Hur som helst så hade vi en lugn helg, ganska så kravlös på Turbo och då fungerar han som bäst. Mannen var borta en stund på förmiddagen igår också och jag jobbade sen på eftermiddagen och kvällen. Turbo har ägnat sig väldigt mycket åt att programmera ett spel på datorn. Förstår inte hur han klarar av det, en annan fattar inte mycket av det han gör! Jag har fått hans tillåtelse att publicera dessa två bilder för att visa hur det kan se ut det han gör. ☺
Igår pratade han om förebilder. Hans stora förebild är hans storebror Charlie. Om det bara fungerar med anpassad skolgång för Turbo så blir jag inte förvånad om han kommer att gå i hans fotspår - det är iaf vad han säger att han vill i nuläget. Och då får man plugga, men det är ju bra att ha en morot ifall pluggandet skulle gå trögt för honom nån period. Men allting hänger ju på om det finns förstående människor runt Turbo även framöver....
I torsdags började Charlie på sitt drömjobb! Han började som dataspelsprogrammerare på ett av Sveriges största spelföretag - och detta efter många års målmedvetet pluggande! Dit vill Turbo också komma och vi får väl se hur det blir med den saken.... mycket hinner hända på några år.... Den här bilden tog iaf Charlie från sin plats vid skrivbordet på jobbet!
En fantastisk utsikt med Globen borta vid horisonten! Häftigt!
A hade några frågor från förra inlägget som jag tänkte svara på eller bemöta. En sak som A framförde var om det inte skulle vara en lämplig utmaning att träna Turbo på att vara ensam hemma nu när han är 14 år? Går man bara efter åldern så, visst, en 14-åring ska kunna vara hemma ensam. Nu är det inget "standard"barn vi har utan ett barn med bl a autism. Dels är han inte mogen för att vara hemma ensam längre stunder och dels så är det detta med hans utbrott. Om något går snett för honom om han är ensam så finns det ingen som kan lotsa honom rätt igen. Kan ta ett exempel som hände idag här hemma: Något krånglade på datorn när han programmerade. Hade inte jag funnits där då så hade han antagligen kraschat sin dator.... Men nu fanns jag hos honom och kunde stävja ett utbrott som tog sin början där. Så länge han har sina utbrott som han inte kan kontrollera så har jag svårt för att se hur han ska kunna vara ensam.
A frågade också om vi provat Son-Rise och om vi uteslutit gluten för Turbo?
Nej, vi har inte provat Son-Rise. Jag har inte satt mig in i det helt och hållet hur det fungerar. Däremot tror jag att vi snappat upp ett och annat därifrån utan att tänka på det.
Gluten då? Ja, jag skrev ett inlägg för ett bra tag sen som handlade om lite funderingar angående kost och dessa diagnoser. Kika gärna in och läs där. Det kommer bl a fram hur vi försökte med ändrad kost utan resultat, men det är en hel massa år sen. Hade det varit enkelt att lägga om kosten radikalt så hade jag gärna provat igen, men nu är det inte enkelt av en hel massa anledningar. Sen finns det också debatter om hur miljögifter, kemikalier, tillsatser i mat och annat påverkar dessa barn. De kanske rentav är känsligare än andra av nån anledning....
Det var lite om detta... Vem vet, nån gång kanske man orkar ta tag i att testa igen ordentligt.....
Nu till kvällsbestyren. Sov sött allesammans när ni kommer så långt som att hitta kudden ♥ Kram ♥
3 kommentarer:
Hej. Jo nu när du säger det så förstår jag ju att eran son inte kan vara hemma själv längre stunder. Ni måste väl helt enkelt få komma igång med kbt. För annars finns ju risken att han inte kan nå sin dröm när det gäller det han vill jobba med. Och jag tror turbo kan få kompisar om han bara "lär sig de sociala koderna" Jag har bekanta i min närhet som har asperger och atypisk autism säger dom men jag märker ett ett skvatt av det. För i deras fall så är dom nästan mer sociala än vad jag är.
Och vi har jätte kul när vi väl ses vilket inte blir så ofta pgav olika orsaker.
Och dessa personer levde med utbrott och så när de var i turbos ålder.
Kan ta ett exempel. jag och min bekant var i en affär och det var lång lång kö det var så att jag höll på att få tokbryt då det stog ungar och skrek och föräldrar som skrek det var kakos. Och jag ser på min bekant att hon börjar bli lite lätt iriterad hon med. Men vet du vad hon gör? Hon viskar i mitt öra att hon blir jäkligt irriterad på att ungarna gapar och skriker och sen tar hon upp ett tugumi och tugar frentriskt och man ser hur hon tänker lugna tankar. Visst hon börjar stampa lite tyst med foten i golvet medans hon tuggar. men det var den enda reaktionen hon gav.
I mitt fall så stog jag där och små morrade och glode ilsket på föräldrarna för att de förvärade hela situationen genom att skrika tillbak till barnen. så min kära vän med atypsik autism löste det bättre än vad jag löste det utan några bokstavs kombinationer.:)
Hej. Jo nu när du säger det så förstår jag ju att eran son inte kan vara hemma själv längre stunder. Ni måste väl helt enkelt få komma igång med kbt. För annars finns ju risken att han inte kan nå sin dröm när det gäller det han vill jobba med. Och jag tror turbo kan få kompisar om han bara "lär sig de sociala koderna" Jag har bekanta i min närhet som har asperger och atypisk autism säger dom men jag märker ett ett skvatt av det. För i deras fall så är dom nästan mer sociala än vad jag är.
Och vi har jätte kul när vi väl ses vilket inte blir så ofta pgav olika orsaker.
Och dessa personer levde med utbrott och så när de var i turbos ålder.
Kan ta ett exempel. jag och min bekant var i en affär och det var lång lång kö det var så att jag höll på att få tokbryt då det stog ungar och skrek och föräldrar som skrek det var kakos. Och jag ser på min bekant att hon börjar bli lite lätt iriterad hon med. Men vet du vad hon gör? Hon viskar i mitt öra att hon blir jäkligt irriterad på att ungarna gapar och skriker och sen tar hon upp ett tugumi och tugar frentriskt och man ser hur hon tänker lugna tankar. Visst hon börjar stampa lite tyst med foten i golvet medans hon tuggar. men det var den enda reaktionen hon gav.
I mitt fall så stog jag där och små morrade och glode ilsket på föräldrarna för att de förvärade hela situationen genom att skrika tillbak till barnen. så min kära vän med atypsik autism löste det bättre än vad jag löste det utan några bokstavs kombinationer.:)
Som du skriver, med rätt förutsättning så kommer säkert Turbo kunna gå i sin storebrors fotspår. Tänk så härligt att ha en sån förebild.
Kram vännen // Annelie
Skicka en kommentar