Muskelmos

Nu hade jag tänkt skriva det där efterlysta inlägget ang läkarbesöket som jag som anhörig gjorde för Turbos räkning för en månad sen. Men först en liten rapport om den här dagen... och sen tog orken slut......

Det har ändå inte hänt så där jättemycket idag. Både jag och Turbo är lite trötta, speciellt Turbo. Det nattliga stöket sätter sina spår på oss båda. Men jag lyckades ändå få honom till att vilja åka en sväng för jag ville gärna få igång honom. Pokémon lockade lite och turen blev till slut ganska lång. Hur det nu gick till, så hamnade vi på ett gym där Kent höll på att mosa sina muskler.

Tack Kent för att vi fick störa! Detta var ett bra sätt för Turbo att träna på att komma i okända miljöer, när han ändå har en välkänd och trygg person på stället. Besöket där gick hur bra som helst, bara små, små tendenser till aningen oro på slutet, men inget som den ovane skulle lagt märke till. Underbart!!

Väl hemma igen var Turbo väldigt trött och vilar sig nu i form! Återstår att se hur natten blir....

Kram på er ♥

Nya känslor i mig

När jag går och lägger mig på kvällarna nu för tiden, så har jag en annorlunda känsla i kroppen än tidigare. I o m att Turbo fått nattliga utbrott så är jag alltid lite spänd när jag lägger mig - ska jag få sova hela natten eller ska jag bli väckt om nån timme? Den känslan har inte funnits tidigare eftersom vi varit förskonade från nattligt stök och det har väl varit vår räddning när vardagen har varit tuff ändå. Men nu så... nu är vi i en annan fas i livet. Alltid är det nåt!

Natten till igår la jag mig ganska sent. Det blir så när inte mannen är hemma, jag är ju eg en kvällsmänniska och jag kommer igång sent på förmiddagen när vi är lediga. Men iaf, kl 02:00 blev jag väckt efter ca en timmes sömn. Turbo började smsa mig då. Något oroade honom, men det blev som tur var inget utbrott av det hela men jag hade väldigt svårt för att varva ner och somna om sen.

Samma sak inatt, jag hade sovit ca 40 minuter då han börjar smsa mig om saker som oroade honom. Bagatellsaker, kan jag tycka, men det är det så klart inte för honom. Det nya krypinnet för med sig nya rutiner och det tar ett tag innan vi kört in oss på allt så vi inte missar några detaljer. Jag tror jag ska skriva en checklista för morgonen och kvällen. Då kan jag checka av innan jag lägger mig på kvällen att jag inte missat något.

Igår hade vi kastat in assistent Erik här på dagen och det gick bra. Det var första gången han jobbade i Turbos nya krypin. Han har haft semester så därför har han inte varit här sen det kommit igång. Under tiden Erik jobbade med Turbo så åkte jag en sväng till jobbet och sen var jag ut och fotade lite. När jag kommit hem och satt och vilade mig lite i solen på altanen så ringer "lillebror". Vilken konstig känsla det var att sitta och prata i telefon på hemmaplan och inte behöva oroa mig över om jag störde Turbo eller inte. Att prata i telefon på hemmaplan har tidigare varit en omöjlighet. Men nu funkade det och jag kunde prata utan att vara på helspänn. Vilken känsla!

Ganska sent på kvällen åkte jag och Turbo ut på en biltur. Det märks att han är trött efter resan som han och mannen gjorde. De kom ju hem i torsdags och tröttheten sitter i än. Men han är säkert ikapp snart. Under bilturen blev det ett litet utbrott, och det kom när jag ville vända och fota ett ställer jag såg i ögonvrån. Det var han inte beredd på att vi skulle vända, så då blev han orolig. Det behövs så lite för att ställa till det. Men vi pratade om det sen och nu lärde jag mig lite hur jag skulle kunna göra i stället. Man lär så länge man lever! Visst är livet spännande och intressant?!?

Nu får det räcka med ord från mig i det här inlägget. Jag har lite saker i huvet som jag tänkte utmana Turbo på idag om det är läge för det. Vissa idéer är galnare än andra. Vi får se vart vi landar. Och kanske, kanske kommer det ett till inlägg från mig idag, som handlar om nåt helt annat. Det beror lite på hur dagen artar sig.

Kram på er ♥

Inkörningsproblem och ny resa

Nya tag idag. Nattens sömn blev bättre efter att ha ventilerat med den berörde, det som rörde om i mig ordentligt. Skönt att kunna ha en öppen kommunikation och skönt när man kan gå vidare sen. ♥ Bäst och sämst på samma gång - konstig kombo, men så kan det vara ibland.... ;)

Nisse har assisterat här idag från morgonen tills eftermiddagen. Det har funkat bra, men jag tror Turbo är lite trött efter resan. Men när assistenterna är lyhörda och anpassar efter Turbos dagsform så går det bra ändå. Sen har vi lite inkörningsproblem här nu i början när assistansen sker i det nya krypinet. Turbo och jag hade missförstått varann på en grej så det blev lite fel i morse. Det var en dörr som var öppen och den skulle vara stängd. Utbrott angående detta kom när Nisse åkt hem. Men utbrottet blev inte så långvarigt så det gick rätt bra.

Nu har mannen åkt iväg på en egen resa, så jag är ensam hemma med Turbo några dygn. Väl unnat mannen att få rå om sig själv ett tag ♥ ♥. Tyvärr var han lite risig, men han ska nog fixa resan ändå. Han är ju ensam och behöver inte ta hänsyn till någon annan på det viset. Men han är uppbokad på en del, men jag hoppas det går bra. Lite avis är jag på honom eftersom han varit hemma och gosat med barnbarnet ikväll!

Ikväll har jag bakat och stått i. Gjort lite egen müsli och sen bakat lite bröd. Idag bakade jag för första gången med xantangummi. Känns som sista chansen att få till ett bra bröd utan vete eller vetestärkelse. Det verkar inte gå att få till något gott bröd utan detta innehåll. Pratade med en glutenallergiker häromdan som var hemma hos oss, och han sa att det går inte att få till ett gott bröd utan dessa ingredienser. Men kanske xantangummi kan göra susen?? Jag lever på hoppet! Höga och fina ser de ut iaf.

Dags att packa ihop för den här dagen. Måste sova ikapp lite till och förhoppningsvis får jag en fin dag i morgon!
Kram, kram ♥

"Något".... risig

Det blir inget långt inlägg från mig idag. Är fruktansvärt trött efter en natt med alldeles katastrofalt lite sömn - ca 3,5 timme blev det bara. "Något" rörde om rejält i grytan igår och sen var det ganska omöjligt för mig att varva ner sen.... Ja, ja, det kommer fler nätter att sova på, förhoppningsvis inatt.

Jag vill iaf berätta att mannen och Turbo kom hem mitt på dagen idag. En fin och mysig resa verkar de ha haft. Men visst tar det på mannen som varit ensam assistent de här dygnen. Han är rätt sliten och risig just nu. Vi får väl se om han kan vila upp sig lite framöver.

Kram ♥

Övergivet

Bjuder bara på en bild ikväll, en bild från ett övergivet ställe....

Kram

Skickat via Blogsy

Ordning och reda med ett utbrott

Tänk att jag har tvingat mig själv till att ta det lugnt dessa dygn jag är ensam på hemmaplan! Sååå välbehövligt och sååå njutbart! Fast lite nytta har jag gjort, men ändå inte mer än jag måste - alltså inga stora projekt mer än att jobba det jag måste trots semester, och de vanliga sysslorna på hemmaplan.

Nu håller jag på och plockar och donar i ordning lite. Det är hemskt vad grejer som hamnat på fel ställen nu under byggperioden. Men nu är den över och det ska bli otroligt skönt att komma i ordning igen. Äntligen ser vi lite ljus i tunneln och ska försöka återta vårt liv på hemmaplan nu efter semestrarna. Tror inte vi fattar riktigt hur det kommer att bli. Hur lever man liksom på hemmaplan i vardagen... ?? Har glömt det!

Jag har fått rapporter från mannen om att deras resa går ganska bra. Ett utbrott igår kväll, men det gick snabbt över efter att Turbo avreagerat sig lite.... Inte lätt när man är borta och får utbrott, men mannen gör ett kanonjobb! ♥ Jag är glad att han orkar med såna här resor ensam med grabben, men egentligen bör man vara två.

....eller kanske t o m tre....

Själv ska jag plocka färdigt strax och sen kommer jag att göra en sak som både mannen och "lillebror" skulle bli gröna av avund om de visste.... men nu ska jag passa på. ☺ Haha, ska berätta sen för dem vad de missade. ☺ ☺ ☺
Må gott allesammans, för det ska jag göra!
Kram, kram ♥

Bränd

Bränd kan man ju bli på olika sätt.... Nu har jag också lyckats med konststycket att bränna mig av solen. Inte så svårt kanske, men onödigt! Jag är ensam hemma ett par dygn och har gett mig på den vildvuxna gräsmattan. I o m bygget så har hela trädgården blivit ordentligt eftersatt denna sommar, det är knappt vi har klippt gräset. Men nu är det dags att röja och få ordning ute. Så jag tyckte att gräsmattan kunde vara ett lagom projekt att sätta tänderna i de här dygnen som jag är ensam.

28-30 grader har det varit igår och idag så jag har varit ute i små omgångar. Ikväll klippte jag det sista, iaf så långt som jag kunde. Men phu, så svettigt!

I övrigt har jag bestämt mig för att bara ta det lugnt de här dygnen. Inte satsa på något större projekt, mer än det nödvändiga. Att läsa en bok var ett av målen, och det gör jag så fort jag kommer åt. Slappar och läser - så gott att vila hjärnan på det sättet! Välbehövligt, känner jag! Så här hade jag det igår kväll:

Mannen och Turbo är nog ute och jagar Pokémon i nån stad nånstans, gissar jag. Det har ju blivit en hel del skriverier om detta spel. Man får förstås använda sunt förnuft när man spelar. Och detta spel har fått min son att äntligen börja röra på sig i stället för att sitta framför datorn hela långa dagarna. Det är ett smått under som skett!
Den här bilden fick jag igår och då var de i Örebro och jagade. ☺

Ikväll har jag haft och har fortfarande, kontakt med en mamma i diagnoslandet, där det krisat ordentligt idag. Det skakar om! Och usch, vad en del får gå igenom alldeles för mycket! Många tankar blir det....

Kram ♥

Nattliga utbrott

Gårdagskvällen gick bra med Turbo. Visst var han trött efter alla strapatser och utflykter igår med sina assistenter, men när Nisse gick av sitt pass kl 21 så fungerade allt kanon och Turbo var nöjd och glad.

Men något som är nytt för oss här, är att Turbo fått nattliga utbrott de senaste veckorna. Det har vi varit förskonade ifrån tidigare, men har nu plötsligt dykt upp. Så inatt var det dags igen - kl 00:30 drar jag fram dammsugaren och dammsuger upp en massa glassplitter.

Inte alls kul och trots att jag dammsuger väldigt noga så har både jag och mannen fått flisor i fötterna nu på morgonen. Små flisor har en förmåga att gömma sig för dammsugaren, men när man går omkring så finns de där.

Om ett par veckor har vi en tid bokad för läkarkontakt på telefon. Då ska jag ta upp detta med att vi behöver assistans även på nätterna. Det är något vi skulle sökt tidigare, men inte blivit av. Nu är det dags eftersom jag och mannen inte kommer att orka ha det så här om vi inte får hjälp av utomstående assistenter vissa nätter i veckan.

De nattliga utbrotten har en och samma orsak, men vi har ingen aning om hur vi ska tackla problemet. Idag har jag tänkt att försöka prata med Turbo om detta, men har heller ingen aning om hur jag ska vinkla problematiken eller hur vi ska kunna spåna fram en lösning. Klurigt värre... Det hör ju till att Turbo numera är nästan två meter lång och väger ca 90 kg. Så det är rejäla krafter i hans utbrott.

Kram ♥

Turboutbrott och kattcirkus

Det här blev en dag med varierat innehåll och vi ler väl åt galenskaperna så här i efterhand.

Turbo fick utbrott när han hade utomstående assistent på förmiddagen, men jag och mannen var inte hemma. Timmy fick städa en del efteråt, men utbrottet hade gått över relativt snabbt iaf. Jag fick sms av Turbo så jag visste att det hände. Men som sagt, det vände rätt snabbt så jag behövde aldrig göra någon utryckning. Timmy fick se sitt första utbrott från Turbos sida idag, men han har ju rutin från andra brukare sen några år tillbaka så det var lugnt för hans del. Skönt med dessa trygga assistenter som vi vet klarar såna här situationer!
Orsak till utbrottet: internet laggade...

När jag åt frukost ute på verandan på morgonen, fick jag besök av en kattunge som jag inte kände igen. Man lär sig ju känna igen de som brukar vara framme och nosa, men denna var helt obekant. Jag tyckte det var lite märkligt först, det kändes lite konstigt som om att något inte stämde, men så småningom slog jag bort det och tänkte att en granne kanske fått kattungar och att den nu vågade gå lite längre hemifrån.

