lördag 28 december 2013

Väntande frågor får svar

Jag hoppas ni alla har det bra därute. Här njuter vi ledigt och laddar batterierna (eller nåt sånt....) när Turbo är på korttids några dygn. Tänkte sticka emellan med svar på några frågor som legat och väntat ett tag. Kan ju vara läge nu då. 
Jag börjar med de äldsta och då backar vi tillbaka till skolperioden under hösten som faktiskt var katastrofartad.

Nina undrade om lärarna har kunskap om autism?
Jadu, den nye Joakim har tidigare jobbat med elever med särskilda behov och lyckats bra vad jag vet. Läraren Tyra har levt med asperger inom familjen, så där fanns också en del erfarenhet. Men tyvärr var det inte tillräckligt när det gäller att jobba med Turbo. Erfarenheten att jobba med bildstöd, sociala berättelser och seriesamtal fattades hos dem båda och jag anser det vara en nödvändighet att kunna om man ska jobba med Turbo. Dessutom behövs en otrolig fingertoppskänsla eftersom han tydligen har mycket autism i sig och är mycket, mycket känslig och ganska svår och detta går inte att läsa sig till.




Anonym undrade om man inte kan träna Turbo på det sociala?
En mycket svår fråga att besvara. Jag tror att till viss del kan man nog träna honom på att klara vissa enkla saker. Denna fråga uppkom också i samband med den turbulenta perioden som vi hade på skolfronten under hösten. Det Turbo blev utsatt för under några veckors tid (stökig miljö) är nog väldigt svårt att träna honom i. Det tillhör diagnoserna att ha svårt för detta stök. En kort period eller en liten stund kanske går att träna upp, men inte i det långa loppet. Blir han utsatt för en för stökig miljö under en längre period så blir han skör och då tål han ingenting förrän det smäller. Så jag anser det vara mycket svårt, troligtvis omöjligt, att träna honom på detta.

För att förtydliga vad jag menar så kan jag ta som exempel att gå och handla på ett varuhus. Där är det mycket intryck, dålig struktur för en sån som Turbo. Vi kan ta med Turbo in dit om vi förberett honom på några enstaka saker vi ska handla t ex godis och en mjölkförpackning. Detta går vid förberedelse och om Turbo är harmonisk. MEN, han skulle definitivt inte klara av en storhandling i en sån miljö. Det skulle bli för rörigt och på ett varuhus vill man inte ha ett utbrott! Och vi vill heller inte utsätta honom för något som vi på förhand vet att han inte mår bra av.  




Anonym undrade också om Turbo inte kan få testa internat med en personlig assistent?
Här hänvisar jag till ett inlägg jag skrev den 14 okt där jag kommenterade detta. Klicka här för att läsa! Scrolla en bit ner i det inlägget så skriver jag lite om mina tankar om internat. Som tillägg till det inlägget kan jag också skriva att ha en personlig assistent är ju ett måste, men att få med sig en invand assistent som känner Turbo väl.... nej, jag vet inte hur det skulle gå till eftersom lämpliga internat ligger väldigt långt ifrån oss. De skulle behöva flytta med honom i så fall..... Även om han skulle prova ett internat så finns det ingen garanti för att kemin mellan personalen och Turbo stämmer. Så, nej, jag tror inte detta är ett alternativ i dagsläget.

En anonym mamma undrade om det är väggarna eller om det är andra barn som är den jobbiga miljön? Denna fråga kom upp i samband med det jobbiga i skolan.
Ja, det är andra elever som stört Turbo och det blev på tok för stökigt för att han skulle klara av att vistas där. Enda chansen att få bukt med Turbos utbrott var att få det lugnt omkring honom igen. Och det har det blivit nu när man flyttat bort övriga elever från lokalerna där han vistas.




Yvonne kommenterade detta att vi har assistans beviljat till Turbo och undrar hur vi gjorde för att få igenom det?
Vi tog från början kontakt med ett assistansbolag eftersom de har kunskap om sånt här. Det assistansbolag som vi då anlitade hade sagt direkt om de inte ansåg det vara idé att söka assistans. Men här ansåg de att det fanns orsaker till att få igenom det. Själv var jag också så säker på att Turbo var berättigad till assistans så jag var beredd att gå hur långt som helst för att få ett positivt besked från försäkringskassan. Vid ett ev överklagande hjälper assistansbolaget till. Nu behövdes inte detta i vårt fall eftersom vi fick det beviljat på första försöket. Så mitt råd till dig är att kontakta ett seriöst assistansbolag för att få den bästa hjälpen.

