Viktigt hamna rätt!!

Idag vaknade jag upp och insåg att tiden går alldeles för fort! Vi har en del inplanerat framöver och snart är vi där, men mycket ska göras innan dess. Undrar just hur jag ska hinna allt?? Jag får ta en dag i taget helt enkelt, även om det känns lite stressigt just nu. Den här veckan har inte varit nån höjdare ur jobbsynpunkt för mig, men bara att ta nya tag nästa vecka och försöka göra den bättre.....

Gårdagen var iaf en bra dag med Turbo. Han kändes väldigt cool när jag hämtade honom efter skola och fritidstid. Tom hade jobbat med honom på eftermiddagen och han har för det mesta en lugnande inverkan på Turbo. Igår var inget undantag. Allt flöt på bra hela em och fram till kvällen. Då kom den där stora längtan efter storebror Charlie över honom. Det blev inget utbrott av det, men heller ingen dusch.

I morse var Turbo på skoj- och skämthumör redan från det att han slog upp ögonen. Så härligt att vakna upp till sådana mornar! Skämten avlöste varann och även om jag hört samma skämt många gånger om, så får jag ju tycka att de är lika roliga varje gång :)
Frukosten bestod också av en något humoristisk macka - eller vad sägs om en macka med skinka och smulade Pringleschips på?? Turbo slukade den iaf - haha :) Som sagt, det var glimten i ögat hela morgonen.

Det första som stod på skolschemat idag var ett besök hos skolsköterskan. Turbo går regelbundet dit med en av lärarna och blir mätt, vägd och får blodtrycket kollat. Blodtrycket kan ju påverkas av medicinen han äter, men vi har haft tur att han aldrig reagerat på det sättet. Skolsköterskan rapporterar in alla värden till habiliteringen sen.

Vad tror ni? Stannar han i växten nu äntligen? Han har precis blivit 15 år.......

Ett inlägg hos en väns blogg som jag läste igår fick mig att tänka på hur viktigt det är att man hamnar hos rätt läkare med rätt kompetens när man har med olika diagnoser att göra. Jag blev påmind om ett tillfälle för en hel massa år sen och några år innan Turbo fick sina diagnoser. Vi tillhörde då BUP och utredningen där var i full gång. Jag tror att Turbo kan ha varit i 5-årsåldern iaf. Vi hade tagit upp ett "problem" angående att göra nr 2. Turbo var torr i övrigt, men nr 2 gjorde han alltid i blöjan. Hur skulle vi göra för att komma vidare?

Denna läkare - som var överläkare på BUP - ville skicka en remiss till en tarmspecialist. Men när jag grubblade och analyserade vidare på "problemet" så sa mig min magkänsla att detta är ett mönster eller en rutin som Turbo måste ha hjälp att bryta, det är inget fel på hans tarm!! Och visst visade sig min magkänsla vara riktig! Med lite hjälp på traven att bryta denna vana så fungerade det alldeles utmärkt, det gällde bara för oss att hitta ett bra sätt att hjälpa Turbo ur den gamla vanan. Vips så var det löst! Undrar vad som hade hänt om läkaren hunnit skicka remissen och vi kommit dit..... en massa onödiga och plågsamma undersökningar m m?

Jag ska väl tillägga att denna läkare inte var så vidare bra över huvud taget på autism eller att ta Turbo på rätt sätt. Vi avböjde att ha henne som läkare efter ett tag..... Den historien skulle jag vilja redogöra för i ett annat inlägg och hur utredningen gick till som så småningom ledde till diagnoserna..... Nu har vi världens bästa läkare på habiliteringen och det är vi jätteglada för. Hon har verkligen förståelse för autismen och hur dessa ungdomar fungerar.

Nu sitter jag och funderar på hur Turbo ska vara att hantera i morgon bitti?!? I morgon kommer nämligen Charlie! Mannen och Turbo ska åka in till stan och hämta honom mitt på dagen och det känner säkert Turbo i kroppen redan i morgon bitti. Antingen är han på topphumör eller också har han lätt till utbrott - vi får se!
Kram på er ♥