Nu är spaden i jorden!

Eller grävskopan, kanske är rättare uttryckt. Så här såg det ut i morse:

Och när assistenten kom hem med Turbo i em såg det ut så här:

Sen kan jag väl säga att det här har stört Turbo en hel del idag - första dagen! Assistent Erik har haft det lite svettigare idag än vanligt. Hoppas verkligen att det lägger sig...

Men, ooops.... nu är det utbrott på G! Kram på er!

Skickat via Blogsy

Tack och farväl

Korttidshelgen är nu slut. Mannen hämtade hem Turbo på seneftermiddagen medan jag var borta och träffade goa vänner. När jag kom hem kände jag att Turbo verkade lugn och helgen hade visst avlöpt helt ok. Det återstår att se om det kommer ut något senare. Det var nämligen avslut för fina Tom som jobbat med Turbo i 5,5 år på korttids (och därmed lärt känna honom mycket väl)!

Ingen annan personal runt Turbo har jobbat så länge med honom. Tom har varit otroligt duktig med Turbo, läst av honom bra, vetat var gränserna går och bemött honom på ett fantastiskt sätt. Tom har varit en klippa som fått ta de svåraste bitarna med Turbo - introducerat nyheter i form av både personal och nya ställen när det behövts. Det har känts oerhört tryggt för både Turbo och oss föräldrar. Nu är den epoken slut och det känns sorgligt. Saker förändras förstås och detta var väntat, men ändå känns det tråkigt för Turbos skull. Naturligtvis önskar vi Tom allt gott i fortsättningen och ett stort LYCKA TILL! De som i framtiden kommer att bemötas av dig kan skatta sig lyckliga, det har vi gjort under den tid som varit!

En sak som jag tyckt varit svårt i det här läget (även om vi förstått att den här dagen skulle komma, så kom den nog plötsligare än vi alla räknat med) är hur vi skulle hantera Turbo i allt detta. Vi berättade förstås så fort det blev läge till det och försökte förbereda så gott vi kunde. Men avsked är aldrig roligt och därför vill vi inte göra för stor affär av det. Inför ett avslut kan man tycka att något speciellt skulle göras eller sägas, men det är svårt när det gäller Turbo. Sjasar vi upp det för mycket för honom, så blir det känslomässigt för jobbigt och det vill vi inte utsätta honom för. Samtidigt vill man att de ska få ett avslut att minnas. Men som alltid sätter vi våra egna känslor och standardtankar åt sidan och försöker göra det Turbo-anpassat, även om vi innerst inne velat agera på annat sätt.

Det var det om detta. Nu vänder vi blad och blickar framåt och vi gläds åt den fina personal vi har kvar runt Turbo både på korttids och här hemma.

Här hemma grubblar jag och mannen vidare på det vi har att grubbla på. Eftersom Turbo varit på korttids så kunde vi fortsätta prata lite mer idag om det. Men kan väl inte säga att vi kom närmare något beslut.... Jag har också pratat lite med Kent idag och jag hoppas han kommer loss i början på veckan så vi kan träffas och bena ut lite olika frågor i ärendet. Det berör nämligen hans personal i allra högsta grad. Det skulle kännas oerhört skönt för både mannen och mig att få det ventilerat lite mer.

Nu tänker jag ta hand om Turbo. "Hörs" i morrn! Kramar ♥

Rivning och grubblerier

Turbo är på korttids denna helgen och jag och mannen har lite måsten att uträtta. Idag har vi röjt i källaren så byggarna ska kunna komma in och dra både vatten- och elledningar så småningom. Det är ju snart dags att börja med bygget, vi vet inte än men kanske sker de inledande grejerna redan på måndag.

Vi har också varit ute och rivit pooldäcket på baksidan, för det är byggt precis där utbyggnaden kommer att bli. Vi kommer att sakna det, men vi får hitta en ny plats för det sen. Bygget får bli färdigt först så får vi se var det passar.

Det korta inlägget jag skrev igår, gäller en svår fråga ang Turbo och en "detalj" runt honom. Riktigt svårt är det att fatta ett beslut. Jag och mannen grubblar och ventilerar med varann. Tur att det är en korttidshelg så vi kan diskutera med varann. Det är en omöjlighet när Turbo är hemma. Ett besked måste vi ge till kommunen i början på nästa vecka. Men vi känner båda att vi behöver koppla in vårt bollplank Kent, innan vi fattar ett avgörande beslut.

Tyvärr har jag lite svårt att skriva ut i klartext just nu vad detta gäller. Men i nästa vecka ska jag berätta om det. Vill ha ett avgörande här först.....

Det får bli allt för idag. Önskar er alla en riktigt go lördagskväll! Kramar!

 

Skickat via Blogsy

Grubbla och avgöra

Usch, nu fick jag och mannen något att grubbla på. Har träffat kommunfolk idag och de lägger avgörandet helt i våra händer. Magkänsla om Turbo?? Det blir till att vända och vrida på saker och ting nu.