Anonym kommenterade efter ett inlägg där jag beskrev att jag och mannen har svårt att prata med varann när Turbo hör oss. Turbo vill alltid ha varenda mening förklarad för sig och frågar hela tiden vad vi menar. Anonym skrev då så här: ”Kan ni inte förklara, när mamma och pappa pratar så är det vi som pratar. Och när jag pratar med katten så är det med katten jag pratar. Helt enkelt inte svara eller säga: Det behöver du inte bry dig om.”
Förr räckte det med att säga till Turbo att det var vuxenprat och då nöjde han sig med det. Men nu funkar det inte längre. Han behöver ha svar på allt och har väl någon typ av kontrollbehov. För att komma åt den här problematiken så skulle vi behöva punktmarkera och jobba på det intensivt. Men jag vet ändå inte om det skulle hjälpa..... Det är så med varje grej som Turbo behöver jobba på – då behöver vi vuxna punktmarkera och det krävs ”all in” av oss för att fixa detta. Och vi kan bara ta en sak i taget. Alltid finns det något att jobba på och det gäller att ta det viktigaste först. Att punktmarkera en sån här sak känns oerhört krävande och kommer att ta mycket krafter av oss den dagen vi bestämmer oss för att jobba på detta. Det gäller ju att vara konsekvent och inte ge efter en enda gång isf.....




Nina undrade också om det var möjligt för oss att söka lite extra korttids när vi har behov av det, som förut när det gick lång tid mellan våra korttidshelger t ex? Eller nu efteråt så vi kommer ikapp oss själva lite?
Ja, är det så att vi känner att vi skulle behöva lite extra tillfälligt som du skriver så skulle jag inte dra mig för att kontakta LSS-handläggaren och berätta som det är och ansöka om extra dygn. Och är det verkligen behov av det så har jag svårt att tro att det blir avslag på ansökan.
Att det blev så pass långt emellan under hösten berodde till stor del på att vi ville avvakta och se hur det gick med skolan. Korttidspersonalen Tom var ju en av de som ställde upp när det började strula och han kunde inte jobba hur mycket som helst. Då valde vi att avvakta med korttids eftersom vi tyckte det var så viktigt att skolan fungerade i första hand. Sen drog det ut på tiden innan jag kontaktade chefen för korttids så vi fick reda ut antalet dygn som fattades för oss. Nu blev de insatta väldigt tätt de senaste veckorna här, men det behövdes sannerligen efter allt som varit.




Jag har också fått en kommentar av Hillevi. Först vill jag tacka för komplimangerna över bloggen, sånt gör mig så glad! Sen hade du tips till förbättringar och sånt tas också tacksamt emot. Du skulle önska att jag ibland ger exempel på lösningar på problem som dyker upp. Du skrev också att jag gör det emellanåt men det där problemet som dök upp på korttids sist, när Tom sov över, skulle du vilja veta mer i detalj hur han löste det.
Många gånger är det svårt för mig att veta var jag ska dra gränsen till hur mycket detaljer jag ska ta med. Jag vill ju heller inte bli långrandig så det är en balansgång. Men jag ska försöka tänka på det i fortsättningen. Det exemplet du nämnde är lite svårt för mig eftersom jag inte var närvarande, men det Tom berättat för mig kan jag ju dela med mig av. Toms väckning fungerade alltså inte och han vaknade när taxin till skolan kom ungefär. Turbo sov.  
Det man får göra i det läget är att försöka förekomma och ligga steget före Turbos tänk. Tom var så förutseende så han plockade ner de klockor som fanns som Turbo kunde se när han vaknade. Då kunde Tom lägga fram det på ett så positivt sätt som möjligt innan Turbo själv räknat ut att de vaknat alldeles för sent. Om Turbo hinner börja tänka negativt och varva upp så blir det lätt ett utbrott i en sån situation. Ett mycket bra sätt att försöka avleda Turbo är att ta till humor och skämta. MEN det får ske på rätt nivå och lagom mycket. Drar man på för mycket så kan det också utlösa utbrott. Här gäller det att känna Turbo väl och det gör Tom. Därför lyckades han bra denna morgon som började så fel.
De avslutade morgonen med att köra en liten, liten omväg på väg till skolan (Tom fick ju köra Turbo) och de lyssnade på en låt som Turbo gillar. Musik är också bra att ta till och avleda med eftersom Turbo gillar musik.


Nämen oj, hörrni, vad långt det blev!! Hoppas ni orkade läsa! Fråga gärna igen om något är oklart. Nu fortsätter jag att njuta ledigt. Hoppas ni har det finfint också! Kramar till er alla som vill ha ♥

2 kommentarer:

Tina sa...

Långt gör inget när det är intressant ! Jag känner mer och mer igen tösen i det du beskriver. Inte helt och fullt men mycket av tösens autistiska har blivit starkare sista tiden. Känsligheten med personal och kontrollbehovet är typexempel. Och att inte kunna prata med varandra för det skapar oftast ilska och oro. Njut av din ledighet nu, och du vi ses snart <3 jaaaaaaaa !!!!!! Kramar

Annelie L sa...

När det är om något intressant man läser kan det aldrig bli för långt. Jag hoppas ni njuter av er ledighet och att Turbo har kul på sitt håll.
Massor av kramar <3