fredag 31 maj 2013
Ordfattigt....
Kikar in så här på fredagskvällen och vill önska er en mysig och trevlig start på helgen! Fortsättning följer.... Kram på er alla ♥
torsdag 30 maj 2013
En dag....
Gårdagen slutade med att vi fick backa med duschningen. Turbo blev för trött och det var ingen idé att propsa på att duscha. Då hade vi bara triggat fram ett utbrott och det är det inte värt. Men i morse blev det dusch i stället, det gick lättare. Då slapp jag skicka med klädnypor till lärare och elever.... ;)
Vilken dag det har varit här idag! Turbo kom iväg till skolan som vanligt och jag bestämde igår att jag skulle ta en hemmajobbardag idag. Jag mådde inte bra igår utan var nära en kraschlandning men klarade mig med nöd och näppe. Tur att Turbo blev trött och la sig lite tidigare igår så jag fick en timme att pusta på på kvällen. Idag satte jag mig hemma och jobbade, för då slipper jag stressen runt omkring även om jag har mycket att göra. Gårdagen blev ruskigt stressig på jobbet och så blir det ibland, men det var nog droppen för mig då. Idag blev det lite lugnare.
Vid lunchdags tog jag en paus och hämtade pizza till mig och en vän i diagnoslandet. Vi satte oss vid sjön i samhället och åt och njöt av solen och lugnet. Ett underbart väder hade vi och så rofylld miljö! Men en timmes lunchpaus går ruskigt fort när man har trevligt så det var bara för mig att åka hemåt igen.
Med mig hem följde en liten figur som vännen virkat :) Jättehäftig - TACK! Den blev uppskattad av Turbo, kan jag berätta!
Turbo hade varit med om mycket på skolan idag, så när han kom hem var han ordentligt trött. Han låg nästan 1,5 timme i soffan så jag passade på att prata lite med honom så pass som det gick. Mysigt! De hade gått till de nya skollokalerna och tittat och de hade fått en genomgång av ett par utomstående personer också. Jag tror det gått ganska bra, men oron lyste lite igenom när han låg i soffan ändå. Han tuggade frenetiskt på både naglar och T-shirt. Men när han vilat färdigt så släppte det lite.
Sen blev det dator och programmering en stund innan han ville iväg och cykla. Bara för mig att haka på och det är faktiskt tredje dagen av fyra som vi cyklar den här veckan. Jättekul att han vill börja röra på sig! Det blev alltså både cykling och glassätande utanför Willy´s innan vi var hemma igen. Nu känns det lite i benen...
Turbo har nog somnat ovaggad ikväll även om det blev lite sent. Han var så uppslukad av att titta i ett par böcker han fått med sig hem från skolan idag. Läraren Palle hade gett honom några matteböcker som är för att förbereda sig för högskolestudier. Det är alltså en nivå högre än gymnasienivå!! Vad ska det bli av honom, han går ut åttan nu..... Bara att hoppas att det går att fånga hans mattehuvud och göra något bra av det trots hans övriga svårigheter här i livet.....
Nähä, nu ska jag gå och knyta mig så jag inte blir alltför trött inför morgondagen. Godnatt med er och sov sött! ♥
 |
Vilken dag det har varit här idag! Turbo kom iväg till skolan som vanligt och jag bestämde igår att jag skulle ta en hemmajobbardag idag. Jag mådde inte bra igår utan var nära en kraschlandning men klarade mig med nöd och näppe. Tur att Turbo blev trött och la sig lite tidigare igår så jag fick en timme att pusta på på kvällen. Idag satte jag mig hemma och jobbade, för då slipper jag stressen runt omkring även om jag har mycket att göra. Gårdagen blev ruskigt stressig på jobbet och så blir det ibland, men det var nog droppen för mig då. Idag blev det lite lugnare.
Vid lunchdags tog jag en paus och hämtade pizza till mig och en vän i diagnoslandet. Vi satte oss vid sjön i samhället och åt och njöt av solen och lugnet. Ett underbart väder hade vi och så rofylld miljö! Men en timmes lunchpaus går ruskigt fort när man har trevligt så det var bara för mig att åka hemåt igen.
Med mig hem följde en liten figur som vännen virkat :) Jättehäftig - TACK! Den blev uppskattad av Turbo, kan jag berätta!
Turbo hade varit med om mycket på skolan idag, så när han kom hem var han ordentligt trött. Han låg nästan 1,5 timme i soffan så jag passade på att prata lite med honom så pass som det gick. Mysigt! De hade gått till de nya skollokalerna och tittat och de hade fått en genomgång av ett par utomstående personer också. Jag tror det gått ganska bra, men oron lyste lite igenom när han låg i soffan ändå. Han tuggade frenetiskt på både naglar och T-shirt. Men när han vilat färdigt så släppte det lite.
Sen blev det dator och programmering en stund innan han ville iväg och cykla. Bara för mig att haka på och det är faktiskt tredje dagen av fyra som vi cyklar den här veckan. Jättekul att han vill börja röra på sig! Det blev alltså både cykling och glassätande utanför Willy´s innan vi var hemma igen. Nu känns det lite i benen...
Turbo har nog somnat ovaggad ikväll även om det blev lite sent. Han var så uppslukad av att titta i ett par böcker han fått med sig hem från skolan idag. Läraren Palle hade gett honom några matteböcker som är för att förbereda sig för högskolestudier. Det är alltså en nivå högre än gymnasienivå!! Vad ska det bli av honom, han går ut åttan nu..... Bara att hoppas att det går att fånga hans mattehuvud och göra något bra av det trots hans övriga svårigheter här i livet.....
Nähä, nu ska jag gå och knyta mig så jag inte blir alltför trött inför morgondagen. Godnatt med er och sov sött! ♥
onsdag 29 maj 2013
Uppstyrning
På skolan idag har de ritpratat om flytten med Turbo. De har också styrt upp en del annat med hjälp av bilder eftersom det kommer lite annorlunda dagar framöver i o m att vi närmar oss skolavslutning. Vi gör ett försök med sån här uppstyrning få se om Turbo blir lite lugnare. Nu väntar jag också in lite schema från korttids också så får Turbo en bättre bild av den närmaste tiden. Jag hoppas verkligen att detta ska hjälpa honom att bli lugnare för det börjar kännas jobbigt att ha det så här turbulent i vardagen.
Men det är förstås mycket som händer som inte är som vanligt. Idag hade den nya läraren (jag kallar honom för Joakim här på bloggen) som kommer i stället för Palle nästa termin, varit på besök hos Turbo. Jag tror det är tredje gången de träffar varandra och tanken är att de ska träffas ett par gånger under sommaren också genom korttids hjälp. Det behövs absolut, eftersom Turbo inte känner sig trygg efter dessa gånger bara. Nästa vecka ska vi föräldrar också träffa Joakim för att vi ska bekanta oss med varandra. Alltid spännande när man träffar ny personal.
Tack för era kommentarer här på bloggen och jag ska spinna vidare på ett par av dem jag fått. Först och främst Tack Frant för komplimangen över bilderna! Blir så glad! Sen nämnde du om en biltur kunde vara ett alternativ för att kunna nå Turbo och prata ut med honom. Många tycker att det är lättare att prata när man åker bil, men tyvärr stämmer inte det på Turbo. Jag försökte lirka med honom idag när vi tog en omväg hem från skola och fritids, men det måste ju vara helt rätt läge och det blir det inte bara för att man sitter i en bil med honom. Tyvärr...
Nina funderade också om det kunde vara en kombination av allt nytt som oroar Turbo. Och visst kan det vara det! En sak kanske hade gått, men nu är det många saker samtidigt och då blir det för mycket. När det blir så här många saker som oroar på en gång så är det naturligtvis inte lätt för Turbo att peka på något specifikt som är jobbigt. Så det man kan göra i nuläget är nog att underlätta för honom genom att vara övertydlig med hjälp av bilder och förberedelser.
En tanke jag fick är också att han ganska nyligen har gått igenom en massa förändringar med flytten av korttids och byte av personal där och trots allt klarat det otroligt bra. Dessutom fattas Tina på resursskolan som var hans trygghet från början (hon är fortfarande sjukskriven). Att det kommer många förändringar igen så tätt inpå allt detta, var nog inte så lyckat.
I morgon ska de på resursskolan gå och titta på det nya stället där skolan kommer att vara fr o m nästa termin och det blir ju spännande. När jag läste i kontaktboken om det tidigare i veckan så blev jag lite fundersam över upplägget och jag pratade med Turbo om det. Och mycket riktigt så var det en detalj där som han hade åsikter om. Jättebra att han kunde berätta det! Han ville inte gå med de andra tre eleverna över samhället på väg dit utan han ville gå före de andra med en lärare. Att gå tillsammans allihop skulle bli för rörigt för honom precis som min magkänsla sa. Underbart när han talar om själv hur han behöver ha det!!
Nu ska vi ta lite dusch- och kvällsbestyr här få se om vi klarar det utan utbrott idag.....
Kramar till er alla ♥
Men det är förstås mycket som händer som inte är som vanligt. Idag hade den nya läraren (jag kallar honom för Joakim här på bloggen) som kommer i stället för Palle nästa termin, varit på besök hos Turbo. Jag tror det är tredje gången de träffar varandra och tanken är att de ska träffas ett par gånger under sommaren också genom korttids hjälp. Det behövs absolut, eftersom Turbo inte känner sig trygg efter dessa gånger bara. Nästa vecka ska vi föräldrar också träffa Joakim för att vi ska bekanta oss med varandra. Alltid spännande när man träffar ny personal.
Tack för era kommentarer här på bloggen och jag ska spinna vidare på ett par av dem jag fått. Först och främst Tack Frant för komplimangen över bilderna! Blir så glad! Sen nämnde du om en biltur kunde vara ett alternativ för att kunna nå Turbo och prata ut med honom. Många tycker att det är lättare att prata när man åker bil, men tyvärr stämmer inte det på Turbo. Jag försökte lirka med honom idag när vi tog en omväg hem från skola och fritids, men det måste ju vara helt rätt läge och det blir det inte bara för att man sitter i en bil med honom. Tyvärr...
Nina funderade också om det kunde vara en kombination av allt nytt som oroar Turbo. Och visst kan det vara det! En sak kanske hade gått, men nu är det många saker samtidigt och då blir det för mycket. När det blir så här många saker som oroar på en gång så är det naturligtvis inte lätt för Turbo att peka på något specifikt som är jobbigt. Så det man kan göra i nuläget är nog att underlätta för honom genom att vara övertydlig med hjälp av bilder och förberedelser.
En tanke jag fick är också att han ganska nyligen har gått igenom en massa förändringar med flytten av korttids och byte av personal där och trots allt klarat det otroligt bra. Dessutom fattas Tina på resursskolan som var hans trygghet från början (hon är fortfarande sjukskriven). Att det kommer många förändringar igen så tätt inpå allt detta, var nog inte så lyckat.
