tisdag 8 maj 2012

Hemmadag med nostalgi

Ja, som ni såg så gick luften ur mig totalt igår kväll och orken försvann helt. Jag känner att det är psykiskt påfrestande nuförtiden när man aldrig vet hur Turbo mår på morgonen. Man vet inte hur lätt eller svårt morgonpasset blir eller om han öht kommer iväg till skolan. Ibland kostar det på en hel del att få iväg honom. Dessutom hade jag läggningen med honom igår och igår var han lite smålabil och det förvärrades frampå kvällen, så det tog en anings på mina krafter. Det var något som orsakade kaos i hans hjärna och vi lyckades  inte få bort det som bekymrade honom så därför stegrades kaoset i stället. Vi blev väl lite tagna på sängen och hade inte alla fakta, därför var det svårt för oss att reda ut.
Idag har Turbo varit stabilare här på eftermiddagen och vi visste också vad vi pratade om, så idag fungerade det bättre. Nu var han mer mottaglig för att prata igenom det.




Jag sa till mannen igår kväll att egentligen borde vi turas om att göra i ordning Turbo på morgonen också, precis som vi turas om med läggningen på kvällarna. Visst, inga problem, men då måste jag vara på jobbet 6:30 varannan morgon.... Nja, det lät väl inte så lockande precis ;)
Tack Nina för tipset: en lugn helg när Turbo är på korttids! Jo, det skulle vi nog behöva... ska kolla i almanackan och se när det passar - det är lite mycket framöver!

Idag har jag iaf tagit mig en ledig dag från jobbet så jag har haft en hemmadag när Turbo varit i skolan. Jag var tvungen att fortsätta med förrådsröjningen som mannen började med i lördags och det är långt ifrån klart. Sååå tråkigt att hålla på med, segt, segt, blä! Skulle egentligen vilja blåsa ut hela huset och börja om, men det kan man ju inte göra! Inte för att jag är en samlande prylmänniska men allt kan man faktiskt inte kasta, tyvärr.
Under min röjning stötte jag bl a på mina gamla dagböcker - skrev dagbok i flera år, men inte nu längre. Nu får bloggen vara min dagbok.




Kunde förstås inte låta bli att bläddra i ett par av dem... oj, oj, vilken nostalgitripp! Både bra och dålig sådan. Bläddrade bl a i den från -98, det år då Turbo föddes i februari. Oj, vilket år!! Hade någon sagt till mig i förväg vad jag/vi skulle få gå igenom under Turbos första år så hade jag nog grävt ner mig nånstans och sagt att det där klarar jag inte! Men vi fixade det och det är tur man inte vet i förväg vad som kommer att hända. Det var cancer, snabb död, ännu snabbare död, annan allvarlig och långdragen sjukdom m m som drabbade tre av våra fyra föräldrar! Inte vad man räknar med när man nyss har fått barn. Vi hade även Charlie som behövde en oerhörd stöttning det året pga att han inte heller mådde bra.... Och sen har det liksom rullat på med andra diagnoser runt oss så livet är innehållsrikt.




Nu är dessa händelser ingenting som jag går och bär på inom mig. Jag är en känslomänniska så behöver jag få ut några känslor så har jag inga problem med det. Men det där första året efter att Turbo föddes, det hade kunnat bli en bok... det var många gånger som jag och mannen sa det till varann att man skulle ha skrivit ner alla turer som var då och det är väl eg. precis likadant nu med de diagnoser vi har omkring oss idag.
Haha, hittade också en gammal bild på mig när jag var ung... eller yngre... ☺ 19 år var jag när detta kortet togs ☺.




Här skulle vi ut på cykelsemester. Jag tror vi cyklade 65 mil på de dagar vi var ute och solen stekte på oss hela tiden. Vi hade verkligen tur med vädret och på den tiden var det tält som gällde.... ☺

Det var lite från förr, nu tillbaka till nuet! Här är ganska lugnt idag, glatt humör i morse så Turbo kom iväg bra med taxin. Jag pustar ut när morgonpasset är över men på helspänn medan det varar, känselspröten är utdragna långt. Och som sagt, vi har rett ut Turbos lilla bekymmer som blev ett sånt kaos för honom igår! Så nu är allt frid och fröjd, och jag hoppas det varar hela kvällen igenom. Tyvärr har jag lite måsten med Turbo idag, behöver klippa honom och han måste in i duschen... Men jag är glad över att det inte var igår det behövde bli gjort, det hade aldrig gått. Jag hoppas verkligen att det funkar idag för han måste vara fin till helgen då en efterlängtad utflykt väntar för Turbo.... ;)

Kramar till alla som vill ha ♥

5 kommentarer:

Margita sa...

Ni är vardagshjältar! Det känns i hjärtat att läsa om din vardag, du srkiver så bra, och jag kommenterar sällan....;)
Kram till dig!

Annelie L sa...

Det är tur att ingen kommer och talar om för oss hur vår framtid kommer att bli.......
När Bamsefar bodde hos oss var morgnarna det värsta stress momentet. När jag gick trappan upp för att väcka honom och ge honom sin medicin så knöt det sig i magen på mig och jag mådde jätte dåligt. Från väckning tills han satt i taxin på väg till skolan var som ett helt arbetsplass, jag var helt slut både psykiskt och fysiskt efter åt.

Fint kort på dig, du ser inte en dag äldre ut en vad du gör nu <3 Kanske lite längre hår bara....
Kram och var rädd om dig <3

Nina sa...

Ja, det är nog tur man inte vet vad som väntar för det är väl det som gör att man orkar när det är jobbigt..

Men jag tjatar väl lite till då, en lugn ledig helg spikas in snarast! Bra där! Alltså... ni behöver ju andas lite ju! Jag blir svettig bara jag läser din blogg och du tjatar på mig att ta det lugnt. Hm... ;)

Skönt att ni kunde reda ut det som oroade och hoppas nu ni får lite ro framöver och att helgen blir lyckad!

Kram Nina!

Tina sa...

Jag tar en kram direkt :)
Visst är det nån mening med att man inte vet vad som komma skall.... Oj så många förhoppningar som kraschat genom åren. Sen blir det bättre, eller efter det, eller då....
Var rädda om er, ni behövs ! Kram Tina

Valentina Morán sa...

Jag tar en kram och ger en kram åter till dig. =)