Kram och ha en trevlig fredagskväll därute ♥

Genomgång

Dagarna flyger fram här och jag hinner inte med. Men jag hoppas det ska lugna ner sig snart, så jag också kan lugna ner mig. Igår kväll behövde jag gå igenom ett papper med Turbo som han skulle skriva på. Genomgången gick hyfsat, men när det kom till underskriften var det tvärstopp!
Nytt försök i morse innan han skulle åka iväg med assistenten. Det gick "så där" och ett utbrott förstås. Men sen skrev han på. Det är verkligen inte lätt det här, men jag hoppas att det inte tar för lång tid innan god-man-skapet går igenom så slipper han detta med underskrifter.

Annars var gårdagen hektisk den också. Bara hektiska dagar denna veckan. Först jobb på fm och vissa grejer var jag piskad att fixa omgående. Sen iväg till assistansbolaget vid lunchtid på ett möte. Varma människor möter en och även ett varmt bord!

Dessa underbara människor tog väl hand om oss som är samordnare för någon/några grupper. Vi fick oss en genomgång av Kent av schemasystemet och alltid lär man sig något nytt. Trevligt också att träffa andra i samma sits förstås. Ett kärt återseende fick jag också - F ♥ Härligt!
Jag säger det igen, och ni har hört det förut - det här assistansbolaget är såååå bäst och såååå goa!
Efter nån timma åkte jag hemåt igen och jobbade vidare. Hem fick vi inte komma förrän kl 21 då assistenten gick av sitt pass. Hej å hå!

I morgon väntar ytterligare ett möte - det sista för den här veckan. Få se hur det avlöper....
Kram på er ♥

Gårdagens möte

Nu, kära läsare, ska jag berätta vad det var för ett möte jag och mannen var på igår och vad som kan komma att gå snabbt. Det var ett tekniskt samrådsmöte inför byggstarten! Nu ska det bara skrivas protokoll och sen stämplas ok, sen kan byggarna sätta spaden i jorden! Har vi tur, kan det ske redan nu på fredag! Då går det helt plötsligt undan.

Men byggarna har tidspress på sig. De har ett sista datum då de måste visa kommunen att det är färdigt och klart att tas i bruk. Och de vet av erfarenhet att tiden brukar springa iväg. Så de vill igång så fort som möjligt. Gissa om vi längtar tills det är färdigt?!?

Just nu känner jag att vi orkar inte ha det så här så länge till. Att inte kunna komma hem förrän kl 21 flera dagar i veckan tar på krafterna på oss båda. Men vi biter ihop och hoppas vi håller tills bygget är färdigt. Vi måste hålla.....

Det är mycket nu, men jag försöker spalta upp det som måste fixas och sen betar jag av punkt för punkt så jag ser att jag har grepp om det. Gäller eg både jobb och allt med Turbo som måste ordnas nu. Det går framåt men jag har fortfarande ett par större grejer att fixa.

Till på köpet har vi lyckats klämma in ytterligare ett möte denna veckan som blir på fredag. Det har också med Turbo att göra och jag och mannen diskuterar utgången lite löst, men vi vet inte hur utgången blir. Mer om det i slutet på veckan.

Ett annat möte klarade jag av idag, men mer om det i morgon. Kram på er ♥

Nu kan det gå snabbt!

Möte nr två för den här veckan är avklarat idag. Ett riktigt spännande möte. Ett möte där både jag och mannen var fullt fokuserade och koncentrerade, för en del saker var rena grekiskan för oss. Och nu kan det hända vissa grejer oerhört snabbt! Vi får se.

Tyvärr är jag väldigt trött idag, så jag berättar mer i morgon förhoppningsvis. Jag är trött, inte enbart pga mötet, utan för att jag och Turbo kom i säng alldeles för sent igår kväll - och det straffar sig. Dessutom strular det så det blir utbrott här - inget som jag varken har ork eller tålamod med ikväll. Men sånt är livet....

Kram på er ♥

Jobbiga underskrifter

Det känns som det är mötenas vecka, denna vecka. Flera möten är inbokade och de gäller Turbo på ett eller annat sätt. Ett av mötena är ansträngande, ett är spännande och ett tredje är trevligt och intressant. Men ett möte i taget.... idag klarade vi av det ansträngande mötet.

Vi hade tid på banken så jag och Turbo gick dit på em. Inför hans 18-årsdag behövde vi fixa id-kort och även öppna ett konto i hans namn. Att följa med till banken är förstås ansträngande för Turbo, men det måste ju göras. Måste ge en stor eloge till den bankpersonal vi träffade. Hon kände visserligen till Turbo sen innan (en gammal klasskompis mamma), men det är ändå många år sen de träffades och visst var det med beräkning jag ringde och bokade tid med just henne. Hon tog honom suveränt bra och vi fick t o m komma efter att banken var stängd.