I morgon ska de på resursskolan gå och titta på det nya stället där skolan kommer att vara fr o m nästa termin och det blir ju spännande. När jag läste i kontaktboken om det tidigare i veckan så blev jag lite fundersam över upplägget och jag pratade med Turbo om det. Och mycket riktigt så var det en detalj där som han hade åsikter om. Jättebra att han kunde berätta det! Han ville inte gå med de andra tre eleverna över samhället på väg dit utan han ville gå före de andra med en lärare. Att gå tillsammans allihop skulle bli för rörigt för honom precis som min magkänsla sa. Underbart när han talar om själv hur han behöver ha det!!
Nu ska vi ta lite dusch- och kvällsbestyr här få se om vi klarar det utan utbrott idag.....
Kramar till er alla ♥
tisdag 28 maj 2013
Fingertoppskänsla
Hör och häpna... men det kom inget utbrott här igår kväll!! Men det kostade på. Assistent Kent fick ett halvsurt mottagande av Turbo när han kom. Det var bara för Kent att backa några steg och anpassa sig efter situationen. Eftersom han är van att jobba med barn med diagnoser så läste han av Turbo bra och så småningom tinade Turbo upp lite. När Kent åkte hem så fick mannen ta över. Egentligen var det min tur att ta kvällspasset med Turbo och mannen förväntade att få en ledig kväll. Men tji fick han för det!! Han fick lägga på ett extra kol och ta så gott som hela passet och anstränga sig till max för att inte utbrottet skulle vara ett faktum. Men mannen jobbade på bra så vi hade det hyfsat lugnt här ända tills Turbo somnade. Skönt! Det känns som en liten seger!
Eftersom det blev mannen som fick ta över läggproceduren igår så hade jag ingen möjlighet att göra nån typ av ritprat med Turbo för att nysta i vad som är fel. Och eftersom vi skulle ha möte med bl a skolpersonalen idag så ville jag ändå veta lite om Turbos eventuella reflektioner innan vi träffades. Så jag försökte lite smått i morse med Turbo, men där är det en rejäl balansgång att gå. Det kan ju utlösa ett utbrott när jag ritpratar om det blir för känsligt och då kommer han inte iväg till skolan.
Jag fick ut så pass mycket som att det jag nu tog upp så var de grejerna bra, förutom den kommande flytten av skolan och även att läraren Palle slutar efter den här terminen. MEN han markerade heller inte att det var katastrofgrejer! Positivt så långt iaf.
I eftermiddag har assistent Nisse varit här medan vi var på skolmötet. Nu i kväll har jag pratat mera med Turbo och nu är jag ganska säker på att han inte vet vad det är som oroar. Inget han kan peka på iaf. Vi hade ett jättemysigt samtal här och han var helt sansad och förnuftig när vi pratade.
Under skolmötet kom vi inte fram till något speciellt heller som det skulle kunna vara. Det kom fram några detaljer som det möjligtvis skulle kunnat vara, men det förnekar Turbo ikväll att det påverkar honom negativt. Däremot så reagerade jag på vissa detaljer på skolan som jag såg tydligt och som jag tror skulle kunna påverka negativt. Jag tror de behöver bli mera tydliga och gärna med bilder när det gäller vad som händer och sker och vad som ska hända. Där tror jag det brister en del för tillfället. Det kan ju vara en sån "enkel" sak som gör att han känner sig otrygg, speciellt nu när det går inför sommarlov och en hel del förändringar.
Nej, han är inte lätt min son och det gäller att ha fingertoppskänsla för att reda ut vad som är fel. Vi får hoppas på att det lugnar sig efter att en uppskärpning med bilder har genomförts. Med på mötet idag var också den relativt nya rektorn och han är suverän i sitt tänk och sin syn på det hela! Det bådar gott för framtiden.
Kram på er och sov gott ♥
Eftersom det blev mannen som fick ta över läggproceduren igår så hade jag ingen möjlighet att göra nån typ av ritprat med Turbo för att nysta i vad som är fel. Och eftersom vi skulle ha möte med bl a skolpersonalen idag så ville jag ändå veta lite om Turbos eventuella reflektioner innan vi träffades. Så jag försökte lite smått i morse med Turbo, men där är det en rejäl balansgång att gå. Det kan ju utlösa ett utbrott när jag ritpratar om det blir för känsligt och då kommer han inte iväg till skolan.
Jag fick ut så pass mycket som att det jag nu tog upp så var de grejerna bra, förutom den kommande flytten av skolan och även att läraren Palle slutar efter den här terminen. MEN han markerade heller inte att det var katastrofgrejer! Positivt så långt iaf.
I eftermiddag har assistent Nisse varit här medan vi var på skolmötet. Nu i kväll har jag pratat mera med Turbo och nu är jag ganska säker på att han inte vet vad det är som oroar. Inget han kan peka på iaf. Vi hade ett jättemysigt samtal här och han var helt sansad och förnuftig när vi pratade.
Under skolmötet kom vi inte fram till något speciellt heller som det skulle kunna vara. Det kom fram några detaljer som det möjligtvis skulle kunnat vara, men det förnekar Turbo ikväll att det påverkar honom negativt. Däremot så reagerade jag på vissa detaljer på skolan som jag såg tydligt och som jag tror skulle kunna påverka negativt. Jag tror de behöver bli mera tydliga och gärna med bilder när det gäller vad som händer och sker och vad som ska hända. Där tror jag det brister en del för tillfället. Det kan ju vara en sån "enkel" sak som gör att han känner sig otrygg, speciellt nu när det går inför sommarlov och en hel del förändringar.
Nej, han är inte lätt min son och det gäller att ha fingertoppskänsla för att reda ut vad som är fel. Vi får hoppas på att det lugnar sig efter att en uppskärpning med bilder har genomförts. Med på mötet idag var också den relativt nya rektorn och han är suverän i sitt tänk och sin syn på det hela! Det bådar gott för framtiden.
Kram på er och sov gott ♥
måndag 27 maj 2013
Otroligt spänt och laddat!!
Måndag idag och Turbo blev skjutsad direkt från korttids till skolan i morse av korttidspersonalen. Helgen på korttids hade visst gått bra. Turbo hade t o m fått träffa en vikarie under några timmar för att de skulle få lära känna varandra så sakta inför sommaren.
När Turbo kom hem så..... ja, han landade vid datorn men jag fick inte vara i närheten! Hans ansiktsuttryck signalerar tydligt att det är något som inte stämmer. Och nu är det nära att det rinner över, jag tror inte att det håller hela dagen utan att det spricker för honom! Oj, så spänt det är i Turbos ansikte! Om det nu rinner över ikväll så hoppas jag att han får ut iaf nån liten mening som gör att vi förstår vad som oroar och som inte är bra. Nånting är det och min magkänsla säger mig att det är något som är galet utöver de förändringar som väntar..... Rätt eller fel?? Vet inte just nu!
Jag träffade korttidspersonalen Tom i morse som hade reflekterat över vissa uttalanden från Turbo och hur han reagerat i vissa situationer. Allt tyder på att det är något med skolan som är boven i dramat. Men att reda ut exakt vad det är - det är inte det lättaste när vi inte ser detaljer från skolmiljön. Kommer det inte fram något från Turbo ikväll så har vi ett möte med bl a skolpersonal i morgon. Då får vi försöka bena ut lite olika saker få se om vi kommer fram till vad som är den felande länken.
Nu ska jag snart avsluta min rast. Assistent Kent har varit här några timmar nu och nu är det dags för mig och mannen att ta över. Jag biter ihop, tar ett djupt andetag och väntar på den stora smällen. Som sagt, jag tror inte den här dagen slutar utan att det brakat löst hos Turbo.
Kram på er ♥
När Turbo kom hem så..... ja, han landade vid datorn men jag fick inte vara i närheten! Hans ansiktsuttryck signalerar tydligt att det är något som inte stämmer. Och nu är det nära att det rinner över, jag tror inte att det håller hela dagen utan att det spricker för honom! Oj, så spänt det är i Turbos ansikte! Om det nu rinner över ikväll så hoppas jag att han får ut iaf nån liten mening som gör att vi förstår vad som oroar och som inte är bra. Nånting är det och min magkänsla säger mig att det är något som är galet utöver de förändringar som väntar..... Rätt eller fel?? Vet inte just nu!
Jag träffade korttidspersonalen Tom i morse som hade reflekterat över vissa uttalanden från Turbo och hur han reagerat i vissa situationer. Allt tyder på att det är något med skolan som är boven i dramat. Men att reda ut exakt vad det är - det är inte det lättaste när vi inte ser detaljer från skolmiljön. Kommer det inte fram något från Turbo ikväll så har vi ett möte med bl a skolpersonal i morgon. Då får vi försöka bena ut lite olika saker få se om vi kommer fram till vad som är den felande länken.
Nu ska jag snart avsluta min rast. Assistent Kent har varit här några timmar nu och nu är det dags för mig och mannen att ta över. Jag biter ihop, tar ett djupt andetag och väntar på den stora smällen. Som sagt, jag tror inte den här dagen slutar utan att det brakat löst hos Turbo.
Kram på er ♥
söndag 26 maj 2013
Vad var det som gick sönder??
Söndagkväll här nu och igår var rena slappardagen för mig och mannen. Inte många knop blev gjorda, kan jag säga. Men sååå skönt det var att ha en sån dag! Turbo är på korttids sen i fredags och blir kvar tills i morgon (månd) så vi hade bara oss själva att rå om. Vi fick faktiskt t o m planerat för hur och vad vi ska göra i sommar. Det är så svårt att kunna prata ordentligt när Turbo är hemma, men nu blev det äntligen gjort.
Det blev en flaska vin, lite god mat och rosor på bordet eftersom vi haft en-hel-massa-år-sen-bröllopsdag i veckan!
Mannen tog en runda till tippen tidigare på dagen, med lite skräp och jag tog mig en lite kort fotorunda. Bra fördelning, eller hur?! Men jag behövde rensa hjärnan lite och det gör jag bäst i naturen tillsammans med min lilla Nikon. När jag kom hem upptäckte jag en ny funktion i kameran så det blev lite kameralek sen. Man blir aldrig fullärd på denna teknik som finns även om jag inte alls har någon avancerad och dyr kamera. Men kul är det!
Som sagt - det var otroligt skönt med en slapp inte-göra-nånting-dag!
Vi får se sen hur det gått på korttids under helgen. Hörde i fredags att de troligtvis skulle ändra lite i schemat för helgen eftersom Turbo är lite labil. De hade planerat in en grej med honom under lördagen men det verkar som att Tom ville stryka det. Tom känner ju min son utan och innan efter dessa år nu och han är den personal som kan Turbo bäst. Ska bli intressant att se hur de gjorde och hur allt har gått. Men jag hoppas att det vänder snart så vi slipper dessa utbrott.
På tal om utbrott, det är väl bäst att jag ger er svaret på förra inläggets klurighet. Kul att ni har gissat, men ingen lyckades komma på vad det var som gått sönder, varken här eller på fb. Det var en trådlös datamus!!
