Toppen.... med dold oro

Hur är läget här då, kanske ni undrar? Egentligen är det bara toppen, om vi räknar bort orosmoment som ligger och lurar i vassen och som inte Turbo är medveten om än. Jag hämtade Turbo på korttids i söndags eftermiddag och läget var lugnt. Ingen hade berättat några oroande saker för honom, så han var på bra humör. Vi körde förstås en extra runda, för det är ändå bra att han får landa en stund i bilen innan vi kommer hem.

Det känns just nu som att lugnet är på väg tillbaka i Turbo. Gårdagen flöt på bra, vad jag förstår. Assistenter skötte om honom under hela långa dagen. Först Nisse, sen Erik. När jag och mannen kom hem vid 21 så var det frid och fröjd.

Idag när Turbo kom hem på eftermiddagen var han helt cool och kändes t o m harmonisk. Underbart! MEN vilket dilemma jag får av det här.... Vi måste berätta en stor och negativ grej som kommer att hända om några veckor. Vi kan inte berätta när han inte är i balans och nu när han verkar vara i bättre balans så vill jag inte förstöra den härliga dagen/kvällen med ett negativt besked. Jag vill njuta av en trevlig kväll, nu när humöret är på topp. Men nån gång (ganska omg) måste det berättas.... Jag skjuter på det nån dag till!

Nu har vi iaf fått en tid inbokat till ett möte med berörda ang bygget. På det mötet är det tänkt att startskottet ska gå, så det blir godkänt att byggarna kan sätta spaden i jorden. Om nu ingen har någon invändning att komma med så ska det kunna starta sen. Men vi får tåla oss ett par veckor, så får vi se vad som händer.

Kram på er ♥