Tänker tillbaka och framåt

Så skönt det var med korttidshelg! Det kändes som vi behövde den här helgen för att bara ta hand om varandra, mannen och jag. De två senaste veckorna då Turbo varit hemma så mycket från skolan, har nog varit aningen påfrestande känner jag. Man måste hela tiden försöka vara på topp, ligga steget före m m, och det tär på en samtidigt som jag ska försöka sköta mitt andra jobb! Emellanåt behöver man dagar då man inte behöver ta den hänsynen som krävs i ett sånt här hem. Vi uppskattar verkligen att ha den här avlastningen!

Jag och mannen kom att tänka tillbaka på lite personal som varit runt Turbo genom åren... En kille vi aldrig glömmer var en kille i 20-årsåldern, han var helt fantastisk på att hantera sonen. Jag tror vi hade honom som kontaktperson eller vad det kallades. Det var iaf en person som tog med sig Turbo ut på aktiviteter en gång i veckan - tror vi hade beviljat 10 timmar/mån. En av gångerna när han kom för att hämta Turbo så hade något inträffat och han var sur, arg och tvär och vägrade åka iväg... Jag berättade det för den här killen och sa att de får nog vara hemma i stället... Killen satte sig med Turbo en stund och efter fem minuter hade han vänt sonens humör från halvt utbrott och sur till att vara glad och med på noterna. Han var som klippt och skuren för att jobba inom korttidsverksamheten men han gick på högskola och tyvärr utbildade han sig till nåt helt annat och flyttade långt härifrån :(

Mosshjärta :)

Men vi har ju haft en otrolig tur som haft fler fina killar omkring Turbo, speciellt de senaste 1,5 - 2 åren. E och T har jobbat mycket fint med Turbo så när E slutade blev det naturligtvis en stor förlust och man började fundera hur det skulle lösa sig framöver. Vi vet ju hur svårt det kan vara att skola in nån ny på Turbo.... Men nu har alltså ytterligare en - som vi tror - fin kille vaskats fram för honom!  

Jag var väldigt spänd över att möta Turbo igår när vi skulle hämta hem honom från korttids. T hade jobbat första dygnet och den nya Mt sista dygnet. Men Turbo var glad och Mt verkade precis lika nöjd! Härligt med en bra start, det blir alltid jobbigt om det blir en fnurra i början. Det tar sån tid att jobba bort det. Det behövs bara en liten miss eller nåt litet som Turbo hakar upp sig på, så är inte den personalen värd vatten för lång tid framöver sen.... Nu verkar det som att Turbo accepterat Mt direkt, det betyder att kemin antagligen stämmer mellan dem annars är det ganska kört och det resulterar i utbrott från Turbos sida. Jag njuter och tycker det är helt underbart att få hem en harmonisk och glad kille efter en korttidshelg och speciellt när det varit ny personal!

Det är så skönt att vi i vår kommun har en korttidsverksamhet som fungerar och tyvärr vet jag att det inte är så på alla ställen... Det behövs (som vi har här) en korttidschef som ser behoven för varje individ och ordnar det efter det! Det är svårt att beskriva i ord hur det känns att ha en son som längtar till korttids, men det känns helt underbart... vi har ju haft betydligt sämre tider då det var sparkar, slag och gråt när han skulle lämnas och även hämtas. Där fick jag som mamma verkligen sätta på mig skygglappar och skärma av mina känslor. Man var (och är) ju tvungen att ha avlastning om man inte ska gå under, man vill ju orka med vardagen på ett bra sätt.

Det var lite om detta... Nu laddar jag inför ett möte på skolan i morgon. Turbo hade fått hem en hel packe med papper jag ska kolla igenom för att vi ska kunna lägga upp en bra plan för honom. Läraren Nk har verkligen tagit tag i situationen med Turbo nu och planerar framåt.... Hoppas han fått klartecken från rektorn med det upplägg han tänkt sig... isf tror jag det kommer bli bättre fr o m nu, för då kommer vi att köra vårt eget lilla race i fortsättningen ;). Vi får se vad jag får veta i morgon! Det blir spännande!

Kram på er alla därute ♥ ♥ ♥