Har också haft kontakt med en mamma som bl a har en son med diagnoser, också det inom NPF, liknande vår sons problematik och beteende. Häromdagen blev sonen hämtad av polis pga sitt enorma utåtagerande.... Den grabben är ett år äldre än vår son.... Mamman har verkligen kämpat och gjort ALLT som hon kunnat för att rädda situationen genom åren. Nu gick det inte längre, situationen blev för farlig för henne och övriga familjen.... Det verkar inte som att sonen ska tillbaka till familjen utan kommer att få hjälp på annat håll. Hettan måste dämpas innan..... Lider verkligen med denna mamma, men kanske kan det ändå komma nåt bra ur det här så småningom om pojken får den absolut rätta hjälpen.
Detta är varken Oswald eller Felix.... en varg kanske?? |
Jaa, det var två tragiska livsöden och allt detta pga diagnoserna. Det får en att stanna upp och tänka lite extra. Det får mig att tänka till så jag prioriterar rätt här i livet, prioritera det som känns viktigt. Det gäller att vara rädda om varandra, man vet inte vad som ligger precis framför oss och vad som händer. Om man jämför så har vi det förhållandevis bra i vår familj i nuläget. Vi uppskattar så länge det varar och måste vara rädda om det vi har. Livet är inte alltid en dans på rosor, men allt som oftast försöker vi ändå se de där rosorna som ändå finns där trots allt.
Så alla därute - var rädda om varann och krama varann lite extra ♥
Blev lite djupa tankar så här i början av inlägget, men ibland blir man omskakad och då blir det såna här tankar.....
Som sagt - detta har varit en helg med full fart hela tiden för mig och mannen. Började i fredags på dagen när jag och mannen skulle ställa i ordning till firmafesten på kvällen. Man tror inte det ska vara så mycket att göra i förväg men det blir en hel del iaf. Det var mat som skulle fixas....
....och en del presenter till prisutdelning efter lite trevligt tävlande..... Glömde fota glassmaskinen som jag gärna kommit hem med, men den gick till en annan medarbetare!
Lite extra blev det att göra i ordning för vi skulle tacka av en som går i pension och slutar jobba om några dagar. Han skulle bli avtackad med guldklocka, blommor och presenter!
Han har jobbat i företaget (eller i huset) sen han var 15 år!! Så i 48 år har han gått där och varit lojal! Det är inte dåligt! Men nästa vecka tar det slut och visst fällde han nån liten tår när han blev avtackad! Och vi kommer så klart att sakna honom! Vi är ett litet härligt gäng på sju personer just nu, med bra spridning på åldrarna. Den yngste är 24 år och den äldste 63 år.
Detta var alltså på fredagen. Lördag förmiddag träffade vi lite vänner för att umgås en stund. Sen hem och åt lunch. Fick tid - eller var tvungen att ta mig tid att jobba ett par timmar - innan det var dags att åka hem till andra vänner. Där blev vi omhändertagna med tacos, ett glas rött....
....och lite trevligt sällskapsspel!
En jättemysig och trevlig lördagskväll blev det! Detta tack vare avlastningen på korttids som vi har till sonen. Denna familjen är mycket förstående och insatt i hur vi har det och vet om att vi bara kan umgås när sonen inte är hemma. Otänkbart att genomföra detta med honom med oss. Detta har vi accepterat, att livet ser ut så här, bara att gilla läget och göra det bästa av det. Vi har numera kommit så pass långt att vi inte har dåligt samvete för att vi lämnar bort honom och själva har trevligt på annat håll.
Var tillsammans med vänner på förmiddagen idag med (sönd) så det har inte varit just nån egentid denna helgen. Det får vi ta en annan helg även om det känts som man skulle behövt det nu också. Men det är ju så trevligt att vara tillsammans med vänner man annars inte kan så det gäller att passa på. Svårt med balansgången där.
Nu har vi hämtat hem sonen från korttids och laddar för en ny vecka som börjar i morgon.
I morgon hoppas jag att jag hinner lägga ut det sista från Japan-resan så vi kommer till slutet på den.
Ha en skön söndagskväll och jag kramar om er alla ♥
2 kommentarer:
Kikar in å snabbläser lite så jag inte halkar efter alldeles..
Så nu vet du att jag är här iaf :) Har inte riktigt haft tid.
Kramar om!
Nina
Ja livet är långt ifrån enkelt och rättvist. Vi kämpar på, var rädd om dig, kramar Tina
Skicka en kommentar