Spännande gårdag.... och bakslag!

Äntligen känner jag att orken börjar komma tillbaka efter influensan så snart är jag nog ordentligt på banan igen! Jag har inte varit sjuk (förutom stressrelaterat) på två år, tror jag, så det var väl dax nu antar jag. Jag har inte ens haft en liten förkylning de senaste åren, så jag ska väl inte klaga. Men nu så... nu är jag snart helt frisk igen!

Gårdagen var en spännande dag! Jag önskade sååå att Turbo skulle klara att hålla ihop under den här korttidsvistelsen. Det har ju varit och är rätt mycket för den stackaren just nu. Vi visste inte alls i vilket skick han skulle vara efter denna omgång nu när det blev så tätt mellan gångerna och dessutom en massa nytt som händer. Oförutsedda händelser (brandövning) inträffade ju i fredags i skolan och det hade förekommit en del oförutsedda händelser på korttids också under fredagsdygnet. Typiskt! Valle hade fått jobba extra hårt med Turbo där och lyckats väldigt bra. Så skönt!

När Turbo kom hem igår (månd) efter skolan så hade han inte varit hemma sen torsdag morgon. Det hade hänt en del till och nu stod köket så gott som färdigt. Bara lite finlir kvar. Hur skulle han reagera? Lite fanns ju risken att det skulle komma ett utbrott och det ville vi helst inte ha i nya köket....
Direkt som han klev innanför ytterdörren så läste jag av honom - och han verkade glad och uppåt! Han klev in i köket och fick leta runt efter en liten överraskning. Han tycker sånt är kul. Han hittade den och fick samtidigt se sig om i köket. Sen kom kommentaren som var så befriande: "Åh, vilket fint kök vi har!!" Bättre betyg kunde det inte få från honom. Oftast när det är något nytt så tycker han att det är fult. Men inte det här! Vi kunde nog pusta ut - han accepterade det nya.

Men jag är sååå förvånad över att han är så cool som han är i det här läget. Det måste ändå tyda på att vi hittat rätt i systemet runt honom med all personal och alla anpassningar osv. Vi har en öppen kommunikation mellan skola och hemmet och på korttids fungerar det ypperligt sen tidigare. Vi försöker stävja saker och ting som kan oroa honom - direkt - så det inte ligger och gror i honom. Vi har styrt upp detta med schemat för skoldagarna och vi har även involverat korttids i det. De går igenom schemat på kvällen innan nästa skoldag så han har det fräscht i minnet. Allt för att göra honom så trygg som möjligt. Att inte ens få ett utbrott efter de incidenter som kom och gick under hela fredagsdygnet, det är ett under som jag ser det. Det inträffade trots allt under en mycket olycklig och rörig period för Turbo!

Lite dåligt samvete har jag haft för att vi ställt till det som vi gjort för Turbo med det nya köket och allt vad det innebär. Han har fått vara borta mycket och det har blivit tätt med korttidsvistelse. Vissa dagar har jag funderat på om vi ändå inte skulle ha väntat något år till med köksrenoveringen. Men nu är det gjort och jag känner mig otroligt lättad och med facit i handen så gjorde vi kanske rätt. Vi verkar ju nöjda allihop i familjen - även Turbo faktiskt! Nu hoppas jag det lugnar sig lite för honom och jag är såå glad att all denna röra inte har gått ut över nya läraren Ulla. Vi vill verkligen inte att det ska skära sig mellan dem, det känns ju som sista chansen det här. Fungerar det inte mellan dem så vet jag inte....

Nästa förändring som jag skrivit om och som är på g för oss i familjen, tror jag ska fungera bättre än köket även om det är en rejäl omställning för Turbo. Men vi har några ess i rockärmen där att ta till för att vinkla det positivt för honom. Och vi kommer att försöka skjuta på det så vi ser att det är läge för Turbo att ta in det nya. Vi tänker inte satsa i morgon.... det vore nog väl optimistiskt..... Vi måste hinna förbereda lite mer för förberedelserna som vi kom igång med tidigare, har legat på is nu när köket har renoverats. Vi har inte velat röra till det mer än nödvändigt för honom.

Hahaha, jag måste bara berätta vad Turbo sa i morse!! Han sa återigen att: Åh, vilket snyggt kök vi har!" och sen tillade han: "Ska vi fortsätta och göra om nån annanstans i huset nu? :)" En kommentar som chockerade mig en aning.....

Idag efter skolan har det inte varit riktigt lika positivt. Nu känns det som att vi behöver backa ett steg. Lite småutbrott har det varit och det dallrar hela tiden. För mycket i skolan, säger han att det beror på. Jag är glad så länge utbrotten kommer hemma och inte i skolan. Men det är inte lätt att veta hur mycket vi ska backa från schemat. Helst vill han ta en vilodag från skolan i morgon..... Hur ska man veta vad som är bäst??

Go´kvällskram på er ♥