Grabben åkte iväg till skolan i morse och var på bra humör men lite uppspelt kanske. Varit lite orolig på förmiddagen där men lugnare från lunch och framåt. Idag var det vikarie 2 som skulle ha honom hela dagen. När jag hämtade honom på eftermiddagen var han också glad och lite uppspelt.
Naturligtvis ville han ut och cykla efter att vi ätit middag. Vi tog 20-minutersrundan i dag också. Högt tempo bitvis, och det är nästan så jag börjar gilla det :-). Tyvärr blev det en vurpa som avslut på cykelturen.
Motoriken funkar väl inte riktigt som den ska.... han drog i handbromsen lite för hårt så han stod på öronen. Han fick ett märke i magen där han fått in styret. Det är ju lite otäckt så jag höll lite extra koll på honom på kvällen. Men det gick över ganska snabbt och han klagade inte mer sen. Han blev nog mest chockad först och då är det svårt att trösta honom. Det gick ändå bättre än det brukar... han brukar slåss och sparkas rätt mycket när han slagit sig, men han slutade direkt när jag sa till honom. Bara det gör ju att jag undrade hur han mådde...
Under dagen tycker jag att jag fick en hel del gjort. Bestämde mig för att ringa en del telefonsamtal. Så jag varvade jobb och privata samtal idag. Började med att ringa taxichauffören om det jag skrev om igår. Han hade inte märkt av att det skulle vara nåt speciellt. Lite tykna mot varann brukar de ju vara, sa han... Men det är ju inte lätt för en taxichaufför att vara så insatt i autismen så att han förstår att en enda liten mening från någon kan ställa till med utbrott när sonen kommer hem... Han lovade iaf att hålla extra koll framöver och avbryta direkt om de börjar tjafsa. Hoppas det blir bra.
Sen gjorde jag också slag i saken och ringde LSS-handläggaren. Ärendet gällde ansökan om personlig assistent till sonen. Jag vet att det är svårt att få, men jag vill ändå göra ett försök. Emellanåt är jag så trött på min situation och känner att det är ohållbart så länge till. Jag jobbar borta när sonen är i skolan och en liten stund på fritids. Sen när jag kommer hem måste jag vara "assistent" till sonen fram tills han somnar på kvällen. Jag kan inte räkna med att hinna med något av det som finns att göra i ett hem t ex städ, tvätt, plock, umgås med andra eller bara sätta sig och läsa en tidning m m. Han behöver alltid ha en vuxen i sin närhet som hela tiden kan rycka in om det behövs. Efter en stressig arbetsdag vill man hem och ta det lite lugnt... men ordet lugnt existerar inte i vår familj. Tillvaron skulle se helt annorlunda ut om sonen fick beviljat personlig assistans, men vägen dit är lång - om vi nån gång kommer dit. Men jag är beredd att stångas lite med försäkringskassan iaf, så får vi se.
Nån ny personal har jag inte tänkt till sonen i det här ärendet. Tycker det räcker med nytt folk runt honom i nuläget och jag har tankar och planer hur det ska lösas om det blir aktuellt. Och jag hinner säkert tänka fram ännu mer lösning på det hela innan det är klart i så fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar