Nya känslor i mig

När jag går och lägger mig på kvällarna nu för tiden, så har jag en annorlunda känsla i kroppen än tidigare. I o m att Turbo fått nattliga utbrott så är jag alltid lite spänd när jag lägger mig - ska jag få sova hela natten eller ska jag bli väckt om nån timme? Den känslan har inte funnits tidigare eftersom vi varit förskonade från nattligt stök och det har väl varit vår räddning när vardagen har varit tuff ändå. Men nu så... nu är vi i en annan fas i livet. Alltid är det nåt!

Natten till igår la jag mig ganska sent. Det blir så när inte mannen är hemma, jag är ju eg en kvällsmänniska och jag kommer igång sent på förmiddagen när vi är lediga. Men iaf, kl 02:00 blev jag väckt efter ca en timmes sömn. Turbo började smsa mig då. Något oroade honom, men det blev som tur var inget utbrott av det hela men jag hade väldigt svårt för att varva ner och somna om sen.

Samma sak inatt, jag hade sovit ca 40 minuter då han börjar smsa mig om saker som oroade honom. Bagatellsaker, kan jag tycka, men det är det så klart inte för honom. Det nya krypinnet för med sig nya rutiner och det tar ett tag innan vi kört in oss på allt så vi inte missar några detaljer. Jag tror jag ska skriva en checklista för morgonen och kvällen. Då kan jag checka av innan jag lägger mig på kvällen att jag inte missat något.

Igår hade vi kastat in assistent Erik här på dagen och det gick bra. Det var första gången han jobbade i Turbos nya krypin. Han har haft semester så därför har han inte varit här sen det kommit igång. Under tiden Erik jobbade med Turbo så åkte jag en sväng till jobbet och sen var jag ut och fotade lite. När jag kommit hem och satt och vilade mig lite i solen på altanen så ringer "lillebror". Vilken konstig känsla det var att sitta och prata i telefon på hemmaplan och inte behöva oroa mig över om jag störde Turbo eller inte. Att prata i telefon på hemmaplan har tidigare varit en omöjlighet. Men nu funkade det och jag kunde prata utan att vara på helspänn. Vilken känsla!

Ganska sent på kvällen åkte jag och Turbo ut på en biltur. Det märks att han är trött efter resan som han och mannen gjorde. De kom ju hem i torsdags och tröttheten sitter i än. Men han är säkert ikapp snart. Under bilturen blev det ett litet utbrott, och det kom när jag ville vända och fota ett ställer jag såg i ögonvrån. Det var han inte beredd på att vi skulle vända, så då blev han orolig. Det behövs så lite för att ställa till det. Men vi pratade om det sen och nu lärde jag mig lite hur jag skulle kunna göra i stället. Man lär så länge man lever! Visst är livet spännande och intressant?!?

Nu får det räcka med ord från mig i det här inlägget. Jag har lite saker i huvet som jag tänkte utmana Turbo på idag om det är läge för det. Vissa idéer är galnare än andra. Vi får se vart vi landar. Och kanske, kanske kommer det ett till inlägg från mig idag, som handlar om nåt helt annat. Det beror lite på hur dagen artar sig.

Kram på er ♥