Nyttan av bloggandet

I programmet "Efter tio" med Malou idag pratade man lite om bloggandets betydelse. Nu såg jag bara några minuter av programmet eftersom jag var ensam med Turbo och liksom hade annat att göra... ;) men det lilla jag såg väckte en del tankar om bloggandet. Malou intervjuade bl a Vimmelmamman - en storfräsare i bloggvärlden med mängder med läsare. Hon bloggar om sitt liv och då berör hon också sitt liv och sin kamp mot cancern som drabbade henne för några år sen. Hon blir friskförklarad i maj om inget annat inträffar innan dess.

Vimmelmamman berättar om en stor nytta hon haft av bloggen. I samband med cancern och behandlingen av den drabbades hon av någonting och detta någonting fick hon ingen hjälp med av de läkare hon hade stadig kontakt med. Däremot var det en annan läkare som läste hennes blogg och som tog kontakt med henne och hjälpte henne med åkomman. Knepiga vägar vissa saker kan ta, men den hjälpen hade hon iaf av bloggandet!

Malou intervjuade också en ganska känd kurator och författare om vilken nytta hon har haft av att läsa bloggar. Bl a så läste hon en av sina patienters bloggar och kunde därmed hjälpa sin patient på ett bättre och snabbare sätt. Hon tyckte att det enbart var positivt detta med bloggandet.

För min egen del kan jag säga att bloggandet hjälpt mig mycket. Jag känner mig inte längre ensam i min situation, jag har fått stöd och feedback från många. Jag har också fått flera vänner i samma sits och vi har kommit varandra nära tack vare bloggandet. ♥ I och med bloggandet känner jag mig också mera positiv till vardagen och den kamp man har där. Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att det finns fler som kämpar och att det finns de som förstår hur det kan vara i Diagnoslandet.

En till nytta som jag vet att vi haft av min blogg är när jag till slut vågade släppa bloggadressen till den som var Turbos assistent i årskurs 4-6. Assistenten följde den och hade stor nytta av att i stort sett varje dag se hur Turbo mådde efter skoldagarna. Hon kunde av bloggen utläsa om något inte stämde eller blivit för mycket för honom och kunde då vidta åtgärder eller förändra saker så det inte upprepades.

Kanske är det dags för mig att avslöja bloggadressen till läraren på den nya resursskolan?? Jag har ännu inte vågat göra det, det är ändå som att läsa min dagbok och på nåt sätt vill man lära känna personalen lite innan man bjuder in dem till att läsa den. Om han nu inte redan har hittat den, men jag har inte fått den känslan iaf....

Det var lite grand om bloggandets betydelse och nytta.... Nu till en liten lägesrapport om hur vi har det här hemma.... Kan väl lugnt påstå att vi båda har tröttnat på den här tillvaron vi har just nu. Det är f n ganska synd om Turbo, det är inte lätt att förstå vad som händer med kroppen när det blir så här. I vår familj har vi varit ganska förskonade från magåkommor av det här slaget. Turbo har varit väldigt duktig de här dagarna trots allt, men nu tär det på honom och han gråter, blir arg och får utbrott när det tjorvar till sig. Han har inte heller så lätt att förstå vad man får äta eller vad man inte bör äta för att skona magen.

Dessutom är han helt omedicinerad idag, vilket inte är nån höjdare i sig. Men att ta medicinen i morse gick inget vidare då det retar en viss reflex i halsen, annars har inte det varit ett problem de här dagarna.... Men nu är dagen snart slut och det ser ut som vi tar oss igenom den ändå. Men fy vad less man blev på detta, det är ett passande och ett tröstande och ett enda försök att lugna Turbo. Det är en massa utbrott varje gång han är på toa - och det är många gånger på en dag.... Bara att försöka hålla god min, men man orkar inte ha tålamod hur länge som helst.... Återigen så hoppas jag på en förbättring i morgon....

Kramar ♥