Vanlig, men ändå annorlunda

Nu är denna helgen också finito, och nu väntar vi på våren. Det blåser iskalla vindar och det känns svinkallt ute. Turbo längtar faktiskt efter att få ta fram cykeln och att vi tar oss en tur. Kul att han längtar efter en sån sak för han skulle verkligen behöva röra på sig. Men snart så..... 

Turbo är fortfarande inte i balans, det märks tydligt. Det har ju varit mycket förändringar för honom att smälta och det tar sin lilla tid. Men det är otroligt synd om honom när det blir så här oroligt med många saker samtidigt - det hade räckt med en sak i taget för honom! Men nu är det som det är och det är bara att ta sig igenom dagarna bäst man kan.... Och vill ni veta hur vi tar oss igenom dagarna så är det bara att läsa vidare i inlägget här, för jag tänkte dela med mig av hur en helt "vanlig" helg sett ut hos oss :P

Jag tänkte faktiskt tanken i morse, att i vissa avseenden har vi det på ett sätt som inte ens småbarnsföräldrar har det.... Igår kväll t ex, så hade vi alla sett fram emot att ha lite mys framför TV:n och melodifestivalen. Mannen hämtade kinamat som vi skulle äta av. Men vi var så pass förutseende så vi dukade inte fram allt vid TV-soffan utan vi plockade på oss maten i köket och satte oss i soffan sen. Detta för att vi ev. inte skulle behöva torka upp nåt sånt på golvet sen. Visst, allt gick bra - vi hann äta och dricka och duka av det som var. Men jag hade lite vin kvar i glaset och efter en stund åkte naturligtvis det ut över bordet m m. Alla vet väl hur kul det är med rödvin på både duk och matta.....

Japp, det var gårdagen det. I morse fick vi plocka glassplitter över hela köksgolvet.... suck! Men det tillhör vardagen i såna här perioder av instabilitet och det är värst när det är helg och vi alla tre är hemma. Att han kastade detta glas berodde på att katterna hade ett vilt slagsmål där den ena katten kved lite emellanåt. Jag skulle precis ta och göra något åt situationen eftersom jag kände att det kanske började närma sig gränsen för vad Turbo tål - men jag hann bara tänka tanken så ven glaset i luften med en väldig fart. OBS! Katterna var inte i närheten av glaset och splittret, ifall någon undrar :).

 

Jag vill absolut inte gnälla - det är inte min tanke - men jag vill förmedla hur det är att leva med dessa diagnoser. Vi är vana och ganska härdade även om det naturligtvis inte är roligt att torka vin i TV-rummet eller städa upp efter krossat glas i köket. Turbo är 15 år nu och efter alla dessa år har man blivit ganska van.... samtidigt som man längtar efter lugn och ro. Och att få äta frukost tillsammans utan att det ska bli oroligt - ja, det hade inte heller varit fel. Som det är nu på helgerna så äter den ena av mannen eller mig först och sen när den andra ätit färdigt så får nästa äta. Vi kan inte äta frukost samtidigt för då får man garanterat leta reda på maten på golvet sen..... Bättre att den ena assisterar Turbo under tiden som den andra äter, men jag kan meddela att den som är assistent på morgonen har det fullt upp! 

Detta som hänt både igår kväll och i morse var egentligen inga utbrott, eller jo det var det, men inga stora. Det var bara för ögonblicket och sen var det över. Detta var ett sätt för Turbo att förmedla att något inte är bra. I morse var det katterna som lät lite för mycket och det där med vinglaset berodde nog på allmän obalans i kombination med kvällströtthet. Så enkelt är det!

Sånt här kan naturligtvis tära på oss vuxna. Men jag får säga att vi ändå är lyckligt lottade eftersom både mannen och jag har samma syn på sonen och hans diagnoser. Vi är båda två väl insatta i att det enda som hjälper är att anpassa så mycket som möjligt efter Turbos behov och sätta sina egna intressen och behov i bakgrunden. Så måste det bli om vi ska orka hyfsat iaf. Sen känns det att det blir tyngre nu när det är färre helger som vi har avlastning på i o m ändringen av korttidsschemat, för det är ändå helgerna som är jobbigast. Men det är bara att vänja sig och göra så gott vi kan.

Go´kväll på mina läsare därute nånstans, kram på er alla ♥