Helgslut

Just nu sitter jag på jobbet och ska förbereda och göra i ordning för morgondagen då medarbetarna kommer. Och hur kul var det att sätta sig på kontoret nu då?? På en skala så hamnar det nog på minussidan.... men jag ska inte klaga egentligen. Vi har haft en helt underbar helg då vi fått mycket gjort i trädgården, vi har hunnit koppla av, vi har umgåtts med vänner, vi har fotat lite, promenerat lite .... ja, egentligen fattas ju ingenting! Så det är väl bara att hugga i och börja jobba igen då.

Igår kväll var sonen uppe rätt sent och allt gick faktiskt väldigt bra. Han höll sig lugn framför datorn i TV-soffan medan jag och mannen såg på film. Till slut blev han för trött och ville gå och lägga sig, så det fick han naturligtvis☺.  I morse sov han lite längre än vanligt, men humöret var inte på topp. Kunde inte äta upp frukosten pga att han hade ont i halsen... Sen krånglade nånting så han fick ett halvt utbrott.... Precis innan N skulle komma och assistera så gick sonen och la sig i sängen och drog täcket över huvudet. Fulfingret kom fram så fort man försökte prata med honom. Men när N kommit så gjorde jag trots allt ett försök att få honom på bättre humör. Och det gick att förvilla tankarna på honom så han tänkte på nåt positivt i stället för nåt jobbigt. Han ville ju ändå att N skulle komma. När allt var under kontroll fick N ta över assisterandet och jag och mannen gav oss iväg.

Vi försökte oss på en promenad, men det var väldigt varmt att gå i den 30-gradiga värmen vi hade. Men en bit kom vi iaf, så pass att vi blev fikasugna.

Jag lovade i inlägget igår att jag skulle försöka hinna med en rapport ang. tidningsartikeln. Eftersom jag bloggar anonymt så lägger jag ju inte in artikeln som den är - å andra sidan verkar den inte finnas på nätet så det går att länka heller. I stället får ni nöja er med att jag refererar till vad som skrevs ungefär.

Vi föräldrar ville uppmärksamma hur fantastiskt man jobbat med sonen i skolan och att det går att göra det bra för elever med NPF i en vanlig skola. Därför ville vi ge hela teamet en bukett genom tidningen. Så här såg det ut när de fått den.

Bilden är från införandet i tidningen

Det är från vänster de två klasslärarna, vikarierande assistenten, ordinarie assistenten och rektorn.
I artikeln framkom det att rektorn ser till att även elever med funktionshinder trivs i skolan. Hon har varit lyhörd och avsatt resurser efter den anpassning som behövs för sonen. Hon bytte ut den traditionella elevassistenten som fanns, mot en pedagog. Anledningen till det är att hon inte tycker att den lägst utbildade personalen ska ha hand om de elever som behöver mest hjälp.

Pedagogen fick gå ett par utbildningar om autism och ADHD innan hon började jobba med sonen.
Det poängteras också i artikeln att det endast är assistenterna och klasslärarna som jobbar med sonen. Man sätter aldrig in en utomstående vikarie till honom (- de har lärt sig att det bara blir katastrof). 
Viktigt är också att hela teamet samarbetat och stöttat varann, det är ett tufft jobb att vara assistent till ett barn med sonens problematik. 

Ungefär så skrev man och det blev en halvsida i tidningen. Tidningen kommer ut i 50 000 exemplar så jag hoppas att det finns en hel del rektorer och lärare som kan få upp ögonen för hur man jobbar med elever som min son.

Nu tar vi sats inför den sista skolveckan för det här läsåret och på den här skolan. Just det.....