Livet är surt.....

..... ja, inte för oss tre i familjen utan för Oswald - vår katt!
Nu har ju äntligen "det roliga" kommit hem till oss. Igår kväll kom SB  hem till oss efter att ha kört nästan 100 mil. Och med sig hade hon Felix!

Sibben Felix - 12 veckor

Oswald, som snart är två år, morrar högt och ljudligt åt nytillskottet - han gillar inte den nya krabaten. De har inte träffats ordentligt än, bara nosat lite. Vi ska ta det lite lugnt ett par dygn så de får vänja sig vid varandras dofter först.
Och hur går det med sonen då? Över förväntan faktiskt! Jag kommer ihåg hur det var när vi skaffade Oswald.... det var så jobbigt med omställningen för sonen att jag trodde vi skulle få lämna tillbaka katten. Så här skrev jag i ett inlägg om det när vi haft honom i fyra dygn. Så där höll det på några veckor. Men nu går det jättebra och det är fascinerande att se hur Oswald faktiskt särbehandlar oss i familjen. Mig och mannen kan han busa och gå på rätt hårt ibland, men aldrig sonen. Med sonen lägger den sig platt och låter sig bli klappad - helt otroligt att se!
Nu gick det bra igår kväll när Felix kom hit, och i morse gick det också bra. Men vi får se när katterna börjar busa tillsammans, då blir det säkert helt annat liv i luckan. Men vi vet ändå lite mer denna gången ungefär vilka problem som kan uppstå och vara jobbiga för sonen, det visste vi inte på det sättet när vi skaffade Oswald. Därför har vi kunnat förbereda honom lite bättre nu.

Som jag skrev innan så sammanfaller ju detta med skolstarten. Dålig planering, eller hur ;)? Nja, vi har tyvärr inte kunnat påverka tidpunkten alls. Uppfödaren som vi köpte Oswald av, har varit så nöjd med oss så hon ville sätta en hane på foder här. Vi har länge velat ha en kompis till Oswald, men har fått vänta eftersom uppfödaren inte hittat nån lämplig avelshane att köpa. Eftersom rasen inte är så jättevanlig i Sverige så har hon haft svårt att hitta nåt som kan införa nytt blod och nya linjer i hennes avel. Hon har letat både i Sverige, Norge, Ryssland och Finland..... Till slut hittade hon denna lilla killen en bit upp i landet! Och vi tar vad vi får, ungefär som grisen i säcken ☺. Nejdå, vi litar på henne att hon hittat en med rätt temperament bl a. I vår familj kan vi inte ha en vekling, och det vill hon naturligtvis inte ha i sin avel heller. Färgen spelar ingen roll utan det viktigaste är att katten har bra och trevliga egenskaper.

Ett mycket bra avtal har vi fått av henne också, tack vare vår familjesituation. Hon har stor förståelse för att vi inte kan ta emot en massa honor här hemma för parning titt som tätt när det blir aktuellt. Hon kommer att ordna den biten själv och tar hänsyn till sonen. Vi har haft tur som hittat denna uppfödare.

Kan beskriva lite hur det gick till när vi skaffade Oswald för drygt 1, 5 år sen. Helt plötsligt (men efter långt övervägande) bestämde vi oss för att skaffa katt så sonen fick ett sällskap. Men han är ju allergisk mot katt! Jag hade fått nys om att Sibirisk katt skulle vara allergivänlig. Jag ringde runt till uppfödare jag hittat på nätet, men ingen hade kattungar just då. Till slut hittade jag SB som hade en kattunge kvar som inte var tingad i sin kull. Just denna kattungen låg henne varmt om hjärtat och hon hade nekat några stycken som visat intresse att få köpa den. Sen ringde jag..... och hon föll för oss direkt! Hon tyckte bl a det var en god gärning att sälja kattungen till en familj där det fanns ett autistiskt barn. ☺ Wow, vilken tur vi hade att jag träffade på henne! Vi tog t o m mod till oss och åkte ner till henne med sonen för att testa så han tålde Oswald. Och det gick fantastiskt bra.

Nu har vi inte testat denna katten på sonen innan han kom hem till oss. En liten chansning kanske. Har ingen plan B ifall han skulle bli allergisk..... men hoppas det ska gå bra. Han visade inga tecken igår kväll trots att han bar på honom och inga tecken i morse heller.
Nu ska vi bara vänta ut att Oswald är mogen för en ordentlig träff också.