Jag antar att det är sällan någon plockar isär en sån i vanliga fall. Men efter Turbos utbrott då den gick sönder så ville han se om han kunde få ihop den igen, så det blev lite mecklande och han var upptagen en bra stund. Han lyckades väl inte riktigt men det var inte långt ifrån. Tyvärr fattades det en liten del som vi inte hittade. Delarna flyger ju liksom ganska rejält vid utbrott med full styrka.....!
Men vet ni vad som flög i ett annat utbrott under veckan?? Jo, de där tidningshögarna jag placerat ut i bokhyllan som Turbo går förbi varje gång han går till sitt rum! Nu slapp vi att tunga böcker flög rakt in i väggen och gjorde ännu fler märken i min nymålade vägg. Gissa om jag är nöjd :)
Ha en finfin söndagskväll så kommer säkert fler rapporter härifrån i morgon! Kram, kram ♥
Det blev en flaska vin, lite god mat och rosor på bordet eftersom vi haft en-hel-massa-år-sen-bröllopsdag i veckan!
Mannen tog en runda till tippen tidigare på dagen, med lite skräp och jag tog mig en lite kort fotorunda. Bra fördelning, eller hur?! Men jag behövde rensa hjärnan lite och det gör jag bäst i naturen tillsammans med min lilla Nikon. När jag kom hem upptäckte jag en ny funktion i kameran så det blev lite kameralek sen. Man blir aldrig fullärd på denna teknik som finns även om jag inte alls har någon avancerad och dyr kamera. Men kul är det!
Som sagt - det var otroligt skönt med en slapp inte-göra-nånting-dag!
Vi får se sen hur det gått på korttids under helgen. Hörde i fredags att de troligtvis skulle ändra lite i schemat för helgen eftersom Turbo är lite labil. De hade planerat in en grej med honom under lördagen men det verkar som att Tom ville stryka det. Tom känner ju min son utan och innan efter dessa år nu och han är den personal som kan Turbo bäst. Ska bli intressant att se hur de gjorde och hur allt har gått. Men jag hoppas att det vänder snart så vi slipper dessa utbrott.
På tal om utbrott, det är väl bäst att jag ger er svaret på förra inläggets klurighet. Kul att ni har gissat, men ingen lyckades komma på vad det var som gått sönder, varken här eller på fb. Det var en trådlös datamus!!
Jag antar att det är sällan någon plockar isär en sån i vanliga fall. Men efter Turbos utbrott då den gick sönder så ville han se om han kunde få ihop den igen, så det blev lite mecklande och han var upptagen en bra stund. Han lyckades väl inte riktigt men det var inte långt ifrån. Tyvärr fattades det en liten del som vi inte hittade. Delarna flyger ju liksom ganska rejält vid utbrott med full styrka.....!
Men vet ni vad som flög i ett annat utbrott under veckan?? Jo, de där tidningshögarna jag placerat ut i bokhyllan som Turbo går förbi varje gång han går till sitt rum! Nu slapp vi att tunga böcker flög rakt in i väggen och gjorde ännu fler märken i min nymålade vägg. Gissa om jag är nöjd :)
Ha en finfin söndagskväll så kommer säkert fler rapporter härifrån i morgon! Kram, kram ♥
fredag 24 maj 2013
Klurigt
Det blir inte mycket till inlägg här idag heller. Är ganska trött och ganska stressad så jag ska försöka komma ikapp mig själv lite nu. Det tar på krafterna när utbrotten kommer i stort sett varje dag som de har gjort de senaste veckorna. Men jag kan ge er en liten kluring att fundera på tills nästa inlägg :)
Saker går ju sönder i vårt hem som inte vanligtvis går sönder på det sättet. Då får vi se hur många saker ser ut inuti när det blir en massa utbrott här. Saker som man vanligtvis inte plockar isär.... Vad tror ni att detta är??
Fundera på den ni!
Trevlig fredagskväll på er ♥
Saker går ju sönder i vårt hem som inte vanligtvis går sönder på det sättet. Då får vi se hur många saker ser ut inuti när det blir en massa utbrott här. Saker som man vanligtvis inte plockar isär.... Vad tror ni att detta är??
Fundera på den ni!
Trevlig fredagskväll på er ♥
torsdag 23 maj 2013
Pelle Sandstrak och Bo Hejlskov Elvén
I tisdags hade vi som sagt en underbar heldag med föreläsningar att lyssna på. Lite träsmak i baken hade man allt efter de där nästan sex timmarna rätt upp och ner på en stol. Tur att de hade dynor på stolarna :)
PELLE SANDSTRAK
Förmiddagen innebar en rivstart då vi lyssnade på Pelle Sandstrak! Det var inte många minuter då vi inte skrattade. Vilken humor han har, den killen. Men mitt i gapflabbet så blev det knäpptyst då han kom in på en allvarligare episod i sitt liv. Det var verkligen en gripande föreläsning han hade.
Tourettes syndrom är den diagnos Pelle har. Oj, vilket liv han levt!! Han har varit på botten flera gånger genom åren och han har kravlat sig upp varje gång. Här pratar vi om ordentligt djupa svackor! Men han har kommit upp tack vare att någon eller några funnits där för honom och stöttat och kämpat med honom.
Nu har inte Turbo Tourettes syndrom eller något liknande, men vi kunde ändå ta med oss lite lärdomar från föreläsningen. T ex hur viktigt det är att vi finns där och stöttar, att vi visar att vi tycker om honom som han är. Det var oerhört viktigt för Pelle när han såg att det fanns de som brydde sig inifrån hjärtat. Det gav Pelle självtillit.
Jag tänker också ta med mig Pelles tänk när det gällde hur han lärt sig leva med Tourettes, inte mot! Att han har lärt sig hantera när ticsen kommer. Detta tänkte jag i mitt framtida resonemang med Turbo, överföra till situationen då han får sina utbrott. Vi har hittills inte fått psykologhjälp som gjort att han blivit av med utbrotten så vi får plocka lite "russin" från olika håll och ta med oss i kampen mot utbrotten.
BO HEJLSKOV ELVÉN
Efter en timmes lunchpaus var det så dags att lyssna till Bo Hejlskov Elvén. Honom har vi lyssnat på vid en en-timmes föreläsning en gång. Jag får nog säga det att Bo är den som gett oss de bästa handfasta råden när det gäller att hantera Turbos utbrott. För oss gäller det ju att försöka hantera dem på bästa sätt eftersom det inte gått att få bort dem. Bo förespråkar för det första: Kravanpassning och för det andra: Lågaffektivt bemötande.
Redan när vi gjorde utredningen på Turbo för en hel massa år sen sa psykologen att Turbo är extremt kravkänslig och det har vi verkligen märkt genom åren! Vi har med tiden lärt oss vad som är för mycket krav och vi har anpassat och sänkt kraven så mycket det bara går.
Lågaffektivt bemötande försöker jag tänka på varje gång det hettar till här hemma. Inte alltid så lätt eftersom det är tvärtemot det beteendet man oftast har i ryggmärgen.... Men så effektivt det är när man lyckas hålla sig på mattan. Att bli arg triggar bara igång Turbo ännu mer.
Om Turbo kommer emot mig mitt i ett utbrott så backar jag försiktigt och försöker göra mig "så liten som möjligt". Jag tänker på att aldrig göra motstånd eller spänna mina eventuella muskler för det hjälper Turbo att slappna av. Riktigt effektivt är det till skillnad om jag skulle brusa upp och spjärna emot - då blir han ännu hetsigare.
Bo har många praktiska saker man kan använda sig av till barn som mitt och jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det. Har ni möjlighet så gå och lyssna på honom och ta till er av det han säger. Likadant med Pelle - lyssna till honom om ni får chansen. Det är värt varenda krona! Oj, vad jag ser fram emot att se den filmen man ska göra om hans liv. Den kommer säkerligen att bli gripande!
Det var lite om detta. Nu hastar jag vidare här och försöker andas mellan utbrotten. Vi får verkligen möjlighet att praktisera råden vi fick i tisdags....
Kram på er ♥
PELLE SANDSTRAK
Förmiddagen innebar en rivstart då vi lyssnade på Pelle Sandstrak! Det var inte många minuter då vi inte skrattade. Vilken humor han har, den killen. Men mitt i gapflabbet så blev det knäpptyst då han kom in på en allvarligare episod i sitt liv. Det var verkligen en gripande föreläsning han hade.
Tourettes syndrom är den diagnos Pelle har. Oj, vilket liv han levt!! Han har varit på botten flera gånger genom åren och han har kravlat sig upp varje gång. Här pratar vi om ordentligt djupa svackor! Men han har kommit upp tack vare att någon eller några funnits där för honom och stöttat och kämpat med honom.
 |
| En suddig och talande bild på Pelle S. Han var nämligen aldrig stilla under föreläsningen.... |
Nu har inte Turbo Tourettes syndrom eller något liknande, men vi kunde ändå ta med oss lite lärdomar från föreläsningen. T ex hur viktigt det är att vi finns där och stöttar, att vi visar att vi tycker om honom som han är. Det var oerhört viktigt för Pelle när han såg att det fanns de som brydde sig inifrån hjärtat. Det gav Pelle självtillit.
Jag tänker också ta med mig Pelles tänk när det gällde hur han lärt sig leva med Tourettes, inte mot! Att han har lärt sig hantera när ticsen kommer. Detta tänkte jag i mitt framtida resonemang med Turbo, överföra till situationen då han får sina utbrott. Vi har hittills inte fått psykologhjälp som gjort att han blivit av med utbrotten så vi får plocka lite "russin" från olika håll och ta med oss i kampen mot utbrotten.
 |
| Här har jag precis fått Pelles bok signerad! |
BO HEJLSKOV ELVÉN
Efter en timmes lunchpaus var det så dags att lyssna till Bo Hejlskov Elvén. Honom har vi lyssnat på vid en en-timmes föreläsning en gång. Jag får nog säga det att Bo är den som gett oss de bästa handfasta råden när det gäller att hantera Turbos utbrott. För oss gäller det ju att försöka hantera dem på bästa sätt eftersom det inte gått att få bort dem. Bo förespråkar för det första: Kravanpassning och för det andra: Lågaffektivt bemötande.
Redan när vi gjorde utredningen på Turbo för en hel massa år sen sa psykologen att Turbo är extremt kravkänslig och det har vi verkligen märkt genom åren! Vi har med tiden lärt oss vad som är för mycket krav och vi har anpassat och sänkt kraven så mycket det bara går.
Lågaffektivt bemötande försöker jag tänka på varje gång det hettar till här hemma. Inte alltid så lätt eftersom det är tvärtemot det beteendet man oftast har i ryggmärgen.... Men så effektivt det är när man lyckas hålla sig på mattan. Att bli arg triggar bara igång Turbo ännu mer.
Om Turbo kommer emot mig mitt i ett utbrott så backar jag försiktigt och försöker göra mig "så liten som möjligt". Jag tänker på att aldrig göra motstånd eller spänna mina eventuella muskler för det hjälper Turbo att slappna av. Riktigt effektivt är det till skillnad om jag skulle brusa upp och spjärna emot - då blir han ännu hetsigare.
