Tufft läge

Jaa, kära läsare... vad händer här egentligen?!? Vet inte riktigt var jag ska börja berätta.... men försöker väl nånstans.
I vilket fall som helst så mår mannen fortfarande inte bra. Kalabaliken fortsatte i lördags morse. När han vaknade den morgonen så hade han 38,3 i feber - 6:e dagen med feber + alla andra symptom som inte gett med sig utan det är konstant lika illa. Jag sa till mannen att jag ringer sjukvårdsupplysningen och hör vad de säger. Men innan jag kom så långt som att ringa dit så såg jag mer och mer hur dåligt han mådde. Det slutade iaf med att det inte var någon tvekan, jag ringde akuten och sa att nu kommer han in... ingen fråga utan bara "så här gör vi", punkt slut! Jag kände att han började bli lite halvt dimmig och då tycker inte jag det är nån tvekan längre!

Utan att gå in på detaljer så kan jag berätta att han inte fått behålla någonting sen i söndags, alltså en hel vecka! Kroppen är ganska tom och orkeslös. Dessutom har han en enorm smärta efter fallen vid svimningarna från i onsdags. När han åkte ambulans in i onsdags var han ganska omtöcknad och fick också febernedsättande och som också är smärtstillande. Därför blev inte sjukvårdspersonalen medveten om hur ont han hade.

Så i lördags var det alltså dags för en ny färd till akuten. Men hur skulle detta lösas när vi hade Turbo hemma?? Inte helt lätt! Vi kunde inte ta med oss honom in dit och det är inte vem som helst som kan ta hand om honom här hemma heller. Detta är ett stort dilemma när det gäller autism - inte bara att lämna honom till nån okänd granne el. dyl. Jag ringde ett par stycken som Turbo är väl förtrogen med, men ingen fanns att tillgå. (Glömde tyvärr ringa en kille....) I stället fick jag ordna med en vän som körde in mannen så fick jag ta hand om Turbo.

Väl inne fick han en mer ordentlig genomgång. De konstaterade väl att enligt snabbsänkan så har infektionen vänt neråt lite grand och då är det bara att vänta ut det. Om det är influensa eller nåt annat kunde de inte svara på. Men dessutom konstaterade de att han har ett par knäckta revben efter fallen i badrummet! Illa, men samtidigt är jag glad över att han inte slagit i huvudet eller brutit handleder eller likande. Så.... ja... det får ta sin lilla tid.

Samtidigt som läget är tufft här så försöker vi att inte visa för mycket inför Turbo, vi vill inte oroa honom i onödan. Men säkert så blir han påverkad ändå. Lite småutbrott under helgen har vi haft här, men inga allvarliga och det är ju ändå skönt.

En extra börda läggs automatiskt på mig nu. Jag får ta hand om allt assisterande med Turbo för det klarar inte mannen alls med den smärtan och den förlorade orken nu. På jobbet får jag dra en del av hans lass också. Mannen är lite av spindeln i nätet på jobbet och jag får väl försöka vara nåt av spindelbenen iaf, för hela spindeln har jag inte rätt kunskap till att vara.... den kunskapen är det bara mannen som besitter. Idag tog jag tag i ett nytt moment för min del - personalvård! Har sett en period att det inte står rätt till med en av de anställda och idag kände jag att det måste tas tag i. Lilla jag..... tog tag i detta!! Jaa, det gick det med och jag kände mig glad efteråt att jag hade gjort det. Är man tvungen så fixar man mer än man tror!

Livet rullar vidare och jag hoppas förstås att mannen ska tillfriskna snabbare än kvickt!! Men, men..... just nu har han så ont så han tar sig inte ens ur soffan..... :(

Denna veckan är det skollov för Turbo. Han har korttids/fritids när jag jobbar på dagarna, och jobba det behöver jag sannerligen nu. Idag blev det lite streck i räkningen vid lämningen på korttids! "Fel" person tog emot oss..... alltså fel enligt schemat. Vi hade blivit underrättade om en viss person, men en helt annan öppnade! Och sånt kan gå hur som helst, men jag gjorde lämningen så kort som möjligt för det är bäst att jag avlägsnar mig. De hade nog rett ut det ganska bra iaf. Så kan det gå även på världens bästa korttids! Men visst, lite småutbrott har vi haft här i em och ikväll...


Nej, vad tror ni? Kan det lugna ner sig nu hos oss, eller........??
Kramar ♥