Alla har vi tyckt att Turbo har mognat väldigt mycket den senaste tiden. Han har klarat en massa som han inte klarat innan. MEN vi har nog kanske varit väl positiva så det blev helt plötsligt platt fall! Innan detta hände i tisdags och onsdags i skolan så hade vi kanske sett tendenser i 1-1,5 vecka att han varit lite mer lättantändlig, men ändå inget alarmerande. Ett utbrott hade han när assistent Kent fortfarande var kvar på måndagskvällen förra veckan, men det gick över hyfsat snabbt efter att köksgolvet blivit fyllt av glassplitter. Men sen så - tyvärr rann det över fullständigt i skolan under tisdagen och onsdagen.
Efter utbrottet som var på tisdagen så hade jag mina funderingar med många frågetecken, men då Turbo fick ett megautbrott till på onsdagen så klarnade ljuset för mig och mannen. Här är det något som inte stämmer.... På tisdagen tog jag inte och ritpratade med Turbo eftersom jag inte visste hur jag skulle lägga upp det. Jag behövde grubbla vidare på upplägget. Jag måste vara helt säker på hur jag skulle göra annars blir det bara pannkaka och leder ingen vart.
Utbrottet på onsdagen var så pass allvarligt så de ringde efter mig och mannen eftersom de inte fick stopp på det. Det var en pärs att gå in och försöka få lugnt på Turbo, det har liksom aldrig hänt förut att vi fått gripa in i skolmiljö.... Men jag fixade det och kunde få med mig honom ut i bilen trots hans ilska. En kille som är 193 cm lång och får ett megarejält utbrott är inte att leka med.... men det är lågaffektivt bemötande och bevarande av sitt eget lugn som gäller!
På eftermiddagen när han lugnat sig tog jag och ritpratade med honom för då hade jag konceptet klart för mig hur jag skulle gå till väga. Turbo är inte den som kan tala om var felet ligger, men med hjälp av ritprat kan man förhoppningsvis få fram något litet som ändå säger oss andra väldigt mycket. Det framkom att han inte trivs med två av de övriga tre eleverna.... Misstänkte att det blivit för mycket för honom! Han har aldrig tidigare klarat att umgås med andra så som han gjort denna terminen på skolan. Gliringar mellan tonåringar fixar han inte. Antingen har han hållit sig dessa veckor och sen har det runnit över nu eller också har jargongen ändrats den senaste tiden och därmed har Turbo blivit mer orolig. Jag tror på det senare alternativet eftersom Turbo var så otroligt lugn och harmonisk de första veckorna. Helt plötsligt vände det....
Ja, vad kan vi lära oss av det här då?? För det första kan vi ju konstatera att jag har en otroligt svår kille att jobba med, men det visste vi ju iofs redan innan!
För det andra kan vi också konstatera att det räcker inte med att kunna autism m m för att klara av att jobba med honom, man behöver jobba en längre tid och verkligen lära känna honom ordentligt innan det blir riktigt bra. Alla är individer och har olika behov och olika sätt att fungera på, så det gäller att skaffa sig individkännedom. Dessutom behöver man öva upp en otrolig fingertoppskänsla för att tidigt se små, små signaler på att något behöver rättas till. Och sånt tar tid, beroende på fallenhet förstås.
Sen gnager det i mig.... skulle vi föräldrar ha förstått att något var fel när han började få några lättare utbrott här hemma 1-1,5 vecka innan? Och samtidigt som vi inte vill vara inne och peta i skolverksamheten så behöver vi nog ha tätare dialog med skolan så det slipper gå så långt som det gjorde nu.
Avrundar detta inlägg med att berätta att vi fick en aha-upplevelse under ritpratet med Turbo. Något framkom som vi inte hade den blekaste aning om... intressant! Mer om det sen så det inte blir alltför långt idag, vilket det redan blivit kanske ;)
Kan väl också fylla på med att jag nu fått hem min son från skolan.... känns inte riktigt bra detta....
Kram på er goa läsare ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar