onsdag 10 augusti 2011

Jaaaa..... vad säger man.......

Idag hade jag tänkt skriva ett positivt inlägg.... men helt plötsligt ändrades det....
Hela dagen på jobbet idag har jag varvat jobb med att försöka få fatt på rektorn per telefon. Precis innan jag skulle gå hem från jobbet svarade hon äntligen.

Inga detaljer kunde hon svara på.... jag fick inga tider av henne.....jag fick inte veta vilket taxibolag som ska köra sonen..... OCH, det värsta av allt var att hon helt förträngt att sonen behöver ha bildschema inför varje dag så han vet vad som ska hända!!

Jag sa till henne att senast på onsdag måste vi ha ett schema här hemma för hur torsdagen ska se ut. "Jaha, och hur ska det vara utformat?" Åhhhhhh, vi har visat henne det 2-3 gånger, men hon har bara ett svagt minne av det...... Detta schema är A och O för att skoldagarna ska funka för sonen, han är helt beroende av att veta i förväg vad som ska hända. Att skicka honom till första skoldagen utan den minsta vetskap om timmarna där.... nej, det är inte att tänka på! Då kan man ladda för en rivning av huset sen.....

En regnbild passar bra till ett negativt inlägg

En anings frustrerande är det faktiskt när man under ca två års tid haft återkommande möten med ledningen och berättat vad sonen behöver för hjälpmedel - och sen får man upprepa detta igen när det är en vecka kvar till skolstart!! 

Tack vare att korttidspersonalen E var så bussig och ringde mig idag så vet vi nu att E kommer att möta sonen på torsdag morgon när skolan drar igång. Han hade precis fått veta det själv. Tur att det är någon som vet nåt och är så snäll och meddelar det! Sen blir jag lite fundersam - tror de att det räcker med att E är med en dag och att sonen är trygg med de nyanställda efter det?? Liiite orolig blir man ju eftersom E inte  heller visste nånting om dagarna framöver sen.....

Det låter jättebra med resursskola för elever med särskilda behov, men den ska ledas på rätt sätt också och ledningen måste ha förståelse för diagnoserna! Nu hoppas jag att personalen på skolan kommer att vara förstående.....detta kan ju fortfarande bli positivt..... det måste bara bli det!

PS. Tack snälla ni för era goa kramar, de behövdes idag ♥

3 kommentarer:

Nina sa...

Den där rektorn behöver gå på fortbildning. Kräv att hon lär sig om autism! Hon har inte fattat vad det handlar om ett dugg... :(

Att rektorn är bra och insatt är ju A och O om resten ska bli bra. I Sandras förra skola hade vi en rektor som inte fattade ett dugg om det här, och inte resten av personalen heller. Det funkade inte alls.

I nya skolan hade vi en jättebra rektor, hon var helt fantastisk! Hon har slutat nu, men den nya är oxå bra, och personalen väl inarbetad. Så att det är viktigt med en bra ledning, det vet jag.

Fasen att det ska vara så svårt att tänka liiite längre när det gäller behov av särsilt stöd, som inte syns utanpå. För ramper och sånt ifrågasetts ju aldrig. *morrar*

Kontakta ledningen och kräv att rektorn skickas på en del kurser i ämnet autism!

Nu håller jag tummarna för att sonen får en bra fortsättning i skolan och slipper oro..
Lycka till <3

Kram Nina!

Anonym sa...

Å så ledsen jag blir, att de inte fattat nåt och att inte heller de som ska hjälpa till att lotsa sonen på ett bra sätt in i nya skolan vet nåt!!!
Jag skulle som sagt få ont i magen. Det skulle vara intressant att veta hur de tänkt sig det hela och vad de lärare som ska jobba med era barn vet om upplägg och strategier. Vet de överhuvudtaget vad autism är?
Suck!!!
På ett sätt hoppas man ju nästan att de får se vad som händer om de inte har fattat, men det blir ju lite väl tufft för er där hemma. Men finns det verkligen inga regler för vad man kan kräva att få veta inför skolstarten och hur sent den informationen kommer?
ARG!!! Jag förstår att du var arg igår, det blir jag med...
Jag ska hålla ALLA tummarna.
Men jag skulle allt försöka få tag i rektorns chef och fråga lite, det måste väl ändå lämna information vidare???
Stora styrkekramar fina Bellan, och som Nina säger, skicka rektor på kurs, igen och igen.
Lena

Tina sa...

Jag blir arg och ledsen, men inte förvånad tyvärr. Käns som vi föräldrar aldrig ska få nog och inget ska gå enkelt.Allt är f-n en kamp ! All lycka att det kommer funka på bästa sätt och att sonen inte behöver märka alla frågetecken ni får tampas med. Kram Tina