Fortsatt kaos

Vi har ingen större förändring i läget här hemma, tyvärr. Möjligtvis att det varit lite bättre idag och vi har faktiskt klarat oss utan utbrott så här långt. Få se vad som händer när mannen ställer krav på Turbo om att han måste in i duschen... det är ju liksom lite kvar av dagen innan den är slut.

Men det är oroligt i Turbos kropp av någon anledning som vi inte vet just nu. I morgon är det skola igen efter en extra lång helg. Det ger sig i morgon om det är något i skolan eller inte. Är det det, så tror jag det kommer att märkas tydligt efter ledigheten. Jag får försöka vara extra observant. Tyvärr träffar jag inte Turbo så jättemånga timmar i morgon, men de få timmar vi är tillsammans så ska jag ha känselspröten ute extra långt.

Jag och mannen har delat på oss som vanligt under en hemmahelg, så igår fick jag åka iväg med lite vänner och ha det trevligt. Vi förenade nytta med nöje så det blev några foton tagna också :) Kul att man inte är ensam om att gilla att fota både det ena och det andra.

En av vännerna jag träffade igår gav mig en positiv kommentar: "Du ser så fräsch och pigg ut!"..... Jomen jag tackar jag! Den personen visste inte att vi levt i ett levande inferno under de senaste dygnen och att jag när jag lämnade hemmet åkte mitt i ett utbrott...... Jag tog ett par extra djupa andetag innan jag träffade mina vänner för jag skriver inte på näsan på alla jag möter hur läget är - kanske dumt, jag vet inte. Antagligen går jag på gladendorfinerna från förra helgen fortfarande, helgen då vi mammor träffades på en ö och peppade varandra och gav varandra en massa kämpaglöd till vardagen. Tack tjejer!!!

Det har varit så turbulent de senaste dygnen, så jag har i stort sett glömt bort att vi har ett tufft besked till Turbo att ge honom i det snaraste - flytten av skolan! När det blir så här intensivt med utbrott som haglar titt som tätt så är det bara det man måste fokusera på här hemma. Allt annat kopplas bort för att vi inte har tid med det, det finns ingen plats i tankeverksamheten för annat än Turbo och lotsningen av honom. Men hur ska han ta emot ett sånt besked nu när han är så otroligt labil??

I morgon börjar en fruktansvärt hektisk vecka som innehåller allt möjligt, men slutet på veckan ska väl enligt planerna bli lite lugnare - iaf för mig ;) Nu gäller det att ta en dag i taget och hoppas att vi alla håller ihop. Bl a har vi det där mötet inplanerat då vi säkerligen får besked om fortsatta planer för Turbo. Då kommer beskedet om jag varit glad i onödan eller inte. Men den där glädjen jag kände har bleknat nu när Turbo har det jobbigt....

Nu får vi se vad den här veckan för med sig, först och främst när det gäller Turbos mående och sen också vilka besked vi får under det där mötet. Jag hoppas jag kan vända blogginläggen till lite positivare saker att skriva om snart.

Kramar om er alla fina och goa läsare ♥