Bo har många praktiska saker man kan använda sig av till barn som mitt och jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det. Har ni möjlighet så gå och lyssna på honom och ta till er av det han säger. Likadant med Pelle - lyssna till honom om ni får chansen. Det är värt varenda krona! Oj, vad jag ser fram emot att se den filmen man ska göra om hans liv. Den kommer säkerligen att bli gripande!
 |
| En liten pratstund med Bo i pausen. |
Det var lite om detta. Nu hastar jag vidare här och försöker andas mellan utbrotten. Vi får verkligen möjlighet att praktisera råden vi fick i tisdags....
Kram på er ♥
onsdag 22 maj 2013
För trött!
Som rubriken säger så är jag för trött för ett ordentligt inlägg idag. Och jag som skulle ha redogjort lite för vår fantastiska dag igår.... Men det får komma sen när jag har lite mer ork, jag måste bara andas lite, ibland blir det bara för mycket runt en! Men en liten aptitretare kan ni få iaf ;) En bild på den otrolige Pelle Sandstrak! Här håller han i boken som han sen signerade till mig!
Återkommer! Kramar ♥
Återkommer! Kramar ♥
måndag 20 maj 2013
Tunnelbana och skolflytt!
Nu är vi som sagt var hemma och samlade i familjen igen. Turbo och mannen kom ju med tåget från Stockholm i går kväll. De hade nog haft det trevligt även om mannen hade fått jobba för att det skulle bli så bra som möjligt. Det är ju inte "bara" att åka på en sån här tripp och hoppas att allt ska ordna sig. Det krävs en hel del planering och mannen har lärt sig bra, eftersom de har gjort den här resan ett antal gånger nu.
Den här gången var det lättare att få Turbo att lämna hotellrummet än vad det var förra året. Nu besökte de Skansen och de hade gjort en tur till söder och gamla stan och lite sånt där trevligt. Tunnelbana är alltid skoj, tycker Turbo, som alltid varit överdrivet förtjust i tåg i alla former!
Hela lördagen var storebror Charlie med Turbo och ni kan ju själva gissa om det stod programmering på första plats på schemat!! Det blev nog några timmar intensivt programmerande när de där brorsorna slog sina kloka huvuden ihop - Charlie jobbar ju som spelprogrammerare i Stockholm. Härligt att Turbo kan ha en färdig plan för vad han vill jobba med. Hur många 15-åringar har det? Sen får vi naturligtvis se hur det går på vägen dit...... vägen är ju lång.....
Jag känner väl att jag skulle behövt att vila när mannen och Turbo var i Stockholm, men jag höll igång hela tiden med både det ena och det andra. Det är en svår avvägning, men mycket av det jag gjorde - för att inte säga allt - går inte att göra när Turbo är hemma. Och jag är jättebelåten med att hallväggarna blev målade och snygga igen efter alla utbrott här. Och även att bokhyllan blev tömd på böckerna som jag tänkt på länge. Men när man är inne i en period med utbrott flera gånger om dagen så har man varken ork eller tid med att förändra även om det skulle vara till det bättre. Men nu är det gjort och det känns jätteskönt! Vila får jag göra en annan gång.....
Vi hade som sagt möte med rektorn förra veckan ang byte av skollokaler till hösten. Rektorn hade en bra syn på Turbo och hans labila period just nu. Han kopplar ihop det med flytten! Han menar på det att skolpersonalen undermedvetet ger signaler om att något är på gång. Och faktum är att samma dag som oron började hos Turbo, den dagen hade skolpersonalen fått beskedet om hur det är tänkt till hösten! Ja, kanske har han rätt och det lär ju visa sig snart.....
Samma dag som vi hade mötet med rektorn så stod det i tidningen om flytten. Därför borde Turbo bli informerad omgående om detta eftersom risken finns att han får höra det bakvägen annars. Och det skulle verkligen inte vara bra. Svårt att veta vad som var rätt - Stockholmsresan stod ju för dörren och vi visste ju inte hur Turbo skulle ta ett flyttbesked precis innan resan. Jag och mannen konfererade lite och kom överens om att han måste få veta direkt! Jag tog mod till mig så vid läggdags i onsdags så berättade jag med hjälp av bilder. På tisdagen hade vi fått gå in och ta lite bilder som tur var!
Jag började med att förklara på ett positivt sätt varför kommunen behöver ha deras skollokaler till annat så han förstod att det var till ett bra syfte (boende för ensamkommande flyktingbarn). Positivt tänk är a och o när man meddelar en jobbig sak för Turbo. Nästa steg var att visa med hjälp av bilder var skolan ska befinna sig. För några år sen har han varit där en eller ett par gånger och spelat pingis eller biljard, så han är inte helt främmande för lokalerna. Det positiva som jag tryckte på här, var att han inte skulle behöva byta lokaler till gymnasiet och att han redan under 9:an kan få bekanta sig med gymnasielärare så smått. Han har ju faktiskt undrat över hur det ska bli till gymnasiet så det kanske ändå blev en lättnad för honom att få höra hur det är tänkt.
(Jag visade ingen bild från Turbos rum för honom vid genomgången eftersom det inte såg så vidare bra ut innan de fräschat till och gjort i ordning. Men han fick iaf veta vilket rum det kommer att bli.)
Inget utbrott kom efter min genomgång och inga ledsamma miner, bara nån liten protest men inget märkvärdigt. Sen hade de pratat lite lätt på torsdagen i skolan vid fikat om det, men inte heller där något negativt utan bara nån liten praktisk fråga som lärarna fick svara på.
Nu tänker jag göra likadant som jag gjorde inför flytten av korttids. Jag ska sätta upp bilder på väggen som han ser när han sitter vid datorn. Bilder på nya lokalerna så han vänjer sig lite varje dag med det nya. Tack vare bilderna kan det också komma en del frågor och reflektioner. Vi har blivit lovade att få komma in och ta nya bilder vartefter de ställer i ordning och vartefter nån liten ombyggnation är färdig.
Det var det det och nu hoppas jag att det ska gå hyfsat bra trots allt.
Nu ska jag strax iväg och tävla lite.... ;) och i morgon har vi ytterligare en mycket intressant dag här i Diagnoslandet! Det händer saker hela tiden....
Kram på er ♥
Den här gången var det lättare att få Turbo att lämna hotellrummet än vad det var förra året. Nu besökte de Skansen och de hade gjort en tur till söder och gamla stan och lite sånt där trevligt. Tunnelbana är alltid skoj, tycker Turbo, som alltid varit överdrivet förtjust i tåg i alla former!
Hela lördagen var storebror Charlie med Turbo och ni kan ju själva gissa om det stod programmering på första plats på schemat!! Det blev nog några timmar intensivt programmerande när de där brorsorna slog sina kloka huvuden ihop - Charlie jobbar ju som spelprogrammerare i Stockholm. Härligt att Turbo kan ha en färdig plan för vad han vill jobba med. Hur många 15-åringar har det? Sen får vi naturligtvis se hur det går på vägen dit...... vägen är ju lång.....
Jag känner väl att jag skulle behövt att vila när mannen och Turbo var i Stockholm, men jag höll igång hela tiden med både det ena och det andra. Det är en svår avvägning, men mycket av det jag gjorde - för att inte säga allt - går inte att göra när Turbo är hemma. Och jag är jättebelåten med att hallväggarna blev målade och snygga igen efter alla utbrott här. Och även att bokhyllan blev tömd på böckerna som jag tänkt på länge. Men när man är inne i en period med utbrott flera gånger om dagen så har man varken ork eller tid med att förändra även om det skulle vara till det bättre. Men nu är det gjort och det känns jätteskönt! Vila får jag göra en annan gång.....
Vi hade som sagt möte med rektorn förra veckan ang byte av skollokaler till hösten. Rektorn hade en bra syn på Turbo och hans labila period just nu. Han kopplar ihop det med flytten! Han menar på det att skolpersonalen undermedvetet ger signaler om att något är på gång. Och faktum är att samma dag som oron började hos Turbo, den dagen hade skolpersonalen fått beskedet om hur det är tänkt till hösten! Ja, kanske har han rätt och det lär ju visa sig snart.....
Samma dag som vi hade mötet med rektorn så stod det i tidningen om flytten. Därför borde Turbo bli informerad omgående om detta eftersom risken finns att han får höra det bakvägen annars. Och det skulle verkligen inte vara bra. Svårt att veta vad som var rätt - Stockholmsresan stod ju för dörren och vi visste ju inte hur Turbo skulle ta ett flyttbesked precis innan resan. Jag och mannen konfererade lite och kom överens om att han måste få veta direkt! Jag tog mod till mig så vid läggdags i onsdags så berättade jag med hjälp av bilder. På tisdagen hade vi fått gå in och ta lite bilder som tur var!
Jag började med att förklara på ett positivt sätt varför kommunen behöver ha deras skollokaler till annat så han förstod att det var till ett bra syfte (boende för ensamkommande flyktingbarn). Positivt tänk är a och o när man meddelar en jobbig sak för Turbo. Nästa steg var att visa med hjälp av bilder var skolan ska befinna sig. För några år sen har han varit där en eller ett par gånger och spelat pingis eller biljard, så han är inte helt främmande för lokalerna. Det positiva som jag tryckte på här, var att han inte skulle behöva byta lokaler till gymnasiet och att han redan under 9:an kan få bekanta sig med gymnasielärare så smått. Han har ju faktiskt undrat över hur det ska bli till gymnasiet så det kanske ändå blev en lättnad för honom att få höra hur det är tänkt.
 |
| Ingen bild från Turbos rum, men dörren till rummet skymtar bakom biljardbordet. |
Inget utbrott kom efter min genomgång och inga ledsamma miner, bara nån liten protest men inget märkvärdigt. Sen hade de pratat lite lätt på torsdagen i skolan vid fikat om det, men inte heller där något negativt utan bara nån liten praktisk fråga som lärarna fick svara på.
Nu tänker jag göra likadant som jag gjorde inför flytten av korttids. Jag ska sätta upp bilder på väggen som han ser när han sitter vid datorn. Bilder på nya lokalerna så han vänjer sig lite varje dag med det nya. Tack vare bilderna kan det också komma en del frågor och reflektioner. Vi har blivit lovade att få komma in och ta nya bilder vartefter de ställer i ordning och vartefter nån liten ombyggnation är färdig.
Det var det det och nu hoppas jag att det ska gå hyfsat bra trots allt.
Nu ska jag strax iväg och tävla lite.... ;) och i morgon har vi ytterligare en mycket intressant dag här i Diagnoslandet! Det händer saker hela tiden....
Kram på er ♥
söndag 19 maj 2013
Gangnam style
Nu är vi åter fulltaliga här hemma i familjen. Mannen och Turbo kom hem med tåget från Stockholm tidigt i kväll. Allt har gått bra. Mannen är trött förstås för det är ingen semesterresa direkt. Allt fokus på Turbo hela tiden. Ska ge en bättre redogörelse för hur det har varit sen, men slinker bara in med en bild på vad Turbo köpt sig i Stockholm. Jag blev lite full i skratt när jag mötte dem vid tåget..... ;)
Jag och mannen hittade en butik i Stockholm sist vi var där, som hade många roliga T-shirts och tröjor. Mannen och Turbo letade på den idag innan tåget gick och det blev ett köp som Turbo uppskattar.