Allt gick förvånansvärt bra och Turbo skrev snällt på sina papper. Men vi hade tränat innan! Och vet ni - jag fick en förklaring till varför han tycker det är så jobbigt att skriva sin namnteckning på papper och den förklaringen var inget någon kunnat räkna ut! Han går nämligen i taket så fort det blir prat om att han måste skriva på nåt. Någon under hans skoltid har sagt till honom att en namnteckning ska man göra så speciell som möjligt så den blir svår att förfalska!! Har ni hört?!? Inte lätt att ta ur honom en sån sak! Man kan ju inte krångla till en namnteckning på det sättet och jag förstår att han grubblat på hur han ska skriva för att den ska bli svår för andra att förfalska!

Skönt att det mötet är avklarat iaf. Nu laddar vi om till andra möten under veckan och så hoppas vi förstås på att Turbo ska återfå sitt lugn och den harmoni som just nu saknas....

Kram på er ♥

Dallrigt och skakigt

Nu får jag försöka mig på en sammanfattning av de senaste dagarna här. Det har ju blivit ett par avhuggna inlägg det sista.
Turbo har alltså varit på korttids tisdag - fredag, men med avbrott med sina assistenter på dagtid. De dygnen har nog varit ganska bra. De har pratat om att Tom kommer att sluta, så det har säkert gått in hos Turbo nu. Ibland blir vi lite osäkra på vad han tagit in, men eftersom han själv ställer frågor och för det på tal, så förstår vi att han har förstått.

Det jag skrev om i torsdags hade inget med Turbo att göra. Jag hade fått i mig något olämpligt, så jag fick en allergireaktion. Typiskt! Jag och mannen som hade tänkt sticka iväg på kvällen och träffa vänner båda två samtidigt för en gångs skull. Men, men, så kan det bli ibland.

Men gårdagen, där rann det över för Turbo. Vi kände det redan på fredagskvällen att det var något som inte stämde. Vi gick på tå i fredags och klarade oss med nöd och näppe utan utbrott. Gårdagen (lördagen) tog vi det lugnt. Jag var iväg en stund på em och träffade vänner och vi hade det mysigt och trevligt. Men sen på kvällen tog det tvärstopp för Turbo. Dallrigt, skakigt och sen kom utbrott. Han ville inte ens se på melodifestivalen - och då är det allvarligt. Jag har mina misstankar om orsak till detta, och det känns sorgligt....

Kvällen slutade iaf med att jag gick och la mig före mannen och Turbo. Händer väldigt sällan, men jag skulle upp först av oss idag så det fick bli så. Mannen fick Turbo att känna sig ganska lugn igen och de hade ett trevligt ritprat till slut på kvällen.
Idag har Turbo känts liiiite lugnare inombords även om han har tuggat frenetiskt på T-shirten under em. Så något är det som ligger och gror i honom.....

Tyvärr var jag ikväll tvungen att påminna honom om att det väntar en sak i morgon som han har svårt för, men vi måste fixa det på nåt sätt hur jobbigt det än känns.

Nu blir det snart natter här - kram, kram ♥

Där kom det!

Här har varit skakigt sen igår kväll. Och nu när jag tänkte sätta mig och skriva blogginlägg så kommer det förstås utbrott. Det brakar loss nu. Vi får helt enkelt göra det bästa av kvällen.....

Men jag fick iaf plåta älg idag när jag var ute och körde en sväng!

Lördagskvällskramen dårå och på återseende!

Skickat via Blogsy

Fel

Vet ni vad? Nu tänker jag ganska omgående slänga mig i sängen och sova bort resten av den här kvällen. Ibland blir det lite fel, men jag överlever.

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Kul nästan jämt

Som sagt, min gårdag var helt underbar. Verkligen en återhämtningsdag! Jag hade t o m tur med vädret. Jag hade planerat in en lång och skön fotodag, eftersom jag var tvungen att hålla mig borta hemifrån, men ändå tänkt ta ledigt från jobbet. Turbo och en assistent skulle vara på hemmaplan eftersom det är lov från skolan.

Jag tog kameran med mig och åkte iväg. Igår hade jag i första hand bespetsat mig på att fota ett par svanar som jag fått veta att de bor vid en liten "pöl" (tack Kent!). Jodå, det fanns en där och den lät sig "villigt" fotas. Blev rätt nöjd innan jag åkte därifrån. Solen sken, istappar glänste vackert och fågelfjädrarna var vackert vattenkammade.