Den höll sig på vår tomt och jag gick ut för att prata med den. Riktigt mysig kattunge, det där. Det gick nån timme och sen åkte jag iväg till jobbet. Ytterligare en timme senare får jag sms från assistenten som tyckte sig känna igen katten när han och Turbo träffade på den när de var på väg ut.... Efter att assistenten smsat både mig och sin fru, så förstod han att det var hans katt! Den hade alltså hoppat in i bilen och följt med hela vägen och klev ut här hos oss! Den fick vara i vår kattgård tills den fick följa med hem igen efter passet hos Turbo. En berest katt - ca sex mil hemifrån och tur att det gick som det gick.

Hur Turbo har tagit allt ståhej som varit idag har jag ingen aning om. Assistent Nisse är iväg på äventyr med honom inne i stan. Fick sms för en stund sen och då skulle de gå och äta på pizzeria. Och på förmiddagen var Timmy och Turbo iväg och åt glass.

Här händer det alltså grejer! Inte lätt att hänga med. Men jag anar att Turbo kommer att vara supertrött tidigt ikväll....

Kram på er och ha en underbar kväll i värmen ♥

Toppen!

Efter att ha varit ifrån varandra en hel vecka så hämtade jag hem Turbo från korttids i förmiddags. Och vet ni.... allt är bara toppen! Assistenterna har haft några fina dygn här hemma och dygnen på korttids hade också varit toppen! Turbo är hur go som helst och inget ligger under ytan och dallrar. Kan det bli bättre?!?

Själv är jag tyvärr lite trött och seg idag. Jag och mannen satt uppe igår kväll och tittade på en spännande serie som vi började på för ett tag sen. Vi är ju inte bortskämda med att kunna sitta framför TV:n i lugn och ro.... Och nu blev det t o m så spännande så vi kunde inte sluta titta förrän mitt i natten.... Det straffar sig! Dessutom vaknade jag alldeles för tidigt. Men jag får sova ikapp en annan natt.

Kram på er ♥

Resan till rötterna

Igår kväll kom jag och mannen hem från vår resa. Det har varit en helt fantastisk nostalgiresa tillbaka till våra gamla hemtrakter. Allt det vi planerat har fungerat och de som vi planerade att överraska med ett spontanbesök, var hemma! Det enda tråkiga var väl att mannen däckade ett par dygn, så jag fick fullfölja planeringen ensam.

Mycket fick vi vara med om och många grejer var det som satte sina spår i våra hjärtan! Vi fick träffa goa och kära vänner, både såna som vi känt sen barn och även såna som vi aldrig träffat i verkligheten tidigare. Det blev en hel del kära besök som vi bär med oss i vardagen nu. ♥ Även min snart 86-åriga moster m fl fick jag tillfälle att träffa. ☺

Jag har fotat en hel massa för vi hade planerat in vissa fotoställen dit jag bara var tvungen att komma till. Och oj, vad lyckat det blev! Det var flera intressanta ställen och nu har jag ca 800 bilder att förvalta.... Många bilder blev det, och visst var det Säters fasta paviljong som var ett av målen.

En av dagarna åkte vi den mysiga "djungelvägen" utanför stan.

Den så gott som övergivna byn som vi besökte på vägen hem, var också mycket intressant ur fotosynpunkt. Och jag är jätteglad över att vi tog den vägen hem, eftersom vi fick reda på av en man när vi var där, att de övergivna husen troligtvis kommer att rivas i höst. Så det kändes lite som sista chansen.

Ormarna som vi besökte på hemvägen ger mig fortfarande krypningar på kroppen!

Vi har varit med om så mycket trevligt så jag har inte hunnit längta hem som jag brukar göra. Men nu längtar vi allt efter Turbo! Vi har varit ifrån varandra rekordlänge och det är riktigt spännande (av olika orsaker) att se hur han är i morgon när vi hämtar honom på korttids.

Vi hade ju assistenter här hemma med honom de första dygnen - Kent, Timmy och Nisse har gjort ett kanonjobb och skött om Turbo exemplariskt! Jag har fått nån rapport från Kent, så jag vet lite hur det fungerat. Sen har de vanliga killarna mött upp på korttids. I nuläget vet vi inte hur läget är, men jag har inte fått några akuta sms från Turbo och det bådar ju gott. Det blir en helt annan avkoppling för oss när det inte krisar så vi får lotsa via sms. Bra jobbat av all inblandad personal! Alla är guld värda för oss! ♥

Nu tar vi en slapparkväll! Kram på er ♥

Ödebyn...