Passar på att tacka för era fina och härliga kommentarer som jag fått under den senaste tiden! De lyfter mig i en period då vi haft en förfärlig massa utbrott från Turbos sida och såna perioder är inte att leka med.... TACK! ♥
På återseende! Kram ♥
Jag och mannen hittade en butik i Stockholm sist vi var där, som hade många roliga T-shirts och tröjor. Mannen och Turbo letade på den idag innan tåget gick och det blev ett köp som Turbo uppskattar.
Passar på att tacka för era fina och härliga kommentarer som jag fått under den senaste tiden! De lyfter mig i en period då vi haft en förfärlig massa utbrott från Turbos sida och såna perioder är inte att leka med.... TACK! ♥
På återseende! Kram ♥
lördag 18 maj 2013
Smart drag??
Oj, jag har inte skrivit något här sen jag var så där glad! Jag är fortfarande otroligt glad över att man tänker så bra runt Turbos framtida skolgång och jag önskade att alla rektorer gjorde likadant åt dessa elever.
Vad händer här hemma då? Ja, Turbo och mannen tog tåget i går morse till Stockholm! Den årliga resan som brukar ske i maj behövde ju göras i år också. ;) Nu har det varit lite labilt ett tag hos Turbo och då blir det extra spännande med en sån här resa för mannens del. Det behövs inte mycket för att Turbo ska tända till....
Men allt har gått bra än så länge vad jag har hört. Vi kan nästan inte prata alls i telefonen, jag och mannen under en sån här resa eftersom han måste ha fullt fokus på Turbo hela tiden. När Turbo sen vill sova på kvällen så är mannen också så trött så han stupar i säng för att orka med nästa dag med fullt fokus igen. Men några sms blir det iaf bl a och en och annan bild på fb. Mannen är säkert trött när de kommer hem i morgon.
Men trött kommer jag också att vara. Jag har hållt igång hela tiden sen de åkte. Skulle väl egentligen behövt och vila men det finns mycket annat också som behöver göras. Igår (fred) jobbade jag men smet lite tidigare på eftermiddagen och åkte in till stan. Jag handlade lite kläder till Turbo och nåt litet till mig också blev det. Fy så svårt det är att få tag på jeans till Turbo nu när han är ganska smal men 190 cm lång! Jag köpte ett par iaf och vi får se hur de passar. Jag köper 36-tumslängd på jeans nu och det är inte så ofta det finns tyvärr.
Jag måste bara berätta en framgångsdetalj när det gäller Turbo! På torsdagskvällen blev han lite stökig och början till utbrott. Grejerna flög... sen satte han sig och surade och sa en endaste liten mening, men ack så viktig. "Jag vill veta exakt planering inför morgondagen" (resdagen då de skulle åka till Stockholm)! Klantigt av oss att inte förbereda honom med exakta detaljer, vi hade väl gett honom lite för lite detaljer om dagen.... Men så bra gjort av honom att kunna uttrycka sig och inte bara fortsätta utbrottet! Underbart! Det där ska jag ta med mig sen och använda mig av när det gäller att ritprata lite med honom senare om hans utbrott, tänkte jag.
Jag har som sagt hållt igång här hemma idag. Tog mig en cykeltur mitt på dagen i värmen. Phu så varmt, men samtidigt härligt att inte ha nån tid att passa. Sen har jag målat lite. Har tänkt på det länge, men det har inte blivit av. Det är inte så lätt att ta fram målarburkar när Turbo är hemma.
Vi hade ju en målare här hemma för 2,5 år sen som gjorde i ordning hela hallen och trappan upp till övervåningen. Han satte upp nån vävtapet och målade. Allt för att det skulle vara enkelt att åtgärda om det hände något vid utbrott från Turbo. Det måste vara enkelt att lappa över skavanker som blir i ett sånt här hem. Det får inte vara någon tapet som går sönder utan det måste "bara" vara att måla över.
Det är så att ovanför trappan står en bokhylla full med böcker vilket resulterar i att varje gång Turbo får ett utbrott och går upp till sitt rum så åker dessa böcker med full kraft nerför trappan. Innan de landar i trappan vid Turbos kraftiga kast, så åker de in i väggen - hårt. Det har gjort en massa märken i väggen och det har inte sett så snyggt ut. Dessutom är det inte många av böckerna som är hela längre.
Märkena har jag nu målat över. Men det räcker ju inte att måla över om man inte åtgärdar orsaken till märkena.
Nu har jag tagit bort böckerna och lagt dit högar med tidningar i stället. Min förhoppning är att Turbo ska hiva iväg tidningarna i stället. Det lär knappast bli såna märken som efter tunga böcker iaf. Nu tycker jag att jag varit riktigt smart! Bara att hoppas på att det fungerar som jag tänkt sen.... ;) Att lämna tomma hyllor tror jag inte på, för då går han på något annat i stället. Tidningarna gör det ju inget om de går sönder....
Snyggt är det inte men funktionellt, hoppas jag. I o m att tidningarna sticker ut en bit så tror jag det är dem som Turbo kommer att ge sig på i första hand. De ligger liksom i hans blickfång när han kommer uppför trappan.
Nu får det räcka för idag. Visserligen fanns det mer att berätta som hände innan Turbo och mannen åkte, men det berättar jag senare. Jag får också redogöra lite för hur det gått på Stockholmsresan sen. Nu tänker jag ta en dusch och sen göra i ordning lite gottemys till kvällen och ha en skön kväll i soffan för mig själv. Ha en fin lördagskväll därute i hemmen! Kram på er ♥
Vad händer här hemma då? Ja, Turbo och mannen tog tåget i går morse till Stockholm! Den årliga resan som brukar ske i maj behövde ju göras i år också. ;) Nu har det varit lite labilt ett tag hos Turbo och då blir det extra spännande med en sån här resa för mannens del. Det behövs inte mycket för att Turbo ska tända till....
Men allt har gått bra än så länge vad jag har hört. Vi kan nästan inte prata alls i telefonen, jag och mannen under en sån här resa eftersom han måste ha fullt fokus på Turbo hela tiden. När Turbo sen vill sova på kvällen så är mannen också så trött så han stupar i säng för att orka med nästa dag med fullt fokus igen. Men några sms blir det iaf bl a och en och annan bild på fb. Mannen är säkert trött när de kommer hem i morgon.
Men trött kommer jag också att vara. Jag har hållt igång hela tiden sen de åkte. Skulle väl egentligen behövt och vila men det finns mycket annat också som behöver göras. Igår (fred) jobbade jag men smet lite tidigare på eftermiddagen och åkte in till stan. Jag handlade lite kläder till Turbo och nåt litet till mig också blev det. Fy så svårt det är att få tag på jeans till Turbo nu när han är ganska smal men 190 cm lång! Jag köpte ett par iaf och vi får se hur de passar. Jag köper 36-tumslängd på jeans nu och det är inte så ofta det finns tyvärr.
Jag måste bara berätta en framgångsdetalj när det gäller Turbo! På torsdagskvällen blev han lite stökig och början till utbrott. Grejerna flög... sen satte han sig och surade och sa en endaste liten mening, men ack så viktig. "Jag vill veta exakt planering inför morgondagen" (resdagen då de skulle åka till Stockholm)! Klantigt av oss att inte förbereda honom med exakta detaljer, vi hade väl gett honom lite för lite detaljer om dagen.... Men så bra gjort av honom att kunna uttrycka sig och inte bara fortsätta utbrottet! Underbart! Det där ska jag ta med mig sen och använda mig av när det gäller att ritprata lite med honom senare om hans utbrott, tänkte jag.
Jag har som sagt hållt igång här hemma idag. Tog mig en cykeltur mitt på dagen i värmen. Phu så varmt, men samtidigt härligt att inte ha nån tid att passa. Sen har jag målat lite. Har tänkt på det länge, men det har inte blivit av. Det är inte så lätt att ta fram målarburkar när Turbo är hemma.
Vi hade ju en målare här hemma för 2,5 år sen som gjorde i ordning hela hallen och trappan upp till övervåningen. Han satte upp nån vävtapet och målade. Allt för att det skulle vara enkelt att åtgärda om det hände något vid utbrott från Turbo. Det måste vara enkelt att lappa över skavanker som blir i ett sånt här hem. Det får inte vara någon tapet som går sönder utan det måste "bara" vara att måla över.
Det är så att ovanför trappan står en bokhylla full med böcker vilket resulterar i att varje gång Turbo får ett utbrott och går upp till sitt rum så åker dessa böcker med full kraft nerför trappan. Innan de landar i trappan vid Turbos kraftiga kast, så åker de in i väggen - hårt. Det har gjort en massa märken i väggen och det har inte sett så snyggt ut. Dessutom är det inte många av böckerna som är hela längre.
Nu har jag tagit bort böckerna och lagt dit högar med tidningar i stället. Min förhoppning är att Turbo ska hiva iväg tidningarna i stället. Det lär knappast bli såna märken som efter tunga böcker iaf. Nu tycker jag att jag varit riktigt smart! Bara att hoppas på att det fungerar som jag tänkt sen.... ;) Att lämna tomma hyllor tror jag inte på, för då går han på något annat i stället. Tidningarna gör det ju inget om de går sönder....
Snyggt är det inte men funktionellt, hoppas jag. I o m att tidningarna sticker ut en bit så tror jag det är dem som Turbo kommer att ge sig på i första hand. De ligger liksom i hans blickfång när han kommer uppför trappan.
Nu får det räcka för idag. Visserligen fanns det mer att berätta som hände innan Turbo och mannen åkte, men det berättar jag senare. Jag får också redogöra lite för hur det gått på Stockholmsresan sen. Nu tänker jag ta en dusch och sen göra i ordning lite gottemys till kvällen och ha en skön kväll i soffan för mig själv. Ha en fin lördagskväll därute i hemmen! Kram på er ♥
torsdag 16 maj 2013
Vilken rektor!!!
Nu äntligen ska jag avslöja det jag gått och tryckt på ett tag! Men jag ska ta det från början.
Jag ringde LSS-handläggaren för ett par månader sen och sa att vi behövde prata om Turbos framtid gällande hans gymnasiegång. Han går ju ut 8:an nu och det är dags att börja planera gymnasium, man vet ju inte hur många turer det blir innan allt är klart. Vi har ju lite erfarenhet efter allt som var inför högstadiet.... Det blev verkligen en lååååååång historia. Men iaf - LSS-handläggaren sammankallade till ett möte där skolchef, nuvarande högstadierektor, chefen för korttids, psykolog från habiliteringen och vi föräldrar skulle närvara.
Tyvärr kom inte skolchefen av någon anledning så vi var väl alla lite besvikna på det. Det är ändå han som har slutordet när något sånt här ska beslutas. Men vi genomförde mötet och det blev högstadierektorn som fick ta med sig vår önskan till gymnasierektorn i första hand. Vår önskan är att Turbo ska kunna gå på ortens gymnasium men med den skolform han har nu - alltså enskild undervisning avskilt från den stora skolan för han fixar inte den miljön med många omkring sig.