Många fotoobjekt fanns det efter vägen och jag glömmer förstås tid och rum. Turbos packning hade jag lämnat på korttids innan jag åkte så jag hade ingen direkt tid att passa. Bara mannen som saknade mig.... Men, men, mitt på dan hann jag kika in på assistansbolagets kontor också och värma mig lite. Det blev både allvarssnack (tack för lyssnande öron), asgarv, schemasnack och goa kramar där. De är bara sååå bäst därborta! ♥
I morse när de kom till jobbet fick de sig ett gott skratt när de öppnade mitt mail till dem. "Tyvärr" fick vår verksamhetschef bjuda på sig själv via en bild på honom som jag skickade, bl a till hans chef, haha. Snällt va?!? Men lite kul måste man få ha ibland, eller hur?! ☺ Jag är livsfarlig med min kamera, jag har den ALLTID med mig.... ALLTID redo att fyra av!

Ser ni hjärtat? 

Nåja, väl hemma hade jag närmare 200 bilder från dagen med mig! Härlig dag! Som avslutning fixade mannen lite mys (han är expert på det ♥) eftersom vi ändå var barnlediga. Dags att koppla av lite och koppla bort.
Idag hade vi som mål att sluta jobba kl 16, sen gymma och sen komma hem i vettig tid för att kunna utnyttja soffan som vi aldrig får göra annars. Hur gick det tror ni? Nja, vi var väl inte hemma i vettig tid, kan jag säga. Men nu blir det iaf lite slappa av.

Kram på er ♥

Sol, svanstjärt och öron....

Vilken härligt avkopplande dag jag haft idag. Ladda-batterierna-med-kameran-dag. Dagen har bl a innehållit vackert vinterväder med strålande sol, vackra fotomotiv och vyer.... (som t ex en svanstjärt full med läckra vattendroppar ;))

..... goa kramar av härliga människor, härliga skratt och lite tjöt, ännu mera foton och som avslut på dagen: tapastallrik á la mannen. Underbart! Berättar mer i morgon med fler bilder....

Och du "lillebror", hahaha, passa öronen! :D

Kram, kram!

Skickat via Blogsy

Berättat

Varför går klockan så fort?? Vi har haft assistent hos Turbo hela långa dagen från 8:30 - 21:00 och jag sätter mig inte och skriver blogginlägg förrän det är dags att lägga sig.... Vart tar tiden vägen? Men nu måste jag skriva några rader och berätta vad som händer här. Ligger efter med frågor och svar, men det kommer.

Jag hade satt som mål att senast i lördags kväll, skulle vi berätta för Turbo det negativa som måste berättas. Men han var på ett strålande humör och harmonisk, så vem ville förstöra det? Inte jag och inte mannen! Så den dagen gick också utan att något blev sagt. Vi hade en mysig kväll framför TV:n och det hör inte till vanligheterna. Men melodifestivalen vill han se, så där satt vi alla tre och tittade och mös på. ☺

Söndagen kom och jag skulle inte vara hemma så mycket. Först jobb, sen hem på lunch och sen iväg och träffa lite vänner. När skulle jag hinna berätta för Turbo?
När jag kom hem för lite lunch så hade mannen berättat för honom!! Tack, min kära man! ♥ Och det hade gått väldigt bra. Jag och mannen hade pratat mycket innan om vad vi kunde lägga fram för positivt, mitt i det negativa. Det gäller att hitta något sånt även om det ser mörkt ut. Det kan isf smitta av sig på Turbo så han ändå kan se lite positivt på det hela. En reaktion kom förstås, men mannen var lågaffektiv och så småningom rann det av Turbo. Vi inväntade en reaktion när jag kom hem, men den uteblev faktiskt! Sååå skönt.

Så vad är det för negativt som ska hända då? En klippa och en trygghet för Turbo kommer att sluta jobba med honom. Den som i nuläget har jobbat allra längst med honom, kommer att gå vidare i livet mot nya mål. Det var väntat, men kom kanske lite mer plötsligt än beräknat. Men sånt är livet och vi önskar Tom (korttids) stort LYCKA TILL med det som väntar. Vi önskar honom allt gott framöver och han kommer att vara otroligt saknad. Men innan dess väntar ett par pass med Turbo innan det är över.

Vi väntar förstås på mer reaktion från Turbo, men han verkar vara i väldigt bra balans just nu så det är bara att hoppas på att det går så smärtfritt som möjligt.

Det får bli allt för idag. Bingen väntar. Kram, kram ♥

Dagen....

..... erbjuder bara en bild här på bloggen.

Kram på er!

Skickat via Blogsy

Underbara morgon....

Vilken underbar morgon vi hade i morse! Vet inte när en helgmorgon flöt på så bra sist, med tanke på att vi var hemma alla tre. Lugnt och sansat. Bara att njuta. När assistent Erik kom blev Turbo lite orolig när jag och mannen dröjde kvar hemma en liten stund. Men det lugnade sig säkert direkt när vi stängt dörren bakom oss. Jag och mannen hade mer än gärna varit hemma idag, men det går ju inte för sig när Turbo blir orolig av för många vuxna omkring sig.

