måndag 28 maj 2012

Miljö eller medicin?

Nu har en ny vecka börjat och den innehåller många saker som bryter mot de vanliga rutinerna för Turbo så vi får se hur det går. Idag skulle psykologen från habiliteringen varit några timmar på skolan och studerat Turbo och omgivningen, men sekreteraren hade ringt på morgonen och sagt att psykologen fått förhinder! Suuuck! Detta skulle ha varit första steget mot KBT och hon skulle se lite hur Turbo fungerar m m. Undrar om hon hinner till skolan innan sommarlovet?? Förhinder kan man ju få men det känns extra segt eftersom inget har hänt på den där fronten, inte förrän man stöter på ordentligt så hör hon av sig.... Men det verkar som att VÄSTBUS-mötet blir av iaf och då ska ju psykologen finnas med och det är inte långt kvar tills dess. Får väl se vad hon säger om sina planer med Turbo då om inte förr.




Jag fick en liten tanke kring detta som varit nu med Turbo, hans mycket oroliga period på några veckor med massor med våldsamma utbrott. Vi hade flera olika teorier på vad det kunde bero på, men en av teorierna vi hade var att han kanske "vuxit" ur sin medicindos. Han har stått på samma nivå ganska länge nu och under tiden har han hunnit växa mycket och därmed också ökat i vikt. Så det är ju inte konstigt om man tror på den teorin.

I det här fallet berodde Turbos oro på en liten detalj i miljön på skolan. Men det var hur nära som helst att vi börjat testa att öka medicindosen innan vi kom på vad det egentligen berodde på. Tänk vad lätt det är att man tar till ny medicin eller höjer medicinerna i stället för att man tillrättalägger miljön för de som har dessa diagnoser. Så fruktansvärt fel det skulle kunna bli. Och jag tänker speciellt på de som inte får något som helst gehör från skolan... usch, det är så man ryser!




Vid ett tillfälle för några år sen råkade vi ut för en sån sak att "någon" ville att vi skulle öka på medicineringen i stället för att ändra i miljön, men där såg jag var problemet låg så jag vägrade. Man fick vackert anpassa miljön och när man gjorde det så fungerade det hur bra som helst sen!
I första hand är det inte medicinering som gäller utan det är att ordna miljön så man klarar vardagen bättre. Hjälper inte detta så får man kanske kombinera medicinering med miljöanpassning, det är min åsikt!




Idag är Turbo rätt så harmonisk igen, trots att det varit en incident på skolan som antagligen stört honom. Men han tål små motgångar bättre när han är i harmoni, så jag märker inte så mycket av incidenten här på eftermiddagen utan han känns relativt lugn och fin. Lite extra spattig bara, men det hade kunnat vara mycket värre. Turbo, läraren Nk och assistent C var också på en egen liten utflykt idag. De var till grillhuset och åt sin lunch istället för skollunchen! En liten rolig grej som Turbo hade önskat och klart de hakade på och rektorn hade godkänt det också :)




Idag hade jag tänkt att jag skulle få skriva att jag är helt feberfri, men se det går inte för då skulle jag ljuga. Jag får avvakta nån dag till ser det ut som men jag tror det är på g! Men aningen segt är det och jag håller på att bli mest knäpp över att jag inte orkar motionera. Men det är inte att tänka på! Blir ju inte ett dugg avis på mannen som cyklar och fejar varje dag, nej, nej ;) Han har faktiskt varit imponerande duktig och gått ner ca 10 kg den senaste tiden! Är riktigt stolt över honom att han klarat det så bra och håller sig kvar i sin nya vikt nu! Och här sitter jag som en riktig soffpotatis..... :( Just nu står vila på programmet så mycket det nu bara går, sen får väl det andra komma senare.

Kram på er ♥

3 kommentarer:

Nina sa...

Håller med dig helt och fullt! Först ändra och anpassa miljön, sen komplettera med medicin om det behövs! Tur ni upptäckte vart det felade innan ni ändrade medicineringen :)

Det är inte helt enkelt det där med att ta det lugnt... Hoppas du klarar att vila klart nu när det börjar vända så det inte blir bakslag. Tänker på dig, vännen!

Typiskt att det blev förhinder :( Man får hoppas att det var nåt som var viktigare....... Hm! Hoppas det bokas ny tid snabbt!

Duktiga mannen! Kan han dela med sig lite av den där duktigheten, tro? Skulle verkligen behövas här! :P

Ta hand om er!
Kramar om!
Nina

Tina sa...

Var sak har sin tid, du kommer komma ikapp mannen så småningom ! Men nu har det ju lugnat sig lite hemma och då passar kroppen på att tala om att nu RÄCKER det !!! Innan fanns det inte möjlighet att vara sjuk....så funkar jag i alla fall ! Kramar och håller en tumme än men börjar bli trött i den så nu får du bli frisk snart ;) KRAM

Annelie L sa...

Så skönt att ni är så uppmärksamma och ser vad det är som stör, eller rättare sagt luskar och letar tills ni hittar vad det är för fel, innan ni ändrar på mediceneringen, Annars är det ganska lätt att tro det skulle kunna vara så, eftersom han vuxit och blivit större.
Jag hoppas att din feber ger med sig och din kropp börjar längta efter långa promenader och motion igen .
Kram finaste //Annelie