En dag med nya utbrott

Nya tag var det väl tänkt att vi skulle ta idag. Men det kom liksom av sig. Morgonen började bra och allt gick "lugnt" tillväga även om en utomstående säkert hade tyckt det var en mycket stimmig och störig morgon. Men efter våra mått mätt så gick allt bra. När Turbo var som värst uppe i varv så skämtade han själv till det och sa att "Jag behöver ingen medicin" och så garvade han mitt i racet! Han har humor den här killen! :) Men sen svalde han snällt sin medicin.

Turbo var en aning väntande och förväntansfull över att han skulle få en heldag med assistent Nisse här som skulle komma kl 10. MEN han kom inte. När jag ringer upp honom så står det olika tider i våra almanackor och han hade hoppat in på annat jobb nu och kom inte ifrån! SURT värre! Jag hade gått ut på verandan för att ringa så inte Turbo hörde mig. Ni kan bara ana hur tunga mina steg var när jag gick in för att berätta att Nisse inte kunde komma förrän kl 15 :( Den känslan jag hade när jag stod därute var att nu går jag härifrån, jag vill inte gå in och berätta något som garanterat utlöser ett utbrott. Jag ville som sagt bara öppna verandadörren och promenera iväg ut på gatan - bort, bort. Efter gårdagens stora utbrott så visste jag vad som var att vänta.

Naturligtvis gick jag inte min väg, utan jag tog några djupa andetag, kopplade på värsta psykologen och la upp en plan i huvudet som jag skulle lägga fram för Turbo för att om möjligt kunna lindra något. Det gick väl så där, kan jag meddela. Men visst, utbrottet hade kunnat vara värre. Jag tyckte ändå att han sansade sig relativt snabb, trots allt och jag försökte stryka honom medhårs så gott jag kunde. Utbrottet igår var betydligt värre och jag grubblar fortfarande på vad det kan vara. För med all säkerhet är det något som gnager i honom, det märktes igår vid läggdags då vi myste lite vid nattningen - något är det som spökar för honom.....

Nåja, Turbo lugnade väl hyfsat ner sig iaf och sen hade han kontakt via Skype med Nisse under dagen så de bröt isen på det sättet. När Nisse sen kom vid 15-tiden så var läget som vanligt mellan dem igen och det var ju väldigt skönt. Annars kan en sån här miss göra att det smäller när de möts, men nu slapp vi det scenariot iaf.

Jag och mannen fick planera om dagen för vår del. Vi hade planerat en tur, men den fick vi ställa in eftersom den inte passar att ta på seneftermiddagen och kvällen. Vi får ta den utflykten vid ett annat tillfälle, jag har bara väntat några år på det så då kan jag vänta lite till..... ;)
I stället tog vi bilen och åkte och fotade lite på lite fina ställen. Sen tog vi vägen om stan och gick på Harrys och åt lite gott innan vi drog hemåt igen. Även om dagen inte blev som vi tänkt oss så blev det ju ändå bra till slut.

Nu tänkte vi försöka oss på lite mysfilmkväll i soffan. Tror ni att vi lyckas med det?? Ja, det återstår att se, men hoppas kan vi ju alltid. Tycker det räcker med motgångar nu.
Kram, kram i stugorna ♥

PS. Svar till Mamma Z:s fråga kommer i ett senare inlägg.