Boende, utbrott, oro....

Som sagt, jag och mannen hade en helmysig dag i lördags när assistent Erik var här hela långa dagen. Först träffade vi lite vänner på förmiddagen innan vi drog iväg till ett större köpcentra i en stad som inte är vår närmaste stad.... Vi behövde bl a shoppa lite kläder till Turbo. Han växer så det går åt lite nytt emellanåt. Anledningen till att vi inte åkte till vår närmaste stad som vi brukar, var att vi ville in på Ikea och titta lite. Vi behöver få lite tankar och idéer till t ex pentryt i Turbos krypin när det blir färdigt. Ingen panik än, men bra att plantera lite i våra tankar så vi kan grubbla fram något bra så småningom.

I sammanhanget kan jag försöka spinna vidare på Ninas fråga angående boendet för Turbo. Det gäller alltså lite längre fram i tiden. Jag och mannen har som sagt inga planer på att flytta, men frågan avsåg när vi inte längre finns i livet - kan Turbo bo kvar då? Jadu, ingen aning faktiskt! Nu kan vi ju gå bort i morgon om det vill sig illa, men tänker vi ytterligare några år framåt... nej, jag vet inte alls. Ingen vet idag hur Turbo kommer att utvecklas eller vilken ekonomi han kommer att ha om t ex tio år. Vi får helt enkelt vänta och se åt vilket håll saker och ting går åt och göra det bästa utmed vägen framåt.

Utbrottet som kom väldigt plötsligt i lördags kväll, skulle jag vilja berätta om här och nu. Men jag avvaktar lite. Det är som bäddat för att missförstås om jag skriver om det nu. Jag ska försöka få reda på lite mer av Turbo exakt vad som gjorde att han gick i taket så våldsamt. Vi har ringat in orsaken, men vill veta nån liten detalj till innan jag skriver om det. Samtidigt vill jag berätta om det, för jag tror att många kan lära sig ett och annat ang autismen av den erfarenheten. Återkommer alltså....

Nej, nu är det nattningsprocess som väntar! Men måste bara få ur mig lite tankar om eftermiddagen idag.... Vi var nog flera som blev uppskrämda och var nervösa så vi hade ont i magen i em. Jag säger bara en sak: K - E - N - T!! Sen säger jag inte mer.... men jag var ändå "lyckligt" lottad eftersom jag hade telefonkontakt hela tiden och fick uppleva dramatiken "live" medans jag ändå var orolig. Hmm.... (Turbo är INTE inblandad i detta orosmoment). Det var för väl att det blev ett bra slut på det hela iaf!

Kram, kram ♥