Ett positivt besked, men......

Min blogg använder jag till att skriva av mig på och den har blivit som min lilla dagbok som jag även delar med mig av eftersom den är offentlig. Just nu har jag så mycket känslor i mig som jag trycker tillbaka. Jag skulle så gärna vilja få ut dem här också, men känner att allt kan jag inte skriva här. Jag är nog inte mogen för att få fram dem just nu, men till slut kanske jag exploderar i skrift här ändå, vem vet.... Vi har haft möte med läraren Ulla och assistent Kent idag och Ulla drog upp ett visst ämne igen som känns väldigt främmande. Men hur ska man veta vad som är bäst för Turbo i det långa loppet?? Nej, nu släpper jag det där innan jag blir alltför nedtryckt.

Rektorn kom också in på mötet idag och denna gången gav han ändå ett positivt och glädjande besked. Det blir ett tionde år för Turbo i grundskolan!!

Den magnifika hoyan i ett vinglas! 

Så skönt, då behöver vi inte överklaga ett negativt beslut, för det hade vi definitivt gjort i så fall. Jag borde vara jublande glad, men tyvärr är det annat som överskuggar det. Vi lever fortfarande i ovisshet över den som är allvarligt sjuk i vår närhet. Tungt :(

Men iaf.... jag ska förklara lite för de som ev. är nya läsare här på bloggen, varför det blir ett tionde år för Turbo. Pga olyckliga omständigheter och att inte rätt kompetens för Turbo fanns, så har han inte haft lektioner sen i mitten på september och inte förrän under slutet av februari så kunde det återupptas lite försiktigt igen och då med en helt ny lärare. Eftersom perioden utan lektioner blev så lång så är det omöjligt för honom att få några betyg, därav ville vi få ett tionde år för att Turbo ska få chansen iaf. Det här är iaf vad vi föräldrar anser vara det bästa, men nu återstår det att berätta för Turbo hur det blir.... Det kan bli en värre nöt att knäcka....

Oswald

Det blev lite halvdeppigt inlägg här tyvärr, men det är lite så det känns just nu. Vill ju egentligen ha en glad och pigg blogg, för jag är för det mesta glad och uppåt, men, men.... det får bli så här idag. Vi fortsätter vardagen med fullt ös så vi har inte tid att varken andas eller tänka så mycket. Lika bra det, kanske....
Kram på er ♥