fredag 11 mars 2011

Dagen som svängde **** Autism/ADHD

Gårdagen började knepigt... grabben kom in i sovrummet och undrade varför jag inte gått upp än... ja... det undrade jag också?? Någon som dammat klockradion dan innan hade kommit åt volymknappen så den var nere på noll - alltså hörs inte väckningen. Resultatet blir ju att jag sover som om inget hänt! Trodde sonen skulle bli störd av att jag inte var uppe som vanligt, men det gick faktiskt bra.

Sen skrev jag ju häromdan om att jag hade dåliga vibbningar om att planerna inte framskred som de skulle när det gäller högstadiet. Jag fick inte bort min magkänsla utan tog och ringde till rektorn där. Upptagen i möte förstås, men han skulle ringa mig efter en halvtimme.... När 1,5 timme gått ringde jag igen.... rektorn upptagen av besök, men meddelande om att jag ringt skulle lämnas till honom igen. Jag jagade den stackars rektorn så han förstod att jag inte skulle ge mig innan jag fått prata med honom. OCH när han väl ringde upp mig sen så besannades mina farhågor!! Urrk... om tre månader går sonen ut 6:an och då MÅSTE allt vara färdigt inför hösten!! I o m mitt samtal så hoppas jag att jag puffat dem i rätt riktning igen....hm....


 På eftermiddagen fick jag sen beskedet  om att jag fått assistanstimmar till sonen beviljat. Det börjar så sakta sjunka in. Det tar väl sin tid och det dröjer säkert tills man ser hur livet ter sig med detta, men det ska nog säkert bli jättebra ;) Är i alla fall kanonglad för det.

Jag skulle vilja rikta ett stort TACK till en person som jag anser vara "skyldig" ;) till att jag nu sitter med detta besked och det är Nina. Efter att jag börjat läsa hennes blogg och följt deras liv med dottern Sandra så har jag fått upp ögonen för ett par saker. Dels att min son såg ut att ha liknande problematik som Sandra. Jag grubblade och forskade och för att göra en lång historia kort så har resultatet blivit ändrad diagnos för min son från Asperger syndrom till Autism.

Jag har också fått stor inblick i att möjligheten finns att få assistansersättning när man har barn i den här situationen. Jag hade ingen vetskap om detta innan jag lärde känna Nina och hennes familj. Nina har också peppat mig i det här och tack vare att hon bloggat och delgett oss andra om sitt liv så har jag fått hjälp att hitta en lösning på att kunna förbättra vår livssituation. Som sagt, Tack Nina för att du delar med dig av ditt liv!
Jag kommer att återkomma om hur vi tänkt lägga upp assistansen i vår familj, finns ju lite olika sätt att ordna det på.... 

3 kommentarer:

Nina sa...

Åh, tack! Vad fint du skriver, jag blir alldeles rörd :)
Och, så klart, jättegrattis! Så skönt att nånting lixom går rätt väg!

Hoppas även skolan löser sig. Hmm!
Kramar om, pausen slut kollar Let´s dance...

Anonym sa...

Kramar om vännen min och önskar en underbar helg i glädjeyran. Tänk vad detta bloggande gett oss...Så härligt det är med dessa underbara vänner varav du är en.
Goa raraste Bellan. Bra att du fick ett så positivt besked ang. assistansen så får du kanske lite extra ork att "bråka" om sonens skolgång också ;-)
Goda människor ska gott ha!!!!!!
Lena

Mamma Zoffe sa...

Det som slagit mig många gånger är hur man fått tips och uppslag av andra mammor här bland bloggarna..Ibland känns det som en slump att man får veta sina rättigheter..Varför måste det vara så??

Är fortfarande så glad för er skull att det löste sig på ett av områderna..och tur var väl att du hitatde till Ninas blogg :-)

STORA KRAMEN