Kontaktbok och uppåtkliv!

Jag nämnde i förra inlägget något jag tänkte ta upp här och ämnet är kontaktbok. Kanske en självklar sak, men är inte riktigt säker på det. Jag slår ett slag för att ha en kontaktbok mellan skolan och hemmet! I Turbos ryggsäck ligger alltid en sån.

I den skriver vi i stort sett varje dag någonting. Jag skriver på morgonen hur eftermiddagen och kvällen dagen innan avlöpte här hemma och jag skriver även hur morgonen varit. Då vet personalen på skolan hur det varit för Turbo när han kommer till skolan. De kan även utläsa om något blivit "fel" på skolan eftersom det speglas i hans humör på eftermiddagarna.

Skolpersonalen skriver lite om hur skoldagen varit och hur det gått där, om de haft nåt nytt på g eller om nåt speciellt har hänt så nämner de förstås det i boken. Då kan jag oftast se en förklaring ifall jag märker på Turbo att han haft det jobbigt.
En kontaktbok har vi haft länge till Turbo. När jag förespråkade att vi skulle ha det när nya resursskolan drog igång så märkte jag att det var nytt för personalen och jag uppfattade det som de inte riktigt förstod vitsen med en sån. Men nu har de förstått hur bra den är! Och man får en helt annan kontakt mellan hemmet och skolan på det viset än vad vi skulle ha haft annars!

Nu när Turbo börjat må dåligt och antagligen på väg in i en depression så har den varit oerhört värdefull. Med hjälp av den har  vi kunnat utläsa lite vad det kan bero på. I det här fallet har vi förstås också använt oss av telefon och även sms för att reda ut det. Så har ni ingen kontaktbok till era barn med särskilda behov så är mitt tips att skaffa en! (Lite observant bör man kanske vara ifall man vet med sig att ens barn gärna skulle läsa i den, att man inte skriver negativa saker isf. Min son läser den INTE och skulle inte komma på tanken heller i nuläget.)

Här hemma fortsätter lugnet att krydda vår tillvaro så länge vi anpassar oss efter Turbos villkor och det försöker vi göra fullt ut under dessa lediga dagar. Vi har peppat honom till att ut och cykla eller göra nåt annat nu under några dagar och idag fick vi faktiskt upp honom på cykeln och han var eld och lågor! Jag och Turbo cyklade iväg en sväng medan mannen var borta en stund och spelade curling.

Härligt att vi lyckades till slut och jag hoppas nu att vi kommer ut i morgon också och varje dag framöver! Vi får se vad vi hittar på i morgon.... Vi har två "mysterier"/äventyr vi ska lösa tillsammans, hade jag tänkt. Jag hoppas vi kan lösa det ena i morgon iaf, det andra tyckte Turbo var lite läskigt så vi får se ;) Det ena äventyret innebär en liten cykeltur och det andra är först bil men sen en promenad i urskogen. Jag hoppas bara att något av det blir av - Turbo hade lite att göra säger han, lite att förbereda inför skolan på onsdag :). Jo, jag tror allt att han är på väg uppför igen!

Kram på er ♥