Idag var det visserligen en rörig situation i skolan med förflyttning ner till den stora högstadieskolans aula och allt vad det innebär med en rörig fotografering. Men jag tror att det hade gått hyfsat där iaf på morgonen. Sen hade sonen fått utbrott under lunchen.... Så det är nog bara att jobba vidare för att det ska bli så lugnt som möjligt runt honom. Det måste bara gå att få lugn och harmoni så småningom. Det var inte många utbrott på den förra vanliga skolan det sista året, så visst ska det gå!
Nu går han ju på en resursskola så jag är övertygad om att det ska bli bra till slut. Men en stor skillnad nu mot förut är ju eleverna han går med. På förra skolan anpassade sig eleverna efter min son och de tog en otrolig hänsyn. De flesta i klassen hade lärt känna honom ordentligt eftersom de gått i samma klass i sex år. De visste precis vad som gällde och hur man skulle bemöta honom. Så kommer det ju inte riktigt att fungera på den nya skolan eftersom alla "sitter i samma båt". Det är inte så lätt för de här eleverna att ta hänsyn till nån annan elev, tänker speciellt på min son som har väldigt svårt för att tänka steget längre än till sig själv! Den enda lösningen som jag ser det är ju att hålla isär på eleverna så mycket det bara går.
Jag hämtade sonen på skolan idag eftersom han hade lite fritidstid där efter skoltid. Vi hann inte många meter på väg hem förrän man fick sig en hård smäll över armen..... något behövde ur honom efter den här dagen. Nu går vi på tå här resten av dagen, han småsmäller emellanåt men vi hoppas att vi ska slippa nåt större utbrott. Det känns nästan som vi backat tillbaka tiden ett par år och att vi är tillbaka där...... Men gårdagen var ju bättre, så det är bara att hoppas att det var fotograferingens ostruktur och röra som la grunden för en dålig dag sen.......
Funderar på om jag ska ta en regnig promenad när sonen lagt sig ikväll. Behöver andas lite djupt tror jag.... eller också blir det soffan...... vi får se.
Men nu får jag nog hjälpa till att assistera lite här först..... Kram, kram på er iaf ♥
5 kommentarer:
Hej finaste Bellan! :-)
Och tack för dina rader hos mig - det värmer! Jotack, hos mig händer det mycket nu - min mor är som sagt döende i cancer, sonen med sin diagnos och en dotter som tvärsäkert också har någon form av bokstavsdiagnos... Allt detta samtidigt som jag själv först lade bort alla smärtstillande mediciner (och mår därefter, haha!) och dessutom själv gör en utredning... Ibland blir det mycket - men på något märkligt sätt klarar man så mycket mer än man tror! :-) Hoppas verkligen att det blir bra på sonens skola:-)! Blir nästan avundsjuk på alla Er här i etervärlden som får så bra gehör för Era barn och deras behov - själv slåss jag ännu..! Hoppas Du får Dig en liten promenad ikväll! All kärlek till Dig! Kram, Anna.
Det där med att backa ett par år... Ja, så är det nog, och alldeles normalt, så det tror jag du kan ta med ro. Han kommer ikapp igen när tryggheten finns där.
Dom får nog plocka bort "allt" runt honom först, och sen bygga på vartefter han mognar i den nya skolsituationen. Jag tror han känner för höga krav på sig nu... Hans energi går åt till allt nytt, och då backar han med andra saker ett tag.
Mina tummar är hållna! Tids nog blir det bra, ska du se.
Kram Nina!
Vackra bilder, som alltid Bellan, bäst jag tar det nu för annars glömmer jag nog bort det.
Jaa du ingen vila ingen rast, bara ila bara gno....lite så är det väl med barn i diagnoslandet. Det måste ju vara en enorm press på sonen just nu, att klara av alla förändringar och personer runt omkring honom. JAg tycker att han är stark som ändå tagit det hela så pass bra som han ändå verkar ha gjort.
Det finns såklart en massa kvar innan ni är "hemma" i nya skolan, men det är ju skönt att läsa att du är hoppfull och tror på det hela i stort. Det känner säkert sonen av.
Hoppas att du tog det lungt i soffan och bara kopplade av framför nåt program som du inte behövde tänka så mycket på innehållet i ;)
Stora kramar och hoppas att det blir en lugn dag idag. Tack för din omtanke och fina vänskap, den värmer så gott u hjärtat//Lena
Hej hittade din fantastiska blogg idag via facebook!
Jag har själv en son på tio år med diagnoserna ADHD, Autism och tvångssyndrom. Han går på en "vanlig friskola" som egentligen inte har några erfarenheter alls av dessa diagnoser. Men skolan är liten, i klassen endast 4 elever på 2 lärare och personalen är fantastisk.
Trots detta känns livet ändå oftast som en kamp, för att få vardagen att fungera, hjälpa skolan och hela tiden ligga många steg före och jämna vägen.
Jag känner igen mig i mycket av det jag läst i din blogg, bla scheman, förberedelser mm.
Men jag funderar på det där du skriver om assistenter, har din son det, hemma på fritiden? och i så fall hur och av vem har ni blivit beviljade det. Jag är nyfiken, för jag har själv funderat på om vi skulle kunna få det, men habben tror inte att vi skulle få det.
Åh hej vännen.. Nu först tittar jag in (har varit mkt hemma denna vecka)hos dig.. Blir så rörd över att vi finns i dina tankar, go-vännen då!!
Tar illa vid mig över hur sosnen din måste få må nu för att det fallerade en del kring överlämnandet.. Det som stör mig ännu mer är varför man måste byta skola helt..förstå om våra barn fick gå i samma skola 1-9, med samma trygga miljö och klasskamrater som de kan innan och utan..
Jatack, blåmärkerna är bara ett symptom på att något är väldigt fel hos våra juveler..ändå älskar de ju oss mammor över allt annat eller hur??
Hoppas så att ni får ordning och reda snarast..det som ändå måste kännas bra är att denna personal VET vad detta handlar om och har en strävan och mål att det skall bli bra tillslut.. synd att det måste kosta på så bara..
STOR KRAMEN ifrån Wästmanland :-)
Skicka en kommentar