Vi träffade några vänner först, sen käkade vi lunch ute och sen blev det en kort men trevlig fotostund. Hamnade i rena fotoparadiset - iaf om man som jag älskar gamla ruckel. Detta ruckel tar priset!

Åh, vad jag älskar sånt där!! Total hjärnrensning för min del. Jag kopplar bort tid och rum, det är bara jag och kameran som existerar i de där ögonblicken!

Sen åkte vi till jobbet och fördrev den sista tiden innan vi kunde åka hem. Mannen var så duktig så han gymmade. Men jag hade inte riktigt ork till det idag. Vet inte om jag har nåt knepigt i kroppen som inte vill bryta ut....

Nu satsar vi på lite tacomys ikväll med Turbo, framför Mellon.

Vi tror vi får en trevlig kväll tillsammans. Men gissa om jag drar mig för att meddela Turbo negativa besked som måste göras!?! Jag som hade satt ikväll som senaste dagen då det måste bli gjort..... hmm....

Kram på er!

Skickat via Blogsy

Ett steg till

Åh, vad skönt det känns nu! Ett steg till är taget i det som behöver göras innan 18-årsdagen. Det kanske inte låter så stort det som blivit gjort idag, men i den här familjen är det det. Fotot på Turbo till ID-kortet är fixat!

En av assistenternas pappa kom hem till oss idag och ordnade det, smidigt och elegant. Det tackar vi för! Jag hade förstås förberett Turbo både igår kväll och i morse på att det kunde hända, ifall fotografen hade tid. Fotografen känner Turbo väl och vet hur han fungerar och Turbo känner också honom, så det var inget nytt ansikte även om de numera inte träffas speciellt ofta. Men så skönt att det gick så smidigt!

Under dagen fick jag också tag i LSS-handläggaren. Jag behövde svar på några frågor som gäller ansökan om god man, och hon behöver även skriva ett intyg. Svar på mina frågor fick jag direkt och intyget kommer med posten senare. Skönt att det går framåt!

Nu ska vi njuta av fredagskvällen med lite mys, förhoppningsvis. Kram på er!

 

Skickat via Blogsy

En massa tjorv

Eftersom jag kände mig en aning slutkörd igår, så tyckte mannen att jag skulle ta en dag utan en massa måsten idag - typ ligga på sofflocket (förutom det inplanerade tandläkarbesöket med Turbo). Och hur gick det då? Jodå, hyfsat bra får jag säga. Tandläkarbesöket blev tyvärr inställt pga att tandläkaren är sjuk igen. Jag ringde faktiskt och kollade med Turbo om han kunde tänka sig en annan tandläkare. Isf hade vi kunnat komma samma tid idag och träffa en annan. Men se, det gick inte! Kunde ju gissa det, men tänkte ändå att han skulle få avgöra det själv. Så nu är ny tid inbokad om några veckor igen....

Jag har slappat en del idag, men också fått en del måsten gjorda. Det är några grejer som ligger över mig som jag måste få gjorda innan Turbo blir 18 år om ett par veckor. Jag är redan sent ute och det stressar mig. Så jag tog ett nappa-tag i det idag och kom en bra bit på väg. Två stora saker måste fixas (eller stora och stora, det är stort för oss/Turbo), och det ena är ID-kort och det andra är att ansöka om god man.

Men det där var inte så "bara". Det krävs personbevis så det var bara att ringa skatteverket och fixa det. Och en del annat strul.
ID-kort kommer vi att ordna på banken så jag ringde dit också. De är mycket tillmötesgående! Eftersom Turbo måste med, så anpassas mötet efter hans behov så gott det går. Vi får komma efter att de har stängt så det är minimalt med folk där. Vad jag gillar den här kommunen!! Rätt folk på rätt plats lite var stans!!
Nu ska det fixas ett foto på Turbo som vi kan använda till ID-handlingen också, men det kanske går smidigt med hjälp av en av assistenternas pappa - vi får se.

Jag sökte också en handläggare på kommunen idag, för jag behövde få svar på några frågor ang ansökan om god man. Hon fanns inte på plats men ringde upp mig sen - lagom till att Turbo kom hem så jag kunde inte ta samtalet. Men vi försöker i morgon igen. Nu är det bäst att köra när jag börjat med papperen. Det måste ju bli klart rätt omgående.

Innan jag avslutar det här inlägget, måste jag bara skriva om Turbos status just nu - han är helt UNDERBAR i humöret! En härlig kontakt har jag fått med honom ett par dagar nu och det känns fantastiskt. Lugn, go och glad! Vi njuter så länge det varar för vi vet vad som kan komma över en natt.....

Kramar i kvällen ♥

Funderingar och strul

Här grubblar jag vidare på hur beskedet till Turbo ska ges. Jag har fått ett par tips iaf, från kunniga människor. Men det finns förstås inget som kan mildra det negativa totalt. Men, men, jag funderar ett par dagar till....

