Denna veckan har sonen höstlov. Loven brukar inte vara speciellt lyckade för oss. En sköterska på habiliteringen sa en gång att barn med asperger borde ha skola hela tiden. Då blir det samma rutin året runt. Det ligger en hel del i det. Det märks stor skillnad när vi håller på med morgonbestyren att han är mer uppe i varv nu än när han ska iväg till skolan. Jag pustar ut när han är klar att åka iväg till "fritids". Fritids för honom innebär planerade aktiviteter med sin assistent. Han klarar inte av att vara på det vanliga fritids där det ofta kan vara 30 barn på relativt liten yta. Idag skulle han bl a få spela badminton med sin lärare, det såg han fram emot.
Helgen som gick var ju mycket trevlig som ni kanske förstår av tidigare inlägg. Men en mindre trevlig sak som hände var att vår kamera försvann. Den är puts väck! Min man hämtade ju mig på jobbet och vi åkte direkt till hotellet i Linköping. Han kommer ihåg att han lagt den överst på packningen i hallen.
Jag bad honom gå ut i bilen och hämta den i söndags innan vi skulle lämna hotellrummet. Han hittade den inte i bilen. Vi sökte igenom rummet men där fanns ingen kamera. Då tänkte vi att den ligger väl kvar hemma. Här hemma har vi också letat men den finns ingenstans - Skumt! 
Eftersom vi inte använde den under helgen (bilderna i inläggen är från mobilen) så verkar den ha försvunnit nånstans mellan vår ytterdörr och bilen (ca 20 meter). Hur går det till??
Nåja, det är bara en pryl... den går att ersätta. Men en kostnad som vi inte tycker vi har råd med just nu. Men man har lärt sig av att ha en son med diagnoser att prylar inte är det viktigaste. Så mycket som har gått sönder hos oss så lär man sig att det viktigaste är att vi själva är hela och någorlunda friska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar