Tack och farväl

Korttidshelgen är nu slut. Mannen hämtade hem Turbo på seneftermiddagen medan jag var borta och träffade goa vänner. När jag kom hem kände jag att Turbo verkade lugn och helgen hade visst avlöpt helt ok. Det återstår att se om det kommer ut något senare. Det var nämligen avslut för fina Tom som jobbat med Turbo i 5,5 år på korttids (och därmed lärt känna honom mycket väl)!

Ingen annan personal runt Turbo har jobbat så länge med honom. Tom har varit otroligt duktig med Turbo, läst av honom bra, vetat var gränserna går och bemött honom på ett fantastiskt sätt. Tom har varit en klippa som fått ta de svåraste bitarna med Turbo - introducerat nyheter i form av både personal och nya ställen när det behövts. Det har känts oerhört tryggt för både Turbo och oss föräldrar. Nu är den epoken slut och det känns sorgligt. Saker förändras förstås och detta var väntat, men ändå känns det tråkigt för Turbos skull. Naturligtvis önskar vi Tom allt gott i fortsättningen och ett stort LYCKA TILL! De som i framtiden kommer att bemötas av dig kan skatta sig lyckliga, det har vi gjort under den tid som varit!

En sak som jag tyckt varit svårt i det här läget (även om vi förstått att den här dagen skulle komma, så kom den nog plötsligare än vi alla räknat med) är hur vi skulle hantera Turbo i allt detta. Vi berättade förstås så fort det blev läge till det och försökte förbereda så gott vi kunde. Men avsked är aldrig roligt och därför vill vi inte göra för stor affär av det. Inför ett avslut kan man tycka att något speciellt skulle göras eller sägas, men det är svårt när det gäller Turbo. Sjasar vi upp det för mycket för honom, så blir det känslomässigt för jobbigt och det vill vi inte utsätta honom för. Samtidigt vill man att de ska få ett avslut att minnas. Men som alltid sätter vi våra egna känslor och standardtankar åt sidan och försöker göra det Turbo-anpassat, även om vi innerst inne velat agera på annat sätt.

Det var det om detta. Nu vänder vi blad och blickar framåt och vi gläds åt den fina personal vi har kvar runt Turbo både på korttids och här hemma.

Här hemma grubblar jag och mannen vidare på det vi har att grubbla på. Eftersom Turbo varit på korttids så kunde vi fortsätta prata lite mer idag om det. Men kan väl inte säga att vi kom närmare något beslut.... Jag har också pratat lite med Kent idag och jag hoppas han kommer loss i början på veckan så vi kan träffas och bena ut lite olika frågor i ärendet. Det berör nämligen hans personal i allra högsta grad. Det skulle kännas oerhört skönt för både mannen och mig att få det ventilerat lite mer.

Nu tänker jag ta hand om Turbo. "Hörs" i morrn! Kramar ♥