Invänjningsperiod

Ja, ljusen brinner här - både morgon och kväll! De får ju stå i fred så då passar vi på och lever som standardfamiljer gör. Lite ovant är det att vara ledig en vardagskväll, som igår då. En vanlig torsdag och ingen passning på Turbos diagnoser. Mannen sa igår när han kom hem från jobbet: "Vad lugnt det är här!" Det är en märklig känsla att vara utan Turbo på vardagen, det har ju tidigare varit varannan helg han har varit på korttids men nu är schemat ett annat och det tar säkert tid att vänja sig vid det nya.

Men vi njuter av lugnet även om det är konstigt. Och njuta gör vi med gott samvete. Jag minns en gång för en massa år sen, det var nog en av de första gångerna i Turbos liv som vi hade avlastning. Det var en helg och Turbo var hos vår stödfamilj som vi hade då (innan korttids kom in i bilden). En vän som jag pratade med då, frågade om jag inte tyckte det var jobbigt att lämna bort honom - att saknaden skulle bli oöverstiglig och att det vore bättre att ha honom hemma!

I det läget blev jag ganska stum. Visst saknar man sin älskade son och i normala fall hade jag inte kunnat drömma om att lämna bort honom. Men i det skedet var man så slut efter alla år av hyperaktivitet m m så man tyckte det var oerhört skönt att få koppla bort det hyperaktiva för en helg. Denna känsla är nog inte så lätt att förstå om man inte levt i Diagnoslandet ett tag utan avlastning. Och jag hade svårt för att förklara för min vän så hon förstod mig. Hon hade nog väldigt svårt att förstå min syn på det hela, men detta var ju ett sätt för oss att överleva.....


Så här såg det ut i morse när jag åt frukost!

Det var tända ljus och jag hann t o m bläddra igenom tidningen. Den hinner jag aldrig läsa annars, men i morse fanns det lite tid till mig själv och jag kunde äta frukost i lugn och ro innan jag åkte till jobbet.
Nu på kvällen tar jag fram kristallglasen och jag och mannen tar ett glas vin i godan ro.

Samtidigt tänker jag lite på Turbo och korttids..... Fick ett telefonsamtal från skolan idag. Förändringar är på g och nu gäller det elever. Just nu är ju Turbo ensam elev och det var väl inte meningen när skolan startade för 1,5 år sen. Men av olika anledningar har tre elever droppat av en efter en. Nu ska två nya introduceras med mycket kort varsel. De kommer på besök på måndag och detta har vi och även Turbo fått reda på idag..... Mmm.... vi får väl se hur han tar detta. Otto jobbar med Turbo på måndag morgon och ska köra honom till skolan. Jag hoppas allt går bra!

Nä, nu fortsätter fredagsmyset här och jag ska försöka vårda mitt huvud som fortfarande har lite skallebank därinne. Kramen på er alla ♥