måndag 6 januari 2014

Speedat värre

Läs nu följande stycke i en rasande fart:

MAMMA!!! Får jag kläder! MAMMA!!! Jag ser inga kläder! MAMMA....!!! PAPPA!!! Kolla här! MAMMA!!! Får jag kasta upp din almanacka högst uppe på skåpet? MAMMA!!! Får jag riva sönder den här? MAMMA!!! Den här behövs inte så jag kastar upp den på skåpet! MAMMA!!! Får jag kläder nån gång då? MAMMA!!! Var är mina glasögon? Får jag cola? När kommer Kent? Mamma är fet! Pappa är fet! MAMMA!!! Får jag ha sönder din klocka? PAPPA!!! Kolla på det här YouTube-klippet! MAMMA!!! Får jag göra en hockeytackling mot dig? *tacklas* PAPPA!!! Får jag göra en hockeytackling mot dig? *tacklas* *kastar glas i golvet, kastar äggkopp i golvet, kastar glas nr 2 i golvet, kastar ut alla sorterade schemabilder på golvet, kastar ner alla tidningshögar i trappan*




Där har ni tempot och nivån på vår morgon idag! En speedad Turbo pga - som vi trodde - förväntningar inför att assistent Kent skulle komma och ha ett lite längre pass idag. Man blir lätt stressad och får en begynnande huvudvärk av detta. Mitt i all denna stress ska man försöka assistera och lugna Turbo, samtidigt som vi skulle behöva plocka upp och försöka få ordning innan Kent ska kliva in i huset! Dessutom försökte jag få i mig lite frukost på stående och springande fot.... När Kent kom kunde vi pusta ut någorlunda. Vi lämnade över ansvaret på honom och då kunde jag och mannen ägna oss åt annat som behövde göras.




Sju timmar hade Kent hand om Turbo idag. Det hade säkert gått bra. Lite hämtpizza stod på menyn idag och jag tror allt flytit på som det skulle. Men jag märker ganska snabbt på Turbo när jag kommer hem, att det är något som oroar. Jag försöker smidigt fråga honom om han vet vad det är som inte känns bra. Han blir gravallvarlig och säger att han inte vet. Antingen vet han inte eller också vet han, men kan inte sätta ord på det. Så nu återstår det att se om det blir fler utbrott här under kvällen. Vi har iaf städat upp efter morgonens utbrott.....

Spännande att se hur det går! Kram på er alla ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Tror jag förstår ganska väl, även om det skiljer en del. Känner igen det där speedandet och hundra meningar i samma andetag,eller nåt :P

Hoppas det lugnade sig, och att ni slipper utbrott ikväll.
Kram Nina!

Unknown sa...

Du är så tydlig och ger en riktigt målande beskrivning. Jag känner mig mer och mer säker på att vi har en kille med autism och även Adhd här också.Hoppas er kväll varit lugnare och att ni får en lugnare morgondag.
Kram Sofie