Ikväll hade jag räknat med utbrott från Turbos sida för det har strulat lite på dan med bl a strömavbrott. Erik har jobbat från tidiga morgonen till sena kvällen, så nu har jag och mannen tagit över. Än är det lugnt, men dagen är inte slut än. Vi hoppas förstås på det bästa. Min kropp är inte med mig idag. Känner mig slutkörd, så en fortsatt lugn kväll föredrar vi extra mycket just ikväll.

I morgon måste vi vara pigga och alerta igen, för ett tandläkarbesök väntar på eftermiddagen. Dags att visa upp den där lagningen som gått sönder på Turbo. Sen har vi förstås ingen aning om hur de vill att det ska åtgärdas. Om nu inte tandläkaren blir sjuk igen. Vi kan aldrig vara säkra på att det flyter på som det ska. Morgondagen är ett oskrivet blad....

På återseende! Kramar!

Skickat via Blogsy

Toppen.... med dold oro

Hur är läget här då, kanske ni undrar? Egentligen är det bara toppen, om vi räknar bort orosmoment som ligger och lurar i vassen och som inte Turbo är medveten om än. Jag hämtade Turbo på korttids i söndags eftermiddag och läget var lugnt. Ingen hade berättat några oroande saker för honom, så han var på bra humör. Vi körde förstås en extra runda, för det är ändå bra att han får landa en stund i bilen innan vi kommer hem.

Det känns just nu som att lugnet är på väg tillbaka i Turbo. Gårdagen flöt på bra, vad jag förstår. Assistenter skötte om honom under hela långa dagen. Först Nisse, sen Erik. När jag och mannen kom hem vid 21 så var det frid och fröjd.

Idag när Turbo kom hem på eftermiddagen var han helt cool och kändes t o m harmonisk. Underbart! MEN vilket dilemma jag får av det här.... Vi måste berätta en stor och negativ grej som kommer att hända om några veckor. Vi kan inte berätta när han inte är i balans och nu när han verkar vara i bättre balans så vill jag inte förstöra den härliga dagen/kvällen med ett negativt besked. Jag vill njuta av en trevlig kväll, nu när humöret är på topp. Men nån gång (ganska omg) måste det berättas.... Jag skjuter på det nån dag till!

Nu har vi iaf fått en tid inbokat till ett möte med berörda ang bygget. På det mötet är det tänkt att startskottet ska gå, så det blir godkänt att byggarna kan sätta spaden i jorden. Om nu ingen har någon invändning att komma med så ska det kunna starta sen. Men vi får tåla oss ett par veckor, så får vi se vad som händer.

Kram på er ♥

Ett försök att andas....

Nu är det dags att kliva ur idet, och nu fortsätter jag skriva där jag slutade i onsdags kväll. Turbo var ju en aning labil och vi fick verkligen fälla ut alla känselspröt så långt vi kunde för att känna av honom och gå på tå så mycket vi bara kunde. Kvällen avlöpte efter omständigheterna rätt hyfsat.

Torsdagen kom och Turbo kom efter lite om och men iväg med Nisse på morgonen. Jag skulle sen snabbt packa korttidsväskan, åka och lämna den på korttids och sen dra iväg till ett långt möte med Kent på assistansbolaget. Vi hade en del att gå igenom. MEN det blev strul direkt när Nisse och Turbo kom till stugan, så Nisse kontaktade mig. Det var helt strömlöst i stugan och därmed befaras ett stort utbrott från Turbos sida, i o m att han är väldigt labil redan innan. Jag ringer och donar lite och får fatt i någon på skolan som ska ta tag i det.

Resultatet blir att Nisse och Turbo åker hem och tillbringar dagen här hemma, det skulle inte komma ström på flera timmar. Jag är ändå borta, så på det viset var det lugnt. Jag åker iväg - har nästan en timme till assistansbolaget - men efter vägen börjar Turbo smsa mig så jag får stanna stup i kvarten för att svara honom. Vid det här laget har min puls gått upp rätt rejält, eftersom jag vet vad som händer om jag inte kan lugna Turbo.... Jag gör mitt bästa och till slut känns det rätt ok. Hade förvarnat att jag skulle bli sen till mötet och när jag väl kom fram var jag väl inte nere på jorden direkt.... Men gott att landa på assistanskontoret bland goa människor där alla förstår hur livet kan vara ibland. (Ni är sååå bäst!! men det vet ni redan. ♥)

Jag och Kent hade en hel del att gå igenom. Bl a behövde vi göra ett nytt grundschema eftersom det om någon vecka, inte längre kommer att stämma när korttids byter helger för Turbo. Till slut fick vi ihop det ganska bra, fattas bara ett par finjusteringar så är det klart. Lite andra frågor fanns också att ventilera. Det känns sååå gott att kunna vältra över vissa problem på assistansbolaget, där vi vet att det löser sig så småningom. Känns hur tryggt som helst att ha dem, inkl Kent, i ryggen när det krisar.

