lördag 14 februari 2015

Pushning och utbrott

Igår morse njöt jag av ytterligare en morgon då jag bara hade mig själv att göra i ordning innan jobbet kallade, eftersom Turbo var på korttids. Jag tänkte på det en morgon tidigare i veckan, vilket engagemang det krävs för att få färdig Turbo tills skoltaxin kommer och hämtar. Man ska inte tro att det går att lägga fram kläderna framför honom och gå därifrån och han fixar påklädning själv. För att han ska få på sig kläderna, måste jag "mata" honom med ett plagg i taget och pusha på honom inför varje plagg - ett efter ett, i lagom takt och utan stress! Annars blir han sittande och gör ingenting, han fastnar i något helt annat i sin tankebana.



Väl på jobbet igår, får jag ett telefonsamtal från assistent Kent. Han skulle ha eftermiddags-/kvällspasset med Turbo här igår, var det tänkt. Men han låg i feber och det var omöjligt för honom att orka jobba det passet. Inget att göra åt, men vi vet alla hur hårt Turbo tar sånt här och speciellt när det blir förändringar så hastigt inpå.

Mannen hämtar Turbo på korttids efter lunchtid och meddelar detta i bilen. Det gick bra och de tog en omväg hem för att Turbo skulle få skingra sina tankar och landa i beskedet. Hemma hade det också gått bra hela eftermiddagen sen. När jag kom hem från jobbet frampå kvällningen var det också förvånansvärt lugnt. Mannen och jag undrade i vårt stilla sinne om/när det skulle komma någon reaktion??



MEN innan läggdags fick Turbo ett utbrott! Det gick inte att bryta som jag brukar kunna i ett relativt tidigt skede. Det var nog tvunget att komma ut något iaf och lite stryk och lite glassplitter blev resultatet. Det är smällar man får ta och det är otroligt vad härdad man blivit med åren.... och man har verkligen lärt sig att det där med att vara lågaffektiv är såååå effektivt! Turbo kom iaf i säng efter det och där lugnade han sig av sig själv sen. Idag är en ny dag....

Den här nya dagen har funkat bra. Jag och mannen har delat på oss hela dan. Jag stack till jobbet innan Turbo vaknade och sen har mannen åkt iväg för lite omvårdnad av en mycket smutsig bil. Men ikväll ska vi försöka oss på familjemys framför TV:n är det tänkt.

Jag hoppas ni alla därute får en fin kväll också! Kram på er ♥

1 kommentar:

Nina sa...

Det slår mig hur skört allt är och att det inte alls har med begåvningen att göra. snarare att det faktiskt underlättar om personen i fråga har ett begåvningshandikapp också. För då förstår omgivningen lite lättare och ställer inte samma krav.

Jag tänker att vi har fått höra att det är tack vare begåvningshandikappet som det inte är något snack om att Sandra behöver assistans... Men jag hoppas att det blir mer upplyst att autism-svårigheterna är lika svåra (för en del) oavsett annan diagnos.

Ser ju att Turbo har mycket svårare än Sandra i vissa situationer. Ja, och vise verca, förstås, men ändå. Nu har ju Turbo assistans, men oron måste ju finnas där, precis som hos oss. Hur ska det gå utan rätt hjälp?

Hoppas ni har en lugn helg <3
Snart kram på riktigt... :) :) :)