onsdag 16 mars 2011

Komplicerat **** Autism/ADHD

Jag fick en kommentar igår som jag tänkte jag skulle bemöta och försöka reda ut lite frågetecken angående min son. M tyckte det verkar vara väldigt komplicerat runt sonen... och, ja, det får man nog säga att det är. Många runt honom - s k expertis - har från början tyckt att han inte är nåt enkelt "fall".

M undrar varför han inte går i särskoleklass eftersom det är så komplicerat.
Helt enkelt för att han inte platsar där. Sonen är högfungerande och har ett relativt högt IQ. Dessutom så är lagen ändrad från 1 juli i år så att de barnen som har Autism-diagnos ska gå i vanlig skola. För att få höra till särskolan behövs även utvecklingsstörning som diagnos.

M undrar också varför han inte bara kan godta den personal han blir tilldelad, varför måste han ha såna som han "gillar"? Om sonen inte "gillar" sin personal så får han utbrott och sparkas och slåss.

Jag skulle nog vilja börja med att säga att det beror helt och hållet på om personen har förståelse för autismen eller inte. Om personen förstår autismproblematiken och därmed också sonens behov och bemöter honom på rätt sätt, så "gillar" han den personen eftersom det automatiskt funkar bra mellan dem. 
Just nu har sonen enbart sån personal runt sig som förstår sig på autismen, både i skolan och på korttids. Det har funnits perioder då det inte varit så, när personal han haft omkring sig inte lagt upp hans dagar på ett sätt som han behöver. Och då kantas dagarna av utbrott, han blir hela tiden utsatt för sånt som han, pga diagnoserna, inte klarar. Nu när allt är tillrättalagt, med hjälp av förstående personal, så minimeras antalet utbrott och sonen kan vara mer harmonisk. För att livet ska fungera med sonen så krävs det att det finns personal runt honom som har ingående kunskap om hans behov. Sen är jag övertygad om att två personer med samma diagnoser aldrig fungerar helt lika.


Jag kan som exempel nämna den assistent han har i skolan idag, som har en sån otrolig fingertoppskänsla för vad sonen klarar och inte klarar. Hon har en fantastisk känsla för att läsa av honom innan det händer nåt. När hon ser att det börjar bli för mycket för sonen så tar hon honom åt sidan innan det gått för långt. I och med det så har hon hävt ett utbrott som annars skulle ha kommit i klassrummet om sonen hade fått vara kvar där. Mardrömmen är att det ska bli en resurs till sonen nästa år som inte alls har förståelse eller någon som helst fingertoppskänsla för när det börjar bli för svårt för sonen i den miljön han befinner sig.

Om jag fattade M rätt så tyckte hon att det blev en väldig personalfixering....
Man kan ju kalla det så om man vill.... det finns två saker som är allra viktigast runt min son och det är: 1) Rätt personal som har den rätta förståelsen och 2) Rätt miljö för att sonen ska vara hanterbar.

Så kortfattat kan man ju säga att livet med sonen är komplicerat, och det tror jag allas liv är som lever med autism.

Fråga gärna mera ifall ni tycker jag varit otydlig med något. Säkert är det svårt, näst intill omöjligt att sätta sig in i ett liv som vårt, det måste nog upplevas för att helt förstås av andra....men jag hoppas jag kunnat ge er lite insikt i alla fall.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Nej du Bellan! I en oförtående miljö med oförstående personal blir det ju genast rena katastrofen för barn inom autismspektrat, vilket kanske kan ses som personfixering. Men dessa barn har också en förmåga att känna in vilka som är konsica och konkreta och då brukar det funka.
Utan den tydlighet ochstruktur våra barn så väl behöver eftersom de inte har samma förmåga att föreställa sig saker är det väldigt lätt att de mår dåligt, blir oroliga och därför agerar på det sätt de kan. Tyvärr ofta med att bli utåtagerande på olika sätt.
Hoppas att du haft en bra dag och att ni är på väg att friskna till//Kramar om dig vännen, Lena!
P.S. Men vilken jättefin bild på katten :) D.S.

Nina sa...

Ja, vad bra att dom som undrar frågar :)

Instämmer! Kunskap om autism är ett måste om det ska funka. Sandra har ju gått i särskola, men passade inte där pga brist på autism-kunskap och "rätt tänk"

Jag blir så glad när folk vågar fråga istället för att bilda sig felaktiga föreställningar och ha åsikter om något man inte är så insatt i.

Tack till M som frågar och till dig som svarar!
Kram Nina!

Unknown sa...

svar: Jätte kul att du ville vara med i dagens blogg en vinnare är nu uttagen så går in och kolla om det är du, om det inte är det så passa på att anmäla dig till morgondagens tävling och ha en chans till:)
kram

Anonym sa...

tack för dom bra svaren....hade bara lite funderingar runt dom sakerna....känner också nu att jag ska ta tag i detta runt sonens omgivning...mm..hade skrivit ett långt tack svar till dig men medans jag satt o skrev kom sonen upp...o skulle göra sin vanliga "kvällsritual" som han då tyckte jag skulle va med på...men som han vet att jag inte ställer upp på... utan säger det är onsdag idag o sen säger han en annan fras mm..sen när jag var tillbaka vid datorn var den vastängd...min son har Diagnoserna autism ADHD samt tourettessyndrom...madelen andersson

Anonym sa...

Hej ! Har en dotter på snart 14 som är utvecklingsstörd och går på särskola. Utreds nu även för ADHD. Behöver nog inte tala om att vårt liv är kaos ofta.... Hoppas snart på nåt som hjälper henne ner i varv. Vi har inte sovit ordentligt sen hon föddes. Jag vet hur viktigt det är med rätt personal på rätt plats ! Hon trivs och har det bra i sin skola och fritids. Underbart !/Tina