fredag 20 januari 2012

Ingen balans funnen....

Turbo har det lite jobbigt just nu med någonting, vet inte riktigt vad det är som inte stämmer med honom. Jag klurar och funderar... Igår ringde jag hans assistent på skolan också, men han hade inte heller förstått vad det kan vara. De märker också att det är något som ligger och bubblar under ytan hos Turbo. Visst, det är mycket som händer inom den närmaste tiden runt honom men vet ju inte hur mycket han funderar kring det.




Vi har börjat förbereda honom på en sak som kommer att inträffa redan i morgon på hemmaplan. Vi har vetat om ATT det ska hända, men inte riktigt när - det fick jag reda på i morse. Vi har nämnt det och pratat med honom med jämna mellanrum om det, men nu är det skarpt läge och kommer att ske i morgon. Så mannen fick ett seriesamtal av mig idag som han ska gå igenom med Turbo i eftermiddag och ikväll när jag är på jobbet. Hoppas det sjunker in ordentligt och att han tar det bra. Händelsen har han vetat om länge, men när det väl kommer till kritan så blir det ändå en helt annan sak för honom. Bara att hoppas att morgondagen flyter på bra. Lovar att rapportera och förklara sen vad det är!




Jag har också mina funderingar kring sömnen hos Turbo. Han har alltid haft ett stort sömnbehov och säkert sovit lite mer än genomsnittet för sin ålder. Men som jag nämnt här tidigare så har det ändrat sig markant! Nu har han svårt för att somna på kvällarna och ligger oftast vaken till 22,30 - 23,00 på vardagkvällarna. Sen ska han väckas före 7 om han ska hinna med taxin som hämtar 7,45. För bara några månader sen så somnade han senast kl 20,30 och det är stor skillnad mot nu. Visst, han är äldre, men är det normalt att sömnbehovet ändrar sig så snabbt eller har han fått sömnproblem? Det är ju inte helt ovanligt med sömnproblem när man har de diagnoser han har. Men ska sömnproblemen börja så helt plötsligt när det aldrig varit nåt bekymmer innan? Tänkte på om hans instabilitet kan bero på för lite sömn... men samtidigt så har han varit på gott humör på mornarna trots dallret.... nej, jag blir inte klok på detta!!




Igår kväll vid läggproceduren så avvek jag från hemmet, tog mig en promenad så fick mannen sköta läggningen i fred. Turbo var så pass instabil att det var lika bra att vara en vuxen mindre i hemmet så blir han så lite störd som möjligt. När jag kom tillbaka så låg Turbo i sängen och jag kunde pusta ut lite.
Nu får vi se hur den här kvällen blir, och även resten av helgen eftersom det är en hemmahelg. Jag hoppas iaf att Turbo ska kunna lugna sig lite så småningom....

Trevlig helg på er fina läsare ♥

3 kommentarer:

Mamma Z sa...

Kan det vara tonårshormoner i en kombo med allt annat som händer kring honom tro? Att vara tonåring överlag är nog inte lätt..

Hoppas ni får ordning på lite gamla rutier som funkat så bra tidigare..
Härliga vinterbiler :-)

Bamsekramen

ann sa...

Det är inte lätt att hitta orsaken då de inte kan sätta ord på det själva.Det är bra att ni märker att något oroar honom.Jag har förstått att det är vanligt att diagnos barn har sömnsvårigheter.Min son funderar mycket på sig själv och han har insett att han är annorlunda mot sina kompisar.Det är en tuff tid då de kommer i tonåren,så mycket händer med kroppen.Hoppas morgondagen går bra med Turbo,ni har förberett bra.Kramar från Åland.

Nina sa...

Lite tonåring kanske? Fast dom brukar ju kunna sova hur länge som helst, förstås... Men våra goa ungar gör ju inte alltid som "alla andra" :) Det är vanligt att personer med autism inte behöver lika mycket sömn, har jag hört nånstans.

Sov han hela nätterna förut? Jag tänkte om han var vaken på nätterna förut, men inte är det nu längre, så kan det vara en orsak till att han tycks sova mindre nu, fast han kanske inte gör det?

Sandra somnar vid ca 22-tiden och ska upp kl sex för att hinna med morgonen innan taxin kommer. Men hon är alltid vaken nån, eller ett par timmar varje natt. Oftast utan att störa oss.

Hoppas han kommer till ro med det som stressar honom och att det går bra det han ska göra.

Kram Nina!