Efter en lunch därborta och sen ännu mera frågesnack, så drog jag hemåt. Jag var hemma en liten stund innan det var dags för mig och mannen att åka iväg en sväng på kvällen. Jag kan väl lugnt erkänna att jag inte var speciellt skärpt på bortaplan bland vännerna. När vi kom hem hade jag ännu svårare att hålla mig vaken i soffan. Det var länge sen jag var så slut och trött. Kroppen och knoppen blir rätt så utpumpad när jag ska lotsa Turbo så som jag fått göra det senaste.

Ja, ja, upp och hoppa och jobba hela fredagen lång och sen äntligen slappa i soffan med fredagsmys. Men förstås... vi hade ett möte på habiliteringen på fredagsmorgonen innan jobbet väntade. Det ska jag redogöra för i ett annat inlägg.
Igår när det var lördag, tog jag mig en ide-dag. Jag ville inte ha en endaste tid att passa, jag ville inte vara bland folk öht, utan bara slappa här hemma och ta dan som den kom. Jag behöver såna dagar emellanåt och det måste ju sammanfalla med att Turbo är på korttids. Det enda jag gjorde utanför hemmets väggar, var att gå ut och äta med mannen mitt på dan. Resten blev mys hemma.

Snart är det dags att hämta hem Turbo från korttids. Jag är spänd på att se i vilket skick han är i nu. Kanske, kanske har han fått reda på något negativt där?? Vi får se. Jag hoppas att han inte ska vara alltför labil....

Kram på er ♥

Kurandet.....

.... i idet fortsätter för min del.

Ta hand om er och var rädda om varann ♥ Kram ♥

Går i ide....

.... för ett dygn eller två. Men det blir en aning dragigt i det huset. :)

Kram på er och ha en trevlig helg! ♥

På väg utför

Tyvärr tror jag absolut att Turbo är på väg in i en sämre period nu. Några utbrott igår, som jag skrev om här, och dagen idag har inte heller varit helt bra. Morgonen var stökig, men så länge jag orkar vara lågaffektiv så funkar det. Den dagen jag inte klarar det, då är det kört.

Mitt på dagen idag, fick jag sms från Turbo. Han ville att jag skulle hämta honom, för ett segt internet triggade honom. Klart jag hämtade honom så han fick bryta sina tankar lite. Vi körde en rejäl runda med bilen och jag märkte under turen att han inte alls var i balans.
Under tiden som jag och Turbo var borta från "stugan vid sjön" gjorde assistent Erik ett hästjobb. Han satt minsann inte och vilade den stunden utan jobbade febrilt, snabbt och effektivt för att hinna klart med en grej som inte går att göra när Turbo är i närheten. Bra jobbat där!!

När vi ser nu hur Turbo är instabil, så undrar jag ju hur det kommer att gå framöver. Dels kommer en stor negativ förändring att ske om några veckor och dels kommer bygget igång hemma hos oss. Hur ska både han och vi fixa det här? Ja, det återstår att se. En dag i taget.

Nu har assistent Erik precis åkt hem härifrån, efter ett långpass med Turbo idag. Jag och mannen tar över och vi lär få gå på tå tills Turbo ligger i sängen... ett under om vi klarar oss utan utbrott ikväll....

Kram på er ♥

Massa utbrott....

Det händer så mycket just nu så jag vet inte vart jag ska börja nånstans. Men jag börjar väl med det däringa märkliga utbrottet som Turbo fick i lördags efter att assistenten varit här. Allt var ju frid och fröjd när vi kom hem och minuterna efteråt vände det blixtsnabbt. Jag och mannen såg ut som fågelholkar och fattade ingenting.

Vi hade det mysigt och stod och pratade alla tre i köket - bara en sån sak! Och helt plötsligt - som en blixt från klar himmel - så exploderade Turbo i ett stort utbrott. Då gäller det att tänka efter! Vad sa vi? Vad gjorde vi? Jag nystade i hjärnan lite och kom fram till fyra stolpar där något av dem kunde tänkas beröra något som Turbo reagerade på.

Vi hade alltså pratat om te, honung och ut och åka en sväng med bilen och assistenten hade nyss varit här. Allt tänkbart måste med om vi ska kunna få fram vad det är som felar. Här körde Turbo med teckenspråk för han var inte så lugn så man fick ordentlig kontakt. Tumme upp, tumme ner, tumme åt sidan. Jag tolkade och tänkte till. Till slut kröp det fram att det hade viss anknytning till assistenten, och jag förstod då vad det gällde.