Högstadierektorn är ny för den här terminen på resursskolan där Turbo går idag. Han verkar väldigt positivt inställd till att ordna det för Turbo. Men tiden gick och vi hörde ingenting så jag stötte på lite och igår hade vi så ett möte där vi skulle få lite mer besked om hur planerna går. Med på det mötet var högstadierektorn, en planeringschef och läraren Tyra.
Vilken underbar rektor vi har nu! Tyvärr är han ju inte ansvarig för gymnasiet men de har haft en ingående diskussion med varann så han menar att det ska lösa sig inom kommunen till det bästa, PUNKT - inget snack om den saken! Sen har de spånat vidare och vi fick ta del av det så långt de kommit i planerna.
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så måste resursskolan byta lokaler till terminsstarten i höst eftersom kommunen ska ha nuvarande lokaler till annat. Ett stort problem för Turbo naturligtvis och jag har bävat för att berätta detta för honom. Men mitt i allt det jobbiga så tänker ledningen framåt och på sikt! Lokalerna som de tänkt sig till hösten då Turbo börjar 9:an, ligger i utkanten av gymnasiet och de har tänkt att Turbo ska få sitta kvar där under gymnasiet sen!!! Kan det bli bättre tänkt?!?
I o m att resursskolan hyr in sig under gymnasiets tak så har gymnasielärare lätt att komma dit emellanåt. Det är t o m tänkt att en mattelärare från gymnasiet ska ha det ämnet med Turbo redan från höstterminen i 9:an eftersom han läst ut 9:ans kurs nu under årsk 8. En tjänst ligger ute så de söker en mattelärare för gymn. som helst har vana att jobba med barn med särskilda behov och gärna en manlig sådan eftersom det passar bäst ihop med Turbo. Så samarbetet mellan högstadierektorn och gymnasierektorn är i full gång! Ja, det är så tårarna kommer när jag skriver och tänker på hur fantastiskt bra det är på väg att bli. Inget är i hamn än, men visst är de helt rätt ute! Och bara det att det händer saker, att man agerar, det är helt otroligt!!
Igår under mötet så säger högstadierektorn att dessa elever (som min Turbo) är som orkidéer. Alla har de vackra förmågor man ska ta vara på och vårda så de får de bästa förutsättningar utefter sina behov. När det gäller Turbo tyckte han att vi ska verkligen satsa på hans mattehuvud och fixa bra lärare där. Han kan gå hur långt som helst och sätta orten på kartan, tyckte han.... Fantastisk rektor som ser möjligheter och verkligen agerar och fattar rätta beslut, det är vi inte vana vid sen Turbo började i högstadiet tyvärr!
Fattar ni vad allt detta betyder?!? Vi har varit rädda för att gymnasiet skulle slå ifrån sig ärendet och säga att de inte fixar Turbos skolgång på orten. Stuckit huvudet i sanden, blundat och skickat över "problemen" på en annan skola och en annan kommun.
Då hade alternativet varit att skicka iväg honom på ett internat om drygt ett år! Det är en så hemsk tanke så jag har inte vågat tänka den fullt ut. Allt hade rasat runt Turbo. Alla dessa goa personalkillar han har omkring sig både på korttids och via assistansen som betyder så mycket för honom, skulle i så fall försvinna. Snacka om att rasera tryggheten för honom! Så ni kanske förstår vidden av detta och vilken lättnad vi känner nu när vi vet att de resonerar positivt i kommunen. Det hade varit så lätt för ledningen att slå ifrån sig det här ärendet eftersom det är komplicerat, det är inte enkelt att lösa undervisningen för Turbo när han har så speciella behov. Många frågor kvarstår att få svar på och många pusselbitar ska hamna på rätt ställe, men man är iaf på väg åt rätt håll.
Nu står alltså ett byte av skollokaler framför Turbo och det känns naturligtvis jobbigt, men ser man framåt så blir det ändå kanonbra om allt blir som de tänkt. Rektorn hade också ett mycket bra tänk när det gäller att få flytten så smidig som möjligt för Turbo. Han säger att vi alla måste samarbeta - hemmet, korttids och skolan. Han hade redan haft kontakt med chefen för korttids i sammanhanget. Korttidspersonalen ska få hjälpa till under sommarlovet och vänja in Turbo med de nya lokalerna. De kan helt enkelt göra korta och flera besök i de nya lokalerna där innan skolan börjar. Oj, vad jag jublar inombords just nu även om vi har en tuffare period då Turbo är mycket labil och vi har påfrestande utbrott här hemma varje dag.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam på er alla ♥ ♥ ♥
Jag ringde LSS-handläggaren för ett par månader sen och sa att vi behövde prata om Turbos framtid gällande hans gymnasiegång. Han går ju ut 8:an nu och det är dags att börja planera gymnasium, man vet ju inte hur många turer det blir innan allt är klart. Vi har ju lite erfarenhet efter allt som var inför högstadiet.... Det blev verkligen en lååååååång historia. Men iaf - LSS-handläggaren sammankallade till ett möte där skolchef, nuvarande högstadierektor, chefen för korttids, psykolog från habiliteringen och vi föräldrar skulle närvara.
Tyvärr kom inte skolchefen av någon anledning så vi var väl alla lite besvikna på det. Det är ändå han som har slutordet när något sånt här ska beslutas. Men vi genomförde mötet och det blev högstadierektorn som fick ta med sig vår önskan till gymnasierektorn i första hand. Vår önskan är att Turbo ska kunna gå på ortens gymnasium men med den skolform han har nu - alltså enskild undervisning avskilt från den stora skolan för han fixar inte den miljön med många omkring sig.
Högstadierektorn är ny för den här terminen på resursskolan där Turbo går idag. Han verkar väldigt positivt inställd till att ordna det för Turbo. Men tiden gick och vi hörde ingenting så jag stötte på lite och igår hade vi så ett möte där vi skulle få lite mer besked om hur planerna går. Med på det mötet var högstadierektorn, en planeringschef och läraren Tyra.
Vilken underbar rektor vi har nu! Tyvärr är han ju inte ansvarig för gymnasiet men de har haft en ingående diskussion med varann så han menar att det ska lösa sig inom kommunen till det bästa, PUNKT - inget snack om den saken! Sen har de spånat vidare och vi fick ta del av det så långt de kommit i planerna.
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så måste resursskolan byta lokaler till terminsstarten i höst eftersom kommunen ska ha nuvarande lokaler till annat. Ett stort problem för Turbo naturligtvis och jag har bävat för att berätta detta för honom. Men mitt i allt det jobbiga så tänker ledningen framåt och på sikt! Lokalerna som de tänkt sig till hösten då Turbo börjar 9:an, ligger i utkanten av gymnasiet och de har tänkt att Turbo ska få sitta kvar där under gymnasiet sen!!! Kan det bli bättre tänkt?!?
I o m att resursskolan hyr in sig under gymnasiets tak så har gymnasielärare lätt att komma dit emellanåt. Det är t o m tänkt att en mattelärare från gymnasiet ska ha det ämnet med Turbo redan från höstterminen i 9:an eftersom han läst ut 9:ans kurs nu under årsk 8. En tjänst ligger ute så de söker en mattelärare för gymn. som helst har vana att jobba med barn med särskilda behov och gärna en manlig sådan eftersom det passar bäst ihop med Turbo. Så samarbetet mellan högstadierektorn och gymnasierektorn är i full gång! Ja, det är så tårarna kommer när jag skriver och tänker på hur fantastiskt bra det är på väg att bli. Inget är i hamn än, men visst är de helt rätt ute! Och bara det att det händer saker, att man agerar, det är helt otroligt!!
Igår under mötet så säger högstadierektorn att dessa elever (som min Turbo) är som orkidéer. Alla har de vackra förmågor man ska ta vara på och vårda så de får de bästa förutsättningar utefter sina behov. När det gäller Turbo tyckte han att vi ska verkligen satsa på hans mattehuvud och fixa bra lärare där. Han kan gå hur långt som helst och sätta orten på kartan, tyckte han.... Fantastisk rektor som ser möjligheter och verkligen agerar och fattar rätta beslut, det är vi inte vana vid sen Turbo började i högstadiet tyvärr!
Fattar ni vad allt detta betyder?!? Vi har varit rädda för att gymnasiet skulle slå ifrån sig ärendet och säga att de inte fixar Turbos skolgång på orten. Stuckit huvudet i sanden, blundat och skickat över "problemen" på en annan skola och en annan kommun.
Då hade alternativet varit att skicka iväg honom på ett internat om drygt ett år! Det är en så hemsk tanke så jag har inte vågat tänka den fullt ut. Allt hade rasat runt Turbo. Alla dessa goa personalkillar han har omkring sig både på korttids och via assistansen som betyder så mycket för honom, skulle i så fall försvinna. Snacka om att rasera tryggheten för honom! Så ni kanske förstår vidden av detta och vilken lättnad vi känner nu när vi vet att de resonerar positivt i kommunen. Det hade varit så lätt för ledningen att slå ifrån sig det här ärendet eftersom det är komplicerat, det är inte enkelt att lösa undervisningen för Turbo när han har så speciella behov. Många frågor kvarstår att få svar på och många pusselbitar ska hamna på rätt ställe, men man är iaf på väg åt rätt håll.
Nu står alltså ett byte av skollokaler framför Turbo och det känns naturligtvis jobbigt, men ser man framåt så blir det ändå kanonbra om allt blir som de tänkt. Rektorn hade också ett mycket bra tänk när det gäller att få flytten så smidig som möjligt för Turbo. Han säger att vi alla måste samarbeta - hemmet, korttids och skolan. Han hade redan haft kontakt med chefen för korttids i sammanhanget. Korttidspersonalen ska få hjälpa till under sommarlovet och vänja in Turbo med de nya lokalerna. De kan helt enkelt göra korta och flera besök i de nya lokalerna där innan skolan börjar. Oj, vad jag jublar inombords just nu även om vi har en tuffare period då Turbo är mycket labil och vi har påfrestande utbrott här hemma varje dag.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam på er alla ♥ ♥ ♥
onsdag 15 maj 2013
Glädjetjut!
I inlägget här idag blir det "tyvärr" bara ett enda stort glädjetjut!
Jag och mannen är så glada över att våra spekulationer stämde - spekulationerna som jag nämnde i detta inlägget. Vi har haft ett möte med ett par avsvariga personer idag och fick lite mer besked. I nästa inlägg kommer jag att skriva ett mer detaljerat inlägg om vad som är på G. Just nu är jag fruktansvärt trött och tänker stupa i säng snart. Har väl laddat ur mig idag i o m mötet och nu på kvällen har jag gått en match mot Turbo, så nu måste jag varva ner och försöka sova gott i natt.
Vi "ses"! Kram på er ♥
Jag och mannen är så glada över att våra spekulationer stämde - spekulationerna som jag nämnde i detta inlägget. Vi har haft ett möte med ett par avsvariga personer idag och fick lite mer besked. I nästa inlägg kommer jag att skriva ett mer detaljerat inlägg om vad som är på G. Just nu är jag fruktansvärt trött och tänker stupa i säng snart. Har väl laddat ur mig idag i o m mötet och nu på kvällen har jag gått en match mot Turbo, så nu måste jag varva ner och försöka sova gott i natt.
Vi "ses"! Kram på er ♥
tisdag 14 maj 2013
VårRuset och fortsatt dallrigt
Oj, oj, här är det segt i mitt lilla hjärnkontor idag! Alldeles för lite sömn och en något stressig dag igår har väl satt sina spår. Är hemma och mellanlandar ett par timmar nu men ska iväg några timmar ikväll. Största fokus för min egen del ikväll blir att komma i säng i tid för det här håller inte många dygn till känner jag.
Gårdagen var som sagt lite hektisk för mig. Det gick i ett från morgon till sena kvällen. Ganska direkt efter att Turbo åkt med taxin till skolan så åkte jag för att hämta mannen på jobbet och assistent Nisse där han bor. Sen åkte vi vidare mot assistansbolaget för några timmars handledning under förmiddagen. En gång till är inplanerad, sen får vi se hur vi gör. Men jag tror ändå att de här omgångarna vi haft tillsammans med psykologen har varit nyttiga för Nisse. Han har nog fått lite mer kött på benen när det gäller kunskap om Turbo och hur han fungerar. En och annan aha-upplevelse har han iaf fått under vårt resonemang med psykologen.
Sen var det fullt ös hemåt de fem milen för att hinna hem tills Turbo kom hem från skolan. Det fick bli (halv)äcklig korvkioskmat efter vägen för att över huvud taget hinna få i mig något under dagen. Nisse kom kl 15 och assisterade Turbo under några timmar sen.
Jag stack då iväg med åtta andra tjejer för att vara med på VårRuset i Göteborg. Så det var bara att åka en massa mil igen då - närmare bestämt elva mil enkel resa. Jag har aldrig varit med på ett sånt jippo nån gång tidigare, men det var ett par av tjejerna som varit det innan och som tyckte vi skulle dra ihop ett gäng i år. Nio stycken blev vi och tyvärr hade vi missat att beställa vackert väder! Ösregn och hällregn!!
Ja, ja, vi kom runt iaf och kul hade vi och det var ju huvudsaken. Nästa år ska vi ha vackert väder för vi har nog tänkt göra om samma sak då. Alltså blev vi inte avskräckta!
Sent i säng blev det igår eftersom det var en bit att åka hem sen när vi blivit helt dränkta. Får väl se hur många av oss som får lunginflammation efter den kvällens bravader..... Jag ska nog klara mig tror jag, men det var andra av oss som jag blev riktigt orolig för....
Inte heller idag får ni några svar på frågor här, eftersom jag inte är riktigt koncentrerad mitt i all stress. Men det kommer när jag har en lite lugnare dag. Läget med Turbo är fortsatt instabilt. Söndagen och gårdagen (måndag) var lite bättre, men idag känns det oroligt igen. Inget utbrott än, men ett par stycken har varit nära här i em redan och det dallrar oroväckande hos Turbo. Vi får se hur resten av dagen flyter på. Jag själv tänker avvika från hemmet under några timmar (värst vad jag ränner!) så mannen får sköta markplanet även i kväll. Sen stupar jag i säng för i morgon blir en ny och spännande dag!
Tjingeling på er ♥
Gårdagen var som sagt lite hektisk för mig. Det gick i ett från morgon till sena kvällen. Ganska direkt efter att Turbo åkt med taxin till skolan så åkte jag för att hämta mannen på jobbet och assistent Nisse där han bor. Sen åkte vi vidare mot assistansbolaget för några timmars handledning under förmiddagen. En gång till är inplanerad, sen får vi se hur vi gör. Men jag tror ändå att de här omgångarna vi haft tillsammans med psykologen har varit nyttiga för Nisse. Han har nog fått lite mer kött på benen när det gäller kunskap om Turbo och hur han fungerar. En och annan aha-upplevelse har han iaf fått under vårt resonemang med psykologen.
Sen var det fullt ös hemåt de fem milen för att hinna hem tills Turbo kom hem från skolan. Det fick bli (halv)äcklig korvkioskmat efter vägen för att över huvud taget hinna få i mig något under dagen. Nisse kom kl 15 och assisterade Turbo under några timmar sen.
Jag stack då iväg med åtta andra tjejer för att vara med på VårRuset i Göteborg. Så det var bara att åka en massa mil igen då - närmare bestämt elva mil enkel resa. Jag har aldrig varit med på ett sånt jippo nån gång tidigare, men det var ett par av tjejerna som varit det innan och som tyckte vi skulle dra ihop ett gäng i år. Nio stycken blev vi och tyvärr hade vi missat att beställa vackert väder! Ösregn och hällregn!!
 |
| I väntan på start! |
Sent i säng blev det igår eftersom det var en bit att åka hem sen när vi blivit helt dränkta. Får väl se hur många av oss som får lunginflammation efter den kvällens bravader..... Jag ska nog klara mig tror jag, men det var andra av oss som jag blev riktigt orolig för....
 |
| En och annan karl hade också anlänt..... |
Inte heller idag får ni några svar på frågor här, eftersom jag inte är riktigt koncentrerad mitt i all stress. Men det kommer när jag har en lite lugnare dag. Läget med Turbo är fortsatt instabilt. Söndagen och gårdagen (måndag) var lite bättre, men idag känns det oroligt igen. Inget utbrott än, men ett par stycken har varit nära här i em redan och det dallrar oroväckande hos Turbo. Vi får se hur resten av dagen flyter på. Jag själv tänker avvika från hemmet under några timmar (värst vad jag ränner!) så mannen får sköta markplanet även i kväll. Sen stupar jag i säng för i morgon blir en ny och spännande dag!
Tjingeling på er ♥
söndag 12 maj 2013
Fortsatt kaos
Vi har ingen större förändring i läget här hemma, tyvärr. Möjligtvis att det varit lite bättre idag och vi har faktiskt klarat oss utan utbrott så här långt. Få se vad som händer när mannen ställer krav på Turbo om att han måste in i duschen... det är ju liksom lite kvar av dagen innan den är slut.
Men det är oroligt i Turbos kropp av någon anledning som vi inte vet just nu. I morgon är det skola igen efter en extra lång helg. Det ger sig i morgon om det är något i skolan eller inte. Är det det, så tror jag det kommer att märkas tydligt efter ledigheten. Jag får försöka vara extra observant. Tyvärr träffar jag inte Turbo så jättemånga timmar i morgon, men de få timmar vi är tillsammans så ska jag ha känselspröten ute extra långt.
Jag och mannen har delat på oss som vanligt under en hemmahelg, så igår fick jag åka iväg med lite vänner och ha det trevligt. Vi förenade nytta med nöje så det blev några foton tagna också :) Kul att man inte är ensam om att gilla att fota både det ena och det andra.
En av vännerna jag träffade igår gav mig en positiv kommentar: "Du ser så fräsch och pigg ut!"..... Jomen jag tackar jag! Den personen visste inte att vi levt i ett levande inferno under de senaste dygnen och att jag när jag lämnade hemmet åkte mitt i ett utbrott...... Jag tog ett par extra djupa andetag innan jag träffade mina vänner för jag skriver inte på näsan på alla jag möter hur läget är - kanske dumt, jag vet inte. Antagligen går jag på gladendorfinerna från förra helgen fortfarande, helgen då vi mammor träffades på en ö och peppade varandra och gav varandra en massa kämpaglöd till vardagen. Tack tjejer!!!
Det har varit så turbulent de senaste dygnen, så jag har i stort sett glömt bort att vi har ett tufft besked till Turbo att ge honom i det snaraste - flytten av skolan! När det blir så här intensivt med utbrott som haglar titt som tätt så är det bara det man måste fokusera på här hemma. Allt annat kopplas bort för att vi inte har tid med det, det finns ingen plats i tankeverksamheten för annat än Turbo och lotsningen av honom. Men hur ska han ta emot ett sånt besked nu när han är så otroligt labil??
I morgon börjar en fruktansvärt hektisk vecka som innehåller allt möjligt, men slutet på veckan ska väl enligt planerna bli lite lugnare - iaf för mig ;) Nu gäller det att ta en dag i taget och hoppas att vi alla håller ihop. Bl a har vi det där mötet inplanerat då vi säkerligen får besked om fortsatta planer för Turbo. Då kommer beskedet om jag varit glad i onödan eller inte. Men den där glädjen jag kände har bleknat nu när Turbo har det jobbigt....
Nu får vi se vad den här veckan för med sig, först och främst när det gäller Turbos mående och sen också vilka besked vi får under det där mötet. Jag hoppas jag kan vända blogginläggen till lite positivare saker att skriva om snart.
Kramar om er alla fina och goa läsare ♥
Men det är oroligt i Turbos kropp av någon anledning som vi inte vet just nu. I morgon är det skola igen efter en extra lång helg. Det ger sig i morgon om det är något i skolan eller inte. Är det det, så tror jag det kommer att märkas tydligt efter ledigheten. Jag får försöka vara extra observant. Tyvärr träffar jag inte Turbo så jättemånga timmar i morgon, men de få timmar vi är tillsammans så ska jag ha känselspröten ute extra långt.
Jag och mannen har delat på oss som vanligt under en hemmahelg, så igår fick jag åka iväg med lite vänner och ha det trevligt. Vi förenade nytta med nöje så det blev några foton tagna också :) Kul att man inte är ensam om att gilla att fota både det ena och det andra.
En av vännerna jag träffade igår gav mig en positiv kommentar: "Du ser så fräsch och pigg ut!"..... Jomen jag tackar jag! Den personen visste inte att vi levt i ett levande inferno under de senaste dygnen och att jag när jag lämnade hemmet åkte mitt i ett utbrott...... Jag tog ett par extra djupa andetag innan jag träffade mina vänner för jag skriver inte på näsan på alla jag möter hur läget är - kanske dumt, jag vet inte. Antagligen går jag på gladendorfinerna från förra helgen fortfarande, helgen då vi mammor träffades på en ö och peppade varandra och gav varandra en massa kämpaglöd till vardagen. Tack tjejer!!!
Det har varit så turbulent de senaste dygnen, så jag har i stort sett glömt bort att vi har ett tufft besked till Turbo att ge honom i det snaraste - flytten av skolan! När det blir så här intensivt med utbrott som haglar titt som tätt så är det bara det man måste fokusera på här hemma. Allt annat kopplas bort för att vi inte har tid med det, det finns ingen plats i tankeverksamheten för annat än Turbo och lotsningen av honom. Men hur ska han ta emot ett sånt besked nu när han är så otroligt labil??
I morgon börjar en fruktansvärt hektisk vecka som innehåller allt möjligt, men slutet på veckan ska väl enligt planerna bli lite lugnare - iaf för mig ;) Nu gäller det att ta en dag i taget och hoppas att vi alla håller ihop. Bl a har vi det där mötet inplanerat då vi säkerligen får besked om fortsatta planer för Turbo. Då kommer beskedet om jag varit glad i onödan eller inte. Men den där glädjen jag kände har bleknat nu när Turbo har det jobbigt....
