att han har ett uppförande inom ett visst område (som jag inte vill skriva här) som inte är acceptabelt. Det har visat sig hemma, på korttids och nu också i skolan. Måste till en lösning på detta men ingen vet hur det ska hanteras. Specialpedagogen från habiliteringen skulle ta med sig frågan till en specialist inom autismområdet som de har inne på hab. Hoppas vi kan få någon fast handledning därifrån. Skolan skulle i alla fall börja med att göra en social berättelse om ämnet. De skulle också ta upp det inför klassen i största allmänhet och prata om hur man uppför sig på vissa plan. Fortsättning följer säkerligen... Nu ska vi njuta av en barnledig helg, min man och jag!

Negativa vibbningar **** AS/ADHD

Fick lite negativa vibbningar idag. Läste i kontaktboken att sonen varit orolig och lite stökig i skolan. De hade fått gå undan flera gånger från klassrummet och satt sig i hans egna lilla rum. Det har varit mycket lugnt och bra denna terminen hittills. Inga utbrott i skolan och väldigt få här hemma. Nu undrar man om det var nyhetens behag som gjorde det lugnt. Den nya klassföreståndaren är ju lite gammaldags och lite sträng kanske, men han kanske har vant sig vid detta nu. Eller också är det det att det varit en annorlunda vecka som ställer till det. Vi får se hur det blir framöver. I morgon ska vi på möte på skolan. Rektorn, lärarna, assistenten, skolans specialpedagog och även specialpedagog från habiliteringen ska närvara. Spännande att se vad det ger.

Tålamodsprövande **** AS/ADHD

Nu är jag ganska trött och sliten efter snart två veckors extra jobb (se tidigare inlägg). Tyvärr fastnade jag vid datorn igår så jag la mig lite för sent igår kväll. Resultatet blev att jag kände nu på morgonen att tålamodet inte är på topp. Jag fattar inte hur grabben kan vara så pigg så fort han slår upp ögonen. Då ska det lekas och hållas på direkt och man får inte vara ifred en sekund (jag måste vara med i leken). Jag är tyvärr inte lika morgonpigg. Men vi försöker att vara lugna med honom, att bli arg gör bara saken värre. Men sonen har en ovana att kräla på golvet så fort han inte har nåt vettigt att göra. Står jag och försöker göra i ordning frukosten så är han runt fötterna och benen på en. Det testar verkligen tålamodet... men fördelen kanske är att man blir bra på den egenskapen och det är ju inte helt fel! Vi som är föräldrar till barn med dessa diagnoser tränar ju upp egenskaper som "vanliga" föräldrar kanske inte gör på samma sätt.