Allt känns så bra mellan Turbo och assistenten så jag hade blivit väldigt förvånad om det var något mellan dem. Men jag hade visat mannen att han hade lämnat mat kvar i vår kyl och sa till mannen att det är bra om vi inte blandar ihop den med vår mat (det var likt nåt vi brukar ha hemma). Detta hörde Turbo och blev väääääldigt orolig av det. Han var rädd att vi skulle ta fel och äta upp assistentens mat...... Jag blev förvånad över att han reagerade på en sån sak, och jag kommer inte att nämna något om mat i vårt kylskåp framöver! Självklart ska assistenterna kunna ha mat kvar i kylen tills nästa dag, men jag behöver ju inte kommentera det inför Turbo!

Korta saker nedskrivna på ett papper hjälper Turbo på traven i såna här lägen. Teckenspråk funkade finfint när han inte kunde/ville prata känslor. Väldigt enkla, men fantastiska hjälpmedel!

Efter skolan och "stugan vid sjön" idag så körde assistent Erik hem Turbo och jag såg direkt när han klev ur bilen att ansiktet var stelt. Jag förväntade mig utbrott och mycket riktigt kom det på direkten. Jag trodde då att det hade att göra med att vi fick återbud från tandläkaren idag, så Erik fick meddela det under dagen. Plötslig ändring i schemat funkar inte, även om det är till det positiva hållet. Men Turbo förnekade att det berodde på det. Till slut kröp det fram att han inte visste var hans mobil var! Men den hade jag koll på, så för mig var det lugnt. Han hade säkert gått och oroat sig över den hela eller halva dagen!

Mer utbrott kom sen och jag tänkte att det kanske sitter kvar att han varit så orolig under dagen. Men när vi var ute och åkte en runda med bilen under kvällen så kom det fram ytterligare en orsak till oro. Han hade sett att det var utritat några streck på vägen utanför "stugan vid sjön" och han förstod att man ska gräva fiber där. Då var han rädd för att de ska gräva medans de sitter inne i stugan och när de ska hem så kommer de inte ut!!

Ja, det finns mycket att bli orolig över när man heter Turbo. Och inte är det alltid så lätt för oss i omgivningen att förstå vad som oroar. Det är väldigt svårt för Turbo att berätta VAD som oroar. Men har vi bara fått fram det genom ritprat el dyl så är det lättare för honom att sätta fler ord på situationen sen.

Tyvärr fick jag ikväll ett sms om ytterligare ett stort orosmoment som kommer att dyka upp inom kort. Men det berättar jag inte för Turbo här och nu. Det räcker för nu för honom....

Allt för idag. Sov sött och kram på er ♥

Boende, utbrott, oro....

Som sagt, jag och mannen hade en helmysig dag i lördags när assistent Erik var här hela långa dagen. Först träffade vi lite vänner på förmiddagen innan vi drog iväg till ett större köpcentra i en stad som inte är vår närmaste stad.... Vi behövde bl a shoppa lite kläder till Turbo. Han växer så det går åt lite nytt emellanåt. Anledningen till att vi inte åkte till vår närmaste stad som vi brukar, var att vi ville in på Ikea och titta lite. Vi behöver få lite tankar och idéer till t ex pentryt i Turbos krypin när det blir färdigt. Ingen panik än, men bra att plantera lite i våra tankar så vi kan grubbla fram något bra så småningom.

I sammanhanget kan jag försöka spinna vidare på Ninas fråga angående boendet för Turbo. Det gäller alltså lite längre fram i tiden. Jag och mannen har som sagt inga planer på att flytta, men frågan avsåg när vi inte längre finns i livet - kan Turbo bo kvar då? Jadu, ingen aning faktiskt! Nu kan vi ju gå bort i morgon om det vill sig illa, men tänker vi ytterligare några år framåt... nej, jag vet inte alls. Ingen vet idag hur Turbo kommer att utvecklas eller vilken ekonomi han kommer att ha om t ex tio år. Vi får helt enkelt vänta och se åt vilket håll saker och ting går åt och göra det bästa utmed vägen framåt.

Utbrottet som kom väldigt plötsligt i lördags kväll, skulle jag vilja berätta om här och nu. Men jag avvaktar lite. Det är som bäddat för att missförstås om jag skriver om det nu. Jag ska försöka få reda på lite mer av Turbo exakt vad som gjorde att han gick i taket så våldsamt. Vi har ringat in orsaken, men vill veta nån liten detalj till innan jag skriver om det. Samtidigt vill jag berätta om det, för jag tror att många kan lära sig ett och annat ang autismen av den erfarenheten. Återkommer alltså....

Nej, nu är det nattningsprocess som väntar! Men måste bara få ur mig lite tankar om eftermiddagen idag.... Vi var nog flera som blev uppskrämda och var nervösa så vi hade ont i magen i em. Jag säger bara en sak: K - E - N - T!! Sen säger jag inte mer.... men jag var ändå "lyckligt" lottad eftersom jag hade telefonkontakt hela tiden och fick uppleva dramatiken "live" medans jag ändå var orolig. Hmm.... (Turbo är INTE inblandad i detta orosmoment). Det var för väl att det blev ett bra slut på det hela iaf!

Kram, kram ♥