Nu får vi se vad den här veckan för med sig, först och främst när det gäller Turbos mående och sen också vilka besked vi får under det där mötet. Jag hoppas jag kan vända blogginläggen till lite positivare saker att skriva om snart.
Kramar om er alla fina och goa läsare ♥
fredag 10 maj 2013
Trasigt
Nej, det blev ingen mysig filmkväll igår :( Vi fortsatte på den inslagna vägen och utbrottade i stället. Eller vi och vi.... Turbo skötte det så bra själv..... Nu var det en klurighetsgrej som krånglade som utlöste utbrottet. En av favoritgrejerna som är lite kluriga, gick lite sönder men mannen fixade det sen.
Men en sån motgång kan Turbo inte ta nu när han är labil i högsta grad. I utbrottet kom det där djupa och svåra fram hos honom igen - det där som gör att jag tror att det är något som gnager i honom, något som i hans autistiska värld är helt fel. Men hur ska vi veta vad det är som stör honom så han mår så här pass dåligt så utbrotten haglar flera gånger om dagen. När Turbo mår bra så har han kanske ett utbrott i veckan - nu har han flera svåra utbrott om dagen.
Här är ett litet axplock av andra grejer som gick sönder igår:
Sånt är livet just nu och vi får helt enkelt klura vidare, men inte är det lätt. Jag antar att det slutar med att Turbo får ett hiskeligt utbrott och i o m det säger en endaste liten mening som gör att vi börjar förstå lite var skon klämmer. Men vi får se....
Idag på förmiddagen har mannen tagit med sig Turbo på en utflykt in till stan och handlat lite. Ja, ni läste rätt!! Min man är en tuffing som tar med sig Turbo i det här instabila tillståndet han är i. Men det har varit planerat sen en tid tillbaka och bara för att Turbo inte är i harmoni så kan vi inte straffa honom så han inte får köpa det vi har bestämt innan - för det skulle kännas som ett straff för honom. Det skulle vara totalt fel gentemot honom. Han kan inte rå för att han mår som han gör. Så därför åkte de in och handlade som det var sagt från början.
Allt hade gått bra i stan iaf även om mannen fick kämpa hårt och vara mer än alert. På Turbo märks det tydligt att han inte är i harmoni och mannen måste hela tiden ha en plan B i bakfickan att ta till vid behov. Som avslutning i stan hade de gått på Burger King och ätit, men sen pustade nog mannen ut när de lyckligt och väl var hemma igen. Hemma hade de stökat runt lite men det tar vi en annan gång..... Jag har varit på jobbet hela dagen och jobbat undan lite. Nu tänkte vi försöka oss på den där berömda filmkvällen igen. Hur tror ni det går ikväll då??
Kramisar ♥
PS. Ajdå, nu missade jag ju att svara på frågor igen *skäms*, men svar kommer - håll ut!
Men en sån motgång kan Turbo inte ta nu när han är labil i högsta grad. I utbrottet kom det där djupa och svåra fram hos honom igen - det där som gör att jag tror att det är något som gnager i honom, något som i hans autistiska värld är helt fel. Men hur ska vi veta vad det är som stör honom så han mår så här pass dåligt så utbrotten haglar flera gånger om dagen. När Turbo mår bra så har han kanske ett utbrott i veckan - nu har han flera svåra utbrott om dagen.
Här är ett litet axplock av andra grejer som gick sönder igår:
Sånt är livet just nu och vi får helt enkelt klura vidare, men inte är det lätt. Jag antar att det slutar med att Turbo får ett hiskeligt utbrott och i o m det säger en endaste liten mening som gör att vi börjar förstå lite var skon klämmer. Men vi får se....
Idag på förmiddagen har mannen tagit med sig Turbo på en utflykt in till stan och handlat lite. Ja, ni läste rätt!! Min man är en tuffing som tar med sig Turbo i det här instabila tillståndet han är i. Men det har varit planerat sen en tid tillbaka och bara för att Turbo inte är i harmoni så kan vi inte straffa honom så han inte får köpa det vi har bestämt innan - för det skulle kännas som ett straff för honom. Det skulle vara totalt fel gentemot honom. Han kan inte rå för att han mår som han gör. Så därför åkte de in och handlade som det var sagt från början.
Allt hade gått bra i stan iaf även om mannen fick kämpa hårt och vara mer än alert. På Turbo märks det tydligt att han inte är i harmoni och mannen måste hela tiden ha en plan B i bakfickan att ta till vid behov. Som avslutning i stan hade de gått på Burger King och ätit, men sen pustade nog mannen ut när de lyckligt och väl var hemma igen. Hemma hade de stökat runt lite men det tar vi en annan gång..... Jag har varit på jobbet hela dagen och jobbat undan lite. Nu tänkte vi försöka oss på den där berömda filmkvällen igen. Hur tror ni det går ikväll då??
Kramisar ♥
PS. Ajdå, nu missade jag ju att svara på frågor igen *skäms*, men svar kommer - håll ut!
torsdag 9 maj 2013
En dag med nya utbrott
Nya tag var det väl tänkt att vi skulle ta idag. Men det kom liksom av sig. Morgonen började bra och allt gick "lugnt" tillväga även om en utomstående säkert hade tyckt det var en mycket stimmig och störig morgon. Men efter våra mått mätt så gick allt bra. När Turbo var som värst uppe i varv så skämtade han själv till det och sa att "Jag behöver ingen medicin" och så garvade han mitt i racet! Han har humor den här killen! :) Men sen svalde han snällt sin medicin.
Turbo var en aning väntande och förväntansfull över att han skulle få en heldag med assistent Nisse här som skulle komma kl 10. MEN han kom inte. När jag ringer upp honom så står det olika tider i våra almanackor och han hade hoppat in på annat jobb nu och kom inte ifrån! SURT värre! Jag hade gått ut på verandan för att ringa så inte Turbo hörde mig. Ni kan bara ana hur tunga mina steg var när jag gick in för att berätta att Nisse inte kunde komma förrän kl 15 :( Den känslan jag hade när jag stod därute var att nu går jag härifrån, jag vill inte gå in och berätta något som garanterat utlöser ett utbrott. Jag ville som sagt bara öppna verandadörren och promenera iväg ut på gatan - bort, bort. Efter gårdagens stora utbrott så visste jag vad som var att vänta.
Naturligtvis gick jag inte min väg, utan jag tog några djupa andetag, kopplade på värsta psykologen och la upp en plan i huvudet som jag skulle lägga fram för Turbo för att om möjligt kunna lindra något. Det gick väl så där, kan jag meddela. Men visst, utbrottet hade kunnat vara värre. Jag tyckte ändå att han sansade sig relativt snabb, trots allt och jag försökte stryka honom medhårs så gott jag kunde. Utbrottet igår var betydligt värre och jag grubblar fortfarande på vad det kan vara. För med all säkerhet är det något som gnager i honom, det märktes igår vid läggdags då vi myste lite vid nattningen - något är det som spökar för honom.....
Nåja, Turbo lugnade väl hyfsat ner sig iaf och sen hade han kontakt via Skype med Nisse under dagen så de bröt isen på det sättet. När Nisse sen kom vid 15-tiden så var läget som vanligt mellan dem igen och det var ju väldigt skönt. Annars kan en sån här miss göra att det smäller när de möts, men nu slapp vi det scenariot iaf.
Jag och mannen fick planera om dagen för vår del. Vi hade planerat en tur, men den fick vi ställa in eftersom den inte passar att ta på seneftermiddagen och kvällen. Vi får ta den utflykten vid ett annat tillfälle, jag har bara väntat några år på det så då kan jag vänta lite till..... ;)
I stället tog vi bilen och åkte och fotade lite på lite fina ställen. Sen tog vi vägen om stan och gick på Harrys och åt lite gott innan vi drog hemåt igen. Även om dagen inte blev som vi tänkt oss så blev det ju ändå bra till slut.
Nu tänkte vi försöka oss på lite mysfilmkväll i soffan. Tror ni att vi lyckas med det?? Ja, det återstår att se, men hoppas kan vi ju alltid. Tycker det räcker med motgångar nu.
Kram, kram i stugorna ♥
PS. Svar till Mamma Z:s fråga kommer i ett senare inlägg.
Turbo var en aning väntande och förväntansfull över att han skulle få en heldag med assistent Nisse här som skulle komma kl 10. MEN han kom inte. När jag ringer upp honom så står det olika tider i våra almanackor och han hade hoppat in på annat jobb nu och kom inte ifrån! SURT värre! Jag hade gått ut på verandan för att ringa så inte Turbo hörde mig. Ni kan bara ana hur tunga mina steg var när jag gick in för att berätta att Nisse inte kunde komma förrän kl 15 :( Den känslan jag hade när jag stod därute var att nu går jag härifrån, jag vill inte gå in och berätta något som garanterat utlöser ett utbrott. Jag ville som sagt bara öppna verandadörren och promenera iväg ut på gatan - bort, bort. Efter gårdagens stora utbrott så visste jag vad som var att vänta.
Naturligtvis gick jag inte min väg, utan jag tog några djupa andetag, kopplade på värsta psykologen och la upp en plan i huvudet som jag skulle lägga fram för Turbo för att om möjligt kunna lindra något. Det gick väl så där, kan jag meddela. Men visst, utbrottet hade kunnat vara värre. Jag tyckte ändå att han sansade sig relativt snabb, trots allt och jag försökte stryka honom medhårs så gott jag kunde. Utbrottet igår var betydligt värre och jag grubblar fortfarande på vad det kan vara. För med all säkerhet är det något som gnager i honom, det märktes igår vid läggdags då vi myste lite vid nattningen - något är det som spökar för honom.....
Nåja, Turbo lugnade väl hyfsat ner sig iaf och sen hade han kontakt via Skype med Nisse under dagen så de bröt isen på det sättet. När Nisse sen kom vid 15-tiden så var läget som vanligt mellan dem igen och det var ju väldigt skönt. Annars kan en sån här miss göra att det smäller när de möts, men nu slapp vi det scenariot iaf.
Jag och mannen fick planera om dagen för vår del. Vi hade planerat en tur, men den fick vi ställa in eftersom den inte passar att ta på seneftermiddagen och kvällen. Vi får ta den utflykten vid ett annat tillfälle, jag har bara väntat några år på det så då kan jag vänta lite till..... ;)
I stället tog vi bilen och åkte och fotade lite på lite fina ställen. Sen tog vi vägen om stan och gick på Harrys och åt lite gott innan vi drog hemåt igen. Även om dagen inte blev som vi tänkt oss så blev det ju ändå bra till slut.
Nu tänkte vi försöka oss på lite mysfilmkväll i soffan. Tror ni att vi lyckas med det?? Ja, det återstår att se, men hoppas kan vi ju alltid. Tycker det räcker med motgångar nu.
Kram, kram i stugorna ♥
PS. Svar till Mamma Z:s fråga kommer i ett senare inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)