.... fick sig ett besök av oss nyss. Hittade bl a en hel gata med tio övergivna hus. Detta var ett av målen på hemvägen. Mannen var inte så förtjust i mitt äventyrliga resmål, men väl framme fick han också fram kameran. Jag var förstås helnöjd!

Sista natten med....

.... gäng... nä, sista natten på bortaplan, är det dags att sätta en bartender på prov! Sånt gillar jag och jag tror även att en duktig bartender tycker det är en skojig utmaning!

Skickat via Blogsy

Ormbilder!

Två lyckade stopp till har vi gjort på vår resa idag. Först stannade vi till hos vänner vi känt i många år, men vi träffas inte så ofta eftersom vi har en massa mil mellan oss nu för tiden. Ett härligt möte där allt bara flyter på i snacket när vi väl träffas.

Sen vidare till en bloggkompis som råkar bo på samma ort där vi nyss stannade hos våra gamla bekanta. Där fick vi även en demonstration av sonens alla ormar (ca 20 st)! Jag är väl inte alls förtjust i reptiler egentligen, men kan inte låta bli att tycka att de är fina fotoobjekt. Så det blev en del foton. Ett par matningar fick vi vara med om och det är ingen liten mus den här ormen slukar....

Vissa ormar var större än andra....

..... och vissa var vackrare än andra.

Stort tack till S för en mycket intressant visning!

Vi fortsätter vår resa hemåt!

 

Skickat via Blogsy

En tur i skogarna

Innan vi helt lämnar gamla hemtrakter, körde vi en runda i skogen och bland småbyar. Rätt vad det var såg vi en skylt som fångade mannens intresse. Vi blev visade in av en trevlig kille.

Vackra Säter!

Nu lämnar vi min stad där jag är uppvuxen! Många foton har jag samlat på mig härifrån, men nu får det räcka för denna gång. Dags att dra vidare.

Kungsgårdsskolan

Nu har jag nog snart fotat varenda vrå i min gamla hemstad. Här på bild är min gamla skola. Riktig nostalgi!

Konstigt....

...... att vi blev hungriga idag igen. Men frukost är alltid gott! Egengjord müsli har fått följa med på resan. Känns säkrast så.

Nu ska vi kicka igång den här dagen och mannen verkar liiiite piggare idag.

Pizzabagaren.....

.... fixade snällt en specialpizza till mig. Eftersom jag är allergisk och inte ens kan äta den glutenfria pizzabottnen som pizzerior ofta har, så tar jag med en egen pizzabotten när suget blir för stort. Hemma har de lärt sig hur de ska göra och nu har även en pizzeria i Borlänge fått lära sig - en stad nästan 50 mil från vår hemort. Allt går!! Och gott blev det!!

Vätskepåfyllning....

.... i väntan på specialdesignad pizza. Spännande att se om de lyckas!

Ornässtugan

En liten siesta har jag t o m hunnit med under seneftermiddagen. Mannen har vilat hela dan, men nu är vi ute på en kvällstripp!

Säterdalen....

.... kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Sveriges vackraste folkpark! Här finns många minnen bevarade!

Grinden....

.... är iaf öppen! Då är det väl "bara" att klafsa på även om de missat att röja så jag kommer fram lättare?!? Ensam med kameran...

Laddat...

.... för en stund med enbart mig och kameran. Mannen är fortfarande halvdäckad så han ligger på sofflocket även idag. Men jag klarar mig bara jag har min ständige följeslagare Nikon med mig!
Idag gäller bra kläder och skor, för jag ska enligt uppgift slåss med både mygg, knott och brännässlor.

En dalafrukost....

.... är ingen frukost utan Gustafskorv!!

Bröllop!!!

GRATTIS min son med fru! Charlie har alltså gift sig idag med sin fina flickvän! Kan det bli bättre?!?

Vi önskar dem stort Lycka till framöver! <3

 

Skickat via Blogsy

Ytterligare en släkting....

..... hann jag med idag. Det har artat sig till en hellyckad dag!
Mannen dumpade jag på sofflocket för några timmars vila. Han orkade inte riktigt med mitt tempo idag... Men det som ändå tar priset har jag  sparat till sist....

Överraskande kusinträff....

.... hamnade jag på i em. En av mina kusiner blåste mig och rafsade ihop alla fyra kusiner när jag skulle komma. Tydligen var vi så glada att se varann efter en del år, så vi hade väldigt svårt att hålla tillbaka skrattet!