Möte med rektor och skolpersonal

Idag var det lättare att få upp Turbo, eller, han var iaf på bättre humör på morgonen. Det fanns ingen trötthetsilska som jag behövde bemöta. En glad kille satte sig i taxin till skolan. Och det hade varit lite lugnare för honom där i dag än igår. Första dagen efter lovet är alltid lite jobbig, han måste landa i skolmiljön igen innan han slappnar av.

Igår kväll svarade rektorn på mitt mail iaf. Och hon hade bestämt sig för att vara med på mötet vi skulle ha med personalen på resursskolan idag! Men innan jag berättar om mötet så ska jag försöka redogöra lite för vad som hänt och vad som händer på skolan. Ni har väl alla förstått att det blivit mer eller mindre krisartat på Turbos skola?!

Resursskolan är nystartad från detta läsåret. De har satt ihop fyra elever i en lokal som tidigare var ett litet vandrarhem. Alla eleverna har var sitt eget rum och det finns ett gemensamt utrymme där de äter eller gör annat tillsammans. Det anställdes två lärare och två resurspersoner. Den som blev Turbos resursperson, Mk, har nu slutat och den ena läraren har gått in i väggen och kommer inte tillbaka! Kvar finns alltså en lärare och en resursperson. En av eleverna slussas in i sin vanliga klass och med honom behöver resurspersonen vara tills vidare. Kvar finns då en lärare på tre elever! Detta blir kaos! Dessutom har de inte kunnat "fånga" en av eleverna efter jullovet, det har inte gått att sätta upp gränser för honom och det bidrar till att läget blir ohållbart. Även om Turbo är på sitt rum så blir han störd av att det är livat utanför rummet och får därmed utbrott.

Lösning är på G, en elev ska flyttas därifrån och kvar blir då Turbo och en till elev. Då hoppas vi att miljön blir väl anpassad för alla parter. Problemet är nu att det fattas personal - en lärare och en resurs. Annons är ute på båda tjänsterna, men det tar ju tid innan de är på plats (ifall de hittar nån lämplig). Jag hoppas nu att det kommer att lösa sig inom kort, det får inte spillas så mycket mer tid för Turbos del utan han måste få lugn och ro. Och framförallt, det får inte försvinna mer personal runt honom! I nuläget är det läraren, Nk, som tar hand om honom i skolan och det har funkat väldigt bra. Jag hoppas på att det får fortsätta så....

Allt detta olyckliga med personalen beror till stor del på att ingen av de fyra visste helt och fullt vilken typ av elever de skulle ha att göra med. Jobbet var mycket tuffare än de räknat med! Och jag håller fast vid att detta är skolans tuffaste jobb, det är inget enkelt jobb!! En av anledningarna till att jag ville ha rektorn med på detta möte idag, var att jag ville trycka på att personalen måste ha mer utbildning inom NPF-området. Får de det så ökar chansen att de ska orka med sitt arbete bättre. De måste få rätta verktygen för att handskas med de problem som uppstår. Jag tänker på assistenten på förra skolan som Turbo hade i 2, 5 år. Att ensam orka med detta arbete är strongt gjort, dessutom hade hon fått gå vissa utbildningar som gjorde henne fantastiskt duktig i att hantera sonen på ett perfekt sätt. Det är dit jag vill att rektorn ska komma med personalen idag också. Jag hade också plockat med mig lite av det material som assistenten på förra skolan använde sig av, jag ville visa lite mer hur hon jobbade och fick framgång med Turbo.

En intressant sak som kom fram idag var att en av personalen sa att Turbo är den som är mest svår i sin problematik, ändå är det han som fungerar bäst i skolan om bara miljön är rätt anpassad för honom. Han anser att detta beror på att de jobbat så fenomenalt bra med honom i förra skolan. Återigen en STOR eloge till Turbos gamla skola - en helt vanlig skola, men Sveriges bästa enligt mig!! Mycket intressant att personalen ser vilken skillnad det blir på elever beroende på hur bra uppstyrt det är när de går i skolan!

Ja, ja, jag hoppas ändå på att det kommer att reda upp sig på skolan innan det är för sent. Att jag fortfarande är bitter på att det inte blev den lösning som vi serverade rektorn från början, lyser igenom hos mig under mötet och jag har fått ett erkännande från henne att hon ångrar sig att hon inte lyssnade tillräckligt mycket på oss! Suck..... Men nu får vi se framåt och jag är trots allt hoppfull.

Kramisar till er alla därute ♥