Kung över livet + helgsammanfattning

Igår kväll hade jag gärna velat vara på Södra Teatern i Stockholm. Ett gäng mammor till barn med NPF har kämpat ett par år för att få en gala för dessa barn möjlig. Igår var det dags! En stor eloge till dessa mammor som kämpat för att samla in pengar till forskning om dessa diagnoser! Flera duktiga artister ställde upp på galan. Vad jag förstått av dem som var där så blev det succé! Fantastiskt bra jobbat av mammorna, bl a Mamma Z som jag lånat bilden av!

Tack Mamma Z för lånet av bilden på Caroline af Ugglas, Nanne Grönvall och dig!

Jag hoppas det blir en återkommande gala, så finns chansen att vara med en annan gång. Skulle vara så skoj att träffa mammor som man känner så mycket för. Vissa av dem går just nu igenom mycket, mycket tuffa saker i livet.... Vi träffas på nätet, men har inte träffats i verkligheten. Sen är vi ju några stycken som träffats några gånger irl också, så det är lite varierat. Speciella band får vi iaf till varann!
Här kommer en länk till Kung över livets hemsida. Bara att klicka sig in!

Nåja, helgen som gått var Turbo på korttids fredag - måndag. Lite spänt var det allt innan, för det har ju varit lite trubbel ett par gånger. Senaste helgen han skulle vara där, så var vi tvungna att hämta hem honom. Nu var det den personalens första dygn efter den händelsen och dessutom skulle han ha dygnet till måndagen då det innefattar en skolmorgon. Och det vet ni ju, ni som följt bloggen ett tag, att mornar inte är den bästa stunden innan medicinen har landat.

Första dygnet gick tydligen bra, men på lördag eftermiddag fick jag sms från Turbo.... och efter en liten stund även från Valle som jobbade då. UTBROTT!! Det vi är rädda för i det läget är att Turbo ska vilja åka hem, för det är inget bra läge alls! Men han var mest arg i sms:en. Internet krånglade och då blir det jobbigt för honom.
Valle fick jag lotsa igenom utbrottet och han lyckades vända det! Till sommaren tror jag Valle har jobbat ett år med Turbo så ni förstår att det tar tid att lära känna Turbo i detalj och bli van vid hur han fungerar och hur man ska agera. Det är inte lätt. Och just utbrotten är ju det svåraste. Personalen upplever inte utbrott alltför ofta (och tur är väl det), men man får heller ingen vana på det.
När Turbo hör av sig så här så känner vi oss inte riktigt lediga, känns som vi har jour hela tiden. Samtidigt är det ett framsteg att han hör av sig och berättar när något är jobbigt. Nu gick det bra denna gången så han blev kvar på korttids hela helgen.

På lördagen var det ett stort jippo här i vår lilla håla - expo eller marknad eller vad man vill kalla det. Kul när det händer nåt skoj som drar folk även på små orter. Riktigt trevligt var det och vi åt lunch därborta med ett par vänner vi sprang på helt apropå. Så det passade bra att vi var barnlediga så vi kunde gå både mannen och jag.

På seneftermiddagen och tidiga kvällen var vi också och träffade en del vänner, men det var då Turbo började sms:a mig så jag var lite okoncentrerad på min omgivning största delen av den stunden, tyvärr. Men sånt är livet....
När vi kommer hem sen var jag rejält trött, men jag hade bespetsat mig på en cykelrunda innan dagen var slut. Mannen hakade på så det blev en runda i högt tempo, en ordentlig urladdning ur kroppen. Jag tyckte jag behövde det!

Söndagen då? Eftersom det var så vackert väder så ville vi ut och röra på oss så det fick bli en orienteringsrunda i skog och mark. Vi orienterade tillsammans denna gången, men jag vet inte hur nöjd mannen var med min insats, haha.... ;) Kul var det iaf, men hur jobbigt som helst. Vi lovade oss själva att inte låta kondisen sjunka så här lågt under nästa vinter för nu är den i botten!

På söndagkvällen var det dags för mig att jobba lite. Då stack mannen iväg på en cykeltur, den stollen. Gissa om han hade svårt att gå när han kom hem. Fem timmars motion på en och samma dag kanske var lite väl mycket. Jag garvade åt honom när han tog sina stapplande steg sen :)

Turbo hade iaf kommit iväg till skolan som han skulle igår (månd) morse. Alex hade fått prova på en första skolmorgon. Det hade tydligen gått ganska smärtfritt och det är ju skönt när det är första gången. Det kan vara en aning stirrigt som ni vet.
Turbo kändes lugn efter skoldagen igår också, så det har nog inte gått någon nöd på honom under helgen. Assistent Kent var här på eftermiddagen sen, och det var glada miner som vanligt.
Dagen har avlöpt bra också, med skola och allt. Nu en natts sömn, sen en sista "vanlig" dag på denna veckan i morgon.
Kram på er ♥