torsdag 8 december 2011

Streck i räkningen.... + Japan halva dag 5

Bra humör på grabben i morse också! Härligt! Jag hoppas på att det har vänt tillbaka så vi är i gamla gängor igen. Nåt måste naturligtvis ut när det blir en lång period då det är lite annorlunda än vanligt. Men nu så hoppas vi att det är över för denna gången. Så grabben gick ut till taxin idag och var glad igen!

Men på förmiddagen får jag ett telefonsamtal från N som ska komma och assistera som han brukar på torsdag eftermiddag. Han är sjuk! Jahapp, sjuk måste man naturligtvis få vara ibland men jag förstod direkt att det kommer att bli utbrott från sonens sida när han får höra det. Och mycket riktigt så sprack det för honom.




Jag gick och funderade innan han kom hem från skolan om det finns nåt sätt att lägga fram en sån här negativ sak för honom utan att han ska reagera kraftigt?? Men jag kom inte på nåt sätt. Även om jag försöker vinkla det positivt och ge honom något i stället, så hör och ser han ju bara det negativa att inte N kommer.... Skulle vara intressant att höra om nån har nåt tips att komma med till en annan gång. Så utbrottet kom och det sved ordentligt eftersom jag tyvärr inte hann undan.... Men utbrottet gick ganska snabbt över så det blev lugnt så småningom. Skönt att det inte håller i sig hela kvällen..... Så nu är det lugnt igen och balans på det hela. Så kan det gå.

################################################################################################################

Japanresan rullar vidare, är nu framme vid dag 5. Den här dagen innehöll så mycket så jag delar upp den och redogör för halva dagen i det här inlägget. Det blir alldeles för långt och mycket annars.....

Dagen inleds med att vi som vanligt  måste kliva upp kl 6 för att göra oss i ordning så vi hinner med bussen. Bussen kör oss till ytterligare en fabrik, där det blir sedvanlig presentation och sen en genomgång för att se tillverkningen av maskinerna. När förmiddagen var till ända skulle vi förflytta oss några mil och efter vägen dit gjordes ett stopp på ett stort hotell där vi skulle äta lunchbuffé. Alltid lika intressant att se variationen på bufféerna :) Så här kunde en tallrik se ut:



Efterrätt hade de på varenda buffé, men deras efterrätter var inte lika söta som vi är vana vid. Det passar mig ganska bra för jag är inte så jätteförtjust i om det är för sött. Men som den chokladnarkoman jag är så bespetsade jag mig på denna goda efterrätt med trolig smak av choklad:


Men jag hade inte kunnat ha mera fel!! Om man förväntar sig en god smak av chokladpudding eller liknande och får denna i munnen så blir smaken bara Urrk!! Smakade som kallt te som de haft i gelatin i ;) Hua.... tänk så fel det kan bli.....Ja, ja, mätta blev vi iaf och det var ju huvudsaken. Vid ett besök i ett visst rum gällde det att gå in i rätt dörr. Annars kunde man ofrivilligt hamna där det var japanese style ;) Inte riktigt som vi svenskar är vana vid kanske.....




Sen rullade sällskapet vidare för en teceremoni! Spännande värre!
Ägarfamiljen till det japanska företaget är mycket kultur- och konstintresserade. De hade flyttat och bevarat ett tehus så det var dit vi var på väg. Runt tehuset var det väldigt vackert och höstfärgerna gjorde sig påminda!


Kvinnorna stod på rad och bugade sig för oss. De ville verkligen att vi skulle känna oss välkomna!


I tehuset var det inte bara att "stövla" in utan vi måste ta av oss skorna först.



Det var absolut förbjudet att gå i skor inne i huset. Varenda millimeter av golvytan var täckt med mattor gjorda av nån typ av risgräs om jag fattade det rätt! De syns på bilden här där "teflickorna" sitter.


Väl inne fick vi sitta på golvet vid ett mycket långt bord så vi alla 25 svenskar fick plats. Som tur är hade ägaren konstruerat det så fiffigt så det var en fördjupning i golvet där benen fick plats ;)


Här serverades först en "kaka" som vi inte alls vet vad den innehöll.


Snyggt var det iaf! Jag tyckte att den smakade helt ok, men många tyckte den var hemsk.... På tallriken skulle man alltid kunna se vilken årstid det är. Och visst syns det att den representerar hösten! Vackert! 

Sen kom då teet in eller vad man ska kalla det ;)


Det här var en sörja som jag skulle kalla uppvispad tång eller liknande.... smaken var så illa så det nästan vände sig i magen... tyckte jag.... medan andra inte tyckte det var fullt så illa. Smaken är ju liksom delad..... 
Jaa, det var den teceremonin. Sen var det till att kravla sig upp ur hålet i golvet och bege sig ut och ta på sig skorna igen. Nu skulle det bära iväg på flera äventyr.... en till fabrik, men denna var lite speciell.... och sen ett nytt ställe för en 5-rätters fin middag på kvällen. Men mer om det i nästa inlägg!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad säger du om att ha ett rum som är så avskalat som möjligt. Alltså ett rum där ni har så lite saker som möjligt i. En soffa en fåtölj och inga "lösa ting", prydnadsaker etc. Bara några få saker som han är intresserad av. Ett rum där han kan få hjälp att koncentrera sig i, att lära sig saker utan att en massa "onödigt" distraherar honom.

I det rummet kanske du kan leverera "dåliga nyheter". Innan du gör det kan du ta bort allt som kan bli förstört och alla kastvänliga hårda ting.

Ja det var bara en tanke.

Kram K

Nina sa...

Vad svårt för er när han reagerar så kraftigt. Jag har ju inga idéer där... Man måste nog känna honom för att kunna komma på nåt, så jag tror ni hittar dom bästa lösningarna själva.

Sandra blir ju också besviken och så, men fokuserar oftast direkt på alternativet.

Jag visar alltid bilder för henne. Om den personal som ska möta är sjuk, t.ex. så visar jag först bilden på den personen och talar om att h*n är sjuk, sen tar jag fram bilden på den person som ska möta istället.

Kanske kan bilder eller seriesamtal hjälpa honom? Om ni bara säger det muntligt så har han kanske svårt att uppfatta hela biten och tappar en del av infon?

Vilka fina foton ni tog på er resa. Det är så roligt att läsa om den, och bilderna gör ju att man nästan får vara med :)

Ha en skön helg och hoppas ni får vila lite...
Kram Nina!

Fia sa...

Låter o ser verkligen kanon ut vilken resa. Inte lätt för er att veta hur man ska handskas med alla situationer. Tycker ni är fantastiska. Som sagt finns här om du